’’En blir jag nog aldrig av med.’’ Det var riktat till honom. ’’Nej, den idioten kommer stanna med dig för alltid.’’

’’Vi skolkar idag.’’ Gäspade Justin stort medan han la sitt huvud på min bara mage. Jag andades tungt ut och lät mina händer falla mjukt mot hans huvud.

’’Du har fan skolkat i två dagar, räcker inte det?’’

’’Att skolka får man aldrig nog av.’’

’’Whatever, vi ska i alla fall till skolan idag. Vare sig vi vill det eller inte.’’

’’Någon som är sugen på att träffa Hayden?’’ Jag kunde känna hans leende prydas mot min mage.

’’Den personen jag minst vill träffa.’’ Jag suckade och blängde trött upp i taket.

’’Mm… Den bögen får fan hålla avstånd.’’ Muttrade han. ’’Annars händer vad?’’

’’Annars händer jag.’’ Skrockade han och satte sig rakt upp med sin rufsiga frisyr. Jag log mjukt åt hans överbeskyddande sida jag uppskattade.

’’Om du vill gå till den fucking skolan är det bäst att vi går upp nu.’’ Han suckade och himlade med ögonen innan han lät benen sjunka över sängkanten. Jag blickade mot hans rygg som var fylld med blåmärken och små sår.

’’Hur känns det?’’ Frågade jag och tog föregivet att han skulle förstå.

’’Hur känns vaddå?’’ Men självklart så hade jag fel.

’’Du är skadad pucko! Känns det bättre efter mitt lilla omplåstrande?’’ Jag lät min handflata strykas mot hans rygg. De markanta käkbenen spändes under min beröring. Jag slutade kvickt.

’’Det är fucked up, så nej, det gör piss ont.’’ Han skakade på huvudet och gick mot garderoben där han drog ut ett simpelt plagg.

’’Men okej, skit i skolan, stanna hemma istället?’’ Jag såg ut som ett frågetecken och väntade på svar. Hoppades på att han skulle säga emot.

’’Fan heller, vem vet vad Hayden hittar på när jag är inte är runt dig.’’ Grymtade han och nekade, precis som min vilja löd. Jag log endast, uppskattade hans omtanke men tyckte dessvärre synd om honom. Dock hade jag inte en aning om vad han varit med om och visste då egentligen inte om jag kunde tycka det eller inte.

’’Justin!’’ Ropade jag hans namn högt när jag tittade ner på den lilla gula lappen som låg ihop skrynklad på köksbordet.

’’Vad?’’ Tjöt han från övervåningen. ’’Kom ner då!’’ Grymtade jag och väntade ivrigt på att han skulle komma ner springandes. Men han tog god tid på sig, i sin lugna, långsamma takt.

’’Vad är så viktigt?’’ Han såg smått irriterad ut. Men jag sket i det, fullständigt. 

’’Jasmine har dragit.’’ Jag blängde på lappen, läste hennes slarviga stil tyst i huvudet och funderade på vad de var hon menade. Noah, Justin. När ni läser detta har jag lämnat Winnipeg, jag har lämnat landet. Försök inte hitta mig, försök inte kontakta mig. Det är för ert eget bästa. Detta är din signal Justin, du vet vad det betyder. Du vet vad som kommer. Han drog lappen ur min hand och rynkade smått pannan, innan allting verkade vara solklart för honom och inget var ett bekymmer längre.

’’Okej.’’ Han ryckte på axlarna, försökte se oberörd ut. ’’Vad menar hon? Och varför bryr du dig inte?’’ Jag såg oförstående på honom. Hjärnan var full av frågor. Frågor jag inte hade svar på.

’’Du kommer fatta, i sinom tid. Och du vet varför, jag är inget stort fan av henne.’’ Han skrynklade lappen i sin hopknutna näve innan han sköt iväg den mot papperskorgen.

’’I sinom tid? Vad ska det betyda? Jag vill inte veta sen, jag vill veta nu.’’

’’Egentligen är detta inget nytt för dig. Du har vetat det länge, men aldrig trott att det skulle inträffa.’’ Han gav mig ryggen och steg ut mot hallen.

’’Vetat vaddå?’’ Jag hatade hans hemliga sida, då han talade till mig som om jag precis visste vad det var han pratade om. Avslöjade allt, men ändå ingenting. Gjorde mig nyfiken, men bara mer frustrerad.

’’I sinom tid. Precis som Vegas. Alla bitar kommer passa tillslut. Men just nu ska du sluta tjata om de fucking sakerna du inte behöver veta.’’ Han lät upprörd. Men det var - som vanligt - inget som förvånade mig. Men de kraftiga humörsvängarna han hade chockade mig konstigt nog varje gång. Jag glömde hur han lätt kunde ändra sitt humor genom att någon yttrar fel ord vid fel tillfälle. Och ja, det var precis vad jag gjorde.

’’Jag vill inte ha ännu ett bråk, så jag släpper det. För din skull.’’ Jag himlade med ögonen och följde honom ut mot hallen där han stod påklädd, väntandes på mig. 

’’Det är en diskussion, Noah.’’ Påpekade han. ’’Värst vad vis du var idag då.’’ Mumlade jag tyst medan de vita Conversen knöts runt mina vrister.

’’Jag hörde att du varit otrogen.’’ Sa Phenelopys nyfikna röst bakom mig. Jag snodde runt och mötte hennes förvånade blick.

’’Va?’’ Jag rynkade pannan och förstod inte ett ord av vad hon sa. ’’Ja, har du inte hört om ryktena som går om dig?’’ Hon kollade förvirrat på mig.

’’Jag anlände precis till skolan, självklart så vet jag inte vad folk säger om mig!’’ Jag suckade med panik i rösten.

’’Vill du veta?’’

’’Vad tror du?’’

’’Chansar vilt… Hayden har gått runt och sagt att du legat med Justin.’’ Hon kollade avvaktande på mig. Försökte se min reaktion. Jag stod vid mitt skåp, höll på att öppna det men stannade till i min rörelse när meningen lämnat hennes mun. Jag kände hur en obehaglig smärta knöt sig i magen. 

’’Noah…’’

’’Det är inte sant.’’ Jag tvekade inte en sekund innan orden flög ur mig. ’’Det tror jag heller inte. Men jag menar, vad hände mellan dig och Hayden? Ni var ju så… Fina tillsammans.’’

’’Vi har aldrig varit ett par, jag har knappast gett honom en kind puss eller ens gått på dejt med honom. Han bara…’’ Jag tystnade. Öppnade skåpet och gömde mig bakom den gråa järn dörren.

’’Han gjorde vaddå?’’ Hon öppnade den bredare och väntade på en fortsättning.

’’Han kom igår natt och ville berätta någonting viktigt. Men Justin hade kommit hem för någon timme sedan och det blev lite… Komplikationer, så jag hade inte tid för Hayden. Han blev aggressiv och försökte ta sig in, men Justin puttade ut honom och… Det blev bara helt fel.’’ Jag suckade frustrerat och smällde igen skåps dörren. Tog två stora kliv åt sidan och sjönk ner på en lilla inomhus bänken. Försökte ta mig samman och inte tro det jag minst ville skulle vara sanning.

’’Du vet vad han menar, right?’’

’’Så dum är jag inte.’’ Jag bet mig i läppen och blängde ner i marken, blev avbruten av en lång kille som tog ett hetsigt kliv framför mig.

’’Den fucking pussyn kallar dig för en hora, Noah. Han har fucking gått för långt!’’ Röt Justin. 

’’Strunta i det. Han är bara… En avundsjuk jävel.’’ Trots att jag försökte spela oberörd, cool, iskall och inte stött. Så kände jag hur smärtan spred sig djupare in i hjärtat. Verkligen högg sig fast. Borrade hål i min självsäkra bubbla. Tills den sprack och jag endast kände mig svag och förödmjukad.

’’Strunta i det? Fuck it. Han är värd en fucking näve i magen.’’ Han vände sig om. Och just i den sekunden, kom Hayden ingåendes i korridoren vi befann oss i. Försökte undvika oss med blicken, men kunde inte undgå att möta mina ledsna ögon i någon mikrosekund. Justin gick med raska, bestämda steg emot honom innan hans hand grep tag om Haydens vita t-shirt.

Jag for upp på ben och gick mot dom i en hastig fart. Men innan jag hann nå fram till dom och be dom att sluta, hade Hayden redan skjutit sin näve mot Justins ansikte. Jag blev lätt chockad, stirrade storögt på dom, visste inte vad jag skulle göra för att få stopp på det. Justin flög på honom, sparkade honom i magen så att han föll mot marken, fortsatte sparka så att blod sakta men säkert flög ur Haydens mun.

’’Justin!’’ Skrek jag i ren panik. Men det var precis som om han stängt av sin hörsel och befann sig i sin egna lilla värld. Utom räckhåll att stoppa sig själv. Han hade tappat kontrollen över sin kropp. 

’’Justin! Sluta!’’ Skrek jag och kände allas rädda blickar stirra på oss. ’’Sluta!’’ Skrek jag och drog honom ifrån Hayden som såg död ut där han låg. Justin flåsade högt, spände blicken i Hayden, knöt sina nävar nere vid sina lår och lät sin blick möta min.