Mathew och Cody greppade tag om Justin för att sedan kunna bära in honom till vardagsrummet. Mitt hjärta klappade hårt i bröstkorgen. Jag såg en livlös Justin ligga på soffan framför mig och ingen av killarna gjorde något. De bara stirrade på honom, som om de väntade på något skulle hända av sig själv.

''S-ska ni inte göra något?'' Pep jag till och vände mig mot Cody som var en av de snällaste. Vad jag trodde och hoppades på... 

''Vi får vänta.'' Sa han lugnt. Och jag hade alldeles rätt, han var den snällaste. Jag vet inte om jag jämförde med Justin nu, men i alla fall med resten av dom. Jag tittade förvirrat på honom, sedan på Justin och kunde se det breda såret på hans mage, sakta... Sakta läka ihop. Mina ögonbryn drogs ihop, jag förstod ingenting. Men jag borde egentligen inte bli förvånad... För allt är möjligt när denna killen framför mig - även alla andra här inne, kan bli till ett djur - en stor varg. Jag kunde plötsligt se hans bröst åka upp... Sedan ner, upp igen och ner igen. Han började andas och hans ögon fladdra hastigt upp. Jag flög oroligt fram till honom och mötte hans blick.

''Är du okej?'' Viskade jag. En långsam nickning blev som svar till min fråga. ''Du skrämde livet ur mig...'' Suckade jag lättad och kramade mjukt om hans hand.

 

Killarna längs korridoren kollade med ett snett flin på mig, som fick mig totallt äcklad. Jag dryckte mina böcker hårdare mot bröstet och försökte undvika deras blickar. Jag såg en kille komma gåendes mot mig, precis som om han ville säga något till mig.

''Fortsätt gå.'' Mumlade någon mot mitt öra och en arm slingrade sig runt min höft. Jag sneglade försiktigt mot killen jämte mig och såg att det var Justin.

''Jame McDone... Ingen bra kille.'' Skakade han på huvudet när killen som var på väg mot mig, bara gick förbi oss. 

''Ska du - som är kriminell, en varg och mystisk, säga vilka killar som är bra för mig?'' Jag höjde ögonbrynen och tittade frågande på honom.

''Skulle inte tro de!'' Fnös jag och drog mig ur has grepp för att gå till mitt skåp. Han suckade högt och följde motvilligt med mig. Han lutade sig mot skåpet jämte och granskade varje rörelse jag tog.

''Du hänger med mig och gänget på Chanels fest, ikväll.'' Sa han bestämt. Jag drog ut min väska och stängde sedan skåpet.

''Nepp!'' log jag och steg förbi honom. ''Kom igen! Det blir kul.'' Manade han och rusade efter mig.

''Jätte kul, Chanel kommer inte gilla att jag följer med, dessutom är jag upptagen.'' Jag drog en hårslinga bakom örat och letade med blicken efter min bil som någonstanns var parkerad bland alla andra bilar.

''Sluta vara så tråkig.''

''Sluta vara så tjatig.'' Mumlade jag. ''Jaja, skyll dig själv.'' Suckade han irriterat.

''Det är faktiskt din flickväns fest, du borde vara med henne då. Och jag vet att hon hatar mig.'' Jag fick syn på bilen några få meter bort och började röra mig åt de hållet. Självklart hängde Justin efter.

''Hon hatar dig inte och vem har sagt att vi var ihop?'' Är han dum eller?

''Jo, hon hatar visst mig... Hm, ja vem kan ha sagt de, just det! Chanel hon själv!'' Himlade jag med ögonen innan jag öppnade bil dörren och hoppade in, stängde dörren och hissade ner bilrutan när han knackade på rutan. Jag satte in nyckeln och vred om så motorn brummade till.

''Säker på att du inte vill med?'' Ville han verkligen ha bekräftat. Han var ju dum i huvudet om han inte förstått att allt jag sagt, har varit ett nej hela tiden. Jag suckade högt och tittade upp på honom.

''Helt säker.'' Tvingade jag fram ett leende.

''Well, då hemsöker jag dig Ms Lightwood.'' Flinade han mystiskt innan jag snabbt körde därifrån. Justin var... Vad man kan kalla, konstig - jag vet inte om det är på ett positivt sätt, mystisk, underlig, jag fattar inte att jag erkänner detta för mig själv - men han är snygg och har även världens humörsvängar. Jag trummade med fingrarna på skinratten och tittade allvarligt på vägen. Jag hade - redan imorse, fått reda på att det var Chace fel att Justin blev sårad, typ vad man kan kalla... Dog. Jag förstår mig inte på deras relation. För vad jag hade förstått så var de två bröder, riktiga bröder. Så att dom försöker ta livet av varandra kunde jag inte förstå. Har dom verkligen ingen känsla för vad gränsen går? Jag skakade suckandes på huvudet. Jag la alla tankar om Justin och Chace åt sidan för att sedan börja planera vad jag och Quinn kunde hitta på ikväll.

