Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

23 - Not again, i cant handle that

''DU FÅR INTE LÄMNA MIG!'' Skrek han och tårar rullade ner för hans kinder tills dom nådde hans haka och droppade ner på min tröja som var alldeles blodig och blöt. Mina ögon flackade till innan jag kände hur dom en sista gång mötte Justins ögon... Och sedan stängdes, för alltid. 
 
''Kan du hålla käften!'' Röt jag i full hals och gav Chace en mördande blick. Jag lutade mig tillbaks i den obekväma röda stolen medan mitt ben stressat darrade upp och ner, från golvet och upp. Min blick rördes bland alla doktorer som sprang rusande fram och tillbaks ur rummet Holly befann sig i. Det gjorde mig inte en gnutta lugnare av att de hade en massa blod på sig, både kläderna och händerna. Jag följde mannen med blicken som nyligen slagit upp dörrarna och sprungit förbi mig som fått en vind att smälla till mig i ansiktet. Det luktade, blod. Killarna hade varit lika chockade som jag var när Jamie skjutit Holly rakt i bröstet. Jag var så rädd att kulan hade borrat sig in i hjärtat. Det skulle få henne dödad, men det hemska var att i så fall kunde hon även överleva. Men det var bara genom att hamna i rullstol, man blev handikappad. Jag kunde inte tänka mig ett liv med en tjej som ett packet. Inte tillänglig att kunna göra saker och ting. Det ända är att kunna tänka, inte prata, inte gå, inte gör någonting!
''Chilla, broder.'' Höll Chace händerna uppe vid huvudet, med handflatorna mot mig.
''Hur fan ska jag chilla när min fucking flickvän håller på att dö!?'' Röt jag högre denna gången, det kändes som om denna scenen redan hänt och att det bara upprepas. Kanske från de ögonblick i vardagsrummet efter att gänget hade stuckit iväg med Holly. Då jag istället skrek på Cody för att ha bett mig att ta det lugnt. Jag kunde inte förstå att det varje gång hände mina tjejer något. Allting, påminde bara så jävla mycket på Selenas, död. Det fick magen att knyta ihop sig. Men det stämmde, förutom de att det finns en chans att Holly överlever, vilket det inte gjorde med Selena som var stendöd. Att jag vågade ge mig in på ett förhållande igen, även fast jag på sätt och vis hade Chanel innan dess. Men hon var mer än leksak eftersom hon var en bitch till flickvän. Mina tankar bara spann vidare, mot något som resulterade inget. Jag drog min hand genom håret och hörde dörrarna smällas upp ännu en gång - och verkade vara den sista gången dessutom. Mina ögon for upp mot doktorn som långsamt gick mot oss. Han mötte min blick och såg förstörd ut, ledsen och nästan lika sårad som jag kände mig.
''Är hon vid liv? Klarade hon sig?'' Ställde jag mig hastigt upp och såg nästan svaret i hans blåa ögon. Men hans vsra förvånade mig ändå.
''Hon är vid liv, men är för tillfälligt i koma.'' Suckade han. På något sätt var man väl tvungen att se detta positivt, eller?
''Men koman kommer upphöra, ellerhur?'' Min röst kapades på de sista ordet och tårar vill långsamt glida ner för mian kinder. Men jag tillät inte mig själv att bli känslosam som när Holly föll in i min famn. Det var den sista gånge jag grät, det skulle aldrig upprepas hade jag bestämt mig.
''Vi gjorde vårat bästa, men det räkte tyvärr inte för att få henne att vakna. Så koman kommer hålla ett tag - en väldigt liten risk att hon vaknar, Mr Bieber'' Sa han och nickade smått och konstant.
''Kan ni inte göra något?'' Ställde sig Mathew upp som nu blev orolig. Under tiden jag kännt henne så hade killarna inte direkt gillat henne, hade dom skuldkänslor för att ha behandlat henne fel, för att de ville att hon skulle vakna eller kanske för att skullden skulle hamna på oss om poliserna skulle få reda på vad som egentligen hände.
''Det får tyvärr komma av sig själv i sådana fall, så nej. Tyvärr. Men om hon nu vaknar, så är det inom två dagar, efter de så är koman permanent då kulan hade kommit alldeles för långt in och nästan tagit kol på henne.'' Sa han, flätade ihop sina fingrar och satte armarna i navelhöjd.
''Inom två dagar är vi tyvärr tvungen att stänga av maskinerna som håller henne vid liv. Vi får hoppas det bästa.'' Andades han ut som om det var det värsta av det allt. Vilket det var, magen knöt sig dubbelt så mycket och mina andetag började försämras. 
''Du ska fucking rädda henne!'' Skrek jag och försökte ta stryp grepp om hans hals men Codys händer greppade tag om mina armar och drog tillbaka mig. Doktorns blick avspeglade rädsla och försvann snabbt från våran åsyn. 
''Detta är en fucking mardröm!'' Skrek jag och rusade där ifrån som ett litet barn. Jag sprang genom flera vita korridoren som fick mig alldeles illamående och sedan ut genom de stora glasdörrarna som ledde ut mot en stor parkering. Regnet pisskade mot min tunna t-shirt och mitt huvud. Mörkret var fortfarande ett täcke över himmlen men solen skulle snart ta plats på himmlen och lysa upp den. Jag stoppade händerna innanför jeansfickorna och började långsamt gå ifrån sjukhuset. Blicken hade sjunkt ner till den blöta, mörka marken som jag långsamt gick på. Mina axlar var lätt böjda frammåt och håret hade lagt sig platt mot pannan. Jag kunde inte förstå hur en tjej kunde betyda så mycket för mig, men det var inte bara det... Utan det var något speciellt med henne. Inte hennes beteende eller utseende. Någonting var bara, udda. Hon hade något ingen tjej hade. Och det var magiskt. Jag kanske aldrig skulle få reda på vad? Jag kanske skulle vara fast här i en mörk håla med dystra tankar, ligga runt med tjejer som aldrig skulle betyda något och bara vara jag. Men jag ville inte det, sedan dagen hon kom till skolan så har hon förändrat mitt sätt att tänka, mitt sätt att vara och den jag en gång var. Det kändes bara så tomt att veta att hon kanske aldrig skulle komma tillbaks. Jag sparkade till en ölburk som dunstade till några meter bort vid en lycktstolpe. Ljuset fick mig att se alla regndroppar träffa marken, sedan bli fler och fler som gjorde detsamma. Jag ställde mig under stolpen och tittade ut i det mörka. Jag kunde inte så något eller någon. Bara mörker, där vem som helst kunde stå och iakta mig. Men det var de minsta jag brydde mig om nu. Jag var bara så... Ensam. Världen var för stor, allting kändes så stort och läskigt. Precis som det gjorde den gången då, Selena försvann. Var detta dejavou? Det kändes bara så bekant, bara de att förra gången... Var jag mördaren.
 
