Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
4 - Room number two
Plötsligt slog en kontig känsla mig som en örfil rätt i ansiktet som sedan spred sig i hela kroppen. Jag blev varm, kokhet och kände hela kroppen spänna sig. Mina ögon ville rulla bakåt och stänga sig, men jag försökte hålla dem öppna så länge som möjligt. Min blick drog sig mot en kille som stirrade parayliserat på mig. Som jag nu gjorde mot honom. Hans bruna ögon mötte mina och våra blickar var fast i varandras. Sedan tittade den mystiska killen på mig, lika paralyserad som oss andra. Killen som tydligen var Chanels kille. Synen försämrades och allt började snurra, hela min kropp började skaka och snart kunde jag inte se annat än mörker och den hemska drömmen spelades upp i huvudet... ''Holly!''
''Gumman? Holly?'' Den ljusa rösten lät som en viskning i mitt öra, men var ändå så långt borta. Allting var så otydligt, suddigt och förvirrande. Vart var jag? Vad hände? Jag knep ihop med ögonen och öppnade dem sakta...
''Mår du bra?'' Izzys oroliga blick mötte min och då, klarnade allting. Jag satte mig långsamt upp och tittade mig runt i rummet. Jag befann mig inte i matsalen längre... Och heller inte i skolan. Utan i mitt rum liggandes på sängen.
''Hur mycket är klockan?'' Mumlade jag utan att svara på hennes fråga, drog min hand för pannan och började rulla axlarna framåt.
''Det är bäst du skyndar dig, Daniel kommer om en timma.'' Hennes oroliga blick vägrade försvinna, utan fortsatte stirra på mig.
''Det är lugnt, Izzy... Jag mår bra.'' Försäkrade jag henne och steg ur sängen för att sedan gå mot badrummet. Men stannade vid dörrkarmen.
''Kan du ta fram något fint till mig medan jag duschar?'' Undrade jag leendes. Jag visste mycket väl att hon inte kunde säga nej, inte efter att jag svimmat i skolan. I vilket fall som helst så skulle hon sagt ja.
''Självklart.'' Log hon nickandes och rusade in mot wicen och jag mot badrummet. Slängde av mig alla kläder, steg in i duschkabinen, satte igång munstycket som sprutade iskallt vatten mot min kropp. Jag skulle kunna stå här i evigheter, men sedan kom jag på mig själv att jag endast hade en timme - knappt de, på mig att få mig ordning. Så jag började schamponera håret, balsamera och sedan tvåla in kroppen innan jag sköljde bort all skum från min kropp och håret. Jag stängde av vattnet, steg ut och träffades av den kalla luften innan jag virade en vit handduk runt kroppen och en om håret. Jag torkade mig bara snabbt och började gå mot mitt rum igen där Izzy stod och sminkade sig. Och mycket riktigt så låg det ett plagg på sängen, även underkläder. Jag damp ner på sängkanten och började sakta men säkert dra på mig dom leopard mönstrade underkläderna och slutligen kläderna hon valt till mig. Ett par vita, tajta jeans med ett kort linne som slutade ovanför naveln.
''Ser detta ens... Bra ut?'' Jag kollade mig osäkert i spegeln och mötte sedan min egna blick. Jag hamnade nästan i chock.
''I-Izzy...'' Mumlade jag nervöst och viftade mig åt henne. ''Mina ögon...'' Viskade jag och närmade mig min spegel bild för att kunna kolla närmre på dem.
''Dem är blåa...'' Pep jag till och slog händerna för ögonen. ''Holly, öppna ögonen.'' Bad hon mig samtidigt som hon fick mig att sätta mig på sängen. Men jag vägrade dra bort mina händer. Vad var det som hände med mig!?
''Holly... Snälla.'' Hennes mjuka händer greppade tag om mina och i nästa sekund hade hon dragit bort dem så mina blå lysande ögon stirrade på henne. Jag pressade ihop mina läppar och kramade täcket hårt med mina händer. Hon tittade noggrant in i dem. Och det skrämde mig nästan... Vänta. Nej, jag var rädd.
