’’Godnatt, Noah.’’ Viskade han mot mitt öra innan mitt medvetande försvann.

Jag gäspade stort och trött innan jag log mot något väldigt mjukt och lent. Jag rynkade pannan men hade inte orken att titta efter. Istället kramade jag den varma kroppen som låg tätt intill mig. Sedan slog det mig. Mina ögon öppnades kvickt innan jag snabbt tittade upp och möttes av ett fridfullt ansikte. Jag var hos Justin. En suck lämnade mina läppar innan jag försiktigt slingrade mig ur hans armar som var virade runt mig. Jag sträckte på ryggen medan jag långsamt gled upp på fötter. Mina stela ben vandrade mot dörren som jag öppnade och steg ut ur och fortsatte vidare mot köket. Jag gäspade ännu en gång och drog min högra hand igenom de mörka håret som trassligt låg på min bröstkorg. Minnena om igår kväll och i natt var tydliga, jag kom ihåg varenda lilla sekund jag ville sjunka under jorden. De sekunder då jag ångrade att Justin kom hem, och de stunder då jag faktiskt känt mig trygg i hans famn, trots det han gjort mot mig. Jag suckade frustrerat medan jag strök handflatan mot min bara mage. Jag kunde inte förstå hur han verkligen gjorde så mot mig. Respektlöst, var ordet som passade in just nu. Om han trodde att han kunde låtsas som ingenting idag, då hade han så fel. Jag ska vara sur på honom, hela dagen. Jag ska stänga honom ute, strunta i vad han tycker och tänker, jag ska vara lika respektlös som han var mot mig. Han ska få se hur jävla roligt det är att bli utfryst och ignorerad utav någon som struntar i att man existerar. Jag struntade i frukosten idag och stegade istället in i hans sovrum där han fortfarande sov. Utan att ta hänsyn till att han sov drog jag upp persiennerna till de stora fönstrena och lät den starka solen skina på oss med ett busigt leende.

’’What the fuck Noah!?’’ Tjöt Justin och skuggade sina ögon med sin hand innan han tryckte ansiktet mot en utav de vita sammetskuddarna. Jag tittade smått irriterat på honom och gick mot min resväska som låg på golvet. Med mina händer bland alla kläder rotade jag efter något jag kunde byta om till. Snabbt grep jag tag i ett par Hollister jeans jag för någon månad sen köpt med Phenelopy. Hon hade mycket noga valt ut dom. Eftersom hon klagat över alla mina byxor som hon tyckt att jag slitit sönder - alltså använd alldeles för mycket och för länge. Jag var nöjd över hennes val och mitt köp.

’’Klockan är för fan 9.’’ Muttrade han surt och satte sig upp i sängen. ’’Mhm.’’ Jag brydde mig inte, jag var noga med att han skulle höra det. Vilket han gjorde. Med den andra handen drog jag upp en bege tröja som jag köpt för länge sedan. Där hade jag inget starkt minne om vart jag köpt den någonstans, men Penny var mycket väl med, som alltid. Jag sträckte ut benen och ställde mig raklång upp med mina kläder i händerna.

’’Någon som är lite sur.’’ Himlade han med ögonen. Jag skickade en mördande blick mot honom, jag orkade inte med hans spydiga kommentarer. 

’’Jag undrar varför…’’ Mumlade jag irriterat och satte mig på sängkanten innan jag drog av mig linnet. Jag kände hur Justins blick brändes på min nakna rygg - om man bortsåg från den vita bhn -  innan jag drog tröjan över huvudet och lät den täcka min överkropp igen. Sedan ställde jag mig åter upp, lät de små shortsen glida ner för mina ben steg ur dom och hoppade i de blåa tigga jeansen innan jag vände mig om mot honom. Allting skedde med ryggen mot honom, tills jag var klar. Han tittade först allvarligt på mig, innan ett flin spred sig på hans läppar.