Den fucking idioten skulle fan i mig få betala! Han skulle dö, hans blod skulle sprida sig i en pöl och aldrig ta slut. Lida, var det perfekta ordet i denna situationen. Jag drog hastigt på mig min svarta skinjacka och hoppade in i den svarta caben innan jag hastigt drog därifrån. Det var alldeles ljust utomhus, klockan var i för sig 04.00 och solen hade stigit upp för drygt en timme sedan. Det var sommar och solen fanns på toppen av himmlen nästan dygnet runt. Det var skönt och vackert. Men denna morgonen hade inte börjat bra. Jag visste inte hur jag skulle hantera mina starka känslor. Jag var rädd att skada någon. Jag kunde inte välja om jag skulle få ett uppbrott. Det bara hände, så plötsligt, när mina känslor satte fyr. Det var inget som gick att välja bort. Jag var jag. Jag var ett djur, en varg och ett monster. Jag hade inget val utan var tvungen att acceptera att jag aldrig - någonsinn, kunde bli en normal person. Jag passerade stora skogar, gårdar och hus på vägen till våran mötesplats. Jag behövde få träffa henne, hon kanske kunde få mig lugn? Hon kanske kunde få mig, att känna mig normal. Men det visste jag att hon kunde, för hon var mitt allt och ingen kunde ta hennes plats. Selena och jag har kännt varandra sedan olyckan. Hon hjälpte mig igenom de svåra. Både jag och Chace ändrades efter det. Men det jag inte förstod var hur hon efter allt som hon gått igenom, fortfarande kunde gilla mig för den jag var och hade blivit. För att jämföra en snäll kille med den elaka killen jag var idag. Så skulle ingen viljat ha mig nu. Varför, behövde man inte fråga sig. Det räckte att man såg in i mina bruna ögon, redan då förstod man att något var fel med mig. Jag spännde blicken i vägen och kramade ratten hårt med mina kalla hårda händer. Några meter bort kunde jag skymmta ett stort träd. Jämte trädet stod en bil parkerad med en tjej lutandes mot den. Jag såg genast att det var Selena, men det förstod jag ändå - för det var våran mötesplats. Jag närmade mig henne för varje sekund som passerade. Hennes drag och kroppsbyggnad förtydlades för varje meter jag närmade mig henne. Jag körde in på en grusväg som fick bilen att guppa till. Jag körde hela vägen upp till en gräsplätt där både trädet och Selena befann sig. Jag stannade hastigt bilen och steg ångestfullt ur bilen med ett par kolsvarta ögon. Hon log mjukt mot mig och började långsamt gå fram mot mig. Hon bar en vit stickad tröja med ett par vanliga jeansfärgade shorts. Jag tittade allvarligt på henne och såg hur hennes leende försiktigt suddades ut. Hon höll på att ge mig en kram, tills hon suckade och istället la huvudet på sned.
''Vad är det som bekymrar dig, Justin?'' Frågade hennes lena rösta. ''Du har inte med det att göra.'' Skakade jag på huvudet och gick några steg ifrån henne för att låta min blick vila på den lilla sjön några meter bort.
''Men du kan fortfarande berätta.'' Manade hon suckandes och följde efter mig, la sin hand på min axel men jag skakade av mig den fort.
''Du behöver inte veta allting jag fucking gör!'' Röt jag och spännde blicken i henne. Hon höjde på ögonbrynen och såg väldigt chockad ut över vad jag nyligen gjort. Hade jag skrikit på henne? Detta skulle inte sluta bra.
''Justin, jag försöker hjälpa dig... Jag försöker förstår!'' Sa hon i en högre ton och nu inte inte lugn som innan. Ilskan bara ökade. Den slutade inte vid max utan passerade gränsen.
''Jag behöver inte din jävla hjälp!'' Skrek jag nära hennes ansikte. Hon stängde sina ögon, innan en tår rullade ner för hennes kind. Mitt arga ansikte, förvrängde genast till allvarligt. Men ilskan fanns ännu kvar.
''Tror du det är enkelt för mig? Nej, det är inte enkelt för mig lika mycket som det inte är enkelt för dig!'' Öppnade hon sina tårfyllda ögon. Hon höjde sina armar i ett försök att krama mig. Jag skakade hastigt på hvudet och började backa.
''Du kan inte vara med mig, det är för riskabelt.'' Skakade jag på huvudet medan jag kände min kropp började brina. Den satte fyr och höll på att tona bort kändes det som. Jag knep hårt ihop med mina ögon innan jag böjde hela min kropp frammåt. Jag drog in mina armar mot bröstet och knöt ihop mina händer. Jag kände hur varje muskel i min kropp spännde sig. Allting började knäckas till. Alla ben i min kropp gjorde ont, de började växa och huden töjdes ut och började svida. Det smärtade till och sekunderna kändes som åratal. Jag skulle tappa kontrollen. Jag skulle inte kunna kontrolera mig, vem vet vad jag kunde göra mot Selena?
''Du måste springa härifrån!'' Skrek jag medan jag öppnade mina ögon som jag kände sved, min syn förvrängdes och jag visste redan då att de hade blivit lysande blå. Hennes ben ville inte röra på sig. Hörde hon inte vad jag sa? Var hon döv?
''Spring för i helevte, Selena!'' Röt jag medan min rygg böjde sig bakåt, smärtsamt och stelt. 
''Jag tänker inte lämna dig.'' Skakade hon på huvudet. ''Jag vet att du inte kommer att skada mig.'' Nekade hon mina övertygande ord om att något ont skulle hända henne. Jag kände hur hela min kropp föll frammåt med nu ett par tassar som tog emot min kroppstyngd. Mina ögon hade stängts men öppnades nu. Jag kunde inte styra mina ben som långsamt rörse dig mot henne. Det var så jävla frustrerande att kunna se och höra allt. Men inte kunna göra ett skit. Jag kunde se hennes rädda ögon. Men hon vägrade att lyssna på mig.
''Justin?'' Sa hon osäkert med en rädd röst och började långsamt att backa. Jag fortsatte att gå emot henne, jag morrade till och började springa emot henne. Jag hörde hur hon började skrika och springa ifrån mig. Jag kände skuldkänslorna byggas inom mig. Tårar ville spruta ur mina ögon över att inte kunna stoppa mig själv från att försöka döda henne. För det var vad min kropp och mina tankar ville. Döda henne. Hon vände sitt huvud bakåt och snubblade på en stock som fick hennes kropp att smälla till i marken. Hon vände sig smärtsamt på rygg och mötte min blick. Jag skrek i huvudet. 'SLUTA, Sluta Justin! Låt henne gå! Lugna ner dig för fan!' Skrek jag. Men orden hjälpte inte. Jag hoppade på henne, såg hennes rädsla i ögonen och hörde hennes ljusa skrik lämna hennes rosa röda läppar innan allt svartnade för båda.
''FAN!'' Skrek jag ner jag såg hennes blodiga, livlösa kropp sjunka ner till botten av den djupa sjön. ''GUD! HUR FAN KUNDE DU!? VARFÖR JAG, VARFÖR FUCKING JAG!?'' Skrek jag och föll ihop på marken.