''Mamma!'' Ropade hon nervöst. Snabba steg hördes komma mot rummet tills hon syntes i dörrkarmen. Jag stängde sakta mina ögon, för att slippa kolla på henne. Varför skämdes jag?
''Dom är här.'' Viskade Izzy så tyst som hon bara kunde, men jag hörde ändå. Mamma rörde sig snabbt mot mig innan hon satte sina händer på mina kinder.
''Öppna ögonen.'' Det var som om hon precis visste vad som hänt och vad hon skulle göra. Jag gjorde som hon sa, för att inte komplicera det ännu mer. Hennes ansikte förvrängdes. Hon hade aldrig smilat, utan var allvarlig och skakade långsamt på huvudet.
''Du går inte på festen i kväll.'' Skakade hon på huvudet. ''Men va!?'' Tjöt jag chockad. ''Du kan inte göra så!'' Sa jag med en irriterad ton.
''Det är precis det jag gör. Du stannar hemma i kväll. Slut diskuterat!'' Sedan stegade hon ut ur rummet med samma allvarliga ansikte.
''Det är för ditt bästa...'' Mumlade Izzy och strök sin hand flata mot min hand. ''Snälla, kan du lämna mig ifred.'' Sa jag i en tyst ton medan min blick sjönk ner mot mina ben. Hon gjorde som jag sa och utan att säga ett ord, stängde hon dörren efter sig. Det var som om mamma anklagat mig till att det var mitt fel till att mina ögon var blåa! Varför göra det till en sådan stor sak? Det var konstigt, det höll jag verkligen med om. Men det är inte så att jag kommer dö. En lång utdragen suck gled ut mellan mina läppar innan jag stoppade mobilen i bakfickan och började gå mot balkongen. Jag skulle gå på festen, vare sig hon tvingade mig att hoppa ut genom balkongen eller ej. Jag skulle gå. Jag öppnade den vita glasdörren och steg ut mot stengolvet. Vinden blåste hårt mot mig, som nästan fick mig att tappa ballansen när jag drog de ena benet över räcket. Sedan den andra och greppade tag om mur grönan som växt sig ändan upp till taket. Jag började sakta klättra ner för den, nästan redo för att trilla när som helst då det kändes som om rötterna skulle släppa. När det var någon meter kvar släppte jag tagit och hamnade på huk. Ett snett leende spred sig på mina läppar, jag reste mig upp och tittade mig omkring innan jag rusade mot portarna.
''Fan...'' Mumlade jag tyst när jag märkt att om jag öppnar de, kommer det pipa till i huset och jag blir avslöjad. Jag har bara ett val... Jag greppade tag om järn stången innan jag började klättra upp för den ena porten. Böjde mig över toppen, greppade tag om stången på andra sidan och slog en volt över så jag hamnade på huk ännu en gång. All Cheerleading träning och hemträning fick jag nytta för nu. Precis när jag rätat på ryggen kom en svart bil rullandes och stannade utanför. Den svarta bilrutan hissades ned och i förarsätet satt Daniel med ett snett leende. Jag sprang runt bilen och hoppade in jämte honom för att sedan se hur vi rullade iväg från mitt hus och mot festen. Mitt hjärta klappade hårt. Både för att jag struntat i vad mamma sagt och för att jag var rädd att jag skulle svimma, igen. Ingen förklarade varför jag svimmande... Det skrämde mig. Han sneglade långsamt mot mig och rynkade sin panna.
''Har du blåa ögon?'' Frågade han misstänksamt. Jag svalde hårt och skakade långsamt på huvudet.
