Jag låg tryggt i den mjuka skinnsoffan och tittade slött på tv. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Att ringa någon och be dem komma hit, vore ingen bra ide med tanke på att det var Justins lägenhet. Jämte mig låg min mobil som plötsligt började ringa. Lyckligt greppade jag tag om den, det kunde inte passat bättre.

’’Ja hallå?’’ Svarade jag i en glad ton. Jag hade inte hunnit kolla vem det var, men var glad även fast det var min stalker som ringde, jag skulle trots allt få prata med någon.

’’Noah!’’ Sa Phenelopy i en blandning av glädje och oro. ’’Penny, min räddare!’’ Stönade jag med ett leende.

’’Vart i helvete tog du vägen igår kväll? Du skulle bli hem skjutsad av Justin sa du, sedan dök du inte upp i skolan!’’ Tjöt hon smått. Jag sträckte på nacken och kikade in i Justins rum för att dubbelkolla att han fortfarande låg och sov där innan jag svarade.

’’Jag är fast hos Justin.’’ Muttrade jag. Justin hade somnat och helt struntat i mig. Men jag hade ändå inte tänkt att han skulle agera annorlunda i min närvaro än vanligt, då vore det bara ett under.

’’Vaddå fast? Har han kidnappat dig!? Slår han dig!?’’ Skrek hon oroligt men tyst.

’’Men för fan Penny, så klart han inte har’’ jag himlade med ögonen ’’jag var full och trött, han visste inte vart jag bodde och kunde inte fråga mig då jag sov. Sedan övernattade jag hos honom, och nu har jag råkat gå med på ett vad… Som jag förlorade, så jag är fast i hans lägenhet, för en månad.’’

’’Helvete Noah.’’

’’Jag vet.’’

’’Så vad är din plan?’’

’’Vad menar du?’’ En rynka anades i min panna. Jag kunde höra henne sucka tungt. ’’Jag menar, vad har du tänkt göra åt saken?’’

’’Inget.’’ Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp på fötterna. ’’Vaddå inget!’’ Tjöt hon chockat.

’’Nej, alltså jag ska inte göra något.’’ Mina barfota fötter trampade mot köket där jag snabbt började rota i frysen. Om inte Justin hade tänkt bry sig om mig, eller ens agera som om jag existerade, fick jag väl ta saker i egna händer.

’’Noah, du har alltid en plan.’’

’’Ja, men nu får jag stå mitt kast. Dessutom är det med Justin Bieber jag handskas med, remember ?’’ Jag sträckte mig efter de oöppnade Ben&Jerry paketet och kände hur den kalla bunken trycktes mot min handflata. Små, små flingor av frost syntes runt den, på toppen av locket och undertill.

’’Så du ska stanna med honom?’’

’’Jag har inget annat val, Phenelopy.’’

’’Du måste skoja med mig.’’ Hon suckade. ’’Det var faktiskt du som ville få ihop oss från första början! Vad var det som fick dig att ändra åsikt om honom så tvärt?’’ Med en silvrig sked och med locket av började jag - under tiden Penny funderade på sitt svar - att sleva i mig den svala och stela glassen som mjukt smälte på tungan.

’’Jag har hört saker om honom.’’

’’Vem har inte det?’’

’’Nej, men seriöst Noah. Allvarligt nu. Strunta i vad jag sagt, du ska inte lita på honom, fattar du det?’’ Hon lät alldeles för allvarlig för att kunna tolka hennes påstående som ett skämt.

’’Du kan vara lugn, efter vad jag gått igenom så hade jag inte ens i baktanken att lita på honom.’’

’’Du borde egentligen bryta avtalet ni ha…-’’ Hon hann inte fullgöra sin mening när jag snabbt klippte den på mitten.

’’Måste sluta, monstret har vaknat.’’ viskade jag de sista tre orden innan jag klickade samtalet och tryckte ner mobilen i fickan. Justin kom utgåendes i köket med ett par slitna jeans som hängde nedanför rumpan, en vit neutral T-shirt som dolt visade hans muskler och en svartvit snapback som satt bakfram på huvudet med sitt hår perfekt format. Han skulle inte stanna hemma i de kläderna, tänkte jag kvickt. 

’’Har affärer att göra. Jag drar ut en sväng.’’ Mumlade han nonchalant och steg förbi mig. ’’Ehm… Okej?’’ Jag rynkade pannan åt hans spydiga beteende jag störde mig på.

