’’Ursäk…-’’ Jag avbröt mig själv med ett tyst tjut när mannen föll ihop i min famn. Och denna mannen var inte vem som helst. Mannen i min famn var en blåslagen Justin. Jag drog av honom hans hoodie och kunde se hans vita t-shirt vara täckt av mörkt blod. 

’’Justin? Hey!’’ Jag ryckte smått i honom, ropade hans namn, försökte få något täcken på att han var vid liv.

’’Stanna med mig, Justin. Hör du mig? Justin!’’

Med honom i mitt knä kunde jag se hur han andades. Lugnt och försiktigt. Alla nerver i min kropp slappnade av och jag kunde låta de som tyngde inom mig att släppa taget. Hans ögon flackade till och ett andetag av hopp lämnade min strupe.

’’Justin.’’ Viskade jag. Medan jag var fast besluten att få ögonkontakt sträckte jag mig samtidigt efter skålen med vatten jag använt för att tvätta hans djupa sår. Vattnet var nu inte längre genomskinligt utan alldeles rött och läskigt. Ögonlocken slog vaket upp och på en mikrosekund hade han funnit mina oroliga ögon strax ovanför honom.

’’Hej.’’ Viskade jag av lättnad. Han lät en utdragen suck pysa ut mellan hans röda, svullna läppar.

’’Hej.’’ Men verkade trots hans smärta vara glad att se mig.

’’Du höll på att dö.’’ Viskade jag och kände hur jag smått skakade. Han blinkade några få gånger, lät blicken sjunka men kollade åter in i mina ögon.

’’Jag vet.’’ Han slickade sig om sina läppar och tänkte ett tag. ’’Men du räddade mig.’’ Spände han sina käkar när jag smått strök den blöta tussen mot hans sår på axeln. Jag log mjukt men skakade på huvudet.

’’Justin… Inte en chans att panikslagna jag räddade döende du.’’ Ett mjukt skratt lämnade tyst mina läppar. Han log snett.

’’Du har rätt. Du är ganska handikappad.’’ Han hade blivit skjuten, sparkad, slagen och knivhuggen men kunde trots den stora smärtan skämta. 

’’Du är så jävla… Onormal. Vet du det?’’ Skakade jag på huvudet och lät tussen sjunka ner mot skålens botten.

’’Sexig också.’’

’’Nej, men på allvar Justin. Vad i helvete gjorde du i Vegas.’’ Skämt åt sido. Nu talade jag allvar. Han suckade där han låg, i min famn utan varken jacka eller t-shirt. Jag lät blicken sjunka ner mot hans mage som var packad med muskler, då och då.

’’I cant tell.’’ Han försökte skaka på huvudet, men misslyckades då han antagligen fick alldeles för ont.

’’Du kunde åtminstone ha sagt att du skulle iväg, istället för att jag skulle få reda på att du dragit av dina bröder.’’ Jag såg smått besviken ut. Han tittade snett upp på mig och rullade in läppar.

’’Ledsen baby, men du hade fått mig pissed off den kvällen.’’

’’Sämsta anledningen ever.’’

’’My business, not yours. Dessutom riskerar du ditt liv om jag berättar. Och det tillåter jag inte, Noah. Så det är bäst att du slutar fråga.’’ Han gav mig en smått varnande blick. Jag himlade argsint med ögonen och ville bara kasta honom ur min famn och aldrig mer titta på honom. Han verkade inte lita på mig. De var det de handlade om. Men att göra honom mer irriterad än vad han redan verkade vara verkade inte som en bra ide i detta läget. Mina händer lades på hans huvud. Med små cirkelrörelser lät jag fingertopparna massera hans hårbotten innan händerna letade sig ner för hans bröstkorg och slingrade sig löst om hans hals bakifrån. Jag kramade honom mjukt, utan att jag ens hann stoppa mig själv från vad jag gjorde. Först var det en vild, nekande tanke som sedan verkade vara vad som kallades verklighet.

’’Våga inte lämna mig sådär igen, okej?’’ Viskade jag tyst emot hans öra. Detta vore någonting Justin lätt skulle göra, för att både få mig alldeles stel och sedan få mig att slappna av, på en och samma gång. Känna mig älskad, men mycket väl veta att det han gör endast är ett spel. Under mina plötsliga rörelser stelnade han till, precis som väntat. 

’’Stjäl inte mina grej, Noah. Detta fungerar bara på dig babe.’’ Han flinade. Rysningar for igenom hela kroppen när han använt ordet babe som ett smeknamn för mig.

’’Vem säger att det är din grej? Jag kan detta minst lika bra som du, kolla. Du ligger i min famn, utan att göra motstånd.’’ Försökte jag kontra.

’’Hjärtat,’’ han suckade med ett nöjt och brett leende. ’’anledningen till att detta är min grej, är för att du hatar mig från djupet. Jag måste förföra dig, men du… Du tror att du förför mig, medans det i verkliga fall är så att jag vill detta.’’ Viskade han och la sina händer om mina som vilade på hans nakna bröstkorg. Jag svalde hårt och kände att detta blev näst intill komplicerat.