’’Äckel.’’ Muttrade jag och slängde en stor kudde i hans ansikte. Han log belåtet och klappade på den tomma platsen bredvid sig efter att han puttat bort kudden. Jag skakade enkelt på huvudet.

’’Jag ska iväg.’’ Sa jag samtidigt.

’’Iväg vart?’’ Undrade han, men denna gången mycket bekymrat. ’’Det är inte din business.’’ Korsade jag armarna drygt och mötte hans ögon som blivit mycket mörkare. Jag log inombords av hur jag använda hans mening från gårdagen.

’’Noah.’’ Sa han varnande. ’’Tror du jag ska behandla dig väl, när du gör självaste motsatsen till mig?’’ Jag höjde frågande på ögonbrynen.

’’Skulle inte tro det.’’ Skrattade jag torrt utan någon humor inblandat. Han spände sina käkben.

’’Jag behandlar dig fucking bra.’’ Morrade han. 

’’Nej, Justin. Det gör du inte.’’

’’Vad fan har jag gjort fel!? Jag gjorde värsta frukosten åt dig en morgon, jag låter dig gör vad du vill!’’

’’Att jag får göra vad jag vill och att du gör frukost är en del av att jag bor med dig. Det var din ide!’’

’’Jag står för det, så vad är det fucking problemet?’’

’’Problemet är att du struntar i både mina samtal och sms! Du ignorerar att jag bryr mig om vart du är, och du ignorerar helt att jag känslor!’’ Jag slängde dramatiskt ut med armarna. Det värdelösa bråket ledde ingenstans, jag kommer säga vad som sårar mig, han kommer stirra undrande på mig och sedan fortfarande inte bry sig. Jag såg inte poängen i att ta upp det. Han skulle inte bry sig plötsligt, eftersom han inte är den sortens kille som ändrar på sina dåliga sidor. Han är den som fullständigt skiter i andras känslor och åsikter.

’’Sluta ljug.’’ Han suckade högt och kliade sig i nacken. ’’Kolla din mobil och säg sedan att det inte finns ett endaste obesvarat samtal från mig, så släppar jag det här.’’

’’Noah…-’’

’’Du tog hem en fucking hora Justin! Jag låg och hörde er hela jävla natten, låtsas nu inte som om det aldrig hänt, för ni låg i vardagsrummet och fick mig illamående här inne!’’ Jag plockade upp min pyjamas och slängde dom i resväskan.

’’Jag trodde du sov!’’ Försvarade han sig själv.

’’Då trodde du fel… Jag var vaken tills du kom och la dig, okej? Jag låtsades sova för att inte hamna i ett jävla tjafs med dig.’’

’’Du sov inte?’’

’’Vad fan tror du? Du svarade inte på mina samtal, jag var orolig fattar du väl!’’ Skakade jag besviket på huvudet innan jag stegade ut ur sovrummet. Jag pressade ihop läpparna och sprang upp till övervåningen, öppnade badrums dörren och låste in mig med en suck. Snabbt hörde jag hur tunga steg gick upp för trappan och stannade utanför dörren.

’’Noah… Öppna dörren.’’ Suckade han. Dörren som skilde oss åt fick ljudet av hans röst att låta dolt av något slag. Jag tittade ner på handtaget han försiktigt ryckte i.

’’Öppna dörren.’’ Manade han, men denna gången med en högre röst. Jag sjönk ner vid dörren, med ryggen tryckt mot det vita träet.

’’Låt mig vara.’’ Mumlade jag. ’’Noah, öppna den fucking dörren innan jag slår in den.’’ Varnade han aggressivt. Jag bet mig i läppen och fundera starkt på om jag skulle gör som han bad mig att göra, eller strunta i honom, som jag från början bestämt? En utdragen suck lämnade mina läppar. Jag ställde mig på fötter igen och lät mitt pekfinger och tumme greppa tag om låset, vred om och såg sedan hur dörren flög upp med ett kraftfullt drag. Jag höjde chockat på ögonbrynen och mötte Justins kolsvarta ögon som inte avspeglade mer än ilska.

