’’Duke.’’ Svarade en mörk röst. ’’Det är jag.’’ Svarade jag långsamt. ’’Bieber.’’ Hans leende hördes tydligt.

’’Du vet vad jag vill.’’ 

 

Nyckeln vreds i hålet som sedan fick dörren att öppnas enkelt. Jag steg in i den ljusa hallen och stängde dörren efter mig med ett snett flin. Pärlan. Min lägenhet som kostat mig flera miljoner. Då de varit en av de bästa lägenheten i Winnipeg. Att få tag på åtta miljoner när man inte jobbar och endast gått i skolan, hade inte varit enkelt. Men att sälja droger och döda folk åt gäng fick mig efter något år att tjäna ihop tillräckligt mycket för att köpa lägenheten. Jag lovade mig själv att aldrig göra om det. För det krävdes blod och tårar. Men om jag var tvungen, hade jag mycket väl gjort det igen. Jag lät den gröna stora väskan falla mot golvet innan jag slängde av mig mina svarta supra. Drog in doften som rummet gav ifrån sig. Den luktade ny, precis som när jag första gången kom hit. Mina fingrar jobbade sig igenom mitt bruna hår som blivit strävt av gelén jag hade i och slängde mig sedan i den kungliga sängen som befann sig i mitten av mitt sovrum. De stora maffiga fönstrena som täckte en hel vägg fick en stor utsikt över Winnipeg att synas. Jag la mina händer bakom huvudet och log nöjt medan min blick letade sig ut bland alla skyskrapor som stod uppradade snett bredvid mig. Sedan rörde den sig mot de alla små byggnaderna som stod uppradade några kilometer bort bland träd och människor. Mina ögonlock föll långsamt ihop, min kropp kändes alldeles avslappnad och ljudet av endast mina andetag var lättande. Jag har under alla 3 år i fängelset fantiserat hur det skulle vara att få ligga i ett tyst rum utan att fundera över hur jag skulle överleva där. De hade trots allt gått något år när den tanken slog mig. För tystnad var något man aldrig kunde få där. De alla höga rösterna tävlade om vem som skulle få mest uppmärksamhet. Jag kunde knappast höra mig själv tänka. Efter några ynka sekunder av tystnad, lugn och ro, fick jag mig själv åter på fötter och började i en långsamt takt ta mig ut mot vardagsrummet, upp för den dominanta trappan och sedan in i badrummet som var gjord av vit kakel. Varenda lägenhet hade två våningar, vilket var ett plus i kanten. 

 

Jag drog den vita handduken runt midjan och tog en annan till mitt hår som jag rufsade till. Ett klingande ljud hördes från undervåningen. Jag suckade frustrerat till och tog mig långsamt ner för trappan för att få personen som störde mig, att vänta extra länge. Jag slöt sedan handen runt de silvriga dörrhandtaget och lät dörren glida upp.

’’Hej.’’ Sa en len röst. Mina ögonbryn for hastigt upp när jag fick syn på de bekanta ansiktet.

’’Aubrey?’’ Sa jag chockat. Hennes ögon klistrades på min nästan alldeles nakna kropp som endast bar en handduk runt midjan.

’’Hörde att du var tillbaka.’’ Mötte hon återigen mina ögon och steg avslappnat in genom dörren utan tillåtelse. Jag himlade lätt med ögonen och stängde dörren innan jag följde efter henne in till köket. Hon öppnade frysen och drog ut en glassbunke som hon sedan öppnade, drog fram en sked och började långsamt att sleva i sig den mörka chokladglassen med ett leende.

’’Vad fan gör du här.’’ Skakade jag på huvudet och struntade de faktum att hon faktiskt var här och gick till mitt rum för att klä på mig som var tänkt innan hon kom. De gråa harems - chachimomma - byxorna flög på mig innan en vit T-shirt gled över mitt huvud och täckte min mage. Mina fötter rördes ännu en gång mot köket där Aubrey fortfarande satt. Men denna gången halvt avklädd.

’’Fuck, nej Aubrey.’’ Skakade jag nekande på huvudet och slängde hennes vita tröja på henne. Hon  suckade besviket och drog den snabbt åt sig.

’’Vad fan har hänt med dig Bieber? Du har aldrig någonsin sagt nej till detta!’’ Klagade hon och hoppade upp på köksön med en suck.

’’Jag fucking förändras. Det är vad som händer.’’ Morrade jag irriterad över att folk ska klaga över mitt beteende, mitt nekande, utseende, val. Vad fan är det folk begär av mig?! Jag är fortfarande samma fucking Justin som innan fängelset. Hon flinade brett och viftade mig åt henne. Utan att göra motstånd gick jag långsamt fram till henne och kände hur hennes armar slingrades runt min nacke. Hennes ansikte var plötsligt väldigt nära. Den söta parfymen hon bar - och alltid har gjort - spred sig till min näsa.

’’Kämpa inte emot din vilja.’’ Viskade hon. Jag kände hur jag mer och mer blev frestad. Hennes fingrar letade sig upp för min nacke och mot mitt hår. Jag bet mig i läppen och kände hur ångesten av att säga nej försiktigt kittlade mig i nacken. Hon närmade sitt ansikte ännu mer och började långsamt att pressa sina mjuka läppar mot mina. Mina händer fann snabbt tag om hennes höfter och hjälpte henne att pressa sin överkropp mot mig.

’’En snabb.’’ Stönade jag och lät hennes kroppstyngd falla mot mina armar när jag långsamt bar henne mot vardagsrummet. La hennes kropp på det svarta skinntyget och började desperat att slita av hennes kläder. Aubreys händer greppade tag om min tröjkant som sedan slets över mitt huvud innan hon slängde av den på golvet. Snart var hennes kurviga halvt nakna kropp öppen för min syn. 

’’Hur gick det igår med Justin?’’ Frågade Penny nyfiket. Jag ryckte lätt på axlarna. ’’Bra typ?’’

’’Bra? Vaddå bra? Detaljer!’’ Bad hon desperat och skakade min hand. ’’Typ… Jag vet inte. Han hade lagat lasagne.’’

’’Var den go?’’

’’Faktiskt… Väldigt go.’’ Skrattade jag generat. ’’Se, så dåligt var det väl trots allt inte.’’ Hon log nöjt och klunkade i sig sin varma kaffe.

’’Men det var rätt stelt.’’ La jag till.

’’Vad förväntar du dig? Han är trots allt Justin Bieber. Han är känd för att vara stel och farlig.’’ Ryckte hon medvetet på axlarna.

’’Mm.’’ Jag förde Starbucks muggen mot munnen och kände hur det varma kaffet fyllde min mun. Innan vi hunnit ta oss till stan hade Travis och Tyson stoppat mig i korridoren och snällt tittat på mig innan de båda sagt 

’’Snälla, Noah. Skulle du kunna lämna detta till Justin?’’ Och sträckt fram en liten svart ask som inte tydde på någon sorts pryl inuti då den var tyngdlös. Jag hade först nekat direkt. Om jag slapp träffa Justin så ville jag mer än gärna göra det.

’’Noah, jag ber dig.’’ Envisades Travis då. Jag hade inte kunnat välja något annat eftersom jag visste att ingen utav dom skulle ge upp.

’’Fine.’’ Hade jag gett upp suckandes och tagit emot lådan som jag sedan packade ner i min väska. 

’’Wall Street, första skyskrapan till höger.’’ Hade de båda sagt och sedan kramat mig tacksamt innan de gick därifrån. Så, om det inte vore för Travis och Tyson - de envisa tvillingarna - hade jag och Phenelopy inte varit i stan. Men det hade jag dom att tacka för. Eftersom vi båda trots alla omständigheter fått det roligt ändå. När jag både hört och känt hur min mobil ringde i jeans fickan hade min hand trängt sig ner för att fiska upp den. Besvikenhet hade fyllt mig när jag hoppats att det skulle vara någon jag var glad i. Men sedan såg jag hur mammas namn lös på skärmen.

’’Noah.’’ Harklade jag mig, låtsades att jag var omedveten om att det var min mor som ringde.

’’Vart är du någonstans?’’ Den typiska föräldrar frågan dök upp, som väntat. Eftersom jag som var van vid sådan här samtal var jag lätt förbered för ett svar hon skulle nöja sig med.

’’Jag sa ju att jag skulle plugga hos Phenelopy och Jesse.’’ Påminde jag henne trots att jag aldrig sagt det. Men som vanligt var min mor väldigt lätt påverkad och gick på det som önskat.

’’Jag har helt glömt bort det. Men kom bara inte hem för sent, du har trots allt utegångsförbud.’’ Påminde hon nu mig. Jag nickade långsamt. Sedan kom jag på att hon inte såg mig och mumlade ett svagt jag vet.

’’Älskar dig.’’ Jag hörde hur hon långsamt uttalade orden osäkert. Om det inte vore för Dallas som bett mig att vara snäll och sköta mig under hennes omgivning - vare sig jag talade i telefon eller inte - så hade jag endast lagt på. Men nu var det så att jag hade lovat honom och tvingade mig själv att svara.

’’Jag… Älskar dig också.’’ Jag försökte mig på ett leende. Men munnen var inte tillräckligt stark att kunna hålla leendet när jag även hade tvingat mig själv att säga de orden jag hade svårast att uttala. Jag kunde höra ett leende krökas på hennes läppar, sedan la jag på efter några sekunder och tryckte återigen ner mobilen i den trånga fickan.

’’Cassandra?’’ Log Penny frågande. Jag nickade långsamt. ’’Jag är hos dig och Jesse och pluggar om hon skulle ringa och undra, du vet… För att dubbel kolla.’’ Varnade jag henne med ett bussigt leende.

