’’Så redo man kan bli.’’ Himlade jag med ögonen och följde Justin ut mot en bil som väntade på oss. 

’’Lycka till!’’ Ropade Peter efter oss. Jag tittade snett bak mot honom och nickade.

’’Hem och packa kläder och saker du behöver. Se till att gå in för rollen, och välj kläder efter vad du ska agera som person. Du är kriminell, kaxig…-’’

’’Jag vet, hur man väljer saker till detta Justin.’’ Avbröt jag honom.

’’Och fixa håret lite snyggt eller något.’’ Rörde han lätt vid mina toppar. Jag suckade och nickade. Jag hade ingen ork att säga emot, men heller ingen ork att fixa det långa håret som endast irriterade mig. Det var varmt och klibbade sig jobbigt nog mot huden. Chauffören började snabbt att köra iväg. Jag kunde inte låta bli att tänka på Bad Blood Gang. När jag tittade på Justin så såg jag bara så mycket ondska i honom. Inte det sättet att han dödade människor precis som Ashton och dom andra. Utan bara… Kriminell, på något vis. Han på något sätt hörde till deras gäng. Det skulle inte förvåna mig om han i sitt förra liv varit ledare för något Maffia gäng. Jag fnös inombords åt mina tankar och funderingar och tänkte istället på vad uppdraget ens handlade om. Gänget har en tanke om att ta sig in i MI9 och stjäla en viktigt kod - som jag dock inte fick reda på vad det var till för - och även stänga ner hela MI9. Möjligtvis även döda Peter. Och då är tanken, Peter måste ha gjort någonting för att de så gärna skulle vilja döda honom. Vårt uppdrag är att ta reda på hur och när de ska utföra detta, ta reda på så mycket fakta som möjligt och alltså tillslut kunna få stopp på dom.

’’Flyget går om 30 minuter Abigail!’’ Ropade Tori från trappan.

’’Jag är snart klar!’’ Ropade jag tillbaks medan jag tryckte ner den sista tröjan. Vi skulle till Houston i Texas. Justin hade sagt att vi skulle vara hos killarna vid 6 tiden så vi var tvungna att åka nu då det tog drygt 2 och en halvtimma dit, eftersom att vi tog direkt flyg. Med andra ord, privatplan. Jag rusade in i badrummet och började kamma håret med en svart borste för att få ut de stora tovorna. När det väl inte ville fungera så blev jag förbannad.

’’Förfan, kom igen!’’ Tjöt jag viskandes med tårar i ögonen. Dock var inte tårarna pågrund av hårets tovor, utan pågrund av exakt allt annat. Som att jag ska flytta till Houston med Justin, att min mamma är död, att min syster är hos en främmande familj, att jag känner mig värdelös och helt enkelt pågrund av allt annat också. Håret är väl bara en ursäkt för att kunna gråta, för att jag är stressad. Skärp dig Abby.

’’Fixa håret? Visst, Justin. Jag ska allt fixa mitt hår.’’ Viskade jag med sammanbitna tänder och började stressat rota bland lådorna under vasken. Tillslut fann jag objektet jag letat efter. Jag grep tag om den silvriga saxen med högerhanden och tog tag om mitt ljusbruna hår med vänsterhanden med ett bestämt grepp.

’’Hon är påväg.’’ Nickade jag lugnt mot mannen. Han nickade till svars och lät blicken återgå mot deras ytterdörr.

’’Bieber.’’ Svarade jag kvickt i telefonen som plötsligt börjat ringa i min skinnjacka.

’’Yo Biebs. Hur går det? On your way?’’ Ashtons raspiga stämma fyllde mina öron. Jag nickade samtidigt som jag svarade.

’’Yes, vi ska kliva på planet alldeles strax.’’

’’Hurry up Bieber. Vi är nyfikna att få träffa din lilla flickvän.’’ Jag kunde höra hans breda flin.

’’Sure, låt bara bli att dregla över henne.’’ Himlade jag med ögonen, men fick det att låta som ett skämt. Han skrattade hest.

’’Beror på hur het hon är.’’ Retades han. Trots att hon inte var min, eller att jag inte riktigt ville ha henne som min ägodel, så var det fortfarande oacceptabelt att de gjorde som de gjorde och att de sa som de sa. Vad de visste så var hon min, det finns ingen rätt för dom att tala om henne på det viset de gör. Jag hatade Ash på sätt och vis, medan den andra halvan av mig kunde acceptera de faktum att han var som han var och gilla honom.

’’Well, fuck yourself Ash.’’ Sa jag skämtsamt - dock inte riktigt skämtsamt inombords - och la sedan på. Sekunden efter slängde jag blicken mot ytterdörren som hastigt öppnades. Ut kom en lång och slank gestalt. Benen var täckta av ett par slimmade svarta jeans och överkroppen var inte täckt med så mycket mer än en svart stickad tröja som slutade över naveln, en skinnjacka i min stil - fast tjejmodell - vilandes på ena armen och sin medelstora resväska släpandes efter sig i andra handen. Sedan fördes min blick upp mot hennes ansikte som på ett nytt sätt blivit sedd. Och hennes långa hår, existerade inte, utan var kort klippt precis i min stil - dock fortfarande i tjejmodell. Jag höjde chockat på mina mörka bryn och mötte hennes självsäkra ögon när hon nått fram till mig.

’’Är det fixat nog?’’ Hon höjde frågandes på sina bryn och lade huvudet på sned. Jag blinkade några gånger, lite stel över situationen hon skapat. Det drog i högra mungipan och bildade ett snett leende.

’’Jag… gillar det.’’ Nickade jag, sedan kollade jag ner mot hennes kläder. ’’Och kombon…’’ Mina ögon fästes i hennes igen. Jag vet inte vad som hände där, men det lilla med sitt avklippa hår gjorde henne så mycket mer attraktiv.

’’Killarna lovade mig att inte försökte någonting med dig. Dock kan jag inte lova någonting längre.’’ Jag flinade charmigt och blinkade med högeröga. Hon skrattade generat och skakade på huvudet.

’’Du skrattar.’’ Log jag nöjt.

’’Det är väl inget svårt att göra?’’

’’När man väl gått igenom något jobbigt, är det svårt att skratta igen.’’ Jag granskade hennes ansikte efter att meningen lämnat min mun. Leendet minskades en aning på hennes rosaröda läppar.

’’Nå, förstör inte stunden med ett djupa snack då. Ska vi åka eller inte?’’

’’Fine. Spela framför dom funkar, eftersom att vi måste. Men bakom stängda dörrar när det bara är du och jag, så finns det inget vi.’’ Spände jag blicken i honom.

’’As you wish.’’ Nickade han. Jag andades tungt ut och försökte ställa in mig på att vara trevlig - dock bad och kaxig när det behövs, det är egentligen bara att läsa av situationen jag befinner mig i och utgå efter det - så att jag får ett bra första intryck. 

’’Här till höger.’’ Påminde Justin Chauffören som sedan gjorde som han sagt. ’’Tredje huset till vänster.’’ Pekade Justin på det stora ljusa huset som vi stunden efter stannade framför.

’’Hälsa Peter att vi är framme.’’ Klappade Justin honom på axeln innan han steg ut genom bilen. Snabbt som vinden hade han tagit sig runt bilen för att öppnade dörren på min sida. Jag var chockad. Men ändå inte, självklart skulle han visa hur bra pojkvän han var. Jag himlade med ögonen inombords och steg ut med ett leende. Väl ute stängde han dörren och fick resväskan av chauffören med ett milt leende som han sedan ställde bredvid mig. Jag var precis påväg att ta tag om den medelstora resväskan när jag istället blev upptryckt mot bilen vi kommit i. Justins händer hade lagts på mina höfter och tryckte min midja närmre hans.

’’Justin.’’ Sa jag med en varnande röst. ’’Fönstret.’’ Var det enda han sade, vilket fick mig att snegla förbi Justins huvud och sedan få syn på en lång och kaxig gestalt i det stora fönstret. Ashton Williams. Jag förstod precis vad han ville komma med detta. Och vad han ville skicka för signaler till dom. 

''Du behöver inte bevisa någonting för dom.'' Himlade jag med ögonen.

''Det gäller att markera sina byten.'' Sade han lite för seriöst. Jag suckade.

’’Well, nog med kyssar Justin. Är det inte bäst att gå in nu när alla ändå står vid fönstret och glor?’’ Jag lyfte på mitt ena plockade bryn och skrattade försiktigt medan Justin vände sig om och log ett mycket nöjt leende.

’’Förbered dig på… Whatever. Bara, från och med nu, är du försiktig.’’ Han tog resväskan i sin ena hand och min hand i hans andra innan vi begav oss mot dörren. Justin sköt upp dörren med sin armbåge och steg in med mig vid hans sidan. Först var det tyst, nästan för tyst, men sedan när vi väl steg in så började röster att fylla husets stora och öppna ytor. De alla satt i det stora vardagsrummet som bar ett högt tag.

’’Bieber, äntligen hemma.’’ Ashton klev upp ur skinnsoffan och drog sin ena arm om Justin som manligt klappade honom på ryggen.

’’Och detta måste vara Abigail.’’ Han klev undan från Justin och ställde sig en bit framför mig. Hans ögon inspekterade varje millimeter av min kropp och stannade tillslut vid mina ögon. Douchebag. Justins arm runt min höft hårdnade.

’’Hon är snygg.’’ Nickade Ash med ett imponerat leende.

’’Och hon är min.’’ Sade Justin medan han drog mig närmre honom.

And here you are, lite Austin Moment och lite cut cut i Abbys hår. Då får vi se om Abby går in för rollen, men vad det ser ut som än så länge, så har hon klarat sig fint med kyssen ;)

Q: Vad tycker ni om att Abby klippte av sitt hår? x)

A: Tycker själv hon är riktigt cool i kortklippt + så vill jag ha tjejen lite annorlunda i Tainted :) För hur många ''novelltjejer'' finns det inte med långt hårsvall? x) lol

Kommentera lika bra, så får ni nästa lika snabbt, om inte snabbare ;)