’’Justin Bieber.’’

 

Männen pratade i mun på varandra, gallerna slog dom desperat mot och vakterna retade dom. Det var förmodligen bara jag som inte försökte ta mig ut ur cellen. Det hade trots allt gått 3 år, jag gav upp för två och ett halvt år sedan. Det gick inte att rymma. Säkerheten här var på högsta nivån, ingen kunde smita. Så det var hopplöst att ens försöka. Att inte resten av dom insätt det ännu. Jag suckade högt och la mig ner på den kalla hårda sängen. 

’’Idag gäller det Bieber.’’ Mumlade Nicos röst. ’’Idag är det din dag.’’ Jag kunde höra hur han flinade.

’’Din dag kommer snart.’’ Andades jag tungt ut. ’’Om ett år.’’ Suckade han. ’’Tro mig, det kommer gå snabbare än vad det verkar.’’

’’Hoppas det. Men ey… Du verkar inte direkt glad.’’ Han böjde sig över sängkanten och sneglade ner på mig.

’’Vad fan ska jag glädjas över? Mitt liv var så fucking bättre här.’’ Skakade jag lätt på huvudet. 

’’Du ljuger för dig själv, Justin. Frihet går inte att inte glädjas över.’’ Stretade han emot. ’’Om man inte har frihet utanför gallren, går det inte att glädjas över.’’

’’Men jag vet att du har frihet utanför, alla har det. Så muntra upp dig och sluta att fucking klaga.’’ Han la sig till rätta igen och andades tungt.

’’Ingen tjej som väntar på dig?’’ Frågade han nyfiket. ’’Im a player, Nico.’’ Himlade jag med ögonen.

’’Alltså har du flera stycken.’’ Drog han slutsats. ’’Någon överhuvudtaget som väntar på dig då?’’ Muttrade han.

’’Mina bröder.’’ Jag tittade trött upp i sängens gråa skelett. Rummet var grått överallt, förutom sängkläderna som var i en smutsig vit färg. En ynka glödlampa hängde i taget medan sängarna hängde på den högra väggen.

’’Trenton och Tyson.’’ Mumlade jag då jag visste att hans nästa fråga skulle vara deras namn.

’’Justin Bieber.’’ En mörk röst uttalade mitt namn noggrant. Jag satte mig hastigt upp och slängde en mörk blick mot gallret där en mörkhyad man stod.

’’Det är dags.’’ Sa han lika mörkt. Nico hoppade ner från sin säng och drog upp mig från min. 

’’Sköt om dig bro. Festa åt mig.’’ Han greppade tag om min ena hand och slog den andra bakom min rygg. Jag flinade brett och mötte hans ögon innan jag steg mot de öppna gallret.

’’Sköt dig nu, Nico. Nu kommer ingen kolla efter dig längre, så kom inte ens på tanken att bryta mot reglerna.’’ Varnade jag honom med ett flin. Han skrattade till och la sig på min säng. Jag sträckte fram mina händer mot mannen och kände de kalla järnet greppa tag om mina handleder. Våra steg ekade i den långa gråa korridoren där det bara var vi två. Vi hade redan passerat alla celler där otåliga män väntade på sin tur att bli släppta - men inte skulle bli det förrens som flera år. Han öppnade dörren för mig som gnisslade. I det vita rummet satt en man vid ett bord som tittade allvarligt på mig.

 

De stora portarna gnisslade högt när de öppnades. Solen bländade mina ögon som snabbt fick på sig ett par mörka solglasögon. Den vita T-shirten som satt löst om min överkropp fladdrade till i vindens milda brus. Ett leende spred sig på mina läppar när jag fick syn på Tyson som stod lutandes mot bilen. Jag steg ut genom portarna och kände hur en tyngd av ångest lättade.

’’Justin fucking Bieber.’’ Skrattade han och inväntade mig. ’’Tyson fucking Bieber. Im finally out!’’ Upprepade jag honom och slog mina armar runt hans muskulösa kropp.

’’Fuck vad biffig du blivit.’’ Han flinade brett och hoppade in i bilen tillsammans med mig som steg in på andra sidan.

’’Vad fan ska man göra där inne. Träna is the only thing.’’ Log jag nöjt och andades in den rena luften som inte befunnit sig i fängelsets area.

’’Fuck dig bro. Du fattar inte vad som hänt under alla dessa år.’’ Skakade han lite lätt förtvivlat på huvudet.

’’Antar att det är en hel del.’’ De vita cigarrettpaketet låg mellan sätena som jag snabbt fiskade upp med bara två fingrar, tog fram en tändare som låg på samma ställe, la ciggen mellan läpparna och tände den.

’’Vi har gått med i fotbollslaget.’’ Började han. Jag drog in ett bloss och nickade. ’’Fotboll.’’ Flinade jag chockat då jag trott att det skulle vara något farligt och action fyllt som hade hänt.

’’Janskovski har stuckit från stan. Men Tren försökte spåra dom, det var rent ut sagt jävligt omöjligt.’’ Suckade han. Jag blåste ut den gråa röken och spände blicken i ciggen framför mig.

’’De har lämnat stan?’’ Rynkade jag pannan. ’’För någon månad sedan.’’