’’Du är bad, Noah.’’ Skakade hon på huvudet. ’’Håller med, jag är bad.’’ Klunkade jag i mig de sista dropparna som låg och flöt i muggens botten.

 

Jag trippade upp för den lilla trappan och steg sedan in i den stora hissen som tomt väntade. När jag steg in möttes jag av en vägg som var gjorde av glas. Jag klickade på våning 18 som var högst upp och såg hur jag i en lagom snabb takt åkte upp. Glasväggen fick mig att kunna se ut över hela Winnipeg och fick mig nästan lite rädd över hur högt upp jag faktiskt var. Det plingade dolt till och dörrarna öppnades långsamt. När jag steg ut möttes jag av en grå hall där det fanns flertals av dörrar. Travis hade messat mig nummer 30, alltså antog jag att det var hans dörrnummer. Med blicken letande efter de numret gick jag runt bland de alla dörrarna tills jag slutligen fann den rätta. Jag tryckte ner handen i väskan, körde runt den där tills jag fann asken och drog upp den med ett ryck. Med min andra hand tryckte jag på den silvriga lilla knappen bredvid och hörde hur det plingade till inifrån. Jag tittade ner i golvet medan jag väntade på att någon skulle öppna. Sekunderna tickade iväg. Det tog längre tid än förväntat. Han kanske inte var hemma? Det var vad jag hoppades och vände mig om, men hann inte längre än ett steg innan dörren öppnades. Jag vände tvärt och fick syn på Justins bara mage som var packad med muskulösa rutor. Någon sekund senare åkte mina ögon upp mot hans bruna vänliga ögon och log osäkert.

’’Noah? Kom in.’’ Han log sitt charmigaste leende och lät mig stiga in. Vilket jag gjorde av artighet. Han bar endast ett par hängiga mjukisbyxor, som jag antog var harems byxor. Jag följde med honom in till hans extremt stora - och väldigt fina - kök, utan att ta av mig skorna eller något annat. En blond tjej kom utgåendes med ett brett leende. Ögonbrynen for upp.

’’Hejdå baby.’’ Pressade hon sina läppar mot hans kind. Han tittade på mig med en tom blick som inte avspeglade en endaste känsla och stod stilla under hennes beröringar. Hon vinkade sockersött mot mig och försvann ut mot hallen. Några sekunder efter öppnades dörren och slogs samtidigt igen med en hög smäll. Jag kände hur jag under de alla rörelserna hade hållit andan, tills hon försvann och kunde lättat andas ut igen.

’’Kan inte du leva en dag, utan att ta hem en ny tjej?’’ Slog jag ut med armarna. ’’Utan ligg går det inta att leva.’’ Mumlade han och drog fram en cigarrett ur de vita cigarr paketet, greppade tag om den röda tändaren och lät spetsen glöda innan han placerade den mellan läpparna. Jag himlade buttert med ögonen och la fram asken framför honom.

’’Det är från Travis och Tyson. Och antagligen Trenton.’’ Ryckte jag ointressant på axlarna och såg på när han greppade tag om den.

’’Hm, lata fanskap. Att de inte orkar släpa hit det själv.’’ Fnös han muttrandes och ställde ner den när han skådat varenda lilla hörn av den tråkiga asken.

’’Ja, det var bara de jag skulle lämna.’’ Jag vände mig om och började långsamt att gå mot hallen när jag kände hur en bestämd hand tog tag om min arm. Rädsla flög som en chock genom min kropp och fick minnen att fladdra upp i huvudet. Jag knep hårt ihop med ögonen och vände mig mot honom med rädsla som avspeglades i mina ögon. Jag blinkade till och låtsades som ingenting när jag sätt att han la märke till mitt plötsliga beteende.

’’Stanna.’’ Bad han och låtsade själv som om han inte sätt vad som nyligen skett och släppte mig.

’’Jag måste plugga.’’ Sa jag som ursäkt. ’’Då tar jag istället ut dig i morgon kväll.’’ Log han bestämt.

’’Fortfarande utegångsförbud.’’ Påminde jag snabbt, nästan för snabbt. ’’Säg att du ska plugga hos någon kompis.’’ Kontrade han.

’’Hm… Jag vet inte, borde jag det?’’ Sa jag sarkastiskt och log smått. ’’Absolut. Inte ska du plugga en onsdag kväll.’’ 

’’Visst… Bara för att jag inte orkar plugga. Och bara därför.’’ Påpekade jag starkt och vände mig ännu en gång om innan jag försvann ut till hallen.

’’Jag hämtar dig klockan 7.’’ Lutade han sig mot den vita väggen. Jag tryckte ner handtaget och klistrade ett leende på läpparna.

’’Gör du så.’’ Blinkade jag med ögat och steg ut ur hans lägenhet.

---

Ni kan ta det lugnt. Det kommer inte gå för snabbt mellan dom kan jag lova. Noah är fortfarande misstänksam mot Justin och vill undvika honom, det kommer hålla i ett tag ;)