Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 23. I want revenge
Justin hade tillslut gått och jag hade smitit iväg. Tankarna snurra runt i huvudet om att det han sa. Givetvist visste jag det redan då han gjorde slut. Men jag kunde inte tänka klart då jag grät. Jag kunde inte förstå efter allt han sätt mig göra gjorde han det ändå. Jag klarar mig i farliga omkrättser. Allting skulle vara så mycket enklare om han bara visste att jag var en agent. Så tänker jag hela tiden då allting är rörigt. Oftast är det ju pågrund av mitt uppdrag. Suckandes smällde jag ihop boken som alla andra.
''Låt papprena vara på bordet så samlar jag in dem sedan.'' Sa Mrs Morney och puttade upp glasögonen på näsryggen. Alla gjorde som hon sa innan alla - och jag - med snabba steg gick ut ur klassrummet och vidare mot skåpen. Jag öpnnade mitt och tryckte in böckerna innan jag stängde den med en smäll.
''Förlåt, Noel.'' Hörde jag någon plötsligt säga. Jag vände mig om och log mjukt.
''Det är lungt, Shana.''
''Jag var bara i chock när du sakt att Cece blivit slagen. Jag bryr mig om dig, okej.'' Sa hon med en nedslagen blick och kramade mjukt om mig. Ett snett leende spred sig på mina läppar innan jag mjukt kramade henne tillbaka.
''Det är lungt. Jag lovar.'' Sa jag och avslutade kramen med ett leende. ''Så... Varför så deppig?'' Undrade hon. Jag suckade högt och sneglade bort mot Justin. Han stod lutandes mot sitt skåp och hade sin blick fast klistrad på mig... Som vanligt.
''Har Justin gjort dig illa?!'' Hon tittade med stora oroliga ögon på mig och var ivrig med att få ett svar.
''Nej, Nej! Det är bara...'' Började jag tyst och slog ner blicken i marken. ''Vi har gjort slut.'' Sa jag med en nedstämmd ton. ''Åh...'' Var det ända som kom ur hennes mun.
''Jag visste att han var helt fel kille för dig!'' Suckade hon och korsade armarna. ''Nej, inte alls. Det var inte hans fel. Utan... Mitt.'' Sa jag suckandes.
''Ehm... Jag måste gå nu. Men vi ses imorgon.'' Log jag och gick sedan därifrån. Jag ville bara hem så fort som möjligt. Jag skulle gosa ner mig i min säng med en bunke Ben & Jerry och titta på film. Deppa med andra ord. Jag ökade tackten mot bilen och skulle precis till att öppna dörren då jag hörde ngån ropa på mig...
''Noel! Vänta!'' Sa en mjuk röst. Jag vände mig långsamt om och fick syn på Justin som sprang mot mig. men stannade några meter ifrån mig. Jag kände hur det knöt sig i magen. Hur jag så gärna ville springa in i hans famn. Och aldrig, lämna den. Jag kanske skulle förlåta honom? Det var inte hans fel att han gjorde fel. Det var allt pågrund av mig. Varför är jag så arg på honom? Han förkänar inte få skulden till detta...
''Noel, jag är så led-'' Jag stoppade honom genom att springa in i hans underbara famn och kramade honom hårt.
Jag andades in hans underbara doft och kände att allting var bra nu. I hans famn var allting perfekt.
''Förlåt jag-''
''Sluta säga förlåt. Jag hörde dig i parken... Jag förstår, okej.'' Sa jag lugnt och lutade min haka på hans axel.
''Det jag gjorde var fel. Du ska veta att jag... Älskar dig babe. Oavsett vad.'' Viskade han i mitt öra innan han tryckte sina mjuka läppar mot min kind. Jag stängde mina ögon för en sekund och log stort.
''Jag älskar dig också, babe.'' Ett fånigt leende spred sig på mina läppar. Han lättade på kramen så han tittade mig i ögonen.
''Förlåter du mig?'' Undrade han och tittade djupt in i mina ögon. Jag kände hur jag blev alldeles knäsvag. Om han inte skulle hållit om mig skulle jag säkert i vilken sekund som helst trillat av ostabilitet.
''Justin... Det är klart jag gör.'' Log jag mjukt. Han log brett innan han tryckte sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Allting var som vanligt nu. Allting kändes rätt. Inga skuldkänslor. Och inget depp. This boy make me crazy!
Jag tog en skopa glass och stoppade den sedan i munnen. Vi hade tittat på tre filmer och jag kände mig helt slö just nu. Justin höll på somna medans jag åt ännu ett paket glass. Yttedörren smällde upp och steg kunde höras komma mot oss.
''Justin ja-'' Damon avbröt sig själv då han fick syn på mig som tittade på honom med ett leende.
''Ehm... Vad gör du här?'' Frågade han med sitt typiska Damon-underliga-leende. Jag log snett och ryckte lätt på axlarna.
''Well... Vi är sams igen.'' Sa jag enkelt.
''Jaha.... Det var väl... Bra?'' Sa han med en rynka i pannan och log sedan.
''Ehm... Det är-'' Min mobil började plötsligt ringa och avbröt Damon.
''Jag måste bara...'' Höll jag upp min mobil och klickade på svara innan jag tryckte luren mot örat.
''Ja hallå?'' Svarade jag med ett leende.
''Noel...'' Sa en gråtfärdig röst.
''Cece?'' Sa jag oroligt. Vad har hänt?'' Mitt hjärta klappade hårt och jag var berädd på att få höra något om Sean.
''Han... Han kom h-hem till mi-g. Och kl-agade.'' Snyftade hon. ''Och h-hotade mig.'' Nu grät hon. Extremt mycket.
''Cece. Han får fan inte göra så! Förstår du det.'' Sa jag med en lugn ton. Justin tittade frågande på mig.
''Jag kunde inte göra något!'' Tjöt hon gråtandes. Hon kunde inte försvara sig eller ens säga emot. Hon klarade visst inte av det.
''Jag fixar det. Ta det bara lugnt.'' Sa jag suckandes innan jag la på.
''Vadå? Vad har hänt?'' Frågade Justin förvirrat. Vad ska jag nu säga?
''Cece och hennes... Bror typ bråkar eller något. Jag skulle lämna hennes läxor hos henne.'' Ljög jag och ryckte lätt på axlarna. Han nöjde sig med mitt svar innan han lutade sig tillbaks i soffan.
''Jag måste gå nu.'' Sa jag med ett leende och ställde mig upp. Justin greppade tag om min handled och drog ner mig i soffan igen.
''Stanna.'' Bad han. Jag log mjukt men skakade på huvudet.
''Jag kan inte. Jag måste till Cece.'' Sa jag med ett leende. Han suckade besviket och korsade armarna.
''Jag älskar dig.'' Sa jag prövande. ''Visst, gå.'' Sa han som om jag väntade på att han skulle tillåta mig gå. Jag böjde mig fram och kysste honom mjukt.
''Jag älskar dig, okej.'' Sa jag med ett fånigt leende.
''I love you to babe.'' Sa han med ett snett leende. Jag gick ut till hallen och tog min väska i handen innan jag steg ut ur huset.
''Hej då!'' Ropade jag innan jag stängde dörren. Jag sprang mot min bil, satte mig i sätet, startade motorn och körde iväg. Han fick en chans till. Men han sumpade den. Jag håller det jag säger. Han kommer ångra att han gjorde Cece illa. Och att han ens vågade gå hem till henne dagen därpå. Jag vill ha hämnd. Och hämnden kommer vara ljuv.
KOOOORT! Yeah, i know. Det blev så eftersom jag redan publicerade ett igår ;)♥ Ska försöka få ut ett imorgon. Om jag hinner skriva klart 24. Nu när det är varmt ute och sommarn nästan redan är här kommer uppdateringen kanske inte vara lika bra. Men jag ska göra så gott jag kan. Hope u like it! #LoveYou!
Btw, bloggens instagram konto: biebstooryse
Följ för mer information osv ;)♥
Kommentarer
Manda säger:
Helt Awesome! men kolla gärna in min blogg! :D<3
Anonym säger:
Meeeeeeeeer!!
Tilde säger:
Grrryyyyyyyyyyyyymmttt braaaaaaaaaaa
Maddo <3 säger:
Gryyyyyyyymt som alltid!!
Anonym säger:
meeeeeeeer
Michelle säger:
Jag älskar det
Maria :* säger:
Älskar kapitlet! Du är jätte duktig på att skriva! Meeeeeeeeeeeer!! <3
jbiebsstories säger:
hej du skulel vi kunna göra länkbyte? väldigt intresserad av nån slags sammarbete med din blogg :)
Svar:
Handling
http://jbiebsstories.blogg.se säger:
Jag tänkte typ att vi kunde länka varandra då och då. Typ en gång om månaden att vi länkar varandra. Jag skulle också villa lägga till dig på facebook ifall du vill. Så du kunde hjälpa mig med colage till novellen. Eftersom att jag inte kan ha det på min macbook :)
Svar:
Handling
Celebnovell säger:
Superbra! ♥
Trackback
