Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

18 - The one and only

Jag knep ihop med ögonen och ville inte tro att det var sant. Jag vill inte behöva undra om det faktsikt är mina föräldrar, jag vill inte tveka över något sådant! Att se deras besvikenhet i ögon efter ha sagt det... Vill jag inte gå igenom igen. Jag vill inte såra någon, jag vill inte leva såhär...  
 
Detta är som en enda ond cirkel. Gång på gång drömmer jag om de här sakerna. Antingen om de två syskonen eller om detta. Fast detta är bara en flashback vad man kan säga... Förutom den delen då jag satt i bilen då jag inte har någon aning om det stämmer? Alla minnen innan olyckan hände har dom berättat för mig i detalj. Men hur mycket kan man ta åt sig? Jag vill uppleva det själv utan att försöka gissa till mig de olika ansikterna eller bilderna i huvudet. Jag var 12 år när det inträffade, nu är jag snart 18. Doktorn hade sagt att minnena möjligtvist skulle komma tillbaks om några år. Nu har det gått några år... Och inget har hänt. Jag är fortfarande fast i världen då jag måste fundera över hur Alissa såg ut, hur jag var som liten och om detta ens stämmde. Två år efter olyckan var jag fortfarande rädd. Jag var rädd för allt. Fortfarande inte kapabel till att lita på mina föräldrar, inte ens mina syskon. Men självförtroendet jobbade jag upp och rädslan jobbade jag bort som slutligen fick mig att kunna lita på dem, som jag nu idag gör. Om jag inte hade släppt olyckan från tankarna, hade jag varit låst i det tomma intet då allt bara var dystert och fyllt med ångest. Mina tankar åkte över till ämnet om Justin då vi - vad jag tror - är ovänner. I alla fall enligt mig. Som jag sätt det så har han helt inte kommit över Chanel, det är inget jag kan ändra på... För jag var hans andra val. Det gjorde mig ledsen av att tänka så. Men för att vara ärligt... Så stämmde det percis. Han hade dumpat henne och sedan dragit till det näst bästa, som var jag. Stod jag upp och stoppade honom när han kysste mig? Nej, självklart var jag alldeles för svag för att tacka nej till att kyssa hans perfekta läppar. För liksom... Vem tackar nej till honom? Jag suckade högt åt mina tankar. Jag, förutom just den gången. Jag klev ur bilen och gick med lagom snabba steg mot skolans dörrar. Jag hade bestämt mig för att inte prata med Justin någonting idag. Han skulle få komma till mig om han ville be om ursäkt. Och som jag hade sagt, antingen mig... Eller Chanel. Han fick välja. Det var hans beslut om vem han skulle dumpa... Och vem han skulle behålla. Jag gick med väskan på axlen och öppnade mitt skåp med ett ryck. Idag hade jag jätt mig på en lite snyggare stil. Mer tuff... Cool? En grå tröja - med vitt tryck, ett par vita tajta byxor och en guldig klocka som jag fått i julklapp förra julen. Jag hade även vågat mig på att pröva rött läppstift. Som jag chockat passade i. Och så enkel och chill som jag var hade jag endast dragit på mig ett par låga Vans. Vid min högra sida såg jag Quinn tona upp och log brett mot mig.
''Vilka läppar!'' Sa hon med ett flin. Jag skrattade smått och tittade generat ner på mina fötter innan jag stängde skåpet - efter att ha dragit ut böckerna jag behövde inför lektionen.
''Snyggt, hu?'' Flinade jag och plutade med läpparna. Hon nickade ivrigt och satt armkrok med mig. 
''Det är provträning för Cheerleader laget imorgon, du måste komma!'' Sa hon leendes. ''Det är lugnt, jag står över.'' Skakade jag på huvudet.
''Sluta ljug.'' Höjde hon på ögonbrynen med ett snett leende. ''Jag har... Ryggskott.'' Ljög jag, dåligt.
''Seriöst, Holly!? Ryggskott har inte ens min mormor som är över 70.'' Skakade hon nekande på huvudet.
''Du ska med, vare sig du vill eller inte!'' Sa hon bestämt. Hon drog ur sin arm ur min arm och började gå ifrån mig.
''Jag går så du inte kan ångra dig!'' Ropade hon medan hon försvann bort från korrdidoren. Jag suckade högt medan jag skakade leendes på huvudet.
På NO lektionen satt jag trött och lyssnade halvt på vad Mr LeGarden stod och pratade om. Något om återblickar, minnen... Något projekt.
''Drömmar kan ibland vara basserade på fantasier ni hittat på, beroende på hur ni känner er. Om ni är oroliga blir det en orolig dröm, om ni är på ett mer bättre humör och mått bra hela dagen, blir det en mer positiv dröm.'' Jag höjde blicken mot honom och fastnade på meningen han nyligen sagt.