’’Fucking pussy, de borde inte ha kommit långt.’’ Morrade jag. ’’Eller så är de flera länder härifrån, Justin. De var 4 månader sedan. De har nog kommit en bit.’’ Han svängde in på en gata, körde några meter fram och stannade tillslut. Ett stort vitt hus prydde den stora gröna trädgården som var full av ungdomar. Man hörde redan här utifrån den höga musiken. Röda muggar låg överallt, lättklädda tjejer kryllade.

’’Vad fan händer här?’’ Rynkade jag pannan och steg ut tillsammans med Tyson. ’’Vi vann matchen.’’ Flinade han och korsade armarna framför sin vältränade mage.

’’Grattis bro.’’ Klappade jag honom på axeln. ’’Hey, gå in så länge så fixar jag dina väskor.’’ Han nickade mot huset och rundade bilen. Jag flinade brett och tog min egna lilla väg genom trädgården. När jag slängde en blick bak - för att kolla om Ty kom efter - kände jag hur någon krockade med mig. Jag vände huvudet genast fram och fick syn på en mörkhårig tjej med blåa vackra ögon. Hennes kropp var kurvig och vältränad, perfekt solbränna och ett par röda fylliga läppar.

’’Sorry…-’’ Hon tittade chockat upp på mig, rönkade min kropp och mötte mina ögon igen. Jag sträckte fram min hand och log snett.

’’Justin Bieber.’’ Folk tystnade, musiken stoppades och blickarna var riktade mot oss. 

’’Ehm… Noah. Noah McCall.’’ Harklade hon sig och skakade min hand med ett osäkert leende.

’’Du… Du måste vara Trenton och deras bror va?’’ Hon drog sin hand ur min och stoppade dom i sina jeansfickor innan jag möttes av ett leende.

’’Stämmer riktigt.’’ Besvarade jag hennes fråga. ’’Bieber!’’ Hörde jag en röst ropa. Jag vände mig hastigt om och blev påhoppad av både Trenton och Travis.

’’Välkommen hem bad boy!’’ Kramade Trenton mig med ett handslag. ’’Fuck vad det varit tråkigt utan dig här.’’ Skakade Travis på huvudet. Jag skrattade till och vände mig om mot tjejen som hette Noah, men hon stod inte längre kvar utan hade gått en bit bort mot - antagligen - hennes vänner som hon pratade med.

’’Redan kollat in Noah?’’ Lutade Trenton sin arm mot min axel. ’’That body.’’ Mumlade jag med ett flin.

’’Hon är den populäraste tjejen i skolan… Och även våran bästa väns syster.’’ De flinade brett när hon tittade på oss.

’’Det förvånar mig att ni inte… Ni vet.’’ Jag flinade brett och tittade med en peddo blick på dom.

’’Fuck nej Justin. Hon är fan som en syster för oss.’’ Knuffade dom mig äcklat. ’’Då är hon min.’’ Skrattade jag nöjt och började min färd mot henne. Hon stod med ryggen mot mig och pratade för fullt med sina vänner som nervöst kollade upp på mig.

’’Noah…’’ Harklade sig tjejen framför henne. Hon vände sig långsamt om och mötte snabbt mina ögon.

’’Öhm… Vi… Vi går… vi går dit bort.’’ Pekade tjejen nervöst och drog med sig den brunögda killen. Hon rullade in läpparna och korsade armarna framför sin bröstkorg med ett svagt leende.

’’Så vad heter din kille.’’ Tittade jag efter killen som nyligen gått iväg med den tjejen. ’’Han är inte min pojkvän.’’ Hon lutade sig mot den vita breda pelen och tittade sig nonchalant omkring.

’’Hur kan en sådan vacker tjej som du inte ha någon pojkvän.’’ Stoppade jag mina händer i de trånga jeansfickorna.

’’För det första, jag vet att du stöter på mig. Och för det andra, jag är inte i behov av en pojkvän just nu, just därför kommer dina försök till att stöta på mig, inte att fungera.’’ Log hon och steg förbi mig med en knuff på axeln. Jag skrattade lågt och gick ikapp henne.

’’Jag stöter inte på dig, jag säger bara sanningen.’’ Slängde jag lätt med armarna. Hon skakade på huvudet och log skrattandes.

’’Du kan ge upp… Med vad du än gör, det kommer inte fungera.’’ Viskade hon de sista fyra orden innan hon fortsatte att gå.

’’Hey, jag försöker inte med något utan… Försöker bara skaffa vänner.’’ Ryckte jag lätt på axlarna och följde efter henne. Fuck vad jag ljuger.

’’Hur vet jag att du inte ljuger?’’ Hon tittade rakt fram medan hon gick och avfyrade leenden åt alla håll och kanter där folk glatt hälsade på henne.

’’Jag kommer inte stöta på dig under hela kvällen.’’ Höll jag mina händer i luften som en tjuv som blivit tagen av polisen.

’’Lovar du?’’ Inte förres då tittade hon mig i ögonen. ’’Jag lovar.’’  Sa jag tyst. Hon tittade misstänksamt på mig och himlade med ögonen.

’’Uh… Fine.’’ Suckade hon uppgivet och drog med mig in i huset.

 

---

Nu fick ni Justins pov också :)

Fråga: Favorit årstid? I så fall varför?

Svar: Sommar helt klart. Älskar de faktum att solen skiner nästan dygnet runt!

Kommentera älsklingar!