’’Så du…’’ Jag tystande.

’’Yes, Noah. Jag fick dig att göra som jag ville, genom enkel psykning.’’

’’Du äcklar mig ibland, Justin.’’ Muttrade jag och kände hur den - nästan - romantiska stunden svepte förbi när han förstörde allt med sina dumma spel.

’’Sexig pyjamas.’’ Han lät de alldeles varma handflatorna och möta mina nakna lår. Jag hade helt glömt bort att jag nästan var naken i de ynka små shortsen jag bar med en enkel sportbehå till.

’’Det minsta du kan göra är att bara hålla käft…-’’ Jag stoppade mig själv från att fortsätta min mening när ett knackade ljud hördes från undervåningen. Jag gled undan från Justins nakna överkropp och trippade ner för trappan. Undrade starkt - nästan irriterat - över vem som störde mitt i natten. När det kom till Justin så hade jag förståelse, eftersom han bodde här. Men vem i helvete hade här och göra mitt i jävla natten? Jag ryckte upp handtaget och var beredd på att en våldtäcksman skulle framför mig med en kniv när dörren for upp. Men jag hade fel med min livliga fantasi som yrde vilt.

’’Hayden… Vad gör du här så sent?’’ Jag rynkade förvirrat min panna och väntade på ett svar. Ett svar jag skulle nöja mig med. 

’’Jag…’’ Han tystnaden en ynka sekund när blicken sjönk ner mot min kropp. Men fortsatte strax där efter jag gett ut obehagliga signaler.

’’Jag måste berätta någonting för dig.’’ Han såg bekymrad ut.

’’Kunde det inte vänta tills i morgon?’’ Gäspade jag stort. ’’Det är viktigt, Noah.’’ Förtydligade han allvarligt.

’’Det är mitt i natten, dessutom har jag redan någonting jag måste ta hand om och har inte tid med att tänka på ann…-’’

’’Noah jag måste för fan säga det i kväll!’’ Höjde han desperat rösten. Jag kollade smått chockat på honom och kände sedan hur någon slöt upp vid min sida. Jag sneglade upp på Justin som nu hade dragit på sig en ren tröja över sin skadade överkropp. Hans blick utstrålade ilska medan han beskyddande lade sin arm runt min midja.

’’Jag tror du ska gå nu.’’ Morrade Justin med hopbitna tänder. ’’Så han är tillbaka?’’ Kved Hayden högt.

’’Hayden, jag har verkligen inte tid för detta.’’ Jag kände hur denna situationen bara förvärrades för varje sekund som passerade. 

’’Jag måste säga det nu! Fattar du!?’’ Hayden lade sin hand med en hård smäll på dörren för att ta ett steg in i hallen. Men längre in hann han inte förrän Justin puttade ut honom med en smäll på hans bröstkorg och smällde igen dörren innan det klickade till av ljudet när han kvickt låste den.

’’Jag vill inte att di träffar den fucking idioten! Hör du det Noah?’’ Morrade Justin med sin mörka, aggressiva blick. Jag tittade smått rädd på honom och förmådde mig inget att än att nicka i den stunden. Han spände sina nävar och steg förbi mig med en frustrerad suck.

’’Jävla fucking idi…’’ Jag kunde höra honom svära hela vägen till sovrummet medan han grimaserade åt smärtan han fick då han använt sin skadade axel när han puttade ut Hayden. Jag visste inte vad jag skulle tycka eller tänka. Göra eller inte göra. Prata eller hålla tyst. Försvinna bland all skam när jag trott att Hayden skulle vara annorlunda gentemot de andra killarna. Men jag hade fel. Så himla fel, när jag mött de mörka ögonen Hayden haft precis som Justin. Med lätta, darrande steg tog jag mig långsamt in till sovrummet. I den kolsvarta arean jag skapat när jag stängde sovrumsdörren letade jag mig fram till sängen. Jag fann mig liggandes med mitt ansikte emot hans nacke. Förväntade mig en kram, kanske empati för vad som nyligen hänt. Men varken eller hände. 

’’Justin.’’ Kved jag svagt medan jag osäkert vred mig till ryggläge. Han var tyst en lång stund, innan han vände sig med sitt ansikte åt mitt håll.

’’Mm?’’

’’Är du arg?’’ Vågade jag mig på att fråga. ’’För vad? Att du lyckas välja en sådan dålig kille som Hayden? Nej, men besviken att du inte lyssnar på mig när jag säger att han är idiot.’’

’’Förlåt för att jag inte lyssnade på dig.’’ Suckade jag. ’’Det är inte ditt fel att du drar till dig fel killar.’’ Han virade sina trygga armar - som önskat - runt min kropp och flätade ihop våra fingrar strax framför mitt ansikte.

’’En blir jag nog aldrig av med.’’ Det var riktat till honom. ’’Nej, den idioten kommer stanna med dig för alltid.’’