Vad tror ni? Var det pågrund av detta som fick Justin till den personen han är? Eller var det pågrund av ''Olyckan'' han nämnde?
 
Fråga: Vad älskar ni mest med Justin?
Mitt svar: Hans kärlek till sina fans, egentligen allt med honom - även hans dåliga sidor. Hur galet grym han är. Hur jäkla stark han är även fast det finns 10000 haters som hackar på honom 24/7. Jag avgudar de faktum att han ändå har sina fötter på jorden även fast han hamnat i svackor. Men alla har sina brister. Även du och jag.
 

Kommentarer
Vicky säger:

OMGG SÅ HIMLAA BRAAA HERREGUD. MEN SNÄLLA LÅT HENNE INTE FÅ MINNESFÖRLUST DET ÄR SÄ MÅNGA NOVELLER SOM GÖR SÅ, jag älskar allt med justin han är en underbar person❤️❤️

KOMMENTAR SKRIVEN:

Cindy säger:

MER MER MER MER MER MER MER MER MER SNÄLLAAAAAAAAA

KOMMENTAR SKRIVEN:

Janaaaaa säger:

DET ÄR SJUKT BRAAA!!!! MEEEERR MEEEER MEEEER MEEEER

KOMMENTAR SKRIVEN:

Emelie säger:

omg !!! as bra !!! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://emelajzaan.blogg.se

Emelie säger:

omg !!! as bra !!! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://emelajzaan.blogg.se

Michelle säger:

Jag älskar det :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Maria :* säger:

No words. Helt perfekt!

Svar: Älskar hans kärlek till hans fans, och vad han gör. Jag älskar också hans dåliga sidor, jag menar han är en tonåring och vi gör några misstag ibland. Och han är en en människa som oss, han är inte perfekt för ingen är det. Älskar också att han har fötterna på jorden. Han är otroligt stark. Älskar allt med han <3

KOMMENTAR SKRIVEN:

ariana säger:

hans röst kropp att han bryr sig om sina fans och hans leeende :)))

as bra!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Celebnovell säger:

OH MY GOD! Skakar ihjäl mig av spänningen. Så himla bra. ♥

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://celebnovell.blogg.se

Sandra säger:

Sjukt bra!!
Svar: hans leende det är ju så sjukt gulligt!!! Och hans personlighet gillar jag.

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://www.nattstad.se/justinlover




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback