Idag gällde det. Idag, den 7 januari skulle det smälla till. Hollys 19 års dag skulle bli en succés! Jag hoppades i alla fall det, då jag inte riktigt kunde påverka allt de killarna gjorde där hemma. Jag skulle trots allt underhålla Holly. Jag drog min arm bakom hennes rygg och vilade handen på hennes höft medan vi gick igen den långa korridoren påväg mot skolans dörrar. På vägen ut kom Quinn och Troyana och stoppades oss för att kunna säga något snabbt till Holly som glatt log mot dom.

’’Grattis älskling!’’ Drog Quinn sina armar om Hollys överkropp innan Holly kramade henne tillbaks. Jag förstod mig inte riktigt på tjejer med deras, babe, älskling, beautiful, sötnos. Alla deras ord, var inte det bara till för killarna att använda till sina tjejer? Men trots min förvirring, tänkte jag inte kommentera något då Holly var omtyckt, vilket jag gillade stort.

’’Älskar dig Holly-babe! Ha det bäst i kväll.’’ Kramade Troyana om henne och försvann bort mot deras bil. Hon log brett och mötte mina ögon som glänste av lycka. Under hela denna dagen, har folk jag inte ens visste existerade - sagt grattis till henne. Trots att de inte kände henne - eller att Holly kände dom. Men som sagt, hon var omtyckt och var dessutom en Cheerleader, så folk måste ju känna till henne, right? Ännu en sak var ju att hon var känd som ’’Bieber flickvän’’, och all drama som hänt mellan oss hade fått allas ögon på oss. 

’’Jag har en liten present till dig.’’ Pressade jag mina läppar mot hennes panna och öppnade bildörren åt henne. 

’’Jaså? Vad då för något!?’’ Frågade hon ivrigt och steg in i bilen. Jag joggade runt motorhuven och satte mig framför ratten för att backa ut från parkeringsplatsen med ett snett leende.

’’Om du går ut på middag i kväll, får du reda på det.’’ Hon tittade spänt på mig och nickade snabbt.

’’Du hade inte ens behövt nämna presenten, jag skulle ändå gått med på det.’’ Skrattade hon generat och satte på sig sin gråa mössa på huvudet. Jag log snett och ryckte lätt på axlarna.

’’Man vet aldrig med dig, babe.’’ Gled jag med blicken över gatan. ’’Så… vart ska vi äta någonstans?’’ Frågade hon nyfiket.

’’Thats a surprise.’’

’’Kom igen, det kan du väl åtminstone berätta.’’ Gnällde hon. ’’Jag hämtar upp dig vid 7, ha på dig en snygg klänning.’’ Stannade jag utanför de stora svarta grindarna till henne hus, utan att svara på hennes - gnälliga - fråga.

’’Jag kommer i mjukisar.’’ Himlade hon med ögonen och öppnade bildörren. Jag tog tag i hennes handled och fick hennes huvud att flyga mot mitt håll.

’’Hejdå-kyss?’’ Höjde jag på ögonbrynen. Hon drog in benen i bilen igen innan hon lutade sig mot mig. Hennes läppar snuddades endast vid mina, innan hon mötte min blick.

’’Älskar dig.’’ Viskade hon mot mina läppar. Frustrationen av att hon inte kunde kyssa mig utan att retas, ökade för varje sekund hon bara satt där utan att göra någonting.

’’Älskar dig också baby.’’ Jag la mina händer på hennes kinder och fick själv ta initiativet att pressa hennes läppar mot mina med hjälp av händerna. Hon fnittrade till och kysste min mungipa innan hon steg ur bilen.

’’Klockan 7, glöm inte det!’’ Upprepade jag, hon nickade och smällde sedan igen dörren.

Hollys Perspektiv

’’Hej hej!’’ Ropade jag när jag stigit in genom dörren i hopp om att de var hemma. Men det var alldeles tyst i hela huset, precis som det varit i morse. Mina föräldrar - plus mina syskon - hade glömt min födelsedag som inte ens sagt grattis på morgonen. Jag trodde då att alla i skolans skulle göra detsamma. Men det var tvärtom. Nämligen alla hade kommit fram till - de som jag inte ens visste existerade - och de som jag på sätt och vis kände till. Daniel hade också kommit fram och grattat mig som jag i morse hade blivit sams med igen. Han hade försökt be om ursäkt, och då jag inte kände någon riktig anledning till att vara sur på honom - hade jag godtagit hans ursäkt. Men nu behövde jag inte tänka på de saker som gjort mig att känna glädje, då min familj inte ens hade gjort det, vilket nästan höll på att förstöra min födelsedag. Jag steg in i köket och skulle precis ropade efter Jace, då höga rösten och ljusa gestalter glatt skrek till.

’’Grattis Holly!’’ Ropade Izzy och kramade mig hårt. Hela familjen drog sina armar om mig och ett lyckligt skratt lämnade mina läppar. De backade undan och tittade med breda leenden på mig.

’’Jag trodde ni hade glömt det.’’ Det fåniga leendet vägrade att avta då glädjen var allt för stor. Mamma pussade mig lätt på pannan och skakade långsamt på huvudet.

’’Min lilla stjärna fyller 19 år, inte skulle vi glömma det.’’ Jag log varmt och satte mig ner på stolen där det stod en tårta på bordet framför mig.

’’Jag är inte liten längre, mamma.’’ Påpekade jag och drog mitt finger på grädden som jag sedan stoppade i munnen.

’’Hon är fucking 19 år!’’ Tjöt Jace glatt och kramade mig bakifrån. Jag skrattade högt och nickade lätt.

’’Jace! Vårda språket.’’ Bad mamma allvarligt. ’’Öppna.’’ Räckte Alec fram de lagom stora paketet. Jag hade - verkligen - inte förväntat mig någonting från dom då jag hade allt och alla jag behövde. Mamma hade dessutom frågat mig om någon speciell önskan, men jag hade då sagt som det varit och bara skakat på huvudet. Men nu hade de trots mitt nekande svar, ändå köpt något. Jag öppnade det svarta locket och fick syn på ett svart tyg med paljetter. Mina händer rotade sig ner i lådan. och drog upp en svart klänning som var fylld med paljetter över hela arean av den.

’’Ni hade verkligen inte behövt.’’ Skakade jag på huvudet och kramade om de alla, en i taget.

Mina fingrar drogs långsamt igenom mitt igenom kammade hår som nu var i bruna lockar och hängde framför mina axlar.

’’Så du ska träffa Quinn?’’ Frågade mamma som slog sig ner på min säng. Jag nickade långsamt och vred och vände på mig framför spegeln. Izzy hade bett mig att ha på mig klänningen då hon tyckt att den var super snygg. Jag var själv osäker på om det var en så bra ide då jag bara skulle på middag med Justin. Inte på någon fest.

’’Eller alltså…’’ Jag suckade och vände mig om för att möta hennes glada ögon. ’’Jag ska på middag med Justin’’ Erkände jag snabbt. Hennes leende försvann fort.

’’Justin?’’

’’Och Quinn.’’ La jag snabbt till när jag såg hennes osäkra ögon stirra in i mina. ’’Eller nej… Alltså mamma, jag visste inte hur du skulle reagera så… Jag, ehm… Justin och jag är… Ihop.’’ Stammade jag nervöst över vad hon skulle svara. Hon tittade tyst på mig.

’’Innan du säger något, så vill jag bara inte att du ger mig värsta utskällningen. Det är trots allt min födelsedag.’’ Viskade jag och satte mig mittemot henne. Hon sträckte sig kort efter mina händer och begravde dom i sina.

’’Jag vill bara inte att du blir… Sårad, när du väl får reda på sanning. Jag skulle helst vilja att du stannade hemma i kväll, men du har rätt.’’ Hon suckade högt och rullade sorgset in sina läppar. Jag förstod inte vad hon pratade om. Vilken sanning? Varför verkade hon så ledsen?

’’Mamma mår du bra?’’ Frågade jag oroligt och försökte möta hennes sjunkna blick.

’’Jag älskar dig och vill ditt bästa, jag vill att du ska veta det. Vad som än händer… Håll dig lugn. Allting kommer klarna för dig, jag lovar gumman.’’ Böjde hon sig fram och pussade min panna innan hon försvann ut ur mitt rum.

Jag smuttade lätt på det röda vinet och log mjukt mot Justin.

’’Smakade maten gott, fröken vacker?’’ Frågade den manliga servitören som säkerligen var yngre än 22.

’’Det var perfekt.’’ Rodnade jag och log mot honom. De gröna ögonen borrade sig in i min blick innan jag vek undan och såg Justins sura ansiktsuttryck. 

’’Vill ni beställa dessert?’’ Frågade han lika vänligt. Jag öppnade munnen för att svara ett enkelt ja, när Justins hårda ton fick mig att stänga munnen.

’’Det blir bra så.’’ Svarade Justin utan att ge honom en blick. Jag suckade och avfyrade ett leende mot honom som sedan gick.   

’’Du behöver inte vara så otrevlig.’’ Korsade jag armar framför bröstkorgen. ’’Han flörtar för fan med dig, Holly.’’ Morrade han.

’’Han är bara trevlig, Justin. Det är en stor skillnad på att flörta och att vara trevlig.’’ Himlade jag irriterat med ögonen.

’’Fröken vacker, le sitt perfektaste leende, säga skämt för att få dig att skratta och gå förbi oss tusen fucking gånger. Ja, Holly. Han försöker bara vara trevlig.’’ Hans ögon höll på att svartna, vilket jag inte riktigt behövde då han skulle få ett utbrott nästa gång servitören skulle gå förbi.

’’Notan tack!’’ Viftade jag till mig en äldre kvinna som gladeligen räckte fram kortläsaren.

Jag korsade armarna och gick ut ur den fina restaurangen vi nyligen ätit på. Justin var lika irriterad som jag och skulle säkert inte bli på bra humör på ett långt tag.

’’Bara kör mig hem.’’ Mumlade jag när jag öppnade bildörren med ett kraftfullt ryck. Han stoppade dörren från att öppnas med sin hand och ställde sig bakom mig för att försiktigt trycka sin kropp mot min.

’’Var inte arg baby.’’ Viskade han mot min nacke. Jag stängde långsamt mina ögon och kämpade emot mina känslor som ville kyssa hans extremt frestande läppar som placerade blöta pussar längs min nacke. Hans händer strävade upp för mina kropp. Från min midja upp till mina bröst som han passerade. Något kallt placerades på min bröstkorg när han nått upp över brösten, drog sina händer bakom min nacke och kysste sedan min kind. Jag öppnade ögonen och la handen på  bröstkorgen - strax nedanför min hals - och kände ett smycke - förutom halsbandet jag alltid bar - vila där. Jag tittade ner på smycket och såg ett silver ’J’ glittra i min hand. Jag tittade upp och mötte Justins ögon.

’’Din förevig.’’ Viskade han. Jag log stort och drog honom hastigt mot mig för att placera mina läppar mot hans som tack.

Gatlyktorna lyste upp vägen - bortsätt från lyset på bilen - och åkte snabbt förbi oss som satt vid kanten av vägen. Jag kramade hans hand och sneglade ner på min mobil jag slaget på skärmen. Klockan visade fem minuter i 9 och mörkret hade redan lagt sig. Egentligen för flera timmar sedan, men nu var det så mörkt det bara kunde vara. Hans svängde in på deras uppfart och stannade bilen.

’’Jag ska bara inte och hämta den andra överraskningen.’’ Flinade han och steg ut ur bilen innan han joggade in i det mörka huset. Killarna verkade inte hemma då det inte fanns ett endaste fönster som var i ljus. Jag lutade huvudet mot stödet bakom min nacke och trummade med fingrarna på mina ben.

’’Ännu en överraskning?’’ Viskade jag leendes. 

Tystnaden la sig nätt i bilen. Justin tog god tid på sig där inne. Jag låste upp skärmen och kollade desperat på klockan. Det hade redan gått 8 minuter. Hur långt tid skulle det ta för honom? Jag stampade ivrigt med foten och hörde för varje gång den åkte ner i bilgolvet så dunstade det lätt till. Jag suckade högt och gav upp och steg ur bilen för att fråga vad som tar sådan tid. Med mina lagom höga klackar trippade jag upp för stentrappan och ryckte upp dörren. Det var alldeles mörkt, hade han gått in utan att ens tända?

’’Justin!’’ Ropade jag. Jag stod still och lyssnade efter ett svar. Men när jag inte hörde hans röst ropa tillbaka, började oron att bubbla upp inom mig.

’’Justin? Vart fan är…-’’ Jag steg in i vardagsrummet och avbröt mig själv när ett högt tjut utropades från en hel mängd av ungdomar som hoppade upp. Rummet lystes upp av en massa olika ljus som blinkade på ett festligt sätt.

’’Grattis Holly!’’ Skrek folk. Jag skrattade högt och tittade förvirrat på dom. ’’Vad fan Justin!?’’ Tjöt jag när han stigit fram till mig för att ge mig en kram. Hög musik sattes plötsligt igång och ännu mer folk poppade fram från både köket och övervåningen.

’’Surprise syrran!’’ Tjöt Alec och kramade mig hårt. ’’The fuck gör ni här?’’ Skrattade jag och kollade chockat på Alec, Izzy och Jace som stod framför mig.

’’Inte kan man missa överraskningsfesten din pojkvän gjort.’’ Försökte Jace överrösta musiken. Jag smällde till honom på armen och skrattade samtidigt som jag försvann bort bland alla de dansande ungdomarna med Justin vid min sida. Han drog mig tätt intill honom och räckte mig en röd mugg med alkohol i. Jag flinade brett och klunkade i mig hälften av vätskan som brändes i min hals.

Miriam Bryant – Push Play - Filip Jenven & Mike Perry Remix - Radio Edit (lyssna gärna!)

Alkoholen yrde runt i mitt blod. Det hade börjat verka för ett tag sedan. Men trots att jag redan var på gränsen till full fortsatte jag att hälla i mig alkohol. Jag slängde den tomma muggen på golvet och tog tag om Justins T-shirt innan jag drog hans svettiga kropp nära min. Jag drog mina händer ner för hans mage och bet mig i läppen. Han greppade tag om mina höfter och tryckte mig hårt emot honom. Våran dans hettade upp, allting blev allt mer intimare och klockan var bara några sekunder från en ny dag. Den nya dagen som skulle få mig till en 19 årig tjej.

’’10… 9… 8…’’ Medan folk räknade ner och kollade på klockan som lös på väggen kände jag hur jag för varje sekund närmre midnatt, började att känna illamående. En extrem smärta spred sig i hela min kropp och varje muskel och styrka som funnits… Försvann på en mikrosekund.

’’7…6…5…4…’’ Sekunderna blev långsammare, smärtan ökade och mitt syre tog slut. Min kropp föll mot golvet och dunstade i.

’’Holly!’’ Hörde jag Izzys röst skrika. Men jag var för långt bort i det mörka för att kunna reagera. Allting var otydligt och smärtsamt. Tårar gled ner för mina kinder men min kropp var alldeles för tung att kunna försöka bära upp med min styrka som inte ens existerade. Jag knep ihop med ögonen och kände hur en blixt av smärta drogs igenom min kropp och fick allting att explodera i mina ögon.

’’3…2…1.’’

’’Du kommer inte få tag i henne. Du kommer inte få tag i dom!’’ Skrek hon i full hals. De röda ögonen tittade in i hennes blåa ögon som lyste av rädsla.

’’Ni är hjälplösa…’’ Skrattade han elakt och skakade på huvudet. ’’Ni har misslyckat med uppdraget, för snart är dom mina, världen kommer vara min!’’ Morrade han och riktade sin handflata upp mot dom.

’’Du kan inte göra såhär!’’ Skrek mamma med tårar nedrullandes för sina kinder. Hon tittade upp och knep sedan ihop med ögonen.

’’Jag har misslyckat… Och är så ledsen.’’ Viskade hon, innan ett starkt sken fick dom att försvinna med en blixt.

’’NEJ!’’ Skrek jag och kände hur smärtan av ångest exploderade inuti mig.

Nu kommer all spänningen! Snart får ni reda på en massa, stay tuned guys!

Fråga: Vad tycker ni om One Direction? 

Svar: Jag är ju en Belieber - som jag tror de flesta förstår - men trots det så har jag egentligen inte så mycket emot - no8 -dom. Eller alltså jag är ingen hater om man säger så. Tycker inte man ska hata/döma någon när man inte ens känner personerna ;)