Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
22 - So much pain
Han slöt sorgset sina ögon och svalde hårt. Jag kände en tår rinnan ner för min kind innan jag kände smärta sprida sig i bakhuvudet och allting svartna.
''Bind fast henne där.'' Röt en raspig röst. Jag kände smärta i bakhuvudet... Egentligen i hela kroppen. Men jag kunde inte se något. Mina ögonlock var ihop klistrade och svullna. Allting kändes värdelöst även fast det kanske bara gått en sekund sedan jag vaknat till liv igen. Jag bara fick den känslan av att jag inte skulle överleva. Ett par hårda kalla händer tog tag om mina armar och började dra mig för en bucklig hård mark som fick tårar och sippra sig ner för mina kinder. Jag försökte röra på mig, dra mig ur hans grepp eller ens få honom att stanna då smärtan var alldeles för hög. Men jag kunde inte göra något. Min kropp var förlamad. Och det värsta var att jag inte kunde se vart de förde mig.
''Snälla l-åt mi-ig gå...'' Grät jag och försökte med hela min kropp att öppna ögonen. Men ingen del utav kroppen ville samarbeta, inget hände och synen var fortfarande borta. Det var hopplöst. Det var kallt och inget skulle hjälpa. De kalla händerna släppte mig plötsligt och huvudet for i marken, denna gången behöll jag mig vaken men kände hur nära jag var på att försvinna igen.
''Du är här tack vare Bieber, du borde tacka honom.'' Skrattade en raspig läskig röst innan någon började dra mig igen, smärtan ilade i hela kroppen och tårar sputade nu ur mina ögon. Smärtan var så stark att jag nästan svimmade, det blev värre för varje centimeter mannen drog mig, precis när jag kände att detta var slutet - att jag skulle försvinna bland molnen stannade han och satte sina händer under armarna på mig för att lyfta mig mot något hårt som han tryckte min rygg mot. Jag knep ihop med ögonen och huvudet föll fram medan mina händer drogs bak, runt vad jag trodde var ett träd - och ett vasst hårt rep knöt ihop mina händer som fick ett tjut att lämna mina läppar.
''Vad ska vi göra med henne nu?'' Hörde jag någon viska. ''Om inte Justin kommit inom en halv timme, får du döda henne.'' Viskade en man tillbaks. Det fick mig att gråta ännu mer och plötsligt... Så kände jag hur hela min kropp började brännas. Det blev varmt, för varmt och hela kroppen spände sig - började krampa och vek sig. Ett högt skrik for ur min strupe, mina ögon kneps hårt ihop innan dom med ett ryck öppnades. Den mörka himlen bländade mina ögon och all smärta försvann för en sekund. Allting gick i slowmotion, männen framför mig gjorde inget, de bara stirra på mig rörde sig så långsamt att man knappast såg att de rörde på sig. De små svett kristallerna som låg och drog på deras pannor syntes så tydligt och allt ljud som innan hördes som viskningar, lät nu som om någon skrek det i mina öron. Jag försökte hålla mig samman, försökte hålla mig lugn genom detta, men det finns de stunder då jag bara vill släppa fästet från jorden och försvinna. Det kändes som år, hur detta påverkade tiden och alla känslor. Jag kände för stunden inget, det var magiskt och konstigt hur jag kunde se allt från den platsen jag satt på. Jag kunde höra rösten som jag hoppades skulle rädda mig. Justins andetag, hans ord glida ur hans munn och doften av hans charmiga parfym. Hans skrikande ord fick mig orolig och vinden som långsamt smekte min kind fick mig sedan lugn igen. Men det var bara för stunden då tiden stod still. Min kropp satte fyr igen och smärtan i kroppen kom tillbaks, Justins andetag, röst och doft försvann på en mikrosekund samtidigt alla ljud och detaljer. Allt var borta, männen rördes sig nu i normal fart mot mig och smällde till mig hårt på kinden så den brännandes känslan endast fanns på kinden just nu. Tårarna återkom och de hopp jag innan hade för en sekund... Hade försvunnit mot de blå. Jag visste inte längre vad hopp var, det existerade inte för mig längre. Jag hängde på en klippa i väntan på att dödens vind skulle ta mig med storm och få mig att stupa ner mot de vassa klipporna. Den svartklädda - väldigt kraftiga - mannen kom fram till mig och tryckte en telefon mot mitt öra så mina ögon automatiskt stängdes av rädsla.
''Holly? Är det du!?'' Sa en uppretad röst. Jag kände hela kroppen slappna av och tårar långsamt glida ur mina stängda ögonlock. Huvudet föll några centimeter fram samtidigt som jag hörde hans ångest lätta.
''Jag vill att du lovar mig något.'' Sa han stressat. Jag satt tyst och väntade på att han skulle säga löftet jag var tvungen att hålla. Jag kunde lika gärna göra det, när jag ändå skulle dö.
''Lova mig, att aldrig ge upp hoppet.'' Viskade han sårat. Hans mening och självaste löftet fick mitt hjärta att brista.
''Jag vet inte om jag orkar mer Justin, det är så mycket... Smärta, det gör ont.'' Grät jag och kände mig hur låg som helst av att inte ens kunna låta honom hoppas på att detta skulle lösa sig. Jag satt tyst en stund och väntade på att han skulle säga något, något som skulle få mig att kanske kunna tro på att en framtid väntade på mig.
''Men... Jag försöker'' Mumlade jag osäkert. Jag gjorde ju inte ens det, jag kände mig så värdelös och svag att jag inte ens försökte.
''Jag låter ingen ska...-'' Hans röst tonade bort när telefonen drogs ifrån mig och mannen började gå ifrån mig och mot den andra killen.
''Justin!'' Skrek jag så det började kännas som om någon drog sandpapper i halsen. Jag hostade högt och kräkkänslan kittlades i halsen. Jag lutade huvudet bak mot trästammen och började dra händerna ur repet. Men de lossnade inte hur mycket jag än kämpade med att få av det.
''VARFÖR GÖR NI SÅHÄR ERA FUCKING IDIOTER!'' Skrek jag desperat över att få komma loss. Tårar spruta ut och känslan av att få komma härifrån lockade stort. Jag började slita och dra i repen, knep smärtsamt ihop med ögonen och kände hur smärtan bara ökade.
''Varför gör ni såhär...'' Viskade jag när min röst nästan hade försvunnit, jag gav upp och lät min kropp falla ihop avslappnande.
''Ge den fucking pussyn något så hon håller käften!'' Röt en utav killarna. Tårarna samlades i självaste ögonen och fick min syn alldeles suddig, men jag kunde tydligt se hur någon snabbt kom emot mig, jag stängde försiktigt ögonen och kände tårarna sippra sig ner för mina smutsiga kinder. Himlen öppnade sig och kalla, hårda droppar föll ljudlöst mot min kropp som sakta men säkert blev blöt och kall. Håret började fukta och tänderna slogs i mot varandra vartenda mikrosekund så det lät som ett skälet som darrade tänder. Mannen kom fram till mig, satte sig ner på huk och drog fram en spruta som han innan höll bakom ryggen.
''Varför gör ni såhär mot mig?'' Frågade jag och skakade sorgset på huvudet. Han tryckte nålen hårt in i min arm innan han sakta pressade in vätskan som fick mig att bita mig i läppen för att inte gråta av smärtan som ilade i armen när det spred sig genom kroppen.
''Efter detta, kommer du inte längre känna någon smärta.'' Viskade hans mörka röst mig vid örat som fick mina ögon att automatiskt stängas. Hans läppar träffade mitt öra och fördes mot min hals. Tårar slingrade sig ner mina kinder men smälte ihop med regndropparna som hade tagit plats på mina kinder. Jag visste inte riktigt om jag var lycklig över att jag började tappa synen och känseln igen, för då slapp jag hans äckliga läppar mot min hud. Jag hade bara tur om sprutan tog livet av mig, då slapp jag... All smärta. Känseln i kroppen försvann och synen tonades försiktigt bort tills det endast fanns mörker kvar.
''Du måste fucking ta ett djupt andetag Justin! Lugna ner dig!'' Skrek Mathew mig i ansiktet och med hjälp av hans händer som var placerade på mina axlar skakade han mig fram och tillbaks för att få mig att komma tillbaks till verkligheten. Jag tittade honom in i ögonen utan att visa en endaste känsla, jag var djupt inne bland mina tankar och hörde hans röst som en viskning. Det var dolt och stumt. Jag förstod inte vad som hänt, hade dom tagit henne? Dödat henne? Jag fick aldrig säga det sista, mest viktigaste till henne... Utan blev avbruten mitt i allt och kunde endast bara höra hennes skrika av smärta. Jag ville säga att jag inte skulle tillåta någon att skada henne... Att jag älskade henne, för jag visste nästan djupt inom mig att den stunden i mitt rum, stunden när hon stod blöt utanför min dörr, var den sista stunden tillsammans med henne. Jag hade förlorat henne på grund av mig, jag hade inte gjort något när dom tagit henne, slängt henne på golvet och gjort henne medvetslös. Jag hade bara suttit stum på den fucking stolen och inte gjort ett skit. Jag kände mig så jävla värdelös över att inte hjälp henne. Jag kunde göra något, och de något var att döda henne, få henne trygg i min famn och aldrig släppa henne... Men det var försent när dom drog, med henne med sig. Vad i helvete trodde jag? Att dom skulle låta henne gå? Att dom skulle släppa henne? Dom kommer plåga henne, göra allt för att träffa min ömma punkt. Jag knep ihop ögonlocken för att inte börja gråta eller skrika. Jag kände mig svag och dum i huvudet. Jag var en fucking idiot! Jag har begått ännu ett misstag, jag lät den enda jag höll mig nära, att glida ur min famn och försvinna. Jag lät henne bokstavligen dö genom att låta hennes kropp släpas ut genom dörren tillsammans med Jamies gäng. Han vann, för han hade prickar min ömma punkt och fått mig svag. Chace skrek någonting högt mot mig från någon meters håll innan Cody kom in gåendes och försökte lugna ner alla. När han fått killarna att sätta sig ner gick han långsamt fram till mig, hans mun började röra sig långsamt. Men ljudet vägrade att nå fram till mina öron. Jag stirrade tyst på hans mun som konstant rörde sig och formade ord.
''Sluta tänka.'' Hörde jag hans röst viska. ''Jag kan inte.'' Mumlade jag och för första gången på flera minuter som kändes som veckor, pratade jag. Cody var kärnar till att vårt gäng höll ihop. Hans lugnhet fick oss alla att passa ihop. Utan honom skulle vi inte vara dom vi var. Han hade något speciellt, det var att ha förmågan att lugna ner folk och få de att tänka precis vad han vill att de skulle tänka. Hans röst tog sig igenom den tjocka hinnan som hindrade allt ljud från att nå mina öron och fick min kropp att långsamt sätta sig ner i soffan strax bakom mig.
''Vi kommer hitta henne och lösa detta.'' Böjde sig Cody ner på huk framför mig. Jag kände mig så liten, svag... Som en ärta. Det var som om alla var stora jättar och stirrade ner på mig.
''Det var mitt fel att hon är borta.'' Viskade jag och tittade tomt in i hans ögon. Jag har aldrig känt mig såhär svag som nu, förutom den natten då jag förändrades till den Justin jag är idag. Natten som blev min hemlighet.
''Det är fan heller inte ditt fel, vi visste inte att dom skulle komma.'' Skakade han nekande på huvudet och ställde sig raklång upp.