''Men om det är en dröm som återkommer varje natt då?'' For det ur min mun. Allas blickar drogs mot mig, även Mr LeGardens blick som intressant log mot mig. Det var något jag tänkte - inombords - men kom ut ur munnen vare sig jag ville eller inte.
''Kanske ett tecken på ett minne,'' Nickade han fundersamt men verkade osäker på vad han skulle svara. 
''Oftast om det är en dröm som återkommer så kan det bero på att man är orolig, eller att den vill säga något - som en varning eller liknande. Ibland återblickar.'' Han rynkade pannan och var inte riktigt nöjd med sitt svar.
''Men om det nu skulle vara en återblick från barndomen - men man tappat minnet om sin barndom, kan det då vara ett tecken på att man börjar minnas igen?'' Frågade jag nyfiket och hoppfullt.
''Jag har tyvärr inget svar på det, Holly. Men det kanske man gör... I alla fall, tills nästa måndag så ska ni har gjort klart projektet om eran barndom och uråldriga familjemedlemmar.'' Sa hon leendes och efter det så ringde klockan ut och alla utrymmde salen. Tillslut satt endast jag kvar i rummet. Själv - om man inte räknar med Mr LeGarden som suddade tavlan och åt på sitt knall röda äpple.
''Du är fri att gå Mrs Lightwood.'' Sa han utan att stannade upp eller vända sig från tavlan. Jag tittade fundersamt ner i bordet och gick ut ifrån salen innan jag styrde stegen mot mitt skåp. Jag hade inte sätt Justin under hela dagen. I för sig skönt. Men jag saknade honom på något sätt ändå. Chanel såg jag överallt, med sina hundvalpar efter sig och sin bitchiga blick. Hon hade tittat på mig då och då. Jag hade inga problem över att hon var ledsen efter gårdagen. Utan kände mig stolt över att ha dissat henne för en gång skull. Nu var hela korridoren tom från alla elever, förutom mig som nu var på väg ut och hade efter några få sekunder nått dörren som ledde ut till skolans gård. Den hade ingen inhägnad utan man kunde gå fritt - egentligen hur långt som helst utan att veta vart gränsen gick från att inte lämna skolans område. Jag bara tänkte på projektet vi nyligen fick. Hur skulle jag göra? Skriva efter vad mamma och resten av dom berättat? Gått efter min magkänsla? Hur svårt skulle det vara att göra en uppgift? Kanske fanns det dagböcker - album - vad som helst från mitt liv som liten? Jag skakade bort tankarna som nästan hade fått mig orolig och slog mig ner på en bänk en bit från all folk som kryllade i skolparken. Det var alldeles tyst - fast nej. Inte direkt. Då man kunde höra skrattande tjejer som stod några meter ifrån mig, löven prassla i vindens drag. På något sätt så kunde det aldrig bli riktigt tyst, när man tänkte efter.
''Varför sitter du här själv?'' Sa en hes röst och en bekant figur steg fram framför mig.
Jag höjde blicken för att i andra sekunden möta dom hassel bruna ögonen och sänkte sedan blicken igen.
''Varför är inte du i skolan?'' Mumlade jag och pillade med fingrarna. ''Har viktigare saker att göra.''
''Det är ingen ursäkt att skolka, Justin.'' Suckade jag och vägrade att möta hans desperata blick.
''Jag är inte här för att prata om vad jag ska och inte ska göra.'' Höjde han rösten. ''Så du är här för att hänga med Chanel?'' Himmlade jag med ögonen.
''Kan du fucking lyssna på mig istället för att prata skit hela tiden!?'' Morrade han irriterat och drog handen upprört genom hans uppåtkammade hår. Jag tittade argt på honom innan jag ställde mig upp på fötter och steg förbi honom. Min plan var att lämna honom där av ren ångest - men han hade hunnit greppa tag om min handled och dragit mig in i hans famn.
''Ser du inte att jag försöker rätta till mina misstag?'' Mumlade han upprört. ''Du gör det i så fall på ett väldigt dåligt sätt.'' Puttade jag honom ifrån mig.
''Jag fattar fan inte att jag säger detta... Men,'' Mumlade han och slog ner blicken nervöst i marken. Jag rynkade pannan och förstod inte vad det var han skulle säga, eller göra?
''Men jag vill säga förlåt för att jag sårade dig igår. Jag är så jävla dålig på sådant här, men jag vill att du ska veta att jag inte vill ha någon annan än dig, Holly Lightwood.'' Sa han helt seriöst, tog ett steg närmre mig för att kunna lägga sin hand på min ryggkota och sedan dra mig tätt intill honom. Jag svalde hårt och mötte hans blick.
''Godtar du min ursäkt?'' Undrade han samtidigt som hans ögonbryn åkte ihop bekymrat och nervöst.
''Hur ska jag kunna lita på dig? Hur ska jag veta att jag är den ända för dig?''
''Jag lovade att inte döda dig - och jag höll mitt ord. Nu står du här och är tjejen jag vill tillbringa resten av mitt liv med.''
 

 
Wow, nu går det snabbt fram! Har Justin nyligen erkännt sina fulla känslor för henne? :O
 
Beklagar den dåliga uppdateringen - för typ trettifjärde gången. Men jag har haft fullt upp nu. Och jag tror inte att det kommer bli bättre ju längre på terminen vi kommer. Men jag försöker mitt bästa, thats the point - right? Så jag tänker göra det bästa av höstlovet och skriva så det ryker! Det är väl bra? :D
 
Fråga: Har ni förslag/vill ni att något speciellt ska hända i novellen? x) Skriv era önskemål så kan jag försöka peta in det i novellen!
 

Kommentarer
Ebba säger:

OMG VA GULLIG HAN VA I SLUTET!!!

Svar: att dom typ inte gör slut någon gång, men bråkar kanske men gör lixom inte slut.

KOMMENTAR SKRIVEN:

Jessica säger:

Gud så bra kapitel! Älskar slutet!! Dem mpstebböi tillsammmans (om den inte redan är det lol är lite efter)
Ta inte illa upp eller sp men försök SKROVA rött hon eller han för när man läser och det ena gången står hon sen han och det är om samma person blir det lite förvirrande

Jag tycker att dem typ borde sov över "kolla" på film fast ist hångla men inget sex.

Du är så sjukt begåvad glöm inte det

Svar: Åh tack för att di säger det! Ska bli bättre på det :)❤️
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Josefin säger:

ÅÅh det här är mitt favorit kapitel på den här novellen, du skrev den så detaljerat!

KOMMENTAR SKRIVEN:

biebsdrew säger:

lika bra som alltid ❤️ låt Holly komma med i cheerleading gruppen och fight mellan Chanel haha :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://Biebsdrew.blogg.se

Ebba säger:

Sååå himla braaaa

KOMMENTAR SKRIVEN:

Sandra säger:

Skit bra!!!! Som vanligt!!!
Har inget svar på din fråga då jag aldrig kan tänka mig något jag vill ska hända!

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://www.nattstad.se/justinlover

Engla säger:

As bra (': sjukt gulligt sätt att be om ursäkt på. Asså typ, du fattar vad jag menar (; haha

Vad jag vill ska hända.. Hm. Jag vet inte riktigt :/

KOMMENTAR SKRIVEN:

Vicky säger:

Du är så otroligt duktig och begåvad älskade slutet
Svar på din fråga: typ att dom bråkar men strax efter så blir det jolly moment❤❤

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

svar: att de blir ihop men justin är otrogen och det får hon reda på ...osv ;) <3

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Aså jag fattar ingenting och känner mig förvirrad

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Aså jag fattar ingenting och känner mig förvirrad

KOMMENTAR SKRIVEN:

Celebnovell säger:

Jättebra! Har inga idéer på vad som jag vill ska hända. Mitt huvud är fyllt med min egen novell - lol nää det lät ego, men du fattar. xD♥

Svar: Hahah du är för söt ^^
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://celebnovell.blogg.se

Maria :* säger:

Jätte bra! Det blev lite förvirrande när du skrev hon sen han.
Svar: Kan inte Holly gå med i cheerleading gruppen och överklassa Chanel ?? Det skulle bli riktigt roligt att läsa :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Emelie säger:

Omg fan vad grym du är !! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://emelajzaan.blogg.se




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback