’’Självklart inte. Jag ligger ju här och han kom aldrig tillbaks. Som vanligt har jag gjort någonting dumt och sårat någon. Denna gången hann han inte stoppa mig från att göra ett misstag jag förra gången höll på att göra. Jag liksom, höll på…-’’

’’Ge upp.’’ Viskade Justin.

’’Godmorgon.’’

Justins skarpa röst tog sig igenom mitt öra som en sylvass pil. Jag rynkade pannan där jag låg med ryggen mot honom. Godmorgon? Jag har varit vaken i timmar, men inte förres för några få sekunder sedan hade mina ögonlock blivit alldeles skönt tunga. Givetvis så visste han inte om det, utan var väldigt omedveten om att jag både höll på att somna och varit vaken i princip hela natten.

’’Jag har tänkt att vi stannar hemma idag.’’ Han trummade väntande på sin mage. Jag skulle inte tacka nej. Mer än gärna ja, fast och andra sidan hade jag varit väldigt slarvig när det gällde skolan. Jag förstod inte varför jag tänkte bättra mig, har jag någonsin varit bra i skolan? Aldrig. Varför börja nu, när det aldrig slagit mig innan att bättra mina studier. Jag slickade mig om läpparna. Fick en illamående ilning att bubbla upp i magen, en frestande känsla om att tacka ja kittlades på tungan. Orden ville komma ut, de knackade på tänderna som bitits ihop. Och när jag öppnade munnen, nej, då kom något annat ut.

’’Jag måste till skolan.’’

’’Men tanke på vad som faktiskt skedde under natten, så skulle jag faktiskt vilja att du stannar hemma idag.’’

’’Vaddå, är du min pappa eller?’’ Jag morrade irriterat till. Han harklade sig. Jag kunde känna madrasserna studsa till när han hävde sig upp på armbågar bakom mig.

’’Om du anser det. Så ja, jag är din pappa.’’ Han nickade bestämt. Jag kunde skymta hans rörelser strax bakom mig. Jag bet mig i kinden.

’’Men nu är det så att min pa…-’’

’’Lägg ner. Du fattar att jag bara vill ditt bästa, gör det inte mer komplicerat än vad det redan är.’’ Högg han till med sina hårda ord som fick min mening kapad på mitten. Jag svalde hårt, men valde att bara nicka. Jag hatade när han fick mig att göra som han själv ville. Vilket han gjorde konstant. Det var bisarrt. Jag drog täcket tätare om min kropp.

’’Du får vara hur sur som helst, men tänk på att du ska tillbringa hela dagen med mig, jag skulle rekommendera att hålla dina humörsvängar i kontroll.’’ Harklade han sig.

’’Vaddå hålla mina humörsvängar i kontroll!? Vem är det som aldrig brukar kunna hålla ilskan tillbaka? Inte är det jag i alla fall!’’ Tjöt jag och slängde mig upp ur sängen med blicken borrandes i hans ögon. Han log, mycket svagt, men väldigt nöjt.

’’Upp med dig nu, du behöver få i dig en ordentlig frukost.’’ Sedan steg han ur sängen med de ljusblåa boxershortsen som var det enda han bar för tillfället. Han hade ryggen mot mig, jag passade på att grimasera och peka fingret mot honom.

’’Bara för att jag vänder ryggen mot dig, betyder det inte att jag inte ser vad du gör.’’ Förklarade han tydligt. Jag spärrade upp ögonen och kände hur det värmde om mina kinder som blossade upp i en röd färg. Lång fingret åkte sakta ner medan hela min arm sänktes. Jag flinade en aning.

’’Vem sa att det inte var meningen att du skulle se.’’ Mina ögonbryn höjdes. När han väl fått på sig ett par haremsbyxor och en t-shirt, vände han sig om och gav mig en varnande blick.

’’Vad är det här?’’ Jag rynkade pannan och stirrade mållöst på skålen med melon som stod på min plats av bordet.

’’Din frukost.’’

’’Detta är ingen frukost, Justin.’’ Jag slog mig ner på den höga stolen och kollade äcklat på melonen som inte alls såg tilltalande ut. Vad jag hade för erfarenheter, så hatade jag melon sedan barnsben.

’’Nej, det är en melon.’’ Himlade han med ögonen. ’’Och varför får jag melon för?’’ Sa jag stöddigt.

’’För det första, du har supit hela natten vilket innebär att du kommer kräkas igen om du inte får i dig vätska. Och för det andra så har vi slut på mat.’’ Den sista mening log han smått åt.

’’Och hur har du tänkt att vi ska äta?’’ Jag var lätt sur idag. Vilket inte var konstigt då det kändes som om någon skjutit en hård boll i mitt huvud och sedan skakat min magsäck, fram och tillbaks, tjugo gånger om.

’’Vi beställer pizza. Funkar det, ers höghet?’’ Skämtades han med en allvarlig min. 

’’Beställ genast! Jag svälter.’’ Klappade jag mig om magen. ’’Först vill jag se dig äta, innan vi beställer onyttigt skit.’’ Beordrade han och väntande på mig att äta. Jag suckade och blickade ner mot skolan och den silvriga gaffeln som var stucken i en utav bitarna han delat.

’’Jag hatar melon.’’ Muttrade jag och såg vädjande på honom. Inte en chans att han skulle ändra sig med dom ilskna ögonen han hade på mig. Så jag satte fart med att äta, då jag både ville ha riktig mat och hans läskigt mörka ögon bort från mig. När jag halsat i mig flertals av bitar kände jag hur det långsamt tog sig upp för halsen. Jag svalde bestämt och log surt mot honom. Han drog nöjt upp mobilen ur sin ficka innan han knappade in något nummer.

’’Hej, ja, en Hawaii.’’ Han nickade medan han hoppade upp på köksön. Jag puttade skålen ifrån mig med en äcklad min. Många förstod sig inte på varför jag hade så mycket emot melon. Och andra sidan inte jag heller, men jag kunde tydligen inte ändra på det, även fast jag försökt.

’’Extra stor, precis,’’ han lutade sig ifrån mobilen och kollade frågande på mig ’’cola eller fanta?’’

’’Cola.’’

’’Och två color.’’ Sade han i en lugn ton.

’’Sätt igång teven och ta fram tallrikar!’’ Ropade Justin från hallen. Jag suckade som redan låg alldeles för skönt i soffan innan jag ställde mig upp, satte igång teven - då jag innan bara stirrat på den svarta skärmen - och slutligen gått ända in till köket för att hämta de förbaskade glasen han bett om. När jag väl nått vardagsrummet igen hade han skärt upp pizza bitar och placerat dem på våra tallrikar. Jag kände magen dra ihop sig. Det vattnades gott i munnen. Snabbt ställde jag ner glasen och kastade mig på pizzan jag snabbt började trycka in i munnen. 

’’Åh, helvete vad gott.’’ Viskade jag och rullade med ögonen bakåt. Han skrattade hest och tyst innan han drog mig tätt intill hans muskulösa kropp. Han pressade sina läppar emot min mungipa och kramade om mig. Jag log, för första gången idag, och kände hur jag blev alldeles varm i kroppen. 

Lycklig, var ordet jag sökte.