’’Någon hemma?’’ Ropade jag smått. Ingen svarade, men jag visste - trots att jag frågat - att Dallas var hemma då hans väska hängde på kroken i hallgången. Jag rullade ögonen med en suck och lät mig glida ur skorna innan jag steg förbi köket, förbi trappan och in mot vardagsrummet där han mycket riktigt satt.

’’Skolkare.’’ Mumlade han med mobilen upptryckt i ansiktet. Jag höjde chockat på ögonbrynen. ’’Ursäkta mig?’’

’’Du var inte i skolan.’’ Svarade han lika ointresserad som innan. ’’Jag antar att Phenelopy berättade varför.’’ Min täckmantel, Penny, som jag visste skulle säga en trovärdig ursäkt till alla som undrade.

’’Hon sa att du mådde dåligt.’’ Inte förres nu tittade han upp på mig. ’’Menar du att jag ska tro på det?’’

’’Ja, det tycker jag.’’ Grymtade jag surt och sjönk ner i fåtöljen framför honom i de kläderna jag hade på mig igår då jag direkt gått från Justin till Penny och sedan hem. Inte kunde jag jag komma hit med Justins kläder på - och heller inte med den vita festklänningen som direkt skulle få alla att flippa ur här hemma. Trots att jag hade ett rätt fritt liv, så kändes det som om mamma försökte hålla mig innanför murar som skulle skydda mig från världen. Dallas, min överbeskyddande bror gjorde det därefter inte heller enkelt för mig som mycket gärna ville hålla mig borta från alla killar och fester. Men på sista tiden har han tagit plats på min sida och börjat förstå det svåra med att vara Noah och sedan uppmuntrat mig att träffa vänner och ha kul. Men det var dock svårt. Jag hade tyngder som vilade på mina axlar och väntade på att min styrka skulle ta slut, så jag skulle falla mot marken och svaghet skulle vara mitt enda val hädanefter.

’’Justin var inte heller i skolan.’’ Han slängde iväg mobilen några centimeter ifrån sig och konfronterade mig med en misstänksam blick. 

’’Vad fan tror du om mig, Dallas? Tror du jag är en jävla hora som ligger runt med killar? Hu?!’’ Jag kände hur ilska och ångest bubbla upp inom mig samtidigt som jag blev sårad en gnutta. Trodde han verkligen så dåligt om mig? Men min sköld som inte visade en endaste känsla, sattes som ett skydd runt mig. År av träning var vad som behövdes.

’’Fuck Noah, tror du verkligen att jag tror det om dig?’’ Han såg osäkert på mig med sina bruna vänliga ögon som inte ville mer än väl.

’’Vad i helvete tror du? Det liksom lyser om dig att du tror att jag ligger med honom, och vem vet om du tror det om alla killar jag träffar.’’ Jag behöll lugnet, men snart skulle bubblan spricka och alla känslor jag höll inom mig skulle flyga fram.

’’Noah…’’ Suckade han tyst. ’’Jag blev fucking misshandlad, jag har blivit kallad för en fucking hora, jag har haft en förjävligt liv, Dallas! Tror du därefter att jag skulle ta risker med killar jag inte ens känner, är du helt dum i huvudet.’’ Jag ställde mig bestämt upp och gick förbi honom.

’’Noah!’’ Ropade han efter mig. ’’Godnatt.’’ Sa jag stött och sprang upp för trappan med tårar som brändes bakom ögonlocken. Att bli kallad för hora, eller slampa, eller tjejen som ligger med alla killar i skolan. Jag har blivit det, och det är fan heller inte roligt när man själv vet att det inte är sant. Speciellt när man är rädd för att ens bli rörd av en kille, då är det som värst, eftersom man gått igenom någonting väldigt jobbigt i det förflutna. Att folk ens har hjärta att tro något sådant om folk? Och att de tror på det när andra berättar för en, det är värst. Jag slängde mig på sängen och drog in ett djupt andetag för att behärska mig. Mina tårar ska inte slösas åt ett bråk jag och Dallas haft, han och hans tankar om mig förtjänar inte några smärtsamma tankar för den delen heller. Men det gick inte att undgå att tänka på. De dagar då jag varit som värst, de dagar efter händelsen som Tyler orsakat. Att bara ha tankarna om hans händer på min kropp var så äckligt att spya kittlade mig i halsen, sedan kom folk och viskade elaka saker om mig bakom min rygg. Om inte vi flyttat från St Louis hade jag nog tagit självmord, för allting var alldeles för mycket just då. Allting var som värst den perioden. Sedan fann jag denna skolan som gav mig styrka från topp till tå. Alla var vänliga, och en ny start var precis vad jag behövde och fick. Phenelopy och Jesse har gått där sedan fyra år tillbaka, ett år mer än mig. Det bästa var att jag hade känt dom sedan dagis. Men de hann flytta innan allt hade skett, därefter var det våran tur att flytta, vilket inte kunde bli lämpligare än att flytta efter våra vänner som stod nära våran familj. Men nu har jag träffat Justin. Och jag visste - trots våran rätt mysiga stund i morse -  fortfarande inte vad jag skulle tycka eller tänka om Justin. Mitt ryckte är på topp, jag har vänner som kretsar runt om mig och är den populäraste tjejen i skolan. Hon har ett perfekt liv, vad kan gå fel? Säger de flesta, men jo. Jag kan förklara det för dig. Mitt liv har redan gått fel - och det som kan få det hela att vrida till sig ännu mer är ett problem. Justin må ha visat sin goda sida för mig. Men problem kretsade runt hans area. Han är problem.