’’Vi släpper det, okej?’’ Steg jag förbi honom, en gnutta rädd över vad han tänkte göra. Jag trippade nervöst ner för trappan och hörde hur han följde efter mig, ändan ut till hallen.

’’Noah!’’ Kallade han på mitt namn högt. ’’Jag hörde ditt samtal igår, med… Vem fan det nu var.’’ Han tog tag om min handled som fick mig att tvärbromsa. Vid denna tidpunkten - när han nu gjort det för tredje gången - så borde jag vara van. Men nej, de hemska rysningarna och tankarna tog sig igenom mig som en kick. Jag drog lätt för andan och vände mig om, utan att göra någonting åt hans hand som var virad runt min handvrist.

’’Jag sa att vi släpper det.’’ Upprepade jag, men denna gången desperat över att få komma härifrån.

’’Nej, du fucking gjorde mig arg Noah. Du fick mig pissed off! Om det inte vore för samtalet du snacka skit om mig, så hade jag inte tagit hem den fucking horan.’’ Jag mötte hans ögon som långsamt, långsamt skiftade till sin normala färg.

’’Mm.’’ Jag vred mig ur hans hand och drog sedan på mig mina låga Vans. ’’Titta på mig Noah.’’ Bad han denna gången lite lugnare. Jag suckade irriterat och spann runt för att sedan stå ansikte mot ansikte med honom.

’’Jag är ledsen, okej?’’ Uttalade han tyst. ’’Du sa vad?’’ Jag tittade smått chockat på honom. ’’Du hörde vad jag sa. Och jag upprepar det inte.’’ Han bröt våran ögonkontakt.

’’Be inte om ursäkt, det är ditt liv. Men stig dig inte över huvudet bara för det och behandla mig inte som skit.’’ Jag gav honom en varnande blick. Han himlade lätt med ögonen innan han öppnade sin famn. Jag tittade osäkert på honom, men hann inte besluta själv om jag skulle krama honom eller inte, utan kände hur hans armar snabbt drogs runt min slanka kropp.

’’Kan du stanna?’’ Viskade han i mitt öra som fick små prickar av gåshud att växa över hela min kropp. Med mina händer på hans bröstkorg tryckte jag mig enkelt ifrån honom.

’’Jag är fortfarande sur och ska fortfarande iväg.’’ Sa jag smått nonchalant. Han suckade upprört och korsade armarna framför sin nakna bröstkorg. Inte förres nu la jag märke till att han nästan var helt naken, om man bortser från de blåa boxershortsen.

’’Du ska vara hemma innan 5.’’ Pekade han varnade på mig. ’’Vem fan är du, min pappa? Skulle inte tro det.’’ Skakade jag på huvudet och grep tag om dörrhandtaget.

’’Attityd, Noah.’’ Morrade han. Jag slängde upp dörren och vinkade surt mot honom.

’’Fuck dig och dina regler Justin.’’ Muttrade jag och steg in i hissen. Jag klickade på Entre knappen och stirrade surt på honom ändan tills de silvriga dörrarna slogs samman. Min fullt sträckta rygg -med den perfekta hållningen - sjönk ihop som en säck potatis och ett ångestfullt andetag pös ut mellan mina läppar. Vad hade jag för viktigt att göra? Att jag skulle iväg var ännu en ursäkt till att lämna hans lägenhet. Och att släppa samtalet jag startade var något jag sa för att jag inte ville möta den aggressiva Justin som nästan visades. Jag må ha släppt in honom i min lilla bubbla för en stund. Men jag stängde ute honom lika snabbt som känslorna ville ta över. Jag skulle stå fast vid vad jag sagt tidigare, att behandla honom som han behandlar mig… Står högst på listan.