''Jag har linser.'' Tvingade jag fram ett leende. Precis när han skulle lägga till en kommentar om mina ovanligt blåa ögon började musik att höras och snart så hade vi nått Chanels hus. Det gick inte att missa, folk, hög musik och massa ljuseffekter syntes vid det stora huset framför oss. Det liknade mitt, men var ändå lite större. Jag som trodde att hus inte kunde bli större... Jag hoppade hastigt ut och tittade med ett snett leende på hennes öppna portar innan jag började röra mig mot ingången. Daniel kom snabbt ikapp mig och greppade tag om min hand innan vi steg in genom dörrarna. Mina kinder hettade till och jag hoppades innerligt att det inte syntes. Väl inne rörde de sig massvis av människor. Både yngre och äldre. Han drog ut mig mot baksidan där två stora pooler var nergrävda med massa ungdomar i sig som plaskade och... Kysstes. Drinkar hit och drinkar dit. Jag får erkänna att jag inte var party typen. Jag har aldrig varit det. Men det kanske vänder nu? Jag satte min hand på min bara hud - på magen och strök handen för att lugna mig. Det var en fest. Vad kunde gå fel?
''Stanna här, jag hämtar dricka.'' Sa Daniel hastigt och försvann utan att först fråga om jag ville ha. Jag korsade armarna framför magen och slog mig ner på en stor sten bredvid mig. Några meter bort, bland alla människor - utom hus - kunde jag skymta den brunögda killen. Även hans... Kompisar, eller gäng. Jag hade en konstig magkänsla... Det kändes bara fel att vara här. Som om det var en dålig ide.
''Holly Lightwood.'' Sa en igenkänd röst. Jag rullade in läpparna, fuktade dem och ställde mig upp för att vände på klacken och mötte dem blåa bitchiga ögonen.
''Chanel Holt.'' Mumlade jag samtidigt som jag fejkade ett leende och la huvudet på sned.
''Vad gör du här, på min fest?'' Hon korsade armarna och visade inte försök till ett leende. ''Glömde jag säga att Daniel - King, bjöd mig?'' Burn bitch! Skrek jag inombords.
''Det ser ut som han lämnat dig. Bara så att du vet... Du kan vara kaxig mot mig och hur uppkäftig som helst. Men det ger konsekvenser.'' Hon spände blicken i mig och steg förbi mig med en axel knuffning.
''Ser fram emot att se vad du har att ge!'' Ropade jag efter henne innan jag sjönk ihop på stenen igen. Jag ville verkligen inte veta vad hon planerade. Jag började tänka på vad hon sagt. Det ser ut som han lämnat dig. Han kanske hade gjort det? För det kan väl inte ta mer än tio minuter för att hämta dricka... Right? Jag beslöt mig för att göra något åt saken. Leta upp honom eller något. Bara inte sitta kvar som ett fån på den tråkiga stenen, det såg säkert ut som om jag inte hade någon att vara med... Lite forever alone. Mina fötter började röra sig mot glasdörrarna som stod öppnade, i huset skymtade jag ingen Daniel. Inte ute heller. Jag började bli orolig, för vad som kunnat kända honom. Jag sprang mot baksidan men tvär stannade och spärrade upp mina ögon.
''Fucking idioit!'' Röt en kille. Jag började sakta backa in mot en buske som jag för tillfället gömde mig bakom.
''Snälla! Låt mig gå!'' Grät killen som satt på marken med blod i ansiktet. Ett hest skratt lämnade killen med den svarta luvan. Han stod framför honom, vilket gjorde det svårt för mig att se vem det var. Runt om honom fanns flera stycken. Fast deras ansikten kunde jag inte heller se.
''Tack vare din döda vän, som höll på att avslöja oss... Är du tvungen till att ta smällen.'' Morrade han och drog fram en pistol ur skinjackan. Mitt hjärta klappade hårt, mina andetag var tunga och paniken steg ju mer han höjde den mot killens huvud.
''Snälla... Gör det in...-''
Ett högt skrik lämnade mina läppar och mina händer flög mot munnen för att få tyst på det. Men det var försent... De hade fått syn på mig. Nu vore jag död, för min puls hade nått sin maxpuls. Men jag skulle dö ändå, jag var körd och ångrade mig djupt att jag inte stannat hemma. Killen med luvan vände sig om och mötte min blick... Han?