’’Vad då för affärer?’’ Frågade jag och följde honom ut mot hallen. ’’Det är inte din business.’’ Spottade han spydigt.

’’Jag bor i din lägenhet och jag går med på dina löjliga regler. Men inte en chans att jag låter dig behandla mig som om jag vore luft.’’ Jag spände blicken i honom. Han stirrade ett tag på mig och öppnade sedan dörren och steg ut.

’’Idiot.’’ Muttrade jag och vände mig om.

Noah hade nu flyttat in. Men denna gången var jag inte lika pigg i henne. Trots att det var min ide med flytten. Men jag stod fast i mitt beslut och skulle hålla henne här under månaden som väntade. Dock visste jag inte hur det skulle gå. Hennes tjuriga beteende fick mig rasande, sedan nyfikenheten som yrde runt henne var fucking störande. Hon trodde jag sovit under tiden hon pratade i telefon, med vem det nu var. Men jag var fullt vaken och hörde varenda lilla ord hon uttalat. Du kan vara lugn, efter vad jag gått igenom så hade jag inte ens i baktanken att lita på honom. Inte lita på mig? Jag fnös för mig själv. Jag förstod varför, men hon hade mycket väl uttryckt sig starkt om att hon inte varit rädd för mig, är inte det en början till tillit? Det var faktiskt du som ville få ihop oss från första början, jag antog att det var hennes bästa vän eller något. Men jag tvivlade inte en sekund på att Noah nekat idéen direkt så disarb som hon beter sig mot mig. Jag är fast hos Justin, hade hon suckat. Jag är inget fucking monster! Vad i helvete trodde hon jag skulle göra? Slå henne? Våldta henne? Jag skakade på huvudet och lät cigarretten placeras mellan mina fuktiga läppar. Att hon flyttade in kanske skulle bli rena helvetet? Men att tänka på Noah som den mesta tiden gör mig sur, gick inte just nu. Hon hade fått mig rasande av bara det lilla jag hört henne säga. Jag blev - faktiskt - sårad, eftersom jag trott att det som hände igår var ett tecken på en början av vänskap. Sedan hugger hon mig i ryggen så fort jag stänger ögonen och inte längre ser vad hon gör. Jag slog upp de mörka slitna dörrarna och slängde den halvt rökta ciggen på marken, satte foten över den och mosade den mjukt medan min tyngd överfördes till nästa fot.

’’Bieber.’’ En mörk röst uttalade mitt efternamn långsamt och raspigt. Jag fortsatte in i den slitna tomma lokalen, det fanns inte mycket här inne som kunde användas.

’’Duke.’’ Jag grep tag om hans hand och gjorde ett enkelt handskak. ’’Vad behöver du denna gången? Kokain? Mer cigg? Gräs?’’ Han rabblade upp saker jag de senaste tiden köpt.

’’Vad som helst, något som får mig på andra tankar.’’ Jag damp ner i den dammiga, gråa fåtöljen som stod i ett av de fyra hörnen.

’’Kelton!’’ Ropade Duke högt, ’’Hämta hit en av hundarna!’’ La han till. Kelton kom utgåendes, vände sig om och viftade med sin hand mot sig innan en blond och slank tjej kom gåendes efter honom. Hon tittade blygt på mig och fick fram ett leende på läpparna.

’’Detta är Jazmine.’’

 Jag låg tyst i sängen. Klockan var över ett på natten. Jag var trött, ögonen flackade till emellanåt. Men trots att de föll samman - och det kändes som om jag sov. Så var jag vaken trots det. Ett sinne var vaken. Min hörsel var fullt medveten av alla små ljud som hördes. Huvudet sov, medan resten av den fungerande kroppsdelarna var vakna. Justin stack strax över 11 i morse. Sedan dess har han varit borta. Jag har smsat honom, ringt honom. Försökt kontakta honom på alla sätt. Men svarade han? Nej, självklart inte. Jag är lika oviktigt som jag var när han stack och gjorde sina ’’affärer’’. Jag slog upp ögonblicken när jag hörde hur dörren smällde upp, stängdes och sedan hur steg kom gåendes mot hans sovrum jag befann mig i. Men besviken som jag var när jag hörde hur det inte bara var hans steg som hördes - utan även ett par höga klackar efter honom, drog jag en utav de stora fluffiga kuddarna över huvudet och stönade irriterat. Detta hade jag fruktat. Jag var rädd för att detta skulle hända. Jag hade till och med sätt det hända. Så varför var jag så förvånad? Dörren öppnades långsamt, Justin kom ingåendes, men jag låtsades som ingenting och sov vidare. Vad han trodde. Han fortsatte mot sin byro, rotade runt tyst, tittade bak på mig, stängde byron igen och smög ut med ett flin. Dörren som innan stod på glänt hade fått en stråle av ljus att strimma in i rummet. Men sedan stängde han den och fortsatte bort mot tjejen han tagit med sig hem. Jag knep hårt ihop med ögonen när jag hörde hennes ljusa skratt, han hyschade henne tyst innan mummel hördes. 

’’Käften…’’ Viskade jag desperat efter att få lugn och ro. Jag oroade mig för Justin, tills han kom hem och fick mig att önska att han stannade kvar där han innan höll hus. Höga stön hördes, Justin sa något namn som otydligt knappt nådde till mina öron. Men jag brydde mig inte, eller egentligen så brydde jag mig alldeles för mycket att det inte hade någon betydelse längre. Jag förstod inte hur han kunde ta hem en tjej och ligga med henne i rummet intill. Med händerna hårt tryckta mot öronen knep jag ihop med ögonen och önskade allt annat än att denna eviga natten skulle nå sitt slut snart.

Efter att duschens höga ljud av spolande vatten stört mig - lika mycket som deras högljudda ligg - hade Justin varit uppe en stund till. Innan dess hade han skickat hem tjejen. Men det fick mig inte somna ändå. Jag var trots tystnad inte kapabel till att falla i en djup sömns som jag mycket hårt önskade. Jag kunde höra hur hans tysta fötter gick sina spår mot mig. Jag la mig till rätta i sängen - på min sida av halvan och slöt mina ögon. Jag ville inte få honom surare än vad han redan var - eller varit - på mig, så jag beslöt mig för att inte säga något utan fortsatte låtsas sova. Dörren öppnades, han steg in i en vit handduk jag kunde ana ur mina kisade ögon. Utan bekymmer stängde han dörren tyst, smög över till byron, tog fram ett par boxer shorts, drog på sig dem och slängde den fuktiga handduken på golvet innan han fortsatte mot sängen. Hans tunga kropp som luktade naturligt gott kröp ner under täcket vi tillsammans delade. Helvete. Den lena huden snuddade lätt vid mig. Trots att han nyligen duschat och varit inlindad i en handduk var hans kropp varm och värmde mig som näst intill frös. Jag bet mig hårt i läppen när han tryckte sig närmre mig. Jag hade helt glömt bort mig själv och varit så dum att jag bara tagit med mig pyjamas som täckt väldigt lite av min kropp. Ett kort, kort linne som slutade ovanför naveln och ett par mjuka sammets shorts. Hans varma handflata drogs långsamt vid sidan av min mage tills hela hans arm var virad runt mig. Precis som den dagen då huvudet värkt som värst. Han andades tungt men tryggt mot min nacke och fick en lugn känsla att sprida sig i min kropp. Det var väl de att han duschat, annars skulle jag mer än gärna avslöjat mig själv för att hålla mig borta från hans svettiga kropp. Men nu var det den tidpunkten då sömnen hade tagit mig med storm och lugnet lagt sig som ett täcke i rummet. Han sträckte någon ynka centimeter på nacken och pressade sina mjuka läppar mot min kind. Jag andades tungt och nervöst ut, hela bröstkorgen darrade. Hans läppar lämnade min kind innan han hårt - men ömtåligt - kramade mig bakifrån. 

’’Godnatt, Noah.’’ Viskade han mot mitt öra innan mitt medvetande försvann.

Vad tyckte ni? Dåligt av Justin att han tog hem denna Jazmine?

Btw, tack så jätte mycket för alla fina kommentarer! Det betyder sjukt mycket att ni tar tid att skriver eran åsikt. Keep going! Love you,

Fråga: Någonting ni ångrar att ni gjort?

Svar: Hm... Nej, kommer inte på något, dessutomså  lär man sig av sina misstag, right?

Kommentera Babes!