Inlägget är skrivet under kategorin ✓ A Savior In The Darkness © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

30 - Roxana James

Jag förstod innan inte varför jag gråtit, jag förstod innan inte varför jag varit ledsen pågrund av honom. Men nu visste jag. Det var inte pågrund av att han kommit tillbaka efter fem tomma år. Det var pågrund av att han inte ens försökt förklara anledningen till varför han stuckit. Och alla tankar som funnits i mitt huvud var om det varit mitt fel. Jag har alltid trott:

Var det kanske pågrund av mig han lämnade?

 

Lovat.

Jag hade lovat mig själv att aldrig få skuldkänslor för någonting Charlie hade orsakat. Och ändå, hade det inträffat flera gånger att jag börjat gråta, utan någon riktig anledning. Han har fått mig att må dåligt, så många gånger, att självmordstankar dykt upp i huvudet. Men tack vare att han stack, fick jag lära mig den hårda vägen, utan några föräldrar alls - då min mor varit sjuk ett långt tag - till hjälp. Att klara sig själv var nog det ända sättet för mig att ta mig ur den hemska svackan jag fått mig själv i. All mobbning, det försvann. Det skedde när vi flyttade, men jag hade redan då bestämt för att aldrig låta det upprepas. Trots att jag lämnade allt bakom mig, fanns allting fortfarande i huvudet som var på repeat, gång på gång. Det påminde mig om hur dåligt jag hade mått och hur dåligt folk behandlat mig, det påminde mig om Charlie. Det fick mig bara mer stark, trots att det var som att hälla salt i såren, ett spark under bältet, ett slag i ansiktet. Hade det inte varit för mig som sprungit iväg, hade jag sluppit värken i fötterna jag hade just nu. Jag hade även sluppit att gå i mörkret då tiden tickat iväg snabbare än jag anat. Meddelande trillade in i telefonen var fjärde minut, även samtal från både mamma och Justin. Jag var ute i mörkret av en anledning, och att jag inte kom hem eller svarade på någon utav deras samtal var ännu en anledning till att jag stannade ute i mörkret, för att jag inte ville tala med någon utav dom. De hade svårt att fatta. Eller så var de bara oroliga, som vanligt. Men jag brydde mig inte, och det förstod de tydligen inte som fortsatte att ringa och skicka långa tal till meddelande som de trodde att jag skulle läsa, men inte gjorde. Jag stannade för en sekund, blickade upp mot den svarta himlen som hade ljusa stjärnor bland allt det mörka. Plötsligt nådde en enstaka regndroppe min kind och rann som en tår för kinden. Det där enstaka, blev till en flock, och plötsligt var hela jag täckt av regndroppar. Mina kläder blev allt blötare ju fler sekunder jag tillbringade utomhus. Mina fötter satte fart mot första bästa byggnad som hade tak till skydd. Jag fann sedan en svart dörr som hade en glipa under till, det lös starkt därifrån och musik hördes dunka mot metallen som skilde mig från - vad jag antog - festen. Inga vakter syntes till, jag tog friheten att stiga in till all de ljus och musik jag kunnat ana utifrån. Människor dansade som galningar. Jag förstod direkt att det inte var en normal fest. Folk glödde av olika slags färger, bokstavligen glödde. Det var mönster av allt man kunde tänka sig, rutigt, prickigt, figurer eller bara kladd som målats på. De flesta var lättklädda, eller alla, vilket verkade vara grejen  - även den lysande färgen - på denna fest. Någon grabbade tag om min överarm, jag ryckte till och vände mig mot denna person. Det var en kille som verkade vara i min ålder. Han log glatt mot mig och försökte överrösta musiken.

’’Äntligen! Vi undrade precis om du ångrat dig!’’ Jag rynkade pannan åt hans plötsliga mening. Kände jag honom? Nej, han måste ha tagit fel person.

’’Nej, jag tror du…-’’ Min mening klipptes av på mitten när han plötsligt drog med mig in bland folk massan. Det fick mig tyst och eftertänksam. Vad tänkte han göra med mig? Vi kryssade oss fram, knuffades och puttades tills vi nått dit han ville komma. Det stod två tjejer med penslar, hinkar som innehöll färger och även saxar. Hans händer sattes på mina höfter, jag blickade förvirrat upp på honom innan min tröja slank av min överkropp. Som tur var hade jag i morse valt ett linne som nådde en bit över naveln i svart. Han log charmigt innan han nickade mot tjejernas håll.