''Ta henne.'' Mumlade han åt den högra killen som kom gåendes mot mig. Spring! Mina ben var fast i marken och vägrade att lyssna på mina hjärna som skrek desperat efter att få komma härifrån. Spring för i helvete! Jag tittade panikslaget på killen som börjat springa och fick mig själv att vända mig om och började springa mot framsidan där alla dem andra befann sig.
''Daniel!'' Skrek jag med en ljus ton innan jag kände en fruktansvärd smärta i bakhuvudet.
Tunga andetag, en brummande motor, mörk himmel och en suddig syn. Jag knep ihop med ögonen och öppnade dom sakta, stängde dom och öppnade dom. För en sekund trodde jag att det bara var en dröm, som drömmen jag får varje kväll, något liknande... Men jag hade fel. Jag satte mig sakta upp och strök min hand i bakhuvudet där smärtan ilade. Jag tittade mig försiktigt omkring och kände hjärtats slag öka igen. Min kropp trycktes automatiskt mot bildörren när jag fått syn på mördaren som satt bakom ratten.
''Snälla döda mig inte!'' Pep jag till och knep ihop med ögonen av rädsla. ''Ta det lugnt.'' Mumlade han och tog ett bloss av cigarrett som vilade mellan hans fingrar, röken pös ut mellan hans läppar och vände sin blick långsamt mot mig, men jag kunde inte se hans ögon då han satt på sig ett par tonade raybans. Jag trodde jag skulle dö, men hans blick - som inte kunde möta min, fick mig nästan lugn och hans ord som lämnat hans mun, hjälpte ännu mer. Även fast jag inte kunde lita på honom till 100%. Inte ens till 50%. Han dödade en kille, han var en mördare. Vem vet vad han är kapabel till?
''Ska du döda mig? Som du gjorde med... Killen?'' Jag svalde hårt och satte mig ordentligt i sätet.
''Det var inte meningen att du skulle se det.'' Han var alldeles känslokall. Tonen, ansiktet och sättet han klädde sig på. Chanel kan inte vara tillsammans med honom? Hon kan bara inte göra det. Jag bryr mig inte om henne, inte det minsta. Men jag vill inte se ännu en person dö. Han svarade aldrig på min fråga, inte heller när jag sagt till honom att inte döda mig. Var det ett tecken på att detta var slutet för mitt liv?
''Vart för du mig?'' ''Kan du bara hålla käften en sekund!?'' Morrade han irriterat och bet ihop med tänderna så hans käkben syntes tydligt, tydligare än vad de i vanliga fall gjorde. Det fick mig tyst, bokstavligen. Jag slutade andas, jag tog det seriöst. Lite för seriöst. Ett svart hus tonade upp ur den mörka skogen, jag hade ingen susning om vart vi var, eller vad han skulle göra med mig. Jag bara visste att detta inte skulle sluta bra... Han körde upp på uppfarten innan han hoppade ur bilen och steg runt för att öppnade min dörr och greppade hårt tag om min arm.
''Jag kan gå själv.'' Ryckte jag åt mig min arm med en arg ton och gick istället efter honom upp mot dörren. Jag tittade på den slitna, svarta dörren innan vi steg in genom den, jag motvilligt och han... Han hade i alla fall ett val. Jag hann knappt se mig omkring innan han - denna gången utan att bry sig - tog tag om min överarm och släpade upp mig för den långa trappan, genom en mörk korridor och in i ett rum som hade nummer 2 på dörren. En säng, vita sängkläder - säkert ett badrum också, ljusa väggar och en byro i hörnet. Jag gick långsamt in i rummet och slog mig ner på sängen samtidigt som jag väntade på att han skulle säga något. Men inget ville lämna hans mun, utan han stod bara vid dörr öppningen och glodde på mig.
''Du stannar här och gör inget. Fattar du?'' Utan att vänta på mitt svar smällde han igen dörren som fick mig att rycka till. Tårar började rinna ner för mina kritvita kinder, hela jag var säkert kritvit. För jag var rädd, livrädd. För exakt allt just nu. Jag skulle förmodligen aldrig få komma hemma, kanske ruttna i detta rummet? Eller bli dödad som killen... Bilden spelades upp i huvudet gång på gång. Jag la mig långsamt ner på den hårda sängen, kröp ihop med benet tätt intill mitt bröst och drog fram halsbandet som hängde runt halsen innan jag kramade den hårt med ihop knipna ögon.
:O Spänningen stiger guys!
2700 ord! STOLT ASÅ xD lol
Någon frågade om det var en novell där folk har krafter och sånt. Tyvärr... Så kan jag inte säga för mycket. Men om man kollar på trailern så får man svaret rätt enkelt ;)
15+ kommentarer för nästa :D
Fråga: Har ni någon favorit serie? I så fall vilken/vilka?
Svar: Bara jag som älskar PLL - Pretty Little Liars? Och Glee x) Jag dööör så bra dem serierna är!
Kommentarer
Thilda säger:
Spännade kapitel, längtar till nästa! :)<3 du är så grym på att skriva dina kapitel!!! <3
svar: The vampire diaries :)
Maria :* säger:
Herregud! Sjukt bra! Längtar till nästa kapitel!
Celebnovell säger:
VARFÖR BLEV HENNES ÖGON BLÅA? VEM ÄR KILLEN? KOMMER HON DÖ? Omfg, gör inte såhär mot mig... du dödar mig genom att ... skriva. :P♥
Har inga favoritserier då jag inte är en TV människa, lol.
Emmyy❤ säger:
NÄSTA NATTIS NÄÄÄSTAAA❤❤❤
L säger:
Jätte bra! Men undrar varför hon fick blåa ögon?
Svar: gossip girl
Biebsdrew säger:
Ommg de här kapitlet påminer mig så mycket om montel instruments, världens bästa film säger jag bara och att du skriver en liknelse men samtidigt annorlunda loooove it
Anonym säger:
Det är ju så himla spännande!
svar; själv så älskar jag Pretty little liars och Glee <3 så jäkla bra :)
Vicky säger:
OMG GRYMT BRA LOVED IT,one tree Hill är den bästa serien !
Emelie säger:
jätte bra:)
Anonym säger:
PLL OCH TEEN WOLF
Anonym säger:
Åh det var helt GRYMMT! Du skriver jätte bra och din novell är helt fantastisk!
-A säger:
OMG DIN BÄSTA NOVELL.
Jag älskkkAr Pretty little liArs :D OMG JAG ÄLSKAR PLL AAAAH
-A säger:
OMG DIN BÄSTA NOVELL.
Jag älskkkAr Pretty little liArs :D OMG JAG ÄLSKAR PLL AAAAH
Anonym säger:
Skit bra men man blir riktigt förvirrad och fattar inget typ:) mina favoriter är väll pretty little liars, the vampire diaries och twisted
Bella<3 säger:
så spännande!!! tittar inte så mycket på tv :-)
Engla säger:
Så bra :D
PLL, The Vampire Diaries, asså du har inte levt innan du sätt de, sjuuuukt bra <3
Becca säger:
Åh, spännande!
Svar: Pretty Little Liars, och The Vampire Diares!
Liv säger:
Awesome kapitel!!
MIna säger:
As grymt kapitel! Denna novell äger fett!! Haha! Men mina favvo series är......... How I Met Your Mother, Glee, PLL och Teen Wolf ;)
Cicci säger:
Har läst alla dina noveller det tog lite tid men så duktig du är. Är du bara 12 år??!?!?! Vilken grym fantasi och kreativitet säger jag bara är själv 18 och hade inte kunnat skrivar som du gör. Du äger fortsätt så...säger jag bara. <3
Svar:
Handling
Rebecca ツ säger:
Sjukt bra!!
Svar : PLL , The vampire diaries och Teen wolf :3
Anonym säger:
bra, men påminner lite om danger
Svar:
Handling
Trackback
