Tyst lät jag mitt länge inhållet andetag pysa ut mellan mina läppar, trycket som befunnit sig i huvudet avtog. Men den sömnlösa känslan var ännu kvar, trots att jag gått upp och druckit ett glas mjölk, räknat till hundra tre gånger, lyssnat på lugn musik, fått mig själv på andra tankar. Ingenting verkade fungera. Jag kunde inte somna. Jag kunde inte somna utan tryggheten som alltid funnits med mig under de senaste nätterna, under veckans gång. Jag ville inte uttala hans namn, eller knappast erkänna för mig själv att han var någon som betydde för något mig. Återigen höll jag andan, utan någon större anledning än tidsfördröjning, och lät det blåsas ut i en varm pust. Jag grep tag om min mobil som för några minuter sedan legat på nattduksbordet - men jag tröttnade på att sträcka mig efter den var femte minut och beslöt mig för att placera den bredvid mig - och satte på skärmen. I det mörka sovrummet lös plötsligt den ljusa skärmen upp mitt ansikte som nu var det enda som syntes här om kring. Ljuset som vanligt vis brukar få en att bländas, pressa ihop ögonlocken och vilja släcka skärmen, störde mig inte ett dugg. Jag hade kollat klockan alldeles för många gånger, alldeles för ofta. Jag var inte orolig, jag var inte desperat efter hans närhet. Jag ville bara ha honom här, utan någon som helst anledning. Bara veta att han låg jämte mig, som i normala fall. Men jag visste, att det inte skulle hända. Och om det hände, så skulle han inte återvända hem själv. Och inte för mig min skull. Fuck den idioten. Fuck Justin som kallar dig för hora. Helvete med honom, han är badinfluens, Noah. Det ända sättet att släppa tankarna om honom och hans närvaro, var att tänka på hur han sårade mig. Det fick mig att äntligen kunna stänga ögonen, blunda, slappna av. Jag hade fortfarande honom i tankarna, med denna gången… Var han låst bakom ett galler, långt borta från sin kapabla fara.

Har haft prov idag, vilket innebar att jag pluggat, sedan ska jag ha prov på torsdag som jag nu pluggar till och nästa vecka har jag NP i Engelska. Jag har fullt upp som ni kanske märker. Men jag lovar att kapitel 17 kommer imorgon, ni överlever tills dess va? I hope so, annars... To bad x)

Skämt o sido, ni får leva på sneak peaken tills dess, love ya all <3