’’Jag överlämnade henne åt er nu.’’ Sade han högt och gav mig tummen upp som ett meddelande att det var okej. Sedan försvann han iväg bland all folk. De tog varsin pensel i sin hand och valde varsin färg innan de professionellt började måla fönster på min mage, ben, armar och ansikte. Jag kunde inte undgå att le, trots att jag mestadels var osäker på om jag egentligen skulle sagt nej från första början. Men nu var det försent. Faktum var att jag inte brydde mig vem de trodde att jag var, eller om jag inte kände dom. Jag fick utnyttja situationen när jag väl var här och visste att jag inte förlorade någonting på detta. Jag fick glömma min pappa med sprit, glömma min mor, min bror och Justin. Nu var jag denna tjej de antog att jag var och hoppades att den riktiga tjejen inte skulle dyka upp när jag nu tagit hennes plats. Det var de enda jag oroade mig för just nu. Tjejerna log nöjt åt deras mästerverk som satts med färg på min kropp. Jag tittade ner på den och flinade brett. Jag tyckte det var otroligt bara att se när på halva min kropp, jag kunde sedan föreställa mig hur andra såg det. Nu smälte jag in med alla andra, även killen som fört mig hit. Jag tittade mig omkring, på tal om killen. Vart var han?

’’Perfekt, tack tjejer.’’ Sa hans röst bakom mig. Jag snodde runt. Han timade perfekt. Jag skrattade och höll med honom med en nick innan hans hand flätades ihop med min. Jag kunde bara föreställa mig vad tjejen var för honom, en vän? Bästa vän? Eller vad jag trodde mest, flickvän. Han förde mig mot baren och beställde två blåa drinkar åt oss som lös precis som alla andra här gjorde. Jag visste inte hur jag skulle få fram information om honom utan att se ut som om jag inte kände honom. Vilket jag inte gjorde. Men denna tjej gjorde antagligen det och brukade vanligtvis inte ställa dumma frågor som ’’vad heter du?’’ såfort de möts.

’’Och du är..?’’ Vågade jag mig på fråga, men hade en baktanke på vad jag skulle säga till svars efter detta.

’’Roxana James, du måste för guds skull skoja med mig? Jag är Chris, din pojkvän!’’ Han skrattade förvånat och skakade förvirrat på huvudet.

’’Jag skojar med dig, Chris!’’ Fnittrade jag och låtsades som om detta endast var en replik som tillhörde ett skämt. 

’’Du skrämde mig nästan, Rox.’’ Flinade han och klunkade i sig drinken jag inte ens vågade mig på att röra vid. Han slängde med blicken bakom mig och sken upp i ett bredare leende.

’’Louis, Jacklyn, vart fan har ni varit?’’ Han ställde jag upp och omfamnade en blond tjej som bar ett brett leende.

Jag antog att det var Jacklyn. Hennes kropp var formad som en modells kropp och hennes ansikte hade de perfekta dragen man endast kunde drömma om att få. Hennes kropp var - som alla andras - täckt med lysande färg. Jag var glad att jag hade färg i mitt ansikte då kanske hon som tjej skulle märka att jag inte var Roxana. Men nu verkade hon inte heller märka att jag inte var den jag sa att jag var, utan kramade mig med ett tjejigt pip.

’’Älskling! Jag har saknat dig så!’’ Tjöt hon. Det verkade som om de - Roxana och Jacklyn - inte träffats på ett tag. All info jag kunde få, skulle jag samla på mig för att få denna natten så lite pinsam det bara gick och få mig så kunnig jag bara kunde bli. Chris gjorde ett handslag med killen som var ursnygg, vilket Chris också var. Han måste vara Louis, eftersom det inte fanns någon annan än han som kunde vara Louis. Det behövdes inte sägas, men även han hade färg. Jag var inte förvånad.

’’Hej pärlan!’’ Han kramade mig mjukt innan han åter lät sin hand vila om Jacklyns midja. 

’’Ni bara försvann!’’ Chris kollade oförstående på dem. ’’Vad hände?’’

’’Jacky var tvungen att pudra näsan.’’ Himlade Louis med ögonen samtidigt som han talade med en tillgjord röst som jag antog skulle låta som Jacklyn.

’’Vill du ha någonting i kväll, får du skita i alla dina försök att vara cool framför dem.’’ Knuffade hon honom i sidan. Jag skrattade tyst och mötte Jacklyns ögon, hon fnittrade till.

’’Jag är cool.’’ Stönade han. ’’Rox?’’ Hon tittade menande på mig. ’’Skulle inte tro det.’’ Skakade jag på huvudet med ett flin.

’’Vi säger så, tjejer.’’ Han skakade på huvudet och tog ett kliv mot Chris som bara njöt av deras tjatter.

’’Ni tjejer, ha så kul. Vi drar till andra sidan.’’ Pekade Louise mot andra sidan av denna lokalen.

’’Ses sen, baby.’’ Sade Chris nära mitt öra och pressade sedan sina fuktiga läppar mot min kind. Jag rodnade, men som tur var syntes i det av mörkret och färgen.

’’Killar.’’ Skakade hon suckandes på huvudet. Jag skrattade och slog mig ner på barstolen igen. Hon satte sig bredvid mig och höll upp ett finger emot bartändern. 

’’Två Peach Tonic tack.’’ Log hon när killen nått fram till henne. I fram fickan kunde jag känna vibrationer pågå för fullt. Jag pressade ner handen i jeans fickan och fiskade upp mobilen innan jag kollade på den upplysta skärmen. Justins namn och en bild på oss syntes tydligt medan mobilen fortsatte surra. Jag rullade in läpparna och pressade tänderna emot varandra. Jag hade helt glömt bort honom. Vilket var skönt. Jag var Roxana James nu. Han kunde jag glömma ett tag framöver. Jag klickade samtalet utan att ens svara. 

Jag visste vad han ville.


Ber om ursäkt för att det tagit sådan tid! Förklaring till varför står på Instagram :) Hoppas ni gillade kapitlet!

 

Q: Hur många har läst Divergent?

A: Håller på, ska även se fillmen den 30 april! Åh, alltså den är - så långt jag nu kommit - så himla bra! I love it *.*


Kommentarer
Linda säger:

Okej, nu kanske förklaringen kommer i nästa kapitel men jag fattar ingenting av var denne Roxana James kommer ifrån ;)
Annars var kapitlet super som vanligt!
kram

KOMMENTAR SKRIVEN:

Sanna säger:

Åååh va bra!! Hahah, lite svårt att fatta innan man kom in i det men fortfarande såååå bra!!! :D Haha, undrar vad som händer om den riktiga Roxana kommer... :O hoppar verkligenbinte heller att Noah gör nått fööör dumt... Fast tror inte det men ändååå, hoppas bara verkligen inget förstör för henne och Justin nu höhö... Det är dock bara att vänta o å seeee😍😍💕💕

KOMMENTAR SKRIVEN:

Sandra säger:

Åhh ba längtar till nästa kapitel! Denna var så bra! 😍

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Haha Trodde först att de skulle komma på henne. Liksom hur kan han inte känna igen hans flickvän. Roligt att läsa :)sjukt bra!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Hilda säger:

GUUUUUDD SÅÅÅÅÅÅ BRAAAAA!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Erika säger:

Svar: toppen! Lägger upp ditt alldeles strax!

Svar: Fixar det så fort jag kommer hem! :)
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://jbiebznovell.blogg.se

Anonym säger:

Mmmmerrrrrrrrrrrr när koommeerrcnässttaaa?!?!❤️❤️❤️😱😱😱😱😱😱😱

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

OMB så braa

KOMMENTAR SKRIVEN:

Emelie säger:

jätte bra ! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://emelajzaan.blogg.se

Michelle säger:

Jag gillar det men jag fattar inte vad som händer :S

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Du är så jävla grym!!

Svar: har tyvärr inte läst den men längtar tills jag ska se filmen!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Emelie säger:

Är jag bara trög eller varför fattar jag ingenting? Sjukt bra iaf :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ylva säger:

Spännande😍

KOMMENTAR SKRIVEN:

ebba säger:

Spännande, fast fattar typ inget :S

KOMMENTAR SKRIVEN:

Camilla säger:

Riktigt bra! Du har JÄTTE TALANG och bara så du vet fattade jag, jag förstår inte vad som var grummligt för andra att förstå? :S aja..

Svar: Oh herre vad söt! Tack så mycket gumman, haha, inte jag heller "egentligen"? 😘😂
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Oline säger:

Ursäkta över mitt fina ordval men är så in i helvete nyfiken över vem Roxana är, seriöst! :D

KOMMENTAR SKRIVEN:

Becca säger:

Är jättenyfiken på att läsa vidare samtidigt som det kliar i fingrarna på mig att få kommentera det jag har i hjärnan just nu, haha.

Först och främst måste jag nämna HUR FUCKING AMAZING DU SKRIVER. Perfection everywhere. Kommer aldrig få nog av den här novellen. En del av mig vill fortsätta läsa och ta reda på mer medan en annan vill vänta tills du publicerat flera kapitel så de aldrig tar slut typ. Kan aldrig få nog av Noah och Justin. Har sagt det här typ 538193389283 gånger men det är värt att upprepas.

För det andra, fyfan vad nyfiken jag är nu. Roxana James låter så himla mystiskt att jag genast vill läsa vidare och ta reda på vem hon är. Nyfiken liksom bubblar i mig. Perfekt twist på kapitlet, att de tar Noah fel för Roxana och hon spelar någon annan för en kväll.

Förstår inte, och kommer nog aldrig göra det heller, hur du alltid och jag menar verkligen alltid lyckas göra dina kapitel så spännande och händelserika och mystiska på något sätt. Man vill alltid ha mer och mer och mer när man läst klart och sen när man får mer vill man ha mer igen. Det är en ond cirkel, haha.

Kramisar på dig❤️❤️

Svar: Men sluta vara så himla gullig Becca! Du tar kål på mig med dina underbara ord 😍
Alltså, ordlös, tack så sjukt mycket! Du får mig så himla glad när jag nu varit en aning deppig!
Loveu, all kärlek till dig!❤️
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://bieberheaven.blogg.se

Emma säger:

Huuuummm.. Vad hände nu då? Måste läsa vidare.
Otroligt bra är du. Dela med dig av din talang ❤️❤️❤️

Svar: Dela med mig? Nej du, det behövs verkligen inte så duktigt som du är!😍❤️❤️❤️
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://Smilingbieber.blogg.se




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback