Jag kände hur pulsen steg och hur jag spände min blick i honom.

''Vad fan gör du här, Josh?!'' Undrade jag argsint. Hade Elijah skickat hit honom? För att leta upp mig? Eller Justin?

Han spännde sin blick i mig innan han började springa mot mig och attackerade mig med en hård smäll. Jag for in i väggen medans han tittade med en mördande blick på mig och drog fram en kniv.

''Vad fan vill du!?'' Röt jag med en rynka i pannan.

''Sa inte Sean att om du rörde honom skulle jag komma efter dig? Hu!?'' Sa han allvarligt. Fan. Sean. Kände han honom? Eller rättar sakt dem. Sean... Och Slyders? Så som han beter sig verkar det inte direkt en lögn.

''Så du ska död mig nu eller?'' Jag höjde kaxigt på mina ögonbryn. Jag ställde mig försiktigt upp. En obehaglig smärta spred sig i min rygg vilket fick mig att grimasera.

''Vad tror du, slyna.'' Viskade han det sista ordet tyst för sig själv. Som om jag inte hörde det.

''Du vet...'' Började jag och gick sakta fram till honom. ''Du är inte samma kille jag såg i källaren för några dagar sedan. Du var rädd va? Trodde du att du skulle dö? Att Elijah skulle döda dig?'' Sa jag medans jag sakta gick runt honom i cirkel. Jag fnös till.

''Vad tror du inte jag kände då. Smärta. Jag led. Fattar du det? Jag såg hur du tuckte synd om mig... Jag såg det i dina ögon. Tyck inte synd om mig om du inte gör något åt det. Klarar du av att ta döda mig, utan att sedan få skuldkänslor? Hu?'' Jag manipulerade honom med ett snett flin på läpparna.

''Jag tror inte du klarar av det... Josh.'' Viskade jag. Han bet ihop sina käkar och tittade argt på mig innan han släppte kniven. Den dunstade till i golvet och i andra sekunden var jag upptryckt mot väggen med hans hand runt min hals i ett stryp grepp. Jag kände trycket i huvudet. Hur mina andetag försämrades och hur hjärtat slog långsamare.

''Döda mig.'' Utmanade jag honom. Han tittade mig djupt in i ögonen. Jag såg hur han funderade. Och hur osäker han såg ut. 

''Noel!?'' Hörde jag en arg rösta säga och hur dörren smällde till mot väggen. Josh huvud flög mot Justin och rädlsa speglades i hans ögon.

''Släpp henne... Nu!'' Röt Justin och knöt sina nävar. Han vände blicken mot mig igen och tittade med rädda ögon på mig innan han sedan släppt taget om min hals. Jag hasades ner för väggen och kupade efter luft. Mitt hjärta dunkade i 180 och hur huvudet värkte. Äveg ryggen. När jag väl fått tillbaks min normala andning ställde jag mig sakta upp och gick mot Justin. 

''Är du okej?'' Undrade han oroligt. Jag nickade hasigt. Han vände sedan tillbaka blicken mot Josh som inte längre kunde skymmtas till. Han hade försvunnit, rymt och var säkert på väg tillbaka till Slyders. Jag borde dödat honom istället för att stå och manipulera honom.

''Fan.'' Svor Justin för sig själv och smällde näven i väggen, upprört.

''Justin. Det gör inget okej.'' Sa jag lugnande och satte min hand på hans axel i ett försök att lugna ner honom.

''Nej, Noel! Det är det fan inte!'' Röt han nära mitt ansikte. Jag svalde hårt och tittade chockat på honom. Han mjuknade snabbt till och tittade skamset ner i golvet.

''Förlåt.'' Bad han om ursäkt och drog in mig i en kram. Jag kramade honom mjukt och pussade honom på kinden. ''Det gör inget babe.'' Sa jag tyst och slingrade mina armar runt hans hals. Vi stod så ett långt tag och bara höll om varandra. 

''Vi åker tidigt i morgon bitti.'' Sa han efter ett tag.

 

''Kan du berätta nudå? Vart var du igår?'' Undrade Cece nyfiket. Jag log milt mot henne och mot dem andra som tittade lika nyfiket på mig som Cece gjorde.

''Ehm... Jag och Justin vi-''

''Vänta, vänta, vänta...'' Stoppade Cece mig och tittade fundersamt på mig. ''Du... Och Justin?'' Sa hon förvirrat.

''Ja? I alla fall-'' 

''Så du och Justin rymde från stan!?'' Sa Cece med ett brett leende. Jag suckade till. ''Gud vad romantiskt!'' Hängde Shana på och log sött. Ett skratt for ur min strupe.

''Nej, vi rymde inte. Vi tog en väldigt kort semester.'' Sa jag med ett leende. ''Vart? Ska du berätta vart eller?'' Undrade Cece och korsade sina armar framför bröstkorgen.

''Om ni inte skulle avrbutit mig vartenda gång skulle ni vid detta lag redan vetat.'' Sa jag suckandes. 

''Justin överraskade mig... Totallt. Vi åkte bil i drygt sex-sju timmar och sedan var vi framme vid hans strand hus.'' Sa jag med en axelryckning. ''Hans strand hus?'' Upprepade Mike mig. 

''Han är inte fattig om ni tror det.'' Sa jag med ett snett leende. Dem fnös till. ''Ey! Så efter är vi inte.'' protesterade Mike med ett flin.

''Vad gjorde ni? Var det stort? Badade ni? Fick du träffa hans familj?'' Cece fortsatte ställa massvis med frågor som knappt blev besvarade. Men den sista frågan kände jag att jag inte behövde berätta för dem. Nej, jag ska inte berätta för dem. Dem har inte med hans privatliv att göra. Frågan på värkade mig även fast det hade med Justins familj att göra med. Halva min var redan död. Det fick mig att må illa av att bara tänka på det.

''Jag måste gå nu.'' Försökte jag prata bort det.

''Vi följer med dig till bilen.'' Log Cece brett. ''Jag ska med Justin hem.'' Sa jag med ett leende, drog en ljus hårslinga bakom örat och rättade på min stickade tröja.

''Åh... Men vi ses imorgon då.'' Log Cece och kramade om mig. ''Ta hand om dig sötnos.'' Log Shana och kramade om mig efter Cece.

''See ya, bad as.'' Sa Mike och blinkade med ena ögat innan han också gav mig en kram. Jag skrattade till och vinkade till dem när jag inte kunde skymmta dem mer. Jag tog väskan i handen och började gå mot parkeringen. Vid en utav bilarna stod Justin lutandes med en kaxig blick. Ett leende spred sig på mina läppar. Jag började gå snabbare och nådde tillslut hans bil.

''Hey beautiful.'' Sa han med ett varmt leende och kysste mig mjukt.

''Ska vi dra?'' Undrade han. Jag nickade smått.

 

Jag slog mig ner på hans underbara mjuka säng och andades tungt ut. Några sekunder efter la Justins sig jämte mig och slöt sina ögon. Vi åkte vid hem vid tre på natten och var framme strax innan skolan började. Den gången somnade jag inte. Jag var alldeles för pigg då. Men nu... Nu är både jag och Justin slut. Våra ögonlock är tunga. Vi orkar inget mer än att bara ligga här i hans säng. Jag vände min blick mot väggen jämte mig och fick syn på en gitarr hängandes på väggen. Jag har aldrig sätt den förr. Har den alltid hängt där? Jag satte mig på sängkanten, steg ner på golvet och tog ner den fina vänsterhänta gitarren innan jag gick tillbaks till sängen igen. Jag visste att han kunde spela. Och jag jag visste att han kunde sjunga. Fast det är ju självklart att han kan. Han är ju Justin Bieber. Föredetta kändisen. Om han fortfarande kan sjunga vet jag inte. 

''Kan du inte spela något för mig.'' Bad jag snällt. Han kisade med ögonen och kollade ett långt tag på gitarren.

''Nope!'' Sa han kort och enkelt.

''Snälla... Spela för mig, babe.'' Bad jag ännu en gång. Jag hörde hans höga suck. Han satte sig upp och tog gitarren ur min famn.

''Fine.'' Sa han och började snabbt stämma den. 

''Denna är för dig, babe.'' Sa han med ett flin och blinkade med ena ögat innan han började knäppa med fingrarna på strängarna så ett underbart ljud började höras.

                   

Justin Bieber – Fall - Live (lyssna gärna ♥)

'Well let me tell you a story, About a girl and a boy, He fell in love with his best friend...'' Och så fortsatte han. Hans röst var underbar. Han hade det fortfarande i sig. Charmen. Looken. Rösten och utseendet. Hans röst var perfekt. Hans röst gav mig rysningar. Ett brett leende spred sig på mina läppar. Hans högra hand bytte akord medans hans läppar rörde på sig så ett underbart ljud strömmade ur hans mun. Jag kunde inte sluta le. Bara det att... Varför slutade han? Varför avslutade han sin karriär? På grund av hans familjs död? Han kanske helt enkelt tappade glöden? Vad hände... Igentligen?