''Holly!'' Ropade hon efter mig. jag stängde ute hennes röst, totallt och gick ner mot köket när det knackade hårt på dörren. En irriterad suck lämnade min strupe innan jag stampade mot dörren, tog tag om handtaget och ryckte upp dörren. Mitt ansikte mjuknade och hela jag fick nästan skuldkänslor för att jag reagerat så hårt.
''Får jag komma in?'' Hennes ledsna röst fick mitt hjärta att spricka och hennes rödsprängda ögon var som en nål som stack igenom min bröstkorg. Vad hade hänt?
Genom att se henne stå där och gråta, fick mig att bli ledsen. För egentligen ingen anledning alls. Det kändes bara helt fel. Jag hade absolut inget emot henne. Hon verkade... Anorlunda jämfört med dom andra.
''Quinn? Vad har hänt?'' Mumlade jag medan jag drog in henne i en hård, omsårgsfull kram. Det kändes bara rätt i detta läge att ge henne en kram, att visa att jag finns för henne. Det kändes på något sätt konstig, att jag kände så. Hur jag nästan behandlade henne som en vän jag kännt hela mitt liv. Men så kändes det, som om vi kännt varandra sedan dagis.
''Holly nu går du...-'' Mammas arga röst tonade ut när hon fått syn på mig med armarna runt gråtande Quinn. Jag antog att mamma inte hade en aning om vem hon var och vad hon gjorde här. Men jag brydde mig inte just nu, jag brydde mig inget annat än om henne och vad som hänt. Jag hoppades även att mamma skulle läsa av situationen och låta mig fixa detta innan hon skulle kasta sin ilska på mig.
''Inte nu mamma.'' Viskade jag och gick långsamt förbi henne, upp till övervåningen och in i mitt rum utan att någon utav oss sa ett ord. Jag hjälpte henne att sätta sig ner på sängkanten och satte mig sedan själv bredvid henne, inte riktigt säker på om jag skulle började ställa frågor - om vad som hänt, eller bara låta henne sitta en stund, i tystnad.
''Förlåt, för jag tränger mig på... Men jag hade ingen annan att gå till.'' Pep hon till och jag kunde lätt se att hon försökte hålla in tårarna som ville spruta ut.
''Du gjorde mig bara en tjänt.'' Sa jag och tvingade fram ett leende för att lugna henne. Jag slapp att prata med mamma.
''V-Vill du berätta vad som hänt?'' Undrade jag tyst och tvingade mig själv till att inte försöka se så nyfiken ut, för det kunde jag inte undgå att vara. Hon blickade ner i sina knän och några tårar föll mot benen. Jag såg hur mycket smärta hon hade, psykiskt. Som om hon fick ont av att tänka på vad som nu hänt.
''Du behöver in...-''
''Jag är gravid...'' Hon knep ihop med ögonen och lät tårarna rulla ner för hennes rosen röda kinder. Mina tankar som var i gång, slutade plötsligt att låta i huvudet. Den nyfikna rösten försvann och jag var nära på att sätta - helt vanligt syre, i halsen.
''V-a?'' Pep jag till och kunde inte tro vad jag nyligen hört. Det var som om jag var pappan, det kom som en chock, nästan en mardröm. Hon var 18, hon kunde inte ta hand om ett barn.
''V-vet du vem pa-ppan är?'' Stammade jag oroligt och kramade mjukt om hennes lena hand. Hon rullade in sina läppar och öppnade försiktigt sina rödsprängda ögon innan hon mötte mina.
''Justin... Justin Bieber.'' Hon blev alldeles röd i ansiktet, precis som om hon skämdes. Jag bröt våran ögonkontakt och tittade ner i mina knän. Justin? Som i mördaren Justin? Jag visste inte vad jag kände just nu, jag var i chock. Dels för att hon gravid, sedan för att pappan visade sig vara... Justin.
''F-förlåt... Jag borde inte kommit hit. Jag hade bara ingen stanns att ta vägen.'' Hon ställde sig upp och började gå med snabba steg mot dörren. Justin är pappan? Han är den jävla pappan till hennes barn? Han har förstört hennes liv! Jag sträckte min arm och tog tag om hennes hand i ett hårt grepp.
''Stanna...'' Mumlade jag och försökte får bort tankarna om Justin. Jag drog ner henne på sängen igen och lät tystnaden lägga sig som ett lager över rummet.
''Har du berättat för dina föräldrar?''
''Dom skulle dödat mig!'' Tjöt hon och slängde händerna mot ansiktet. ''Men... Chanel då?'' Varför mig? Jag var den nya tjejen, tjejen ingen gillade på grund av att Chanel - bitchen - startat ett dumt ryckte... Horan som själ tjejernas killar. Tack vare att jag öppnade min stora mun, för att säga emot henne. Well... Jag fick mina konsekvenser!
''Hon skulle dödat mig... Slaktat mig'' Jag tittade förvirrat på henne ''Justin är hennes kille...'' Mumlade hon slutligen. Det fick mig att förstå precis. Varför hon valt mig före de andra. Jag kände mig inte riktigt som det tredje hjulet. För jag visste att hon hade många fler vänner att gå till, men hon valde mig.
''Lite frukt till damerna.'' Kom pappa in rusande. Jag slog mig mentalt i ansiktet innan jag suckade högt.
''Pappa det är inte läge för det nu.'' Stönade jag men tog ändå mot brickan, jag hade inget val, han släppte de i knät på mig.
''Ät lite så ska ni se att det hjälper.'' Log han innan han steg ut genom dörren, stängde den och lät oss vara ifred, igen.
''Förlåt för att han är så pinsam.'' Skakade jag ursäktande på huvudet och ställde det på nattdukslådan.
''Nej, det är jätte gulligt... Jag önskar mina föräldrar kunde vara lite mer som... Honom.'' Ett sorgset leende sperd sig på hennes läppar medan hon sträckte sig efter en skål. Nu kände jag mig ännu mer illa till mods. Som om jag råkat röra hennes öma punkt.
''Dom är jämt upptagna, med sitt jobb. Eftersom båda äger varsit företag. Dessutom är jag det ända barnet i familjen, det gör inte saken direkt bättre.'' Mumlade hon innan hon tryckte in några jordgubbs kubar av glass i munnen. Det kändes fel att skicka hem henne efter att fått reda på att hon är gravid med en mördare. Jag såg Justin som endast en mördare. Det var den ända sidan av honom jag fick se. Vilket gjorde det svårt för mig att se honom som något annat än det.
''Du har mig... Och du får gärna sova här.'' Ett leende spred sig på hennes läppar innan hon tacksamt nickade på huvudet.
Jag kände hur en kall vindpust slog till min kropp och rysningar for genom hela mig. Ett knarrande ljud hördes vilket fick mig drivas till panik. Jag sneglade mot Quinn som sov innan jag försiktigt slängde av mig täcket, smög över till ballkong dörren som stod öppen och kände en kall hand tryckas mot min mun som fick mina ögon att förstoras och mig att skrika. Men inget kom ut, inte ett ändaste litet ljud ville ut. Jag började splattra och sparkas men slutade när jag hörde den raspiga rösten viska i mitt öra.
''Kommer du ihåg mig?'' Och det gjorde jag... Mycket väl. Hans hand släppte min mun när han slutligen släpat ut mig på ballkongen och stängt efter oss.
''Vad fan gör du här, Justin!?'' Tjöt jag och tittade argt på honom. ''Vi var överrens om att du inte skulle säga något till någon.'' Han började sakta ta steg för steg, mot mig med en hotande blick.
''Vad är det du pratar om?'' Höjde jag på ögonbrynen och började bli lite små rädd för vad han hade tänkt att göra med mig.
''Du fucking vet vad jag pratar om!'' Jag tittade lika förvirrat på honom som innan och förstod inte ett skit.
''Jag hörde fan i mig vad Chanel och du bråkade om i morse! Du berättade för henne... Eller hur?'' Han stod så nära att hans andedräkt slog mot mina läppar. Mint, var vad jag kunde beskriva doften. Jag tittade djupt in i hans ögon och skakade på huvudet.
''Är du dum Bieber? Tror du seriöst att jag om någon skulle berätta för... Var Chanel?'' ''Du är seriöst dum, hon såg oss komma till skolan tillsammans.. Thats it!'' Slog jag ut med armarna och backade några steg tills jag kände räcket smälla till min svanskota. Han gick snabbt fram till mig och tryckte sin överkropp mot min så hela min överkropp nästan hängde över räcket.
''Tror du jag ska tro på det?'' Viskade han mot mina läppar medan hans arm slingrade sig bak mot min rygg och lät mig vila mot den, så jag slapp känna den äckliga känslan av att när som helst falla.
''Jag tror inte, jag vet att du tror på det, för jag är inte så dum.'' Viskade jag och lät min blick sugas in i hans. Det var magiskt, men läskigt på samma gång. Hur jag blev förtrollan av hans gyllen bruna ögon, som hade en glimt av blått i sig. Bara sådär plötsligt, glimtade dom till och den bruna färgen var på plats igen.
''Är du färdig?'' Mumlade jag och väntade på att han skulle låta mig gå. Hans hand gled sakta ner mot min svanskota och hjälpte mig att stå upp normalt, fortfarande tryckt mot hans överkropp. Han böjde sig försiktigt mot mitt öra och viskade långsamt
''Glöm inte bort vem jag är.''
*Flinar stort* Lite Holly och Justin moment där ;) Vad tycker/tror ni om att Quinn är gravid och att pappan är självaste Justin? :O
Skolfoto imorgon... Tagga bli ful på bilderna *Skrattar nervöst* xD Någon som tagit ännu?<3
Fråga: Hur många - som har apple/iphone - har laddat ner IOS7? (sorry för så dålig fråga, har slut på fantasi!)
Svar: Amaziiing säger jag bara! Tycker det blivit så mycket coolare, inte jätte snyggt, men grymt bra! xD
