’’Vänta… Känner du Justin?’’ jag höjde chockat på ögonbrynen. Justins ord ekade i huvudet. Var försiktig. Han sa det av någon anledning. Jag svalde hårt.

’’Noah…’’ Han suckade och vred sig obehagligt i fåtöljen han satt i. 

’’Jag har varit ledaren för Justin och hans bröders gäng.’’

Han skämtar

Han måste skämta med mig. Säg att han skämtar. Jag försökte le, för att kolla om han snart också skulle le och visa att det hela var ett enda skämt. Men han tittade allvarligt på mig. Och om han visste om att Justin och killarna hade ett kriminellt gäng, det kunde inte vara ett skämt då.

’’Förlåt Noah jag ville berätta.’’

’’Men du kunde inte.’’

’’Jag skyddade er.’’

’’Genom att lämna oss?’’

’’Det var det ända sättet Noah.’’

’’Vet du vad… Tack för att du lämnade oss. Med dig hade allting varit skam och lidande. När du stack fick jag ordning på mitt liv, och allt tack vare för du lämnade existensen från våra liv.’’ Jag försökte le och visa mig stark.

’’Men jag är tillbaka nu.’’ han tittade hoppfullt men sårat på mig. ’’Och vi behöver inte dig, Charlie. Du har gjort ditt, men du lämnade oss och det var tydligen menat för dig att hålla dig borta från oss. Vi mår bra och behöver inte dig. Inte längre.’’ jag ställde mig och drog på mig min svarta kappliknande jacka innan jag började gå mot utgången. Han satt kvar, precis som om han förstod och accepterade det. Jag har alltid trott att det var mitt fel till hans försvinnande. Jag har alltid trott att jag vill ha tillbaka min pappa. Men nej. Jag hade fel på båda mina teorier. Jag var inte orsaken. Han själv var orsaken. Jag ville inte ha tillbaks min pappa. Jag ville att han skulle lämna mitt liv, för gott. Han har satt spår i mitt liv och varit en av de som uppfostrat mig. Men det räckte nog för att förstå att han inte var en av de som jag behövde i mitt liv. Jag gick med snabba steg igenom stan. Klockan närmade sig kvällen och himlen hade dragit över det mörka täcket som fick alla butiker att lysa extra starkt. Jag drog upp mobilen för att ringa efter Justin. Signaler klingade i luren medan jag otåligt väntade på honom att svara.

’’Hur gick det?’’

’’Varför berättade du inte?’’

’’Vaddå?’’

’’Att min pappa jobbat för er.’’ jag kunde höra honom sucka. ’’Jag visste inte att han var din pappa, förrens du berättade hans namn.’’

’’Och du kände inte igen honom?’’

’’Han jobbade inte med oss på det sättet. Han var bara en av de höga cheferna som talade om för oss vad vi skulle göra, via telefon.’’

’’Är ni säkra på att det är rätt tjej denna gången?’’

’’Det är Noah. Vi har dubbel kollat. Vi såg dessutom henne med Justin tidigare idag.’’

’’Jag känner henne och vet säkert att det är hon.’’

’’Har ni kontaktat honom?’’

’’Ja.’’

’’Har ni sagt som jag sa åt er att göra?’’

’’Ja, Tyler.’’

’’Bra. Då kan ni gå.’’ det var mörkt. Kallt. Läskigt. Oroväckande och smärtsamt där jag låg. Jag hade någonting över huvudet, någonting som kändes som en tygpåse. Vissa av de röster som nyligen talat, var bekanta. Den svarta tygpåsen som satt knuten runt min hals drogs plötsligt av. Jag kisade med ögonen då det var en lampa precis ovanför mig som lös ovanligt starkt. Jag blinkade några extra gånger och tittade mig omkring.

’’Noah gumman. Minns du mig?’’ sade en röst i mörkret som omringade mig förutom de lilla ljuset ovanför mig. En man steg in så jag kunde tyda hans ansikte. Jag skakade på huvudet och började gråta.

’’Är du inte glad att se mig igen Noah?’’ Tyler, min största rädsla och ex, stod framför mig med sina elaka svarta ögon vilandes på mig.

’’Vad vill du?’’ frågade jag snyftandes. Han flinade äckligt mot mig. ’’Vad jag vill Noah?’’ Han tog några steg närmre mig, böjde sig ner och lät sin hand smeka mitt ben. Med ens pressade jag mig närmre betongväggen och kollade äcklat på honom. Hans flin avtog läpparna. Han ställde sig åter upp.

’’Du gjorde ett misstag som lämnade mig.’’

’’Det var det bästa som kunde hända mig, Tyler.’’

’’Du ljuger.’’ förnekade han morrandes. ’’Jag säger sanningen.’’ stretade jag emot.

’’Du vet inte vad du pratar om Noah.’’

’’Jag är mycket medveten om vad jag pratar om, Tyler. Och nu, utan dig, är jag lyckligare än förr. Jag har Justin vid min sidan och jämfört mot dig så slår han inte mig.’’

’’Jag älskar dig Noah. Justin är ett vidrigt svin som kommer utnyttja dig Noah!’’

’’Som om du inte gjorde det!’’ spottade jag uppretat. ’’Jag varnar dig Noah. Följer du inte med mig tillbaks till Kanada kommer jag att döda Justin.’’ han höll fram sitt pekfinger.

’’Du kommer inte göra det.’’ skakade jag på huvudet. 

’’Du har rätt Noah. Jag kommer inte döda honom. Du, kommer döda honom.’’ han flinade återigen och viftade med sin hand. Ut kom Hayden med en telefon i handen, han kollade osäkert på mig och mimade ett förlåt medan han gav luren till mig. Jag kollade känslokallt på honom och tog emot telefonen för att pressa den mot örat.

’’Noah, är du där?’’ sade Justins lena men lätt oroliga röst. ’’Jag är här.’’

’’Tack gode gud, du är oskadd.’’ han andades lättsamt ut. ’’Inte länge till.’’ mumlade jag.

’’Lyssna inte på dom Noah. Hör du mig? Vad du än gör, lyssna inte på dom!’’ Tyler ryckte luren från mig och satte på högtalare.

’’Justin. Vill du vara snäll och berätta vart du är någonstans?’’ jag kunde höra Justin morra.

’’I ett hus.’’ svarade han ovanligt lugnt. ’’Och vad finns i huset?’’ Tyler njöt av detta. Justin suckade.

’’En bomb.’’ hans ledsna röst fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. ’’Berätta nu hennes två val.’’

’’Jag är fastbunden i ett hus med en bomb. 30 minuter härifrån sitter din bror fastbunden i ett likadant hus med samma bomb. Om exakt en timme kommer bomberna att utlösas, men du kan endast rädda en.’’ jag kunde höra hur smärtsamt det var för honom att säga det.

’’Justin. Snälla sluta.’’ jag bröt ihop. ’’Jag ber dig. Rädda din bror, Noah.’’

’’Nej, Justin, säg att du ljuger.’’

’’Du ska veta att jag räddade dig den natten på gatan. Jag lämnade dig utanför sjukhuset för att jag var en brottsling som inte var bra nog för att existera som ett minne i ditt liv. Jag är inte värd dig Noah. Men jag älskar dig.’’

’’Du ska inte dö!’’ Tjöt jag gråtandes. ’’Jo, Noah. Jag kommer dö. För jag är tvungen att välja mellan att andas och älska dig. Jag valde att använda mina sista andetag för att säga att jag älskar dig.’’ sedan lade han på.

’’Tiden startar nu Noah.’’