Att det alltid ska vara så komplicerat.

’’Abigail?’’ En försiktig hand lades på min överarm. ’’Abigail, dags att vakna.’’ Den vänliga rösten var på något sätt bekant. Jag visste bara inte hur. Plötsligt blev det väldigt ljust vilket fick mig att vilja sova ännu mer.

’’Celest, sluta.’’ Jag vände på mig och stönade trött. Personen skrattade mjukt. Jag förstod då att det inte var Celest.

’’Det är Tori.’’ Sade kvinnan. Det fick mig att komma ihåg. Jag var i Chicago. Mina ögonlock öppnades försiktigt. Jag möttes av Tori som stod vid sidan av min säng.

’’Det är bäst du byter. Justin väntar i köket på dig.’’ Hon log lika vänligt som hon gjort igår och började sedan gå mot dörren.

’’Hur mycket är klockan?’’ Det fick henne att stanna till vid dörrkarmen. ’’Kvart i elva.’’ Sade hon efter hon tänkt efter. Jag nickade som tack innan hon stängde dörren efter sig. Justin hade klargjort för mig att han skulle komma idag, men inte att han skulle komma så tidigt. Egentligen var det inte tidigt, men för någon som somnade vid halv 4 på morgonen var det tidigt. Jag klev ur den mjuka sängen. Trots de få timmarna sömn jag fått så var det en av de bästa nätterna jag sovit då sängen var mjuk som moln. Idag var det dags för mig att inspektera garderoben. Den som befann sig runt hörnet av mitt rum som jag inte hann se igår då jag varit alldeles för trött. Jag rundade sängen och gick runt hörnet. Rummet var format som ett L då den sidan jag var på nu var längre än den väggen mittemot sängen. På väggen längst in fanns det två vita skjutdörrar. Jag trippade över den beige vita mattan och slöt händerna som dörrarna innan jag sköt upp dom. Min haka åkte i golvet och ögonen blev lika stora som bowlingklot. Det var ett litet - lagom litet - rum med både kläder och skor som prydligt hängde på väggarna. En Walk In Closet med andra ord. Jag steg in med ett brett leende och började bläddra bland de alla tröjorna som hängde på ena sidan av väggen, sedan till andra sidan där det endast hängda jeans. bredvid jeansen fanns det hyllor med shorts. Och på väggen mittemot fanns det skor uppradade på hyllor. Både vanliga Boots och Prime Boots, Vans, Converse, Palladium, sandaler och flipflops. Allt man kunde tänka sig. Jag kollade i alla underlådor där det fanns underkläder, strumpor, linnen och andra basic saker man hade undertill. Även pyjamas i flera slag. Jag backade till tröjorna som hängde högt och drog ut en svart blus med knappar hela vägen upp, även en svart bh i spets. Mina steg ledde till shortsen där jag fick tag om ett par svarta som var normalt korta. Jag drog på mig allt och log nöjt medan jag speglade mig i helkroppsspegeln som befann sig på byxornas sida. Vid skorna fanns det smycken av alla slag, silvriga, guldiga, halsband, armband, örhängen. Jag fick tag om en Marc Jacob klockan som jag spände om min vänstra handled. Jag drog sedan åt mig ett par låga Prime Boots då jag alltid drömt om att få bära ett par. Och drömmen slog in. 3000 kronor sittandes på mina fötter.

Jag hade sminkat mig av de som funnits i badrummet som låg strax utanför garderoben min. Jag valde att säga walk in closet då det kändes bättre. Jag var trots allt inte van än. Smink var förr ingenting jag hade råd med. En torr liten maskara var det ända, och inte hade det gått så bra att använda då. Nu fanns det allt man kunde tänka sig. Håret blev plattat av plattången jag pluggat in i kontaktuttaget och sedan kammat igenom det med en bra borste. Jag var nu påväg ner för trappan och tittade nöjt ner på min klädsel. Hade det inte varit för alla modeller på omslag jag sätt ute i butikerna hade jag förmodligen dragit på mig kläder som endast fattiga jag hade. Urtvättade jeans med en långärmad rosa tröja. Lite variation skakade inte. Med ett sista steg ned för trappan hade jag nått vardagsrummet och förbi det så hade jag slutligen nått köket.

’’En halvtimma, Abigail.’’ Justin suckade och skakade på huvudet med blicken ner i mobilen. Jag förstod då att han tilltalade mig med Abigail då han antingen var arg eller allmänt kall. Annars var det Abby som gällde. Jag rullade in mina läppar och vickade lätt på mina fötter som då var instoppade i Bootsen. 

’’Godmorgon.’’ Sa jag istället för att inte kommentera de faktum att jag glömde bort att Justin befann sig i huset, väntandes på mig. Han tittade först upp från skärmen och mötte mitt nya jag. Eller mitt nya utseende då jag fortfarande var samma person, dock med annat namn.

’’Abby, du har blivit snygg.’’ Flinade han. Jag himlade med ögonen och slog mig ned på stolen mittemot honom då det fanns frukost uppdukat på köksön.

’’Äh, men sluta nu Justin. Hon är vacker vad hon än har på sig.’’ Försvarade Tori mig som poppade in genom den stora ingången från vardagsrummet. Jag log tacksamt mot hennes kommentar hon skjutit in. Hon rundade mig samtidigt som hon sa godmorgon och slog sig ned bredvid mig.

’’Vi har saker att planera idag, Abby.’’ Påpekade Justin hastigt. Jag nickade och väntande på honom att fortsätta då jag smörjde min macka som låg på tallriken. Jag hann lägga på pålägg och ta en tugga innan han fortsatte.

’’Utbildningen börjar i morgon klockan 9. Du ska vara klädd för att kunna röra på dig, inga smycken, inga accessoarer. Förstått?’’ Jag bara nickade, vad mer kunde jag göra?

’’Det kommer vara i en månad.’’

’’En månad?’’ Jag höjde förvirrat på ögonbrynen. ’’Är inte det lite för kort utbildning för att kunna bli agent?’’ En månad räcker inte för mig att bli vad han kallade agent. Jag behövde ett år i utbildning, kanske två, precis som normala människor utbildar sig.

’’Det är ingen normal agent utbildning, Abby. Du kommer förstå vad jag menar i morgon.’’ Han harklade sig.

’’Hur tar jag mig dit? Och vart är det ens?’’

’’Tori har infon du behöver, hon kommer även ta dig dit i morgon då vi inte hunnit fixa en bil till dig ännu.’’ 

’’Mm, okej.’’ Nickade jag efter jag svalt den sista mack biten. ’’Redo att gå?’’ Frågade han plötsligt.

’’Vaddå gå?’’

’’Berättade jag inte igår?’’ Han log. ’’Vi ska hämta prylar till dig, papper och kläder.’’

’’Kan vi inte göra det i morgon? Jag har verkligen ingen ork idag.’’ Muttrade jag med en suck.

’’Du lär behöva sakerna inför i morgon.’’ Han reste sig upp och viftade mig åt sig vilket fick mig att följa honom ut till hallen.

’’Tack för frukosten!’’ Ropade jag innan vi gled ut genom dörren. Han grep tag om min hand och kramade den mjukt. Jag tittade förvirrat på honom. 

’’Du bör vänja dig vid detta Abby’’ han flinade brett och kramade min hand ännu mer. ’’efter din utbildning ska du på uppdrag med mig.’’ Ja, när saker och ting alla redan var väldigt mycket så skulle det komma ännu mer.

’’Vad har det med… Mig att vänja mig att göra?’’ Jag kollade smått oroligt på honom.

’’Du kommer inte gilla det, Abbs.’’ Han lät mig glida in i bilen och steg sedan runt bilen för att själv sätta sig. Ännu ett smeknamn. Abby, Abbs, Abigail, han får faktiskt bestämma sig!

’’Låt bli. Det räcker med nyheter för idag.’’ Stoppade jag honom från att höra ännu en nyhet. Han skrattade hest och skakade på huvudet innan han satte foten mot pedalen och körde iväg. Hans lediga hand som inte satt på ratten fattade tag om min hand. Han flinade mot mig och höjde min hand mot hans läppar.

’’Låt säga såhär: Ingen förutom jag kommer få tillgång till dina läppar.’’ Sedan kysste han mina knogar med ett leende.