Jag hängde på en klippa i väntan på att dödens vind skulle ta mig med storm och få mig att stupa ner mot de vassa klipporna. Den svartklädda - väldigt kraftiga - mannen kom fram till mig och tryckte en telefon mot mitt öra så mina ögon automatiskt stängdes av rädsla.
''Holly? Är det du!?'' Sa en uppretad röst. Jag kände hela kroppen slappna av och tårar långsamt glida ur mina stängda ögonlock. Huvudet föll några centimeter fram samtidigt som jag hörde hans ångest lätta.
''Jag vill att du lovar mig något.'' Sa han stressat. Jag satt tyst och väntade på att han skulle säga löftet jag var tvungen att hålla. Jag kunde lika gärna göra det, när jag ändå skulle dö.
''Lova mig, att aldrig ge upp hoppet.''
° ° °
Som ni ser på bilden där uppe, så har jag som jag skrev ''fullt upp''. Men de tråkiga med att bli äldre och gå upp klasser - 6an 7an 8an osv... - är läxorna som tar en större del av tiden. Ju äldre - desto fler läxor. Innan när jag endast gick i 5an och hade all tid i världen till att skriva - då jag även hade en grym uppdatering - så läste jag själv noveller som ni nog redan visste eller förstod. Vissa uppdaterade 1-2 gånger i veckan vilket jag inte förstod hur dom kunde göra, eller varför dom gjorde det. Jag var nästan lite pissed off att det aldrig hände något utan att det stod still. Men nu när jag själv inte har så mycket tid, så förstår jag varför de var som det var.
Påtal om tid och att vara upptagen så närmar sig London Trippen jag ska på. Vilket svårar till skrivandet. Jag kommer förmodligen skriva nu under denna vecka så mycket jag kan och sedan göra dom tidsinställda tills nästa vecka. Då jag åker på Onsdag den 13de (november). Ni kommer få 2 stycken denna veckan och sedan får vi se hur många jag hunnit skriva tills nästa vecka!
Jag ville bara att ni skulle veta så ni inte tror att jag slutat skriva ifall det går några dagar utan att något händer på bloggen/Instagram :)❤️
Hur tight schema jag än har, så har jag alltid tid för bloggen och er!
Love you 2 the moon and back
