Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

40 - They gonna kill you

I det korta vita linnet och de gråa mjukisbyxorna stod jag och stekte pannkakor. Jag hällde den tjocka smeten på stekpannan och lät den frasa där en stund. Jag sträckte min arm för att nå hyllan ovanför mig, höjde musiken och dukade medan jag nynnande med. De silvriga besticken klingade till när jag tryckte de mot glasen i handen, innan jag placerade ut allt på bordet. Jag vände mig snabbt om och drog stekspaden under den perfekt bruna pannkakan, la den på tallriken och la fram det på bordet. Den hade minst 20 stycken pannkakor staplande på sig.

’’Killar!’’ Ropade jag högt. ’’Frukosten är klar!’’ La jag ropandes till innan jag började diska den stora bunken som det legat smet i, stekpannan och stekspaden. Jag hade varit ovanligt pigg idag, så jag bestämde mig klockan 8 på morgonen att göra frukost. Vilket tog mig en halvtimme.

’’Godmorgon.’’ Kysste ett par mjuka läppar min kind innan ett par starka armar drogs runt min bara mage.

’’Sovit gott?’’ Log jag och la undan prylarna i min hand och vände mig om. Jag mötte de bruna ögonen som spred glädje. Han tryckte mig mot honom med hjälp av hans händer på min rygg och kysste min mungipa.

’’Underbart gott med denna tjejen bredvid mig.’’ Flinade han mot mina läppar. Mina kinder blev alldeles röda och varma. Jag borrade in mitt ansikte i hans hals för att gömma de röda, generade kinderna. Vi har varit här i 3 dagar nu. Allting har varit perfekt, precis så underbart bra som det bara gick. Killarna var retsamma och skrattade, precis som vanligt. Och Justin log, mer än 12 timmar varje dygn. Och mer kunde man inte begära. Jag log mot hans varma hals och såg killarna slå sig ner vid bordet.

’’Du är fucking bäst Holly! Jag drömde om pannkakor i natt, hur fan kunde du läsa mina tankar?’’ Flinade Cody brett och högg in på pannkakorna som stod staplade på den vita stora tallriken. Jag skrattade glatt och drog med mig Justin till de två tomma stolarna. Alla la upp några pannkakor på sin tallrik innan vi dränkte dom i sirap.

’’Vi drar hem idag, hu?’’ Frågade jag och tryckte in några bitar i munnen. De nickade med munnen full av mat.

’’Well, vi har inget val. Skolan börjar i morgon.’’ Ryckte Matt på axlarna. ’’Fuck, jag orkar inte.’’ Stönade Justin.

’’Äh, det blir ju bra ändå. Vi får se Channel som vi kan reta lite, träffa alla vänner. Dessutom har jag mycket att ta igen.’’ Mumlade jag och drack av mitt glas som var fylld med mjölk. Jag hade under de veckorna utan Justin - inte varit i skolan. Jag hade bara suttit inne, dag in, dag ut. Utan att ens tänka på att jag skulle få en hel hög av läxor när jag väl börjat skolan igen.

’’Vi hjälper dig med läxorna och alla dina uppsatser.’’ Log Justin. Killarna nickade och instämde. Jag log tacksamt.

’’Tack killar.’’ Skrattade jag generat.

 

Jag lastade i min och Justins väska i bakluckan innan jag smällde igen luckan och gick runt bilen för att sätta mig jämte Justin i passagerarsätet. Han log kärleksfullt mot mig och startade bilens motor, slängde en blick i backspegeln för att se till att killarna hängde på, innan han körde iväg på den breda grusvägen. Jag drog upp min mobil ur jackfickan och scrollade bland alla bilder på Instagram, för att fördriva tiden i bilen. Jag såg en på Quinn och Troya som satt och drack caffe på Starbucks. Mina mungipor gled ner mot hakan. Jag har varit så himla dum. Jag har under alla veckor bara backat ur våran vänskap på något sätt. Jag stängde ute dom, när de ville hjälpa mig, jag byggde en mur. En mur som kapade allt vi hade. Jag tittade ett långt tag på deras breda leende. Jag vet inte ens om de kommer förlåta mig, efter allt jag gjort. Och att skylla på att jag mådde dålig, var ingen ursäkt. Jag hade egentligen ingen ursäkt. Utan… Sanningen var, att jag hade glömt dom. Jag glömde bort deras existens. Jag bet mig i kinden och stängde ner skärmen.  Jag hade full förståelse om de aldrig ville se mig mer, det var något jag var tvungen att ta.

