’’Jag bryr mig mer om dig än om några dumma regler.’’

Mina armar drogs under hennes skakiga ben innan jag lyfte upp henne i min famn. Hennes blick hade sjunkit, nästan som om hon inte vågade möta mina ögon. Fuck alltihop. Det är mitt fel att hon hamnade här, det är mitt fel att hon blev skadad, mitt fel att detta hände överhuvudtaget. Nigel skulle få betala. Jag skulle slå skiten ur de fucking gänget. De skulle få veta hur det kändes när de gick på någon jag brydde mig om. Jag sträckte mig snabbt efter bildörren, ryckte upp den snabbt och placerade henne på sätet innan jag joggade runt och hoppade in. Jag kom att tänka på vad Hayden sa när jag dykt upp…

’’Fuck it Hayden, släpp henne.’’ Morrade jag hest. Han flinade äckligt och släppte Noah så hon föll mot golvet med ett dunst. Jag stegade fram till honom med ett vapen som var riktigt mot hans bröstkorg.

’’Han kommer göra det igen. Precis som med henne. Det vet du din fucking pussy.’’  Röt han aggressivt.

’’Jag vet var din fucking horfamilj bor och jag kommer inte tveka en sekund på att döda dom, fattar du?’’ Spottade jag. Hans breda leende tonade bort medan en blek färg tonade fram. Han började backa, av ren automatik.

’’Stick Hayden! Lägger du ett finger på henne igen vet du vad som väntar.’’ Skrek jag efter honom.

’’Är du okej?’’ Frågade han i en hes ton, fortfarande med blicken på vägen.

’’Så okej man kan vara efter något sådant här.’’

’’Det är mitt fel att du blev skadad,’’ Han suckade, var besviken på sig själv och fortsatte sedan. ’’om det inte vore för mig, skulle du varit okej. Du hade inte behövt ta konsekvenser åt mig.’’ 

’’Det är inte ditt fel.’’ Jag försökte vara till stöd. Men visste egentligen inte vad jag skulle tro. Var det hans fel? Jag menar, jag visste mycket väl att han sysslade med något kriminellt. Inte visste jag vad. Troligen någonting åt detta hållet. 

’’Säg inte emot Noah. Du har ingen aning om vad jag gjort.’’

’’Börja med att berätta då.’’

’’Jag kan inte!’’ Höjde han rösten vilket fick mig att rycka till. Efter det han fick sagt, sa jag inget mer. Hela bilturen var tyst, hela vägen in till hissen och in i hallen. Jag klev ur mina skor, gick raka vägen upp för trappan och låste dörren om mig i badrummet. Mina kläder for av snabbare än vinden innan jag klev in i duschkabinen. Vattnet spolade ner för min ömma kropp. Jag hade skrubbsår lite här och var, men smärtan samlades som mest i huvudet och revbenen. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika när det varma vattnet spolats över mitt sår på pannan. Kände hur tänderna borrade sig in i läppen. Jag stängde sedan av munstycket och steg ut, ville bara känna vattnet mot min kropp och var sedan nöjd. Någon tvål på kroppen skulle vara alldeles för smärtsamt att utföra. Jag drog en vit stor handduk om min kropp, plockade upp de slitna smutsiga kläderna och låste upp dörren. Med fjäder lätta, tysta steg trippade jag ner för trappan och tog mig ända vägen in till sovrummet som jag fann mörkt. Jag antog att han sov där han låg på sin sida av sängen, så jag förblev tyst. Lät handduken glida av min kropp och drog sedan på ett par svarta underkläder. Plötsligt kunde jag känna ett par fuktiga, tunga andetag mot min nacke. Ett par händer las om mina höfter i en långsam rörelse. Jag stelnade till. Hade jag nyligen stått naken framför - med ryggen emot - honom? Hade jag verkligen trott att han sovit, och sedan inte hört när han lämnade sängen? Jag slöt mina ögon, tog ett djupt andetag och försökte banka i mig lite vett. Fall inte för honom. Don’t. 

’’Justin.’’ Förmådde jag mig själv att viska. ’’Sch.’’ Hyschade han mig och pressade sina läppar mot min hals. 

’’Sluta.’’ Viskade jag trots att jag älskade hans beröringar. Detta kunde inte bli mer fel, trots att det kändes så rätt. Men nej. Nej, nej, nej. Det får bara inte hända! Hans läppar fortsatte bakom mitt öra.

’’Jag vet att du vill.’’ Viskade hans hesa röst mot mitt öra. Behagliga rysningar för igenom min kropp som en stöt. Jag vände mig strikt om och mötte hans ögon i mörkret vi var omringad av.

’’Det här är inte rätt.’’ Jag la mina händer om hans biceps, fuktade mina läppar och var så nära på att ångra vad jag precis sagt. Ett lekfullt leende spred sig på hans läppar. Han såg suget i mina ögon, hur desperat av hans närhet jag egentligen var.

’’Så… Om jag kysser dig nu, kommer du inte kyssa tillbaks.’’ Hans blick suktade efter mina läppar. Han retade mig, hårt. Jag spände käkarna och lät hans läppar placeras på mina. Kände hur suget ökade. Hur de mjukt masserades mot mina. Jag morrade till och gav upp. Började sammarbeta, kysste honom hårt med armarna runt hans nacke. Hans breda flin avbröt kyssen medan hans händer fattade tag om mina lår. Jag hjälpte till genom att hoppa upp och slingrade sedan mina ben runt hans höfter. Kysste honom passionerat och kärleksfullt. Ångest, lycka, irritation, glädje, så många känslor på en och samma gång har aldrig inträffat såhär snabbt. Våra kroppar var hårt pressade mot varandra, läpparna, sammankopplade och ville aldrig lämna. Han rörde sig långsamt mot sängen medan vi hungrigt kysste varandra. Hans läppar lämnade mina och började sträva ner för min hals.

’’Vi borde inte’’ jag stönade tyst ’’göra det här.’’ Han lät mig falla ner i sängen som en lätt fjäder, jag särade på benen och lät honom lägga sig emellan.

’’Ska vi sluta?’’

’’Nej.’’ Svarade jag snabbt, nästan alldeles för snabbt. Han log mjukt och nöjt innan han försiktigt lutade sig ner, snuddade vid min mun, retade mig återigen.

’’Jag har velat göra detta länge.’’ Viskade han mot mina läppar. Innerst inne, så har jag nog alltid tyckt om Justin. Jag har aldrig egentligen klagat över att få vara med honom, eller bo med honom. Eller hur? Jag skulle mycket väl kunnat säga nej till att stanna här med honom i hans lyxiga lägenhet, då han inte kunde tvinga mig. Men redan den kvällen på baren hade jag fått ögonen för honom, utan att jag visste om det, jag antar det i alla fall. Kyssen, den regniga natten då han var full. Jag var besviken över att han inte kom ihåg den, så besviken att jag varit arg på honom. Små blöta kyssar strävade ner för mitt käkben, vidare ner för halsen och mot bröstkorgen. Han såg upp på mig.

’’Vill du fortsätta?’’ Han var inte osäker. Inte ett dugg, men ville ha bekräftat att detta var okej för mig. Bitandes i min läpp nickade jag lugnt. Först efter att han frågat, och jag hade sagt ja, började en tvekande känsla bubbla upp i magen. Jag vill det här. Jag vill… Eller?

Oh my gaad, finally tänker ni nu va? ;D