Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
21 - Bloody hands
Han letade efter oss och skulle hitta oss. Det var jag fast beslutet om. Men mitt humör och tänkande skulle inte få bryta ner hennes dag, jag skulle inte ta ut detta på henne. Jag höll masken och skulle få göra det länge till.
Jag rynkade pannan och läste om det en gång... Sedan yttligare ännu gång till och stängde den långsamt och förvirrat. Beleza? Mitt namn, i kvinnans dagbok? Var det möjligt att det kunde vara mammas bok? Eller hennes mammas bok? Kanske någon främlings bok som vi råkat få med i flytten? Jag ville bara inte tro att namnet som stod i boken - Beleza - skulle vara jag. Kanske hade vi någon i släkten som också hette Beleza? Egentligen tycker jag det är ett fult namn, jag menar... Hur mobbat låter inte 'Beleza'? Det är väl knappast ett namn?
''Beleza...'' Mumlade jag tyst för mig själv och skakade långsamt på huvudet. Jag förstod inte vad hon menade. Vem var mannen hon var så rädd för? Vad var det han ville henne? Varför var hon så rädd? Och all ångest hon hade fick mig alldeles... Förvirrad? Jag bläddrade några sidor fram och blickade ner i texten...
7 Juni År 1999
Idag har dom lekt i trädgården. Men även fast vi hade privat mark - och ingen kunde se dom eller ens hitta oss. Så kunde jag inte låta bli att oroa mig över att något skulle hända dom. Jag som mamma hade ett ansvar till att dom skulle vara trygga. Speciellt nu när Walder vilat deras liv i mina händer. Jag hade extra stort ansvar, det blev bara värre och värre för varje dag som gick. Jag kände mig mer... Död, för varje dag som gick. All energi gick på dom. Och de faktum att han alltid var bortrest hjälpte mig inte direkt. Men han försörger oss och kämpar lika hårt som jag - för att få våra liv bättre och säkrare. Jag vet inte om dom är redo för skola ännu? Dom är trots allt snart fem och mer mogna än alla barn för sin ålder. Men jag vågar inte släppa dom, jag vågar inte låta dom visstas med andra barn. Kanske dom skadar barnen? Kanske vi måste flytta igen på grund av att dom inte kan hålla inne hemligheten? Jag kan inte ställa så höga krav på barn - att håla en hemlighet som skulle kunna förinta hela jorden. Kanske var det ändå bäst att hålla dom hemma ett tag till? Kanske... Kanske inte. Osäker, var jag minst sagt. Men jag hoppades på att Beleza och Khal skulle få växa upp och uppleva allt som väntar dom runt hörnet. Om jag sköter mitt jobb som mamma kommer det att hänta, jag hade ändå Rohana och Malik som stöd. Dom fanns alltid för Beleza och Khal. Tack vare dom är jag vid liv just nu, vad skulle jag gjort utan dom? Vad skulle världen gjort utan oss?
Inte ens detta, hjälpte. Jag förstod mindre nu, än vad jag gjorde innan. Allt blev bara mer komplicerat och jag förstod noll! Det blev bara fler inblandade, Walder, Rohana och Malik? Sedan ännu någon ''han'' som jag antog var hennes man. Men allt detta var endast gissningar. Jag kände mig kluven, splittrad och osäker. Skulle jag fråga mamma om detta? Kanske hade hon en förklaring? Eller så skulle hon bara göra som när jag undrade vad albumet var för något. Bara neka de faktum att det existerar. Jag suckade högt och la tillbaks alla böcker - förutom dagboken, tryckte tillbaks lådan mot väggen och trippade ner för stegen innan jag fällde ihop den och långsamt och automatiskt så hissades den upp. Med boken i handen gick jag in i mitt rum och satte mig suckandes på sängen. Jag sträkte min arm mot nattduksbordet och drog åt mig glasskålen som var fylld med runda, rosa godisar som jag började smaska på medan jag funderade över dagboken och alla namn hon rabblat upp under textens gång. Jag öppande boken igen och drog ut den ihopvikta bilden för att ännu en gång granska kvinnans vackra drag i ansiktet. Bilden slutade strax vid hennes axlar. Jag hade fått reda på allas namn, även de namn och personer jag inte ens visste existerade... Men vem var hon? Kanske hade Justin något om henne? Kanske visste han vem hon var? För så många gånger som han flyttat runt borde väl han antagligen träffat på många? Eller... Så visste han hur man hittade personer endast via en bild. Men jag hade ingen aning, jag behövde ändå få ett svar om varför han är borta som ofta och så plötsligt. Vad är det han döljer för mig?
''Har du sagt det till henne?'' Undrade jag och höjde på ögonbrynen. Chace slängde sig i soffan och lät en låg suck lämna hans läppar.
''Jepp!'' La han händerna bakom huvudet. ''Och...?''
''Ja, hon blev väl lite chockad antar jag.'' Ryckte han liggandes på axlarna. Jag ville att Holly skulle förstå faran i det hon hade jätt sig in i. Jag kunde inte stoppa henne, för redan kvällen på festen var hon bunden till oss. Jag kunde valt att istället döda henne, kanske vore det bättre än att hon skulle få lida? För smärta, ångest... Ondska. Det finns och det kommer så snart dom hittar oss. Hon kommer bli inblandad och det värsta som kan hända henne... Är en smärtsam död. Det tillåter jag inte att hända. Då är hennes död, mitt fel. Lika mycket som Selenas död var mitt fel. Jag kände mig skyldig till allt som hänt dom jag en gång älskade. Jag var en mördare...
"Sa hon något speciellt?" Undrade jag och skruvade på mig i fotöljen jag satt i.
"Jag sa att hon var fast med oss, då käftade hon emot och sa: tänk så vill jag inte vara med er. Jag vet inte... Hon såg bara chockad ut." Viftade han med handen framför sitt ansikte.
"Sedan tog hon föregivet att du skulle skydda henne efter jag sagt att fara väntar henne... Men vi kan inte skydda henne mot dom. Vi är maktlösa mot dom." Suckade Chace och drog en hand genom sitt hår. Han hade rätt men Holly antog det... Eftersom vi har onaturliga krafter. Men det hon inte vet, är att det finns onda... Som är starkare än oss alla. Jag har inte berättar det så jag inte vill göra henne orolig eller rädd. För rädsla hjälper inte i detta fall. Det bästa med mig - att jag är så okänslig - är att rädsla inte finns bland de känslor jag har. Rädsla är en känsla, det går att välja bort... Vilket jag gjort. Jag fruktar inget, inte ens döden. Men fara ska man vara försiktig med även fast rädsla inte existerar hos mig. Det är inget att leka med, speciellt när man inte har något att frukta... Det kan leda till, döden.
''Hur blir det med Jamie och hans gäng? Ikväll eller?'' Steg Math in i vardagsrummet med en rynkad panna. Våra planer gick som planerat, inget hade gått fel... Än så länge. Skolan gick att skippa för att få ihop en plan som sedan resulterade knark. Skola... Who the fuck cares? Jag, Math och Cody hade stannat hemma idag för att kunna få en perfekt plan, pengar, droger. Det var vad allt handlade om. Vi var köparna. Dom skulle sälja. Men att dom skulle komma ifrån levande, var en väldigt liten chans. Vi ville inte lämna några spår för att prossenten att bli hittad, skulle ökas. Dessutom om vi dödar dom, får vi både doserna och pengarna.
''Planen lyder fortfarande. Och ja, ikväll... Snart.'' Mumlade jag och skymmtade Cody komma in stigandes i rummet.
''Har jag missat något?'' Höjde han ögonbrynen. Alla skakade på huvudet och tog sina egna vägar genom det stora huset för att kunna förberedda inför ikväll. Jag tog mig upp till övervåningen och började dra på mig svarta skin kläder. I min walk in closet hade jag kläder... Men även mer än så. Jag höjde handen mot en knapp som var bakom några hängda plagg. Jag pressade handflatan mot den och alla kläder försvann genom att väggarna bytte sida så vapen nu var det ända som hängde. Jag gled med blicken över alla olika vapen, i olika längder och storlekar. Tills jag beslöt mig att ta en lagom stor, alltså helt vanlig pistol - Spec-Ops 9 - och tryckte på knappen för att klädesväggarna skulle vändas tillbaks. När jag stigit ur wicen och stängt dörrarna slöt jag ögonen för att samla mig. Jag behövde fokusera några sekunder för att kunna göra sådant här. Jag fick inte tänka, utan ändast bara köra. Om man tänker, eller tvekar, går det inte. Då är risken för att bli dödad stor.
Klockan slog 9, alla stod förberedda i köket då dom sista sakerna packades ner i dom svarta väskorna som innehöll pengar. Denna gången var det vi som köpte knark, nästa gång är det vi som kommer sälja. Jag spärrade upp ögonen och spättsade öronen. Jag hörde bankningar och den första tanken som slog mig var dörren. Alla tittade skeptiskt på mig och nickade mot dörren. Jag suckade och gick in i hallen, slöt fingrarna om handtaget och öppnade den sakta. På andra sidan dörren stod en dy blöt Holly. Håret var platt och blött, det låg klistrat mot hennes panna. Hennes kläder satt tight om hennes frusna kropp som skakade. Jag mötte hennes blick och blickade sedan ner på henne blåa läppar. Utan att säga ett ord slog jag armarna om hennes kalla, blöta kropp. Min fokus var på henne och tankarna började slå igång igen. Vilket inte fick hända då jag var tvungen att låta tankarna vara utom räcke till mitt huvud. Vad hade hänt? Hade hon blivit skadad? Sårad? Varför kom hon hit blöt? Jag förstod att det var på grund av regnet som piskade ner mot marken och som vägrade sluta. Hon pressade sitt huvud mot min hals och andades tungt. Eller hade det ens hänt något?
''Vad har hänt babe?'' Viskade jag mot hennes fuktiga hår. Utan att släppa henne ur min famn stängde jag dörren med hjälp av foten. Hon svarade inte, eller ens ville möta min blick. Jag la min arm runt hennes rygg för att sedan böja mig några centimeter och slöt min arm under hennes knäväck. Jag spännde armarna och lyfte upp henne i min famn för att sedan börja gå upp för trappan som var någon meter ifrån hallen. Jag gav Chace en blick som tydde att vi var tvungen att avbryta affären. Han suckade upprört och smällde igen väskan. Jag skakade långsamt på huvudet och fortsatte vidare in till mitt rum där jag la ner henne på min säng. Hennes kropp var fortfarande blöt, men vad hade jag förväntat mig? Att hon skulle torka i min varma famn? Jag vände mig om för att dra ut en stor vit t-shirt ur wicen och gick fram till henne igen, räkte den mot henne som hon tacksamt tog emot. Hennes darrande händer greppade tag om den innan hon släppte den framför sig för att greppa tag om hennes tröjkant. Även fast jag var bad, elak och kall som personlighet... Så hade jag konstigt nog respekt för henne. Jag brukade i vanliga fall inte ha det för tjejer - inte direkt så att jag slår dom, men att se dom utan kläder rörde inte mig innan, det gjorde mig inget - men i detta fall som var det anorlunda. Saken som var speciell denna gången, var att tjejen framför mig var Holly. Och Holly var annorlunda jämfört med andra tjejer. Så jag snordde runt och tittade in i väggen. Hörde hur hon sakta drog av sina kläder och slutligen drog på sig t-shirten jag gav henne. Jag hörde hur hon ställde sig upp och sedan kände hennes hand på min axel. Hon drog mig mot henne och fick mig att spinna runt så vi stod ansikte mot ansikte. Hennes armar drogs runt min nacke och mina händer sattes vid hennes svanskota- strax vid hennes rumpa. Hon kollade in i mina ögon och förde sedan sin hand mot min kind, strök den med sin tumme och lät sina fingrar glida till mina läppar. Följde formen på dom innan hennes mjuka läppar trycktes mot mina. Jag kände fyrverkerierna blixtra om oss. Jag satte min ena hand mitt på hennes rygg och tryckte hennes kropp närmre min. Jag kände henns fingrar dra sig upp för min nacke och vidare in mot mitt hår. Hon maserade min hårbotten medan våra läppar maserades mot varandra. Mina händer tog väste om hennes rumpa och bar upp henne, hon förstod precis och hjälpte till genom att slingra sina ben runt min midja. Jag tog två långa steg och föll med henne på sängen men tog emot med mina händer för att inte pressa min vikt mot henness lilla kropp. Våra läppar släppte taget om varandra och båda försökte hitta tillbaks till sin normala andning.
Hennes läppar formade ett leende och lättnad nästan sköljde över mig. Om det nu hänt något som fått henne ledsen... Så var det inte så allvarligt. Jag böjde mitt huvud ner mot hennes läppar för att kunna pressa dom mot hennes igen. Men stoppade mig själv när jag hörde ett dunst från nedervåningen. Jag sträkte på ryggen och kände all muskler i min kropp spänna sig.
''Vänta här.'' Viskade jag mot hennes läppar och ställde mig upp på ben för att ta mig fram till min dörr som var stängd.
Jag hade ingen anledning till att komma till honom. Han trodde jag var ledsen, men vad hade fått honom att tro det? Kanske de faktum att jag bara sådär plötsligt hade dykt upp vid hans dörr. Men att springa till honom, i regnet, gick inte direkt så bra. Det var inte så mörkt ute när jag lämnade huset, men när jag väl kommit halvvägs började himmlen mörkna och solen gick ner. Det fick alla hemska tankar om den mystiska mannen att poppa upp i huvudet. Jag förstod inte varför jag sprang hit, hela vägen istället för att ta bilen. Jag förstod heller inte varför jag kom hit från första början. Men svaret på den frågan var, rädsla. Jag bara kände mig rädd att han skulle lämna mig, träffa någon annan och glömma mig. Det var egentligen hur barnsligt och dumt som helst. Men det skrämmde mig att Chanel en gång hade min plats i Justins liv. Man visste aldrig vad hon kunde göra. Jag satte mig långsamt upp i sängen och satt väntande på sängkanten. Det gick några minuter och tålamodet försvann på en sekund. Jag reste mig upp på benen och började smyga mot den halvöppnade dörren. Det var tyst, hade dom stuckit? Jag satte foten över tröskeln och hörde hur det knarrade till. Jag knep ihop med ögonen innan jag fortsatte genom en lång gång, tills jag kunde skymmta trappan som ledde ner till nedervåningen. Röster blev tydligare och tydligare och ju närmre jag kom dom, ju räddare blev jag. För rösterna var inte igenkända, vilka var killarna? På golvet såg jag ett vapen som jag med en rädd blick stirrade på. Hjärtslagen ökade och paniken steg för varje sekund som passerade. Jag svalde hårt och böjde mig ner för att sedan sträcka mig efter den, slöt handen runt de tunga greppet och ställde mig upp igen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hoppa fram och börja hota dom? Eller stå kvar här tills Justin och gänget själv gjorde något åt saken.
''Din fucking pussy ge mig pengarna!'' Röt en arg, hes röst. Jag tryckte mig hårt mot väggen och kunde plötsligt känna rök lukt. Ett paket cigg kastades ut mot hallen och fick mig att rycka till. Men ingen kom, tack gud. Jag var tvungen att peppa mig till att inget skulle hända, för att våga kika fram genom hörnet. På golvet låg nu pengar utspridda. Stora högar och sedan gänget fastbundna vid stolar. Varför gjorde dom inget!? Varför började dom inte slåss? För jag visste att dom kunde mer än att bara sitta där och låta killarna trycka ner dom. Hela min kropp stelnade till. Jag kände en varm pust i nacken och en hård hand greppa tag om min nacke. Jag knep ihop med ögonen och drog upp axlarna mot öronen. Handen som höll fast min nacke klämde hårdare och puttade fram mig med ett dunst. Jag föll smärtsamt på golvet och tittade panikslaget upp på mannen framför mig. Hans händer var kladdiga av blod samtidigt som han i ena handen höll i en blodig kniv. Snett bakom honom satt Justin som förtvivlat stirrade på mig.
''Förlåt...'' Viskade jag.
Han slöt sorgset sina ögon och svalde hårt. Jag kände en tår rinnan ner för min kind innan jag kände smärta sprida sig i bakhuvudet och allting svartna.
Cliffhanger, dont hate me haha xD Lite chockad för en sådant plötsligt anfall? Varför tror ni de gänget kom? Och har ni någon gissning om vem kvinnan kan vara?♥
Fråga: Vad föredrar ni: 1. action+romantik eller 2. romantik+utan action
Svar: 1:an helt klart! Älskar kombom av en bad kille som är trubbel och en snäll tjej som vinner hans hjärta som sedan hamnar i fara osv... Haha världens sämsta fråga typ, men har ingan ideer om frågor x) - tippsa om något jag kan fråga, om ni vill ♥
Glad Hallowéen mina älsklingar!
Kommentarer
Anonym säger:
Åhhh det kan inte sluta så, mer!!!
Svar: 1 helt klart!!
Maria :* säger:
SJUKT BRA!! Det börjar bli rkt spännande nu!:
Längtar som in i helvetet till nästa kapitel! ÅHHH LÄNGTAR!
Svar: 1 så klart;) Älskar när en kille är bad och sen en tjej blir kär i han
Josefin säger:
Fattar inte hur du kan göra så mot oss, vill bara ha mer!
Svar; 2;an faktist men gillar 1;an också, men det som jag mest älskar med 1;an är nog att tjejen och killen möts via skolan eller ens kompisar, tycker det är så otroligt romantiskt och jag är den tjejen som älskar romantik och allting ska vara perfekt.
Jessica säger:
Asså ohmaj! Du är så sjukt duktigt
MEN DU KAN JU INTE BARA SLUTA SÅDÄR!! Åh det är så spännande så att jag tror jag dör!
Svar: 1:an helt klart! Älskar att läsa Justin noveller när han är bad och inte känd och håller på med massa bad saker
Anonym säger:
Omg vad hände hoppas justin hjälper henne och hoppas att hon mår bra efter slagen , längtar efter nästa!
Svar: hahahah klart 1:an
Becca säger:
Åh, så spännande, döööör. På något sätt älskar jag cliffhangers även fast det slutar mitt i det spännande, haha. Men det gör att man längtar mer efter nästa, och bara vill ha mer och då blir det bättre när nästa kapitlet kommer.
Svar: 1:an definitivt, älskar när det är romantik plus action.
Vicky säger:
OMG DÖÖR SÅ SPÄNNANDE OMG DU ÄR SÅ DUKTIG,jag tycker 1 asså jag tycker inte att det är fel på 2 men jag gillar 1 mer❤❤
Engla säger:
Så spännande så de är inte sant! Älskar du du skriver <3
Svar - både och tror ja. Asså tycker de är väldigt många med badboy Justin men aa.
Tycker de är så gulligt när man vet att han skulle ge sitt liv för henne typ(: de tycker jag nog mest om i såna här badboy noveller.
Hope this make some kind of sence :/
Emelie säger:
jätte bra :)
Anonym säger:
svar: 1 helt klart! <3
as bra kap!
Celebnovell säger:
Sjukt bra. Stör mig smått på att du skriver "jätt" istället för "gett". xD
Älskade slutet även om det var cliffhanger... hatar dig -_- lol jk love u. :P♥
Sv: 1 Helt klart... vem fan orkar med någon tråkig romans utan bråk and stuff? ;)
Svar:
Handling
Agnes säger:
Hej, jag har några frågor om dina traliers, eller ja musiken i dina trailers. Hur gör du för att få använda musiken?
Som i t.ex trailern till smilingbieber så använder du låten wicked games och under klippet är det en länkning till låten i Itunes, har du satt dit den själv eller har youtube gjort det? Jag bara undrar eftersom jag gärna skullle vilja lägga upp musik videos på youtube :)
Svar:
Handling
Wilma säger:
Du är helt enkelt för fantastisk för att finnas. Du är och din novell är helt otroligt bra! Detta kapitel var helt klart en av dom bästa, gillar när det är lite action sådär!
Har bara en fråga, vilket pogram använder du för att göra dina bilder till dom olika kapitulera? Skulle bli sjukt tacksam för svar!
Svar:
Handling
Anonym säger:
Hej, kanske en korkad fråga men jag undrar, när man ska göra en trailer till typ en novell. Varifrån från men alla videos på huvudpersonerna och sånt ifrån? Som du har ju klipp från en film och jag undrar var du får dom ifrån? Förresten din novell är otroligt bra!
Svar:
Handling
Sandra säger:
Sjukt bra!!
Svar: första jag älskar både action och romantik det liksom passar tillsammans!
Wilma säger:
Okej men kostar GIMP isåfall? Annars hur mycket kostar det?
Svar:
Handling
Trackback