 

Båda hade ett par vanliga shorts, även magtröjor fast i olika färger. Jag en rosa och hon en vit turkos. Hon hade sitt hår i en hög toffs och hennes små blonda lockar hade snurrat ihop sig till en och samma. Hennes vänliga ögon blickade in i mina och båda började genast skratta. Klockan hade redan hunnit bli 10. Jag hade inte hunnit handla något godis eller chips, inget som vi kunde äta under filmen vi skulle titta på. Så vi hade bestämt oss för att gå till affären - som inte befann sig så långt bort än några gator - och handla saker vi kunde behöva. Medan vi drog på oss våra Vans så pratade vi om Chanel, jag har ingen aning om varför, men de ämnet bara poppade upp.

''Har du pratat med henne ännu?'' Undrade jag nyfiket och steg ur genom ytterdörren. ''Nej, inte om 'flytta på dig' räknas.'' Suckade hon. Men jag märkte att det inte direkt var något bekymmer. Hon verkade inte bry sig om Chanel längre, kanske de hon sagt var sant, att deras vänskap inte betydde något längre? Jag skakade av mig tankarna och tittade ner på hennes mage. Man kunde ännu inte se bebis bulan. Men de hade ändå inte gått mer än några veckor sedan händelsen inträffat. Så det var inte direkt konstigt. Men... Jag började oroa mig över att efter ett tag, så kommer magen synas. Folk kommer förstå att hon inte bara gått upp i vikt, utan att magen beror på att hon är gravid. Jag inbillade mig många saker som kunde få henne sårad, saker som kunde komplicera hennes liv.

''Jag... Jag vet inte om jag vill behålla barnet.'' Sa hon plötsligt, nästan som om hon läst mina tankar.

''Vad menar du?'' Jag fattade precis, men jag ville att hon skulle förklara, varför.

''Jag tror inte jag ska behålla, barnet... Justin är inte redo, han vet inte ens om att jag är gravid! Dessutom, jag vet knappt vem han är?'' Hon ryckte på axlarna och tittade skamset bort. Jag tror att detta skulle nog vara det bästa, även om det är sorligt. Jag menar... Hon bär på ett litet liv, i sin mage. Hur hemskt vore inte det att döda de, genom att göra abort?

''Jag tror nog det är bäst så, men det är ditt val, du har tid att tänka på vad du verkligen vill, okej?'' Jag log mjukt mot henne och mötte hennes blick, men bröt den då jag hörde hur musik dunkade högt. Mitt huvud flög snabbt åt det hållet jag hörde musiken komma ifrån. När vi gått några meter fram, kunde jag se ett hus fyllt med dansande ungdomar, folk som badade i en stor pool och personer som stod och hånglade. Jag spännde blicken i de personerna som inte stod så långt bort från oss, innanför stängslerna - som hånglade, nästan såg ut att äta upp varandra. Gissa vem de var. Jo, Justin och Chanel - såklart! Jag blängde äcklat på dom och mötte sedan Justins blick. Inte slutade han, utan fortsatte och blev vildare.

''Peddo...'' Viskade jag tyst och hoppades på att Quinn inte hörde. Vilket hon inte gjorde.

Jag satte en burk med Nutella ovanför chips påsen och tittade efter något annat gott bland alla hyllor som var fyllda med onyttiga varor.

''De här, detta och oh god! Det här måste vi ha!'' Hon slängde i en stor godispåse, en 2 liter cola flaska och en låda med flertals av choklad munkar.

''Vi... Kommer dö, efter vi ätit detta.'' Skrattade jag och drog upp korgen vid armväcket. Vi gick snabbt bort mot kassan, satte alla varor på rullbandet och betalade innan vi snabbt tog oss hem igen. Och självklart passerade vi Chanels hus, men denna gången såg jag ingen Justin.

 

Jag tryckte in min andra munk i munnen och kände bara att jag ville spotta ut den igen, av att ha ätit i princip allt vi köpt, fick mig att känna mig spy färdig. Jag slängde mig trött på sängen och stönade högt.

''Åh, shit... Min mage.'' Mumlade jag. ''Åh! Gud vad söt!'' Tjöt Quinn och slängde en bild på mig. En liten, Holly med ett brett leende befann sig på bilden i min hand. Jag tror jag aldrig sätt den bilden, hur kommer de sig? Jag satte mig sakta upp och vände mig mot Quinn som satt med en låda framför sig. I den antog jag att det fanns bilder på mig, eftersom det fanns några få på golvet.

''Vad är det här?'' Frågade hon och drog fram ett blått album. Jag tittade med en rynka i pannan och ryckte lätt på axlarna.

''Slår vad om att det är fler söta bilder på dig.'' Log hon, gick över till mig och räckte mig albumet. Jag drog handen över den, för att få bort dammet. Jag har aldrig sätt denna boken, i hela mitt liv. Jag satte fingrarna på första bladet och öppnade den... Men blev helt steld när jag såg att det inte var det jag hade förväntat mig. Åh, gud.