’’Är du okej?’’ Frågade Justin plötsligt. Jag skakade på huvudet, dels för att komma ur mina tankar, sedan som svar på hans fråga.

’’Eller… Alltså, jag ve…-’’ Jag avbröt mig själv när min mobil plötsligt började vibrera i min hand. Jag tittade ner på skärmen och såg ett okänt nummer. Jag rynkade pannan men tryckte - trots det okända numret - på svara innan jag la mobilen vid örat.

’’Ja hallå?’’ Svarade jag med en svag röst. Jag hörde höga andetag i andra änden. ’’Hallå?’’ Mumlade jag.

’’Holly?’’ Viskade en svag röst. ’’Jazmine?’’ Stelnade jag till. ’’Holly, jag är så rädd. Förlåt mig! Jag ville aldrig att det skulle bli såhär! Jag försökte stoppa dom!’’ Grät hon ångestfullt.

’’Wow, ta det lugnt Jazzy. Vad är det som har hänt?’’ Frågade jag oroligt. Hon grät högt och andades tungt innan hon försökte lugna ner sig.

’’Dom tog mamma… De tog henne. Jag försökte bara skydda henne, förlåt Holly!’’ Viskade hon och höll igen tårarna. Jag kunde se hennes rödsprängda ögon framför mig. Och mobilen hårt tryckt mot örat medan hon knep ihop ögonen, smärtsamt.

’’Snälla Jazmine! Ta det från början. Vad har hänt?’’ Sa jag återigen. Mitt hjärta slog hårdare och hårde för varje tyst sekund som passerade. De kändes hemskt att höra hennes gråta och inte kunna trösta henne. 

’’Jag berättade för dom… Jag berättade vart du var. Jag lovar Holly… Jag ville inte göra det! Men de hade mamma, de hotade med att döda henne.’’ Hon började gråta igen, lika smärtsamt och högt. Jag knep ihop med ögonen och kände att syret tog slut. Mina lungor tömdes på syre och bilens trånga väggar blev bara trängre och trängre när hennes gråt fyllde mina öron.

’’Stanna bilen Justin.’’ Fick jag fram. Jag kände hans oroliga blick bränna på mig.

’’Stanna bilen Justin!’’ Skrek jag desperat. Justin drog ratten åt höger med ett häftigt drag som fick hela min kropp att åka mot dörren. Han bromsade hårt vid sidan av vägen. Jag smällde upp dörren och kände den kalla brisen slå mot min kropp. Jag öppnade hastigt ögonen och kupade efter luft - fortfarande med luren vid örat. En tår rann ner för min kind innan jag rätade på ryggen.

’’För vem berättade du vart jag var?’’ Mumlade jag nervöst. Jag var inte rädd för att de visste vart jag befann mig. Jag kände bara rädslan över att de ville skada Jazmine och hennes mamma.

’’De är ute efter dig, Holly! Du måste fly! Hör du mig Holly!? Du måste dra!’’ Tjöt hon gråtandes. Jag började panikslaget gå fram och tillbaka med handen för min panna.

’’Jazmine! Berätta för mig vem som är ute efter mig!’’ Höjde jag rösten. Jag stannade till och lyssnade noga efter de snabba stegen som hördes i luren. Någon skrek samtidigt som skott hördes.

’’Jazmine!’’ Ropade jag av rädsla i telefonen. ’’Holly… Åk från stan, lämna landet och kom aldrig tillbaka. De kommer döda dig.’’ Viskade hon andfått.

’’Vilka Jazmine!? Vilka!?’’ Tjöt jag desperat. ’’Shadow…-’’ Viskade hon innan jag hörde henne skrika högt. Det pep högt i mitt öra av hennes höga ton innan jag tappade mobilen. Den föll mot marken och smällde till. Jag sänkte armen långsamt mot mina ben och tittade med en tom blick ut mot vägen. Tårar samlades i ögonen och synen blev alldeles suddig. Jag drog upp mina händer mot huvudet och tryckte dom mot tinningarna.