’’Noah?’’ Min mors ljusa röst gled igenom dörrens tjocka trä. ’’Mm?’’ Jag slog upp ögonen som hade somnat för någon timme sedan, tror jag? Hon öppnade dörren långsamt och smet in med ett vänligt leende.

’’Mår du bättre gumman?’’ Hon stängde dörren bakom sig och satte sig på min sängkant. Hon kunde inte bara vara en elak, skrikig, arg häxa till mor. Utan kunde mycket väl också vara den modern varje barn behövde. Det berodde på våra humör. Det räckte med att någon gav varandra en spydig kommentar som satte igång den dåliga sidan av henne.

’’Bättre.’’ Gäspade jag och satte mig upp. ’’Jag har tänkt efter, och har bestämt mig att befria dig från utegångsförbudet.’’ Hon strök mig mjukt på mitt ben. Ett leende spred sig på mina läppar.

’’Vad bra timing… För vi ska ha ett projekt i skolan.’’ Jag tittade nervöst på henne. ’’Jaså? Vaddå för projekt?’’

’’Jo, alltså. Det är rätt roligt.’’ Jag skrattade osäkert. ’’Det är en kille och en tjej, som ska… Bo tillsammans, i en hel månad, bara de två. Projektet går ut på att deras vänskap sakta byggs upp och hur stor skillnaden mellan två personer är.’’ Jag försökte mig på ett brett leende.

’’Låter intressant. Men hur drabbar det dig?’’ Hon rynka oförstående pannan.

’’Jag valdes till en utav de som skulle vara med i projektet.’’ 

’’Och vem är din partner?’’

’’Jag tror det var…’’ Jag lotsades se fundersam ut och förstod mig inte på hur detta ens kunde vara trovärdigt för henne. Men som vanligt så hade hon inte en aning om hur våran skola gick till - och ville heller inte få reda på det. Det var nog en av de bra delarna med henne.

’’Luke Brook, eller någon Justin.’’ Jag ryckte på axlarna. ’’Så vad är din fråga?’’ Hon flinade smått, eftersom hon mycket väl visste vad jag skulle ställa för fråga.

’’Jo… Jag undrar då om det är, okej?’’ Jag hoppades på ett stort och bestämt nej som skulle få min enda chans att bo med Justin att tyna bort.

’’Självklart, gumman. Så länge det är skolarbete så går det bra.’’ Han log extra stort och gick mot dörren.

’’Bra…’’ Mumlade jag besviket. ’’Jag flyttar in till den hyrda lägenheten i morgon.’’ La jag snabbt till och möttes av ett leende innan hon åter lämnade mig.

En hög, skrikig ton borrade sig igenom den lilla muren jag skapat i öronen. Jag orkade inte med att väckas en gång till. Motvilligt slog jag upp ögonlocken som i mörkret letade runt efter min mobil. Jag letade samtidigt med handen på nattduksbordet, tände lampan och tog tag om min mobil som jag sedan tryckte mot örat.

’’Vad fan vill du.’’ Morrade jag irriterat. ’’Hello sun-shine.’’ Svarade Justin sarkastiskt. ’’Vad?’’ Frågade jag ännu en gång, lika spydigt och argt.

’’Glöm inte bort att du ska flytta in i morgon.’’ Påminde han retsamt. 

’’Idiot, klockan är fan,’’ jag var tvungen att kolla klockan på mobilskärmen innan jag fortsatte ’’halv 1.’’

’’Och?’’ Sa han kaxigt. Jag himlade frustrerat med ögonen innan jag la mig ner i sängen, med blicken upp i taket.

’’Jaja, jag kommer i morgon, typ halv 8.’’ Mumlade jag halvt sovande innan jag la på och mina ögonlock stängdes tvärt.

Jag flackade trött med ögonen och sträckte på mig under det varma, gosiga täcket jag näst intill vägrade att lämna. Min hand grep tag om min mobil strax jämte mig och kisade med ögonen på skärmen. Ett sms från Justin lös upp någon sekund efter. Jag suckade smått och lät mitt finger dras på displayen, slog in koden och läste långsamt hans korta text.

Från: Justin

’’Vart är du din latmask!?’’

Till: Justin

’’Jag sover ditt pucko! Klockan är halv 9…’’

Jag slöt mina ögon när jag skrivit in mitt svar, men var tvungen att slå upp dom snabbt igen när han svarade snabbare än förväntat.

Från: Justin

’’Du skulle varit här för en halvtimme sen!’’

Till: Justin

’’Men palla dig Justin.’’

Från: Justin

’’Yes you do, så dra hit dit as Noah!’’

Till: Justin

’’Hate you, kommer om 5.’’

Jag muttrade frustrerat och slet bort täcket med ett ilsket, snabbt ryck innan jag flög upp på fötter. Släpandes tog jag mig till min wic, drog på mig några mjuka slappa kläder. Eftersom jag bara skulle vistas med Justin som jag inte hade större problem med att visa mig i mjukisbyxor så var det okej att ha. Med en svart kam som var packad med små pickar kammade jag igenom mitt trassliga slitna hår. Jag borde klippa mig snart, tänkte jag under tiden håret sakta med säkert blev lent och rakt. 

Efter mina kläder packats i en stor svart resväska med massa prylar jag mycket väl skulle behöva och att jag fixat iordning mig, gav jag mig ut till bilen som stod parkerad på våran lagom stora uppfart. Vi var inte rika, nej, det var vi verkligen inte. Mamma var ensam med sin lön på drygt 45 tusen. Det fick hålla oss tre vid liv varje månad, vilket det gjorde. Jag klagade inte, eftersom vi levde bra, med en bra ekonomi trots allt. Pappa la in pengar då och då i mitt bankkonto som jag jag levde på för att köpa kläder och nödvändiga saker. Jag sommarjobbade, förr, men inte längre. Mamma tar ofta bussen till sitt jobb, hon är en kirurg, det förklarar hennes lön. Och så har vi två bilar, jag kör en utav dom, men inte alls ofta utan blir nästan alltid körd av Jesse och Penny. Dallas tar den andra bilen en del, men åker sedan med Bieber bröderna resten av tiden. Jag hade under mina funderingar kommit halvvägs på vägen. När jag tänkte på Justin - att leva med honom - så kunde jag se mig trivas. Att leva i en stor, tvåvåningslägenhet med en kille som kändes som rik, kanske trots allt skulle bli bra ändå? Men jag tänkte inte ta några förhasta slutsatser innan jag ens upplevt det. Jag parkerade bilen på den stora parkeringen som tillhörde lägenheterna och brydde mig inte om jag skulle få böter då man var tvungen att bo här för att låta bilen stå där. Jag drog ut väskan ur bakluckan, släppte ner den på marken och rullade den bakom mig. Min hand knuffade upp den stora glasdörren innan jag fortsatte mot hissen jag steg in i. En klassisk hissmusik sattes igång, precis som det brukade vara i filmer man såg. Jag åkte till våning 18 och steg ut till den lilla hallen där de alla dörrarna befann sig. Men denna gången visste jag vart jag skulle ta vägen och gick rika vägen mot Justins dörr som jag snabbt knackade på. Snabbare än förra gången - då jag väntade riktigt länge - öppnades dörren på glänt. Mina fingrar slingrade sig runt dörrhandtaget innan jag steg in med ett trött stön. Jag fattar inte hur jag kunde åka till honom en tidig morgon som denna när jag mycket väl kunnat sova bort halva dagen, trots att jag föredrog att vakna innan 10. Efter att jag tagit av mig skorna började jag vandra igenom den ljusa gången, förbi trappan, förbi köket, förbi vardagsrummet och sedan in i Justins rum där jag ställde ner väskan. Jag vände mig tvärt mot sängen där han låg avslappnat i endast ett par mjukisbyxor. 

’’Vart ska jag sova?’’ Undrade jag och sjönk ner bredvid honom, fast sittandes. Han grubblade något tyst och lyfte sin blick från mobilen.

’’Med mig.’’ Han lät inte sin blick avspegla någon som helst känsla. ’’Du tror det?’’ Skrattade jag och kunde inte finna någon humor i varken hans mening eller i mitt torra skratt.

’’Mitt hus, mina regler.’’ Spottade han spydigt. ’’Fan heller, Bieber.’’ Jag ställde mig upp, men fann inte mig själv att gå ut, hans hand grep tag om min handled. Samma obehagliga känsla spred sig som en stöt i min kropp. Men innan jag hann göra något hade han dragit mig tätt intill honom så min kropp låg över hans. De varma andetagen som taktiskt lämnade hans läppar träffade mig svagt på läpparna. Jag svalde hårt och mötte hans blick.

’’Lyssnar du inte på mina order får du sova på det kalla, fucking hårda golvet.’’ Han fick det att låta plågande. Med mina händer på hans nakna bröstkorg ställde jag mig upp igen.

’’Jag sover hellre på golvet än att dela säng med dig.’’ Lät jag lämna min mun. Han tittade upp på mig med en allvarlig blick.

’’Bra, då slipper jag dela säng med en uteliggare.’’ Han återgick till sin telefon medan jag surt stampade ut mot vardagsrummet. Trivas? Jag kommer göra allt annat än att trivas, med honom kommer allting vara förjävligt. Första dagen och redan längtar jag hem. Suck.

Hm, hur kommer det gå för stackars Noah? ;)

Btw, någon som vill göra/förnya länkbyte?

Fråga: Vad föredrar ni: Badboy Justin eller Snälla Justin?

Svar: Helt klart baboy, men älskar även när han samtidigt kan vara gullig ^^

Kommentera lika bra som på förra så kommer nästa så snabbt som möjligt!<3