’’Holly, vakna…’’ Rörde någon min axel. Jag hummade till och puttade bort handen. ’’Sluta, låt mig vara.’’ Viskade jag.

’’Holly Lightwood.’’ Hörde jag en skarp ton. Inte förrns då kände jag hur verkligheten kom ikapp mig. Jag slog upp mina ögon medveten om vad som nyligen hade hänt. Justin, Chace, Matthew, Cody, Jace, Alec och Izzy satt runt mig och stirrade oroligt ner på min kropp som låg på det smutsiga golvet.

’’What the fuck hände Holly!?’’ For ur Jace mun. Jag fuktade läpparna och satte mig upp innan jag greppade tag om Justins hjälpande hand och bar mig upp på fötterna. Synen var för stunden suddig och hela huvudet kändes tungt. Men för övrigt kändes allting okej.

’’Hon har…’’ Izzy stoppade sig själv från att avsluta meningen. ’’Blåa ögon.’’ Hjälpte Jace till. Jag la mina händer för mina öppna ögon och visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Det var trots allt inte första gången. Men varför igen?

’’Holly du…-’’ ’’Vi har inte tid med detta, ni måste köra mig hem.’’ Viskade jag lätt panikslaget.

’’Du stannar här och tar det lugnt, babe.’’ Bad Justin och la sin hand på min rygg. Jag ryckte undan hans beröring och gick irriterat mot dörren.

’’Jag sa, att ni skulle köra mig hem.’’ Höjde jag bestämt rösten. Alla tittade förvirrat på varandra men gick tillslut med på det. Dock visste det inte vad mitt problem var, eller varför jag var så inställd på att åka hem. Men det fick vänta. Jag hade inte tid med att diskutera det här, när mamma och pappa där hemma var i fara.

’’Nu!’’ Muttrade jag och satte mig i bilen med Justin vid ratten. Han himlade lätt med ögonen och startade bilen som innehöll mer än bara vi två. Alla fyllde på de två bilar vi hade trots att det var extremt trångt. Motorn darrade under oss, innan han backade ut från deras uppfart och satte riktning mot mitt hus som väldigt snart hade börjat tona upp framför oss. Justin åkte igenom grindarna som stod uppslagna.

’’Vad fan har hänt här?’’ Viskade Alec oroligt. ’’Helvete!’’ Tjöt jag och kände tårarna snabbt samla sig i ögonen. På bara några mikrosekunder rann de okontrollerbart ner för kinderna och vägrade att sluta.

’’Hey, ta det lugnt.’’ Försökte Justin i en lugn ton. Jag stängde ute hans röst som försökte lugna ner mig och slängde mig ur bilen när han stannat och sprang mot dörren som också stod öppen.

’’Nej, helvete… Nej, nej, nej!’’ Jag skakade förtvivlat på huvudet och sprang in i huset utan att hitta ett enda spår av någon. Vilket inte var ett gått tecken de heller. Jag började kippa efter luft när illamåendet tog mig med storm. Jag knep ihop med ögonen och drog mina armar framför magen. Ingenting har hänt, de är bara inte hemma, de är bara… Iväg. Försökte jag lugnt att inbilla mig. Jag slog up ögonlocken och mötte en lång man.

’’Vad… Vad fan gör du här!?’’ Tjöt jag. Han tittade sorgset på mig och skakade på huvudet. Redan då förstod jag att det inte kunde vara han som var Shadow.

’’Jag sa, att du skulle lämna mig ifred.’’ Morrade jag med hopbitna händer. Mannen som hade förföljt mig från skolan, stod nu här. I mitt vardagsrum och stirrade blint på mig.

’’Holly. Jag…’’ Han rullade in läpparna och tittade smärtsamt på mig. ’’Vad har hänt med mamma och pappa och hur vet du vad jag heter!?’’ Skrek jag gråtandes - fortfarande inte redo att släppa tankarna om dom.

’’Holly. Ta det lugnt. Jag vill berätta en sak.’’ Tog Jace snabbt tag om min arm när jag var nära på att attackera honom. Jag förstod inte vad som höll på att hända med mig. Jag förstod inte varför jag plötsligt blivit så aggressiv?

’’Dom är borta’’ Tjöt jag och sjönk ihop på golvet. ’’Lyssna på mig Holly!’’ Höjde han rösten och drog snabbt upp mig igen. Jag stängde långsamt ögonlocken och vägrade nästan att lyssna. Han greppade tag om mina överarmar och ryckte lätt i mig för att möta mina ögon.

’’Zoe och Jack är döda. De är borta. Fattar du det. Och de kommer inte tillbaka.’’ Han spände blicken i mig och såg alldeles gråtfärdig ut.

’’Varför säger du så? Dom är mamma och pappa!’’ Pep jag till. ’’Lyssna på mig Holly. Jag vet vad du såg i kväll. Jag vet att du såg dom dö, jag vet att du såg det. Men du måste veta en sak.’’ Hans fingrar drog sig loss från mina armar och han backade bak till mannen som osäkert tittade på mig.

’’Jag… Är inte din bror.’’ Viskade han och skakade på huvudet. ’’Jag är inte din syster.’’ Izzy dök upp jämte Jace och tårar droppade från hennes ögon. ’’Alec…’’ Jag mötte hans ögon och såg skam fylla honom.

’’Nej, Holly. Jag…- Inte jag heller.’’ Skakade han på huvudet. 

’’Vad fan pratar ni om!? Ni är för i helvete mina syskon!’’ Halsen svullnade upp och återigen kippade jag efter luft. Just nu kändes allting som en jävliga mardröm. Ingenting kändes rätt, allt dom sa kändes plötsligt sant och vad jag nu visste… Jag kunde inte ens tro på de saker de berättat för mig innan. Var hela mitt liv en jävla lögn nu!?

’’Holly…’’ Mannen tog ett stort kliv fram och föll en tår. ’’Jag är din pappa.’’