’’Nej, nej, nej, neeeej!’’ Tjöt jag högre och högre. ’’Helvete!’’ Skrek jag medan de varma tårarna okontrollerbart rann längs mina kalla kinder. 

’’Hey!’’ Höjde Justin sin röst och joggade fram till mig. Killarna kom springandes mot mig och tittade förvirrat på mig som grät.

’’Vad fan hände Holly?’’ Försökte Justin möta min blick. Hon… Försvann. De kom. Shadow kom. Han fucking dödade henne! Jag skrek högt inombords och drog i mitt hår, medan jag i verkligheten bara stod still och grät, med en tom och smärtsam blick. Justins röst kändes som flera mil bort, alldeles otydlig och svag. När han inte fått något svar drog han sina armar om min kropp. Jag rörde inte en muskel, utan lät hans starka armar krama mig. Han förde mina armar om hans nacke och pressade mig hårt mot hans kropp. Smärtan fyllde mig, tårarna vägrade att sluta rinna, tanken om att Jazmine yrde runt i huvudet. Det fick mig att ruttna inombords. Illamåendet spred sig i magen och kröp sig upp för min hals. Jag puttade mig ifrån Justin och böjde mig över marken med händerna på mina knän för att känna hur vätska hostades upp ur min mun. Trycket i huvudet ökade ner jag smärtsamt försökte kräkas med ihop knipna ögon. Jag kände hur någon tog tag om mitt lösa hår som hängde för ansiktet. Men trots den ansträngande känslan av att jag var tvungen att kräkas, så ville inget ut bortsätt från saliv. Men min mage var tom. Likaså mina känslor som för en stund avtog. Men kom tillbaks lika snabbt som min normala andning återkom.

’’Holly, ta det lugnt nu. Hetsa inte upp dig för mycket nu. Djupa andetag.’’ Lugnade Justin ner mig. Jag andandes tungt och satte mig ner på gräsplätten bredvid mig.

’’De dödade Jazmine… De… Dödade henne.’’ Mumlade jag oförstående. Trots att jag hörde de, och visste att det var sant, ville jag inte tro på det. Jag ville inte tro på det! Killarna tittade ner på mig och satte sig framför mig. De förstod inget, det visste inte vad jag pratade om. Det visste inte ens vem Jazmine var. Men jag behövde berätta - då jag visste att någon utav dom tillslut skulle frågat på egen hand ändå.

’’Vem dödade henne?’’ Rynkade Justin pannan. Jag torkade tårarna och drog upp benen till hakan för att sedan dra mina armar om knäna.

’’Shadow… Han, dödade henne.’’ Mumlade jag paralyserat med blicken ner i gräset. Shadow, namnet lät bekant trots att jag visste att jag aldrig hört det förr. Faktum är att jag aldrig tror att någon ens nämnt det innan. Jag tittade på dom, som gav varandra allvarliga blickar.

’’Sluta titta på varandra så! Ni… Skrämmer mig.’’ Deras uppmärksamhet drogs mot mig. Jag visste vad de blickarna betydde, de visste någonting. De visste nog vem Shadow var.

’’Vet du vem han är, Holly?’’ Frågade Chace allvarligt. Jag skakade långsamt på huvudet. 

’’Han är farlig och ond. Han dödar alla som korsar hans väg - och är inte kapabel till att känna någonting. Han är känslolös.’’ Mumlade han. Jag såg hur minnen åkte förbi i hans ögon innan de svartnade.

’’Min vän, Jazmine. Hon bad mig att fly, hon sa att de tänkte döda mig.’’

’’Hon har fucking rätt i vad hon säger. Du måste sticka härifrån.’’ Svartnade Justins ögon. 

’’Jag vet inte… Jag har trots allt er, right? Ni kan väl skydda mig, eller hur?’’ Tittade jag med en glimt av hopp i ögonen. Killarna gav mig besvikna blickar.

’’Jag är ledsen, Holly. Vi kan inte skydda dig, för när han bestämt sig för att döda någon… Gör han allt vad som krävs för att se den personen död.’’ Jag hörde smärtan i Matts röst.

’’Im sorry babe. Du har inget val, Holly. Det ända vi kan göra är att hjälpa dig dra härifrån med din familj. Mer än så… Kan vi inte.’’ Justin tittade med smärtsamma ögon på mig. Jag kände hoppet inom mig tona bort. Nu kändes det återigen hopplöst och kallt, precis som det gjorde när jag förlorade Justin. All glädje var borta. Rädslan hade tagit makt över min kropp.

’’Jag tänker inte flytta! Jag vill inte lämna er.’’ Skakade jag på huvudet. Justin kröp närmre mig och tittade mig djupt i ögonen.

’’Fattar du inte vad vi säger? Han kommer döda dig om du inte drar härifrån! Skit i oss, dit liv är viktigare än vad vi är.’’ Med de sagt hade han bestämt åt mig att jag skulle dra från landet. Tårar samlades återigen i ögonen.

’’Jag dör hellre med er.’’ Viskade jag och lät tårarna befrias från mina ögon. Jag stängdes ögonen och spände käkarna.

’’Han är ingen man fucking leker med Holly! Jag kan lova att du inte vill dö med oss. För vad händer med din familj då? Hu?! Ska du låta dom dö pågrund av dig?’’ Han slog upp sina ögon som var kolsvarta och fylld med smärta.

’’Jag… Jag vet inte.’’ Sa jag osäkert. Han morrade till och pressade aggressivt sina läppar mot mina.

 

Du har en chans, Justin. En chans. Orden ekade i mitt huvud. Jag hade ett val. Ett val på liv och död. Om jag tog fel beslut, skulle jag bli utan alla jag någonsin älskade. Och om jag tog rätt beslut, skulle jag fortfarande inte få vara med dom. Jag kände mig splittrad. Ångesten fyllde mig från topp till tå och fick mina tankar omöjliga att lösa. Det var som om jag stod och valde mellan att kunna andas, eller att ha ett hjärta. Det gick inte att välja något utav det, för om jag valde det ena, skulle jag trots det inte kunna leva. Precis som detta valet. Men om det nu kunde vara så enkelt. Vilket det inte var. Jag hade tappat greppet. Jag hade trott att jag klarade det, jag trodde… Fel. Jag drog ut några sedlar ur min plånbok och gav chauffören det i handen innan jag steg ur bilen. Han försvann bort i det mörka medan jag vände mig. Jag såg ett hus. Mitt hus. Det var svart, vilket det aldrig varit förr. Taket var fallfärdigt och dörren stod vidöppen. Jag var dum som inte såg det, jag var dum som inte förstod vad som hade hänt. Jag släppte taget om den gröna stora väskan och rusade mot dörren som jag försiktigt puttade upp. Den föll mot golvet som var lika svart som huset varit utanpå. Min mun föll vidöppen när jag tittade mig omkring. Möblerna var svarta, väggarna var svarta. Allting min syn nådde, var svart. Flammor syntes på övervåningen. Jag kände smärtan sprida sig i hjärtat, hur ångesten ökade från max till att åka över vad som egentligen gick. Jag tog mig igenom hallen och vardagsrummet på några sekunder innan jag rusade upp för trappan som knackade under mig. Det var egentligen underligt hur det höll - när det för säkert några timmar sedan varit i lågor. Jag svängde runt den svarta brinnande pelen och såg hur lågorna på övervåningen hade tamt sig och började att avta från sin existens.

’’FUCKNG IDIOT!’’ Skrek jag och spände näven som jag sedan sköt iväg mot väggen. Knogarna tog sig egendom den tunna väggen och träffade cementen på andra sidan. Men smärtan i handen var långt ifrån sin närvaro. Det ända som nu gjorde ont, var mitt hjärta som hade gått i tusen bitar. Jag drog tillbaks handen och kände hur arga tårar rullade ner för mina kinder. Mina ben rörde sig snabbt ut ur huset.

’’HELVETE!’’ Skrek jag så röste skar sig. Jag föll gråtandes ner på marken och kände hur världen höll på att gå under. Jag öppnade ögonen och såg en vit lapp framför mig, med bloddroppar på. Jag tog upp den i min darrande hand och läste den slarviga stilen.

’’Du hade en chans, två olika val. Antingen så lämnar du landet och du har en chans att överleva, eller så stannar du, och låter dig och din familj ruttna… Du tog fel beslut, men jag kunde inte låta dig komma undan så enkelt genom en enkel död. Lev med ditt misstag Justin. Låt din själ känna smärtan, Shadow.’’ 

