’’Det gör du inte.’’ Skakade han på huvudet. 

’’Det gör jag visst.’’ Mumlade jag. Han drog ner mig i hans famn, virade sina tatuerade och starka armar om min kropp och pressade sina läppar mot min panna.

’’Säg att du inte avskyr det här, så tror jag dig.’’

Medan jag skiftade blicken mellan Justin och Jazmyn klunkade jag tyst i mig de lena vattnet jag för tredje gången helt upp i mitt glas. Tystnad. Stelhet. Osäkerheten yrde om oss. Ingen vågade varken prata eller möta varandras blickar. Ingen ville vara den som bröt tystnaden. Och så skulle det förbli. Justin harklade sig febrilt och stoppade köttbiten - som satt fast på gaffeln - i sin mun. Både jag och Jazmyn tittade nu ner i våra tallrikar och åt tyst. Med Jazmyn var det en pinsammare tystnad än vad det var när det endast var jag och Justin som satt och åt. Jag antar att alla var lite spända, och osäkra. 

’’Tack för maten.’’ Mumlade Jazmyn, bar tallriken mot diskbänken och försvann upp för den dominanta trappan. Justin hade fixat ett sovrum till henne, gästsovrummet. Jag förstår inte varför jag sovit med honom, när han under alla nätter haft ett rum jag mycket väl kunnat bosätta mig i.

’’Vart ska hon ta vägen sedan då?’’ Vågade jag mig på att fråga och bröt tystnaden. Han klunkade i sig den mustiga ölen som fyllde glasets area innan han trött mötte mina ögon.

’’Jag vet inte, jag bryr mig ändå inte.’’ Andades han gäspandes ut. 

’’Det är klart att du bryr dig. Du försöker bara övertala dig själv om att du inte gör det.’’ Stretade jag emot.

’’Inte denna gången.’’ Skakade han på huvudet. ’’Vaddå inte denna gången?’’ Frågade jag förvirrat.

’’Jazmyn har stuckit flera gånger. När hon väl kommer tillbaka så är det för hon behöver pengar. Efter hon fått vad hon behöver sticker hon lika snabbt som hon kommit.’’ Han ryckte på axlarna. Jag tittade smått chockat på honom, efter att han tagit andan ur mig - som han ofta gör - vet jag inte vad jag ska säga. Det finns inget att säga som kommer få honom att bry sig mer, eller få henne att stanna.

’’Vart tar hon vägen efter att hon stuckit? Hon har väl något hus någonstans.’’ 

’’Det är de som är problemet, hon har inte det. Ingen vet vart hon åker, kanske i Dublin, eller i Stratford, kanske till och med något kvarter härifrån.’’

’’Det låter som hon luffar.’’ Jag la huvudet på sned.

’’Det förvånar mig inte om hon gör det.’’

’’Hon kanske bara vill ha hjälp denna gången? Du vet… Att du finns där för henne.’’ Jag försökte säga de rätta orden. Men om man hette Noah, så kunde man inte säga några rätta ord. Utan sa alltid fel saker.

’’Pengar är den enda hjälpen hon vill ha och behöver.’’ Hastigt ställde han sig upp så stolbenen skrapades mot golvet och gav ifrån sig ett krassligt ljud. Jag gjorde detsamma, för att hjälpa honom att duka undan när jag kände att han inte längre ville prata. Hans tystnad var ett tecken på att samtalet var avslutat. 

’’Gå och byt om. Vi åker till killarna om 10 minuter.’’ Sa han när alla tallrikar var ner tryckta i diskmaskinen.

’’Byta om till vad?’’ Jag rynkade pannan smått.

’’Något slappt.’’ Mumlade han nonchalant. ’’Okej, chefen.’’ Muttrade jag sarkastiskt och ledde mina steg mot vårt sovrum. Jag hade börjat kalla hans saker för mina nu, och istället för att säga hans rum, sa jag nu vårt rum. Det kom rent automatiskt. Och det kändes rätt. Jag tryckte mina handflata mot den halvöppna dörren och gled smidigt in innan jag for mot min resväska jag fortfarande inte orkat packa upp.

Jag slängde mig slappt på sängen när det knappt gått 2 minuter att byta om, då mina mjukiskläder legat längst upp bland de alla plaggen. En utdragen, trött suck lämnade avslappnat mina läppar. Jag hade inte ens ifrågasatt de faktum att han helt plötsligt hittat på planer och beordrat mig att följa med. Det var nästan naturligt att bara hålla tyst, då jag visste hans irriterande rutiner och regler.

Med de gråa mjukisbyxorna och de vita tighta linnet, steg jag ut till bilen som väntade utanför skyskrapans ingång. Justin väntade otåligt i förarsätet, tills han såg mig och spände av. 

’’15 minuter för att byta om. Ni tjejer är fucking hopplösa.’’ Muttrade han irriterat och tryckte foten mot pedalen. Jag himlade lätt med ögonen och korsade armarna framför bröstkorgen.

’’Vad ska vi göra hos killarna?’’

’’Umgås. Vad fan annars?’’

’’Varför så arg?’’ Fräste jag som började irritera mig på hans beteende. ’’Im in bad mood.’’

’’Menar du det?’’ Sa jag ironiskt. 

’’Din närvaro gör det inte bättre.’’ Varnade han.

’’De är bara att stanna bilen, jag går gärna tillbaka.’’ Min blick spändes hårt i honom. Men han låtsades som om jag inte existerade. De sträva gatlyktorna lös upp gatan vi körde in på. Några hus bort tonade de vita huset upp, Bieber brödernas hus. Väl på uppfarten stannade Justin bilen och drog ur nyckeln, steg ut i den svala brisen och lämnade mig bakom sig. Återigen himlade jag med ögonen. Han gick mig på nerverna. Inte konstigt att hans syster lämnade dom, hans humorsvängar var säkert orsaken.

’’Noah!’’ Brast Trenton glatt ut när jag släpat mig från till dörren.

’’Tren.’’ Log jag och blev indragen i en kram. ’’Vad är det med Justin?’’ Frågade Tyson som sedan kom utgåendes. Han stannade till och log när han fått syn på mig.

’’Jag är orsaken.’’ Ryckte jag på axlarna.

’’Du?’’

’’Fråga mig inte varför, jag går honom rent automatiskt på nerverna.’’ Suckade jag och följde med dom in till vardagsrummet. Justin hade tagit plats bredvid Travis som zappade mellan de olika kanalerna.

’’Hej Noah!’’ Nickade Travis med ett brett leende. Jag log som svar mot honom och tittade efter en ledig plats. Självklart var det bredvid Justin som surt tittade på mig. Jag suckade tyst för mig själv och slog mig ner tätt intill honom - då soffan var trång. Han stönade irriterat när jag drog en bit av täcket - som låg på honom - över mig.

’’The Family eller Grown Ups 2?’’ De två filmalternativen tilltalade mig ingen utav dom. Men jag röstade trots allt på Grown Ups 2, då jag sätt ettan och gillat den någorlunda mycket för att vilja se 2an. Alla la sin röst på filmen, alltså blev det inte svårt att välja. Skivan slank in i CD-spelaren innan filmen sattes igång. Det började med hur en man vaknade i sin säng, en älg stod jämte honom och stirrade blint. Killarna skrattade smått när de kommit till punkten då älgen börjat kissa honom i ansiktet. Ett snett leende sprack upp på mina läppar. Så humorlös var jag trots allt inte. Jag sneglade försiktigt på Justin som skrattade smått. Det var nog första gången jag sätt honom skratta, säkerligen sista gången också. Hans hand lades på min hand - under filten - vilket fick en varm känsla av vågor att fylla min kropp. Mitt intresse för filmen minskades för varje sekund hans hand vandrade upp för mitt lår som min hand vilade på. Den varma känslan byttes nu ut av en mer spänd, osäker vind som tog mig med storm. Jag stelnade till under hans beröring och kände hur leendet tynade bort. Killarna var allt för inne i filmen för att kunna lägga märke till mitt konstiga beteende. Orsaken var givetvis Justin - och han var mycket medveten om vad han gjorde.

’’Sluta.’’ Viskade jag med sammanbitna tänder så endast Justin hörde det. Ett stolt flin tog plats på hans fuktiga läppar. Jag knep ihop med låren, men kände hans tag om mitt innelår hårdna. Jag försökte snabbt att slappna av, då det bara kändes värre än vad det gjorde från första början.

’’Justin.’’ Jag grep tag om hans hand och klämde hårt till. Han lutade sig tätt emot mitt öra.

’’Erkänn bara, Noah. Du älskar det.’’ Viskade hans hesa röst i mitt öra. Jag bet mig hårt i min underläpp och nickade - utan att tänka efter.

’’Jag och Noah ska lägga oss.’’ Sa Justin hastigt. Tyson pausade filmen. ’’Alla redan? Filmen började ju nyligen.’’ Han såg bekymrat åt vårt håll.

’’Det har varit en jobbig dag.’’ Klagade Justin och drog mig mot den vita trappan som ledde oss upp mot korridoren där de alla rummen befann sig. Han slog upp den närmsta dörren och drog mig tätt intill honom. Greppade tag om min rumpa, lyfte upp mig med mina ben runt hans midja och tryckte mig sedan mot dörren som samtidigt stängdes. De hungriga läpparna kysste mig desperat över halsen, tills han fann mina läppar. Jag virade armarna runt hans nacke och tryckte mig tätare mot honom. Flåsade upphetsat mot hans blöta läppar och slog upp min blick som snabbt mötte hans.

’’Hatar du mig fortfarande lika mycket?’’ Stönade han mot mina läppar. ’’Lite mindre.’’ Pressade jag hungrigt våra läppar mot varandra.