''Justin Bieber? Är det du?'' Skrattade tjejen. Jag vände mig mot henne och mötte hennes blick. Oh my, det är inte sant?
Jag höjde på ögonbrynen och slog armarna om hennes tunna kropp. Hon la armarna om min nacke och kramade mig hårt och tight. Ett snett leende spred sig på mina läppar när hon lutade sig en bit ifrån mig.
''Herregud, Bieber! Jag har saknat dig!'' Spred sig ett brett leende på hennes rödmålade läppar. Alexis var en tjej jag ofta hade umgåts med. Vi kände varandra bra, hon var mitt första ligg. Men efter det så blev vi bara vänner hur konstigt det än lät. Jag kände henne i samband med att jag var ihop Selena, men hon visste att jag var henne trogen och var inte ett dugg rädd över att jag skulle vara otrogen. Alexis var en utav de som jag spenderade min tid med ofta, hon var - precis som Selena - den personen som tog mig för den jag var. Vi träffades innan jag blev bad och övernaturlig. Så hon visste mycket väl vad jag var kapabel till, henne kunde jag lita på. Precis som jag kunde med Selena - och med Holly.
''Fan, Alexis. Vart har du varit?'' Skakade jag glatt på huvudet. Denna gången var det inte jag som försvunnit och kapat våran vänskap. Utan det var hon, utav någon anledning som jag inte visste. Det jag hade varit säker på var att någoting hänt henne. Inte ett vanligt skäl - som att flytta. Utan något hände som fick henne att lämna stan.
''Privat skäl.'' Bet hon sig i läppen och slog sig ner på stolen jämte mig för att beställa en precis likadan blå drink som jag hade framför mig. Jag hade inte ens smakat, jag visste inte om jag ville bli full, för jag visste att jag mycket väl skulle bli det om jag väl slängt i mig en drink.
''Du vet att du kan lita på mig, jag lyssnar.'' Sa jag innan jag tog en klunk av den brännande vettskan som gled ner för min hals, långsamt. Framför henne stod två shoots, en blå drink och ett glas vatten. Den ena shooten satte hon framför mig och tog sin i handen. Hon höll den framför sin mun och gav mig en blick som tydde båtten-upp innan vi båda slängde huvudet bakåt med de lilla glaset tryckt mellan läpparna. Jag bet ihop med käkarna och ställde ner glaset så det klingade till samtidigt som jag svalde spriten.
''Han var ute efter mig.'' Tittade hon allvarligt på mig. Jag tittade med en rynka i pannen på henne och förstod inte vad hon menade.
''Han är död, Alexis.'' Svarade jag förvirrat på det han sagt. En gemensam sak som från första början fick oss att klicka, var att båda var en Wolf. Det var en av anledningarna hon förstod mig så bra. Hon var något år äldre än mig och hade mer kunskap. När jag förvandlades, hade hon redan gått igenom prossecen och visste hur hon skulle hjälpa mig. Som jag hade sakt till Holly den dagen då hon fick reda på att det fanns en magisk bok, det finns fler än jag i staden. Och en utav dom var Alexis.
''Nej, Justin. Han är verkligen inte död'' Skakade hon nekande på huvudet. ''Om han skulle varit det, så skulle jag aldrig lämnat stan. Du förstår att han vill mer än att bara döda oss.'' Hon tittade oroligt ner i sitt glas med vatten och skakade förtvivlat på huvudet.
''Han vill ha, The Blue Moon.'' Tittade jag chockat ner i bordet. En suck lämnade, långsamt hennes mun innan hon mötte min blick. Hennes ögon var fylld med ångest, smärta och panik. Jag visste att hon var rädd, jag visste att han skulle hitta oss. Det gjorde allt värre med tanke på att jag redan hade flera gäng efter mig. Jag behövde inte mer problem.
''Om han får den, kommer vi alla att dö.'' Sa hon samtidigt som hon klunkade i sig sitt vatten. Båda tappade suget av alkohol. Jag hade efter shooten blivit pigg och nästan glömt att Holly låg på sjukhuset. Det var i för sig skönt, men om jag hade druckit mer, så skulle jag efter ett tag glömt vem jag var.
''Men den kraften existerar väl inte längre?'' Skakade jag förvirrat på huvudet. ''Den gör det, men det är inget man hittar lätt. Joi Pascall hade tillsammans med Walder Don Master valt ut en männsklig person på jorden och stoppat all kraft i människan. Vem som har den, eller vart den är. Vet ingen.'' Slog hon ut med armarna.
''Vi får se till att hitta människan då.'' Mumlade jag och ställde mig upp från barstolen, tog tag i Alexis hand och drog med henne ut mot dörrarna. Jag ledde henne till baksätet och stängde dörren efter att hon satt sig. Jag sprang runt bilen och satte mig bakom ratten innan jag startade motorn och började köra.
''Öppna mellan facket bakom dig och ta ut den svarta asken.'' Mumlade jag medan jag höll min blick på vägen. Jag hörde hur hon öppnade asken och sidan tittade förvirrat på mig. Jag tittade bak på henne via backspegeln.
''Vad är det här?'' Undrade hon och tog upp halsbandet i sin handflata. ''Jag hittade det i Chace rum.''
''Men vad har det med detta att göra?'' Kollade hon närmre och nogrannare på halsbandsmycket.
''Jag tror det har någon slags koppling till The Blue Moon.'' Viskade jag tyst.
Alexis kom gåendes ut från badrummet i en vit badrock, hon höll i de två ändarna av bandet som var runt hennes midja, vred de till en öggla och drog hårt åt innan hon slängde sig på sängen med en hög suck. Jag satte mig på sängkanten och kollade på klockan som visade halv 4. Vi hade inte släppt tankarna om att han var tillbaks och att han ville åt krafterna. Vi försökte leta upp mer information om både halsbandet och vem som kunde ha krafterna. Det var viktigt att veta vem som hade den, för att kunna veta vem vi måste skydda. Hon snurrade runt på mage, stödjade sig mot sina armbågar och kollade ner på hennes naglar.
''Kan vi inte sova, jag är så trött efter allt letande.'' Gäspade hon. Hon hade erbjudit sig att vi kunde åka hem till henne för att undersöka halsbandet och allt... Så hela natten hade gått åt sökandet. Nu var både jag och hon trötta som fan. Mina ögon flackade till innan jag la mig på ena sidan av sängen med blicken upp i taket. Hennes huvud placerades plötsligt vid mott bröst och hennes hand på min mage strax nedanför hennes haka.
''Jag har en tjej, Alexis.'' Satte jag mig upp och tittade allvarligt på henne.
''Tro inte att jag vill mer än vänskap, du är som min bror, Justin.'' La hon huvudet på sned innan vi båda hamnade i samma ställning som innan. Jag stängde mina ögonlock och andades tungt ut. Jag behöver sömn, min kropp skrek efter energi - jag hade inte fått någon igårkväll, inte inatt heller. Jag kände hur mina tankar snabbt flöt bort och hur hela kroppen kändes tung.
Jag slog hastigt upp mina ögon och satte mig upp. Vände huvudet åt höger och mötte klockan som precis slog 9 på kvällen. Det hade gått hela 12 timmar och mer, vi båda hade sovit bort hela dagen. Jag hade helt glömt skolan - och det mest viktigaste av allt... Holly. Hon låg på sjukhuset och ikväll skulle de stänga ner aparaterna om hon inte vaknat. Fuck. Jag slog benen över sängkanten och rusade ut mot hallen där jag böjade dra på mig mina skor.
''Vart ska du?'' Undrade Alexis som kom ut från köket med en bricka i handen med mat. ''Jag måste tyvärr gå.'' Mumlade jag och tog min jacka i handen och steg fram till henne.
''Jag har gjort mat och allt.'' Tittade hon ner på tallrickarna och ett snett leende spred sig på henne läppar.
''Sorry Lex, jag måste gå.'' Kramade jag henne innan jag gick mot dörren. ''Jaja, hejdå!'' Ropade hon innan dörren stängdes med en smäll. Jag gick i en snabb tackt genom korridoren då Lex bodde i en lägenhet, fast den var extremt stor. Jag sprang ner för de alla trapporna innan jag sprang ut mot min bil som var parkerad en bit bort. Lamporna blinkade när jag låste upp den och satte mig hastigt i förarsätet. Motorn brummade till när jag vred om nyckeln och sedan körde därifrån. Jag tryckte foten hårt mot gaspedalen och kände hur snabbt det gick. Ångesten av att jag inte skulle hinna fram träffade mig som en smäll. Jag bet ihop med käkarna och kramade ratten hårt och nervöst. Hjärtat slog hårt i bröstkorgen medan jag fullt fokuserade på att köra stadigt. Jag passerade flera hus, gator, affärer, lyckt stolpar tills jag slutligen nått sjukhusets parkering. Jag sprang raka vägen mot glasdörrarna innan jag sprang förbi receptionen. Kvinnan som stod där bakom stirrade förvirrat på mig tills jag svängde runt ett hörn. Jag sprang så snabbt jag bara kunde längst den nu mörka gången.
Jag såg hennes dör en bit bort och kände smärta sprida sig i hjärtat. Jag måste hinna, hon måste vakna. Det är den sista chansen för henne att överleva. Allting gick nu långsamt, i slowmotion. Hon får inte dö, hon får inte lämna mig nu. Jag orkar inte förlora fler personer i mitt liv. Alla är borta, numera har jag bara mitt gäng - och Lex som kommit tillbaks - som är min familj. Men jag behöver Holly. Jag tvärstannade framför dörren innan jag ryckte om den och tittade sorgset på hennes kropp.
Maskinerna var ännu kvar, men det var bara en tidsfråga innan doktorerna skulle komma och stänga ner dom. Jag sprang fram till henne och tog tag om hennes hand.
''Holly, lyssna på mig. Du måste vakna!'' Sa jag panikslaget. Hennes bröst åkte upp, sedan ner. Hon såg precis likadan ut som hon gjorde sist jag såg henne. Lika perfekt och, vacker.
''Du måste vakna Holly! Hör du det!?'' Skrek jag och skakade henne försiktigt. ''Vakna, Holly... Lämna mig inte.'' Skakade jag på huvudet med tårar i ögonen. Dörren öppnades långsamt och två doktorer kom ingåendes.
''Det är dags.''
Vad tror ni? Är detta kanske slutet för Holly?
Fråga: Vad tycker ni om Miley Cyrus?
Mitt svar: Jag tycker - faktiskt - att hon är väldigt ball/cool x) Hennes frissa är sjukt snygg på henne då den liknar Justins ibland, men jag saknar givetvist den gammla Miley som inte rökte och - no8 - drogade osv :/ Fast tycker ändå hon inte förtjänar all den haten hon får just nu. Det är orättvist, för hon har gått igenom mycket nu och förtjänar att bli stöttad istället ^^
❤️ 15 kommentarer ❤️