 

Han drog sig ifrån mig och tittade tårögt på mig.

’’Gör inte samma misstag som mig, Holly. Jag ber dig.’’


DAM DAM DAM!

Whuuuut!? Ni vet fortfarande inte vem Shadow är ännu, förutom att han är en mördare man ska låta bli att locka till sig. Vad fick honom att vilja döda lilla oskylidga Holly? ;)

 

Fråga: Favorit tjej och kill namn?

Svar: Tjej: Noel (fortfarande) kille: Mathew - och Justin - ^^


Kommentarer
Michelle säger:

Jag älskar det!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

L säger:

Såååå bra

KOMMENTAR SKRIVEN:

Jessica säger:

Asså omg, fast fattar inte riktigt slutet

KOMMENTAR SKRIVEN:

Camilla säger:

Så himla perfekt!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Åhh mår illa nu döda inte Holly

KOMMENTAR SKRIVEN:

Celina säger:

MER!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Oline säger:

De är så jävla intressant att läsa det du skriver, och hur kan du komma på sådana saker?!
Svar: Jag gillar namn som både tjejer och killar kan ha, som t.ex Noel, Alex, jao :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ylva säger:

Gud va bra!
Kommer det komma en del två? Eller bara ett nytt kap efter denna? Om du förstår vad jag menar😊

Sv: tjej:Sasha kille:castor 😍

Svar: Tack hjärtat!
En del två tror jag nog inte att det blir ;)
Men ja, en Epilog kommer ❤️ om jag förstått rätt?
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Agnes :) säger:

Hej!
Jag tycker att Holly's bror skall komma innan Holly ger sig av (om hon gör det) och så skall dom typ bekämpa shadow med sina krafter. Jag skulle tycka det var kul om han kom in i serien snart iallafall :)

Svar: Wait what?😏 Hollys bror? Alec eller Jace? Eller vem menar du... ;)❤️
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Becca säger:

Helvete så grymt! Jag tror jag har en idé varför Shadow är ute efter Holly, har faktiskt haft den rätt länge nu, då det finns ledtrådar överallt, men jag vet inte om jag borde hålla den hemlige eller inte, hehe. Men iaf kapitlet var lika grymt som vanligt, finns inte ett enda kapitel som du misslyckas med♡

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://bieberheaven.blogg.se

Caroline Dahlgren säger:

Fuck fuck fuck, han där Shadow ska dö xD Jag vill bara att Justin ska döda den idioten x)) Hahah i vilket fall så vet du att jag längtar till nästa (x

Svar: tjejnamn: Miley, Haily. Kill: JUSTIN

=3

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://caalie.se/

Agnes :) säger:

Hej!
När du skrev kap1 så var hennes bror med och hans namn nämndes aldrig + han kunde se in i framtiden och när han sa det fick han blåa ögon som snabbt ändrades igen, precis som Holly.
Deras mamma dog precis efter hon sa att de skulle fly, de flydde, sedan hade Holly tappat minnet, hon glömde bort allting om sin barndom och hade helt plötsligt andra föräldrar och syskon. Men de verkar som om de vet någonting om Holly som inte hon vet. Och den här familjen verkar ju helt normal, ingen av hennes "bröder" har fått blåa ögon så jag tror att hon har en "riktig" bror någon stans. Bara att hon inte har lärt känna honom.

Btw; Jätte, jätte bra skrivet och mycket spännande att läsa + du är jätte duktig på att updatera det tar ju typ bara två dagar. ❤️❤️😍😘😘😘

Svar: Wow, antar att du klurat på detta ett tag ;)Well... Jag avslöjar ingeting just nu. Kanske har du rätt... Eller så har du fel... ❤️
Tack så mycket gumman!
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Sandra säger:

Super bra!!!!!!
Svar: vet int...

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://www.nattstad.se/justinlover

Celebnovell säger:

Sjukt bra! :)♥
Sv: Vanessa & Nathan. (+ Justin & Drew)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://celebnovell.blogg.se/

Maria :* säger:

OMG! Bästa kapitlet på LÄNGE! Det här är absolut en av mina favorit kapitel <3

KOMMENTAR SKRIVEN:




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback