Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
1 - Its back
Min blick var fast i datorskärmen medans min bror skrek på mig i bakgrunden. Men jag stängde hans röst totalt ute. Han var en irriterande liten skit unge som inte kunde något. Och andra sidan nästan alldeles för mycket för sin ålder. Lika så jag. Jag skrollade ner för en massa texter och läste igenom allt på någon sekund. Det var en av fördelarna. En mjuk kudde träffade mig i bak huvudet och snabb som vinden flög jag på honom och började slå honom i ansiktet.
''Vad är det du inte förstår!?'' Tjöt jag och satte mig på hans mage för att kunna greppa tag om hans armar i ett låst grepp. Jag smällde till honom hårt i ansiktet som fick honom att dra för andan. Jag tittade nervöst på honom och började sagta släppa taget om honom innan jag rusade ut ur mitt rum med honom hack i häl. Paniken steg snabbt och jag visste att han skulle ge igen så fort han fått tag på mig.
''Mamma!'' Tjöt jag barnsligt och rusade snabbt mot henne. Jag knöt mina armar runt hennes perfekt formade kropp.
''Han slog mig...'' Mumlade jag med en darrig underläpp, bara för att överdriva lite så han får all skuld.
''Sluta Leza!'' Tjöt han och korsade argt armarn framför bröstkorgen.
''Båda två slutar på en gång!'' Höjde hon rösten och knöt upp mina händer så hon kunde titta oss båda i ögonen.
''Ni är 12 år och ska inte bete er som 3 åringar. Om ni ska springa får ni göra det där ute.'' Hon tittade först strikt på oss. Men sedan kröktes ett mjukt leende på hennes läppar som fick oss att nicka.
''Seså, ut med er.'' Log hon och började mjukt putta oss mot altandörren som stog på glänt. Vi rusade ut mot trädgården och sedan mot gungorna vi för inte så länge sedan månterat upp. Pappa hade inte synts till idag, men jag visste mycket väl att han jobbade i rummet intill köket. Jag satte fart med fötterna och åkte i en lagom tackt fram... Och sedan tillbaks. Han satte sig på gungan jämte och började ta fart så det nästan såg ut som han skulle åka över stången.
''Tror du vi kommer hålla ihop när vi blir större?'' Undrade han plötsligt. Jag tittade förvirrat på honom, vilket han antagligen förstod.
''Jag menar, vi är ju syskon... Men'' Han saktade in och tittade ner i marken.
''Men vadå?'' Undrade jag nyfiket. Hans ögon stängdes och djupa andetag lämnade hans mun. När han slog upp dem igen glänste de blått, men försvann snabbt igen.
''Jag får en dålig magkänsla...'' Mumlade han och satte sina händer för ansiktet.
''Äh, kom igen! Du har inga krafter. Du kan inte se i framtiden.'' Fnös jag. ''Kan jag visst! Du måste lita på mig Leza...'' Suckade han. Var jag bara avundsjuk för att han kanske redan fått sina? Eller självklart hade han de... Men jag menar, om dem utväcklats? För om hans gjort det... Borde väl mina också gjort det eftersom vi...-
''Vi tävlar!'' Tjöt han och satte genast fart på gungan. Lika så jag som genast glömt vad det var jag tänkt på.
''Ett... Två... Tre!'' Ropade han och samtidigt hoppade vi av gungorna och hamnade några meter ifrån. Kanske tre, eller fyra meter ifrån. Men det spelade ingen roll för magen drog snabbt ihop sig. Hela min kropp började krampa sig, men det visade jag inte utan försökte stå så rakt som möjligt. Men min kropp ville bara vika sig. Vad var det som hände!?
''Jag...'' Mumlade jag. Min röst höll på att svika mig. Han höll sig på hjärtat och gav mig en kosntig blick.
''Känner du det?'' Viskade han andfod, som om han sprungit flera kilometer. Jag nickade långsamt och satte handen på hjärtat. Det bankade hårt och kraftfullt. Något stod inte rätt till.
''Vi går in.'' Nickade jag mot huset och så snabbt som vi bara kunde började vi ta oss mot ytte dörren då vi märkt att altandörren nu var låst. Konstigt? Jag tryckte långsamt ner handtaget och steg tillsammans med honom in genom dörren. Det var tyst. Men jag kunde sedan höra höga röster. Det lät som mamma och pappa bråkade... Men sen när har dem bråkat?
''Stanna här.'' Viskade jag och trippade sedan in mot den långa korridoren vi hade till vardagsrummet. Rösten blev tydligare och högre för varje steg närmre jag kom. På golvet låg en kropp, men jag kunde inte se vem det var då en möbel skymde personens ansikte. Men det var blod, en massa blod.
''Du får aldrig dem!'' Skrek mamma i full hals. En rynka spred sig i min panna. ''Om inte... Kommer dina barn vara i fara.'' Sa en hes röst. Jag stelnade snabbt till och började sagta backa. Jag backade yttligare ett steg och bakom mig stod en vas som föll ner mot marken. Jag vände mig snabbt om och kollade på den när den i slow mosion träffade marken. Glas flög åt alla håll och kanter medans jag stod där chockad. Jag vände tillbaks på mig och mötte en svart klädd man stå framför mig.
''Spring Leza!'' Kunde jag höra mamma skrika. Ett högt tjut lämnade mina läppar innan mina fötter vände på sig och rörde sig i en snabb hastighet mot trapporna. Stora stammpande fötter följde efter mig men jag hann vika undan i mitt rum. Jag tittade mig panikslaget omrking och hoppade ut genom fönstret ut på taket. Jag andades snabbt och tungt när jag tryckte mig mot takpannelen för att inte trilla. Vinden blåste så hårt att det nästan kändes som om den skulle knuffa mig mot stupet. Men det kanske var min ända chans att överleva? Att hoppa.
''Leza!'' Sa någon och tog tag i min arm genom fönstret som fick mig att skrika högt. ''Shhhy!'' Sedan drog personen in mig med handen för min mun.
''Leza. Du måste springa härifrån med din bror!'' Sa mamma andfod och tittade sig panikslaget omkring.
''Varför?'' Åååh... Så dum fråga! ''Bara gör som jag säger.'' Mumlade hon medan hon kröp över till andra sidan av rummet och drog upp en liten lucka ur golvet. Hon stoppade in handen i hålet och drog upp något jag inte kunde se vad det var. Hon smög över till mig och drog fram ett halsband.
''Detta halsband... Skyddar du med ditt liv.'' Hennes händer åkte bak mot min nacke och knäppte fast det. På min bröstkorg vilade ett fint smycke. En halvmåne med en lysande rund sten i mitten. Jag tittade upp på henne igen och nickade.
''Ta aldrig av det och låt ingen röra den.'' Jag nickade ännu en gång.
Hon drog in mig i en hård kram och började snyfta i min nacke.
''Mamma vad är det som händer?'' Viskade jag oroligt. ''Glöm aldrig bort vad vi brukar säga på kvällarna. Det är viktigt. Jag älskar dig så mycket...'' Hon släppte taget om mig och började genast gråta.
''Gå nu!'' Sa hon och hjälpte mig ut genom fönstret. ''Glid ner där så kommer allt...-'' En hög smäll hördes som fick mina öron att slå lock. Mamma föll medvetlöst mot marken och hela jag flög bakåt.
''MAMMA!'' Skrek jag högt.
Mina ögon slogs upp och hela jag ryckte till. Jag flåsade och väsnades medans jag satte mig upp. Jag drog min hand för pannan och kände hur svettig jag var. Jag knep ihop med ögonen och skakade försiktigt på huvudet.
''Solen älskade månen så mycket att han dog varje natt för att låta henne andas...'' Viskade jag tyst och satte handen på månen. Mitt hjärta började återgå till sin normala tackt och detsamma med mina flåsiga andetag. Jag slog sagta upp mina ögon. Dem är tillbaks.
Första kapitlet!! :D Vad tycker ni? Kanske lite förvirrande... Men jag lovar att ni kommer förstå när jag väl skrivit några kapitel ;) Det är mening att det ska vara lite förvirrande. Thats' the point ;) (btw, det är en sience fiction/fan fiction novell!)
Fråga: Eran favorit Skådespelare?
Svar: Lily Collins är min favoriiit! Hon är bara såååå bäst! Älskar hennes filmer :')
Kommentarer
Josefin säger:
Den värkar så himla intressant! tycker du har lyckats jättebra med det här kapitlet även om jag inte fattar ett smack ;)
Svar; Det är nog Lindsay Lohan, hon är verkligne bra tycker jag :3
Maria :* säger:
Låter riktigt spännande!
Rebecca ツ säger:
Den här novellen verkar bli as grym! Första kapitlet var jätte awsome iallafall.
Och jag fattar lite c: yeey!
Jag gillar också Lily Collins c: men också andra!
Lmssy säger:
Min favorit skådespelare är lätt Crystal Reed :)
Becca säger:
Åh, det låter skir grymt ju! Älskar science fiction!
Min favoritskådespelare är också Lily Collins!
Anonym säger:
OMGGGGGGGGG!!! GRYM
Celebnovell säger:
Gud hur mycket mindfuck det än är så är det perfekt. Novellen, designen, kapitlet OMFG. Älskar verkligen allting. ♥
Du skrev skådespelare så jag antar att du både menar manligt och kvinnligt.. aja whatever, men Taylor Lautner. :)♥
Anonym säger:
ÅÅÅÅÅH vad bra den här novellen kmr blii ipphhhh
Bella<3 säger:
jätte spännande! Me like!
Anonym säger:
Sjukt bra novell! Är redan på 30 och började läsa den iförr igår/Irma;)
Anonym säger:
Sjukt bra novell! Är redan på 30 och började läsa den iförr igår/Irma;)
Trackback