''Det spelar fucking ingen roll! Jag kunde gjort något! Jag kunde dödat de fucking idioterna! Det var aldrig meningen att låta henne försvinna med de fucking mördar gänget!'' Röt jag och ställde mig upp. Jag kände hur magen drog ihop sig och hur allting började snurra. Halsen kändes grustorr och synen suddades. Du ska fucking inte gråta din lilla jävel, dont... Gråt inte, Justin. Du ska inte låta någon tjej få dig att bryta ihop. Sa en mörk röst i mitt huvud. Jag skakade förtvivlat på huvudet och satte mig ner igen.
''Lugna ner dig!'' Röt Cody denna gången allt annat än lugn. Jag tittade förstört upp på honom och suckade högt innan jag drog min hand genom mitt fuktiga hår.
''Du vet att dom fucking kommer döda henne! Så be mig inte att fucking chilla när vi egentligen ska leta efter henne!'' Ställde jag mig hastigt upp och morrade.
''Låt mig gå...'' Viskade jag och knep ihop ögonen av smärtan som ilade i mina svullna, blodiga läppar. Jag tittade upp på den ena mannen jag nyligen fått reda namnet på, Jamie. Han verkade även vara ledaren eftersom alla tre killar frågade honom om tillåtelse om allt innan dom gick och gjorde sakerna.
''Låt mig gå, snälla...'' Sa jag ännu en gång och tittade tårögt på honom som mötte min blick.
''Vill du att jag fucking ska döda dig!?'' Röt han och tittade strängt på mig som fick hela min kropp att tryckas mot trädet. Jag svalde hårt när jag såg hans vapen dyka upp ur fickan och hans ben röra sig mot mig.
''Jag ska skjuta denna kulan,'' Han visade en lång spettsig kula framför mina ögon innan han stoppade den i pistolen och fortsatte sin mening.
''Genom ditt jävla hjärta.'' Viskade han nära mitt öra som fick en obehaglig rysning att dras genom hela kroppen. Han laddade den och riktade mot mitt hjärta, mina kneps ihop och hela kroppen spännde sig.
''Jamie!'' Skrek en kille. Jag hörde hur han drog tillbaks pistolen och vände sig om. Lättnaden har aldrig varit större än detta, jag trodde helt seriöst att min tid var ute. Jag trodde jag skulle dö.
''Du hade tur där.'' Spottade han argsint och joggade in i skogen så han försvann ur min åsyn. Mina händer börjades slingra sig ur de hårda repet som var knutet tajt runt mina handleder. Jag bet mig i läppen då smärtan ilade i händerna som nu började blöda. Det var nästan läskigt hur desperat jag var över att få komma loss. Blodet som hade spridit sig på både händerna fick det att bli lättare att dra händerna ur repet. Jag slet loss händerna och drog dom tätt intill bröstet med tårar rinnandes ner för mina kinder. Jag tittade ner på dom och kände ännu mer smärta när jag såg hur hemska dom såg ut. Min blick vändes upp när jag hörde röster närma mig. Jag for upp på fötter och började springa tvärtemot de hållet männen kom. Mina fötter värkte, hela kroppen värkte och fick mig att halta. Jag tappade farten och hörde dom skrika, dom hade märkt att jag var borta. Tårar rullade ner för mina kinder samtidigt som jag sprang det snabbaste jag kunde.
Mina fötter höll på att svika mig, hela min kropp höll på att svika mig. Den kändes alldeles slapp och trött, synen blev suddig av de tårar som inte ville släppa taget om ögat. Jag vände blicken fram, blinkade några gånger och fick syn på Justin komma gåendes med killarna bakom sig.
''Justin!'' Skrek jag gråtandes och snubblade över en sten framför mig, men fortsatte springa mot honom. Hans blick som var begravd ner i marken vändes upp mot mig. Sakerna han höll i händerna släppte han och stannade till.
''Justin!'' Skrek jag igen när jag var några få meter ifrån honom. Jag kunde se en tår rulla ner för hans kind innan jag kände en så stark smärta i bröstet, att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. En meter ifrån honom, tittade jag ner på min bröstkorg och såg en röd fläck växa på mitt vita linne. Jag satte handen för såret och förde min blick, långsamt mot Justin som chockat tittade på mig. Nu gick allting i slowmotion igen, det ända som gick i normal fart var Justin som sprang mot mig. Jag föll, sakta, ner på knä innan jag föll in i Justins famn. Han skakade snabbt på huvudet.
''DU FÅR INTE LÄMNA MIG!'' Skrek han och tårar rullade ner för hans kinder tills dom nådde hans haka och droppade ner på min tröja som var alldeles blodig och blöt. Mina ögon flackade till innan jag kände hur dom en sista gång mötte Justins ögon... Och sedan stängdes, för alltid.
Kommentarer
Klara säger:
Rent ut sakt- FY FAN VAD BRA DU SKRIVER MÄNNISKA! Grät igenom dom sista meningarna, så sorligt. Du skriver som en , jag vet inte vad- en GUD! Kan inte vänta tills det andra kapitlet kommer ut! You kill it med den här novellen! :) :**
Ebba säger:
OMG!!!
amanda säger:
OMG!!!! DU är helt obeskrivligt BRA!! Seriöst, det finns inga ord i hela världen som kan beskriva hur sjukt bra du är... Du dödar mig kvinna!! 😍😍😍😍😘👌✨
#iLoveIt <33
Sandra säger:
OMG
Wilma säger:
Åh men shit snälla hur amazing kan man vara, du är otrolig! Detta kapitel, dessa ord, allt! Allt är sjuk bra, shit vad du skriver bra! Åh nästa kapitel måste komma snart, du dödar mig kvinna!!
Måste bara fråga hur gammal du är? Du skriver så himla bra!
Svar:
Handling
Josefin säger:
Justin är så gullig ju! Ååh gud så mycket drama jag älskar det! Haha :3
Vicky säger:
OMG SÅ HIMLA BRA JAG DÖÖRR DU SKRIVER SÅ GALEET BRA LÄNGTAR SO GROOVT TILLS NÄSTA❤️❤️
Anonym säger:
ASSÅ OH MY FUCKING GOD DET HÄR ÄR SJULT HON DOG VÄLL INTE?! Om hon dog dör jag med!! Snälla säg att hon inte dog!!! Asså du är något så sjukt grym så jag vet inte vad
Emelie säger:
om hon får inte dö !!!
skit bra ! :D
Michelle säger:
Jag älskar det!!!
Nathalie säger:
Omg så bra kapitel grät mig igenom kapitlet du är så grymt duktigt , hon får inte döööö :( , längtar till nästa kapitel det måste komma snart , jag dår panik måste läsa meeeer :)
anonym säger:
omg hur bra kan man skriva hud du DÖDAR MIG!!!!!!!!!!!!! du är bara 12 och skriver så bra !
du är en ekta författare ju !!
nästa kapitel jag kommer dö den måste komma idag gud !
bästa kapitelet <3333333
Celebnovell säger:
Sjukt bra! Alltså typ skrek på min bror att han skulle gå ut när han kom in i mitt rum för jag var så inne i din novell. xD♥
Svar:
Handling
Ariana säger:
hon kommer inte dö!! omg!! va fucking bra du skriver!!!!
så gullig justin e!!! men att han inte gjorde något när de drog med henne stör jag mig på asså varför!?!?
mycket drama i like !! :*
as bra kap i allafall :*
Svar:
Handling
Wilma säger:
Oj, shit! Jag är lika många år som du och jag kan inte skriva i när hetten så bra som du gör! Du är ju grym! Hur du kan beskriva allt så perfekt och känslorna är ju sjukt!
Svar:
Handling
Janaaaaa säger:
Asså jag dõr! FKN DÖR PÅ RIKTIGT. Jag tittar in din blogg 24/7 , det är sjukt irriterande men ändå bra på ett sätt (?) . Men iaf har kollat in din blogg varje timme och längtar sjukt! Du skriver skit braaaaa , fkn perfekt! När kommer nästa? Pusss
Trackback
