''Gumman! Vad har hänt?'' Tjöt jag förvånat och rusade fram till henne då jag fick syn på hennes sår i ansiktet. Hon satte händerna för ansiktet och grät en lång stund. Snyftandes tittade hon sorgset upp på mig.

''Kom... Jag följer med dig hem.'' Sa jag tröstande och hjälpte henne upp. Min mage knöt sig och jag tänkte på hemska saker som kunnat hänt henne. Nu hade jag helt glömt Justin. Nej, jag tvingade mig själv att glömma honom för stunden. Inte kunde jag gråta när Cece mådde dåligt. När någon kanske misshandlat henne. Jag hjälpte henne in i hennes bil och sprang runt den och satte mig i förar sätet, satte igång bilen och körde därifrån. Jag tittade på henne några gånger för att se så hon mådde bra. Men sjävklart gjorde hon inte det.

''Vill du berätta vad som hände?'' Frågade jag tyst för att bryta tystnaden. Hon snyftade och vände blicken mot mig. Hennes ögon var röd sprängda som mina säkert också var.

''När... När du g-gått. Så... Sean var skadad. Efter vad s-som hänt efter vad Jus-tin gjort...'' Började hon tyst. 

''Jag hjälpte honom in... Och han hade ont. Så jag började tvätta hans sår då han plöstligt började kyssa mig.'' Sa hon och slog ner blicken på sina knän. Hennes tårar började sakta komma igen.

''Han fortsatte och allt blev mer intimare... Jag kände att det var helt fel och stoppade honom. Men han accepterade inte det och fortsatte. Så jag puttade bort honom och gick därifrån. Men... Men han kom ikapp mig och slog till mig.'' grät hon. Jag kände ilskan bubbla inom mig. Den jäveln! Först försöker han kyssa mig och sedan misshandlar han min bästa vän? Hur jävla idiotisk får man vara?

''Fan...'' Sa jag tyst. ''Det gör inget, Noel.'' Mummlade hon tyst. 

''Jo, Cece! Det gör visst något! Sean misshandlade dig. Fattar du? Det är inte okej.'' Sa jag med en lugn ton. Jag ville bara köra hem till honom och fan ge igen. Men det kunde jag inte. Jag fick inte. Hon suckade högt och lutade sitt huvud mot fönster rutan. Jag svängde in mot hennes hus och parkerade sakta och försiktigt på hennes uppfart. Jag gick runt bilen och hjälpte henne ut med hjälp av min arm som stöd. Hon halltade in med mig som hjälp och snyftade till. Hennes föräldrar var som tur var inte hemma. Vilket gjorde det hela mycket änklare.

 

Väckar klockan ringde högt vilket fick mig att vakna med ett ryck. Jag satte mig hastigt upp och drog fram min pistol i ren reflex. När jag märkt att ingen var där och att det bara var klockan kunde jag slappna av och la den på nattduksbordet bredvid mig. Jag sover alltid med en pistol. Jag känner mig tryggare så. Går kvällen var katasrof. Justin... Gjorde slut med mig och Cece blev slagen av - idioten - Sean. Att Justin gjort slut krossade mitt hjärta och att Cece blivit slagen fick mitt hjärta att krossas ännu mer. Se henne gråta och smärtan hon hade. Men som tur var somnade hon så fort hon la sig i sängen igår kväll. Då hade jag passat på att gå hem... Fan i mig att Sean kommer undan så änkelt. Han ska inte tro det var okej. Jag slängde av mig täcket och klev ur sängen, in i wicen och på med kläder. Ett blått mönstrat linne och ett par jeans shorts. Jag skyndade mig ut till badrummet och sminkade mig snabbt med maskara och lipsyl. Jag var inte nogran med att sminka mig. Utan det räckte med det lilla jag hade nu. Jag rusade ner för trappstegen och sedan vidare ut till köket.

''God morgon.'' Sa han med ett leende. Vi hade typ kommit över vårat bråk och allt som hänt. Det var skönt. Men jag hade ännu inte glömt allt han sakt. ''Jag är inte på humör idag.'' Sa jag med en suck. Han tittade med en rynka i pannan på mig.

''Sovit dåligt?''

''Hm... Nej, inte i närheten.''

''Vad är det då? Sur för att övernattningen inte blev av?'' Gissade han. Hur mycket han än gissade skulle jag ändå inte säga vad som fick mig på dåligt humör. Han skulle totallt flippa ur. Och säkert döda Justin för det.

''Nej...''

''Men vad är det då?''

''Inget du har med att göra.'' Sa jag uppkäftigt. Han tittade chockat på mig hur jag tilltalade honom. Jag skyndade mig snabbt ut till hallen för att slippa få skäll för det jag sakt och hur jag sakt det. Drog på mig mina skor och tog min väska i handen innan jag steg ur huset. Styrde mina steg mot bilen som jag sedan satte mig i och åkte iväg. Mot tråkiga skolan. Tråkiga skolan där killen som krossade mitt hjärta kommer vara. Jag suckade hopplöst och satte på mig sol glasögonen. Solen sken starkt som vanligt idag. Och vinden brusade i träden. Dagen var som vilken dag som helst. Bara det att allting känns helt fel. Allting känns helt rörigt. Jag svände in mot skolan och parkerade bland alla dem andra bilarna. Steg ur bilen och började gå in mot byggnaden med väskan i handen. Cece skulle förmodligen inte komma idag. Pågrund av det som hände igår. Hennes blåmärken skulle gjort så hon fått en hel del uppmärksamhet. Vilket hon säkert inte ville. Jag skulle gärna också skolkat för att slippa Justins blickar. och Seans. Jag gick genom korridoren och kunde skymmta Shana och Mike vid våra skåp en bit ner. Mittemot våra stod Sean med två andra killar. Han snodde runt och fick syn på mig. Jag kunde inte tyda hans blick. Men han visade verkligen inte att han var ledsen för det som hänt igår. Och sjävlklart stod Justin och killarn en bit från dem andra och stirrade på mig. Men jag försökte spela stark och ignorerade hans blickar. Med bestämmda steg gick jag fram till Sean och tittade med en mördande blick på honom.

''Och vad vill du?'' Frågade han med en suck. Jag kunde känna Justin nyfikna och sorgsna blick fastklistrad på mig nu när jag stod vid Sean.

''Hur jävla dum får man vara, Sean? Du försökte fan kyssa mig igårkväll och sedan misshandlade du Cece?!'' Tjöt jag argt. Allas blickar riktades mot oss och var som fast nu. Jag kunde se hur han blev nervös och hans kinder hettade till.

''Vad fan pratar du om?'' Försökte han spela oskyldig. Jag fnös till och korsade mina armar framför bröstet.

''Sluta spela. Vi båda vet vad du gjort. Om du rör henne en gång till eller någon annan på det sättet kommer du fan ångra det. Fattar du?'' Sa jag med en hotande ton. Han skrattade hest till och höjde på sina ögonbryn.

''Jasså kommer jag?'' Spottade han. ''Sean... Vi alla vet att du lever på dina ryckten. Att du är en boxare och är så jävla duktig. Gick det bra igårkväll? Jag minns att det var du som gjorde bort dig inför hela skolan. Awkward...'' Sa jag med en bitchig ton. Han morrade till och tog några hotfulla steg mot mig.

''Din pojkvän verkade inte så glad efter det igår... Eller ska jag säga ex.'' Sa han argt.

''Reta inte upp mig, Sean. Du känner inte mig. Och kommer heller inte få göra det. Så akta dig.'' Sa jag med samman bitna tänder innan jag snodde runt och gick mot mitt skåp. Alla runt om oss o:ade innan dem åter gick till sitt. Shana och Mike kollade förvirrat på mig.

Demi Lovato – Fix A Heart (lyssna för bättre upplevelse ♥)

''Vad har hänt med Cece!? Misshandlad? Verkligen? Hur mår hon? Är hon okej?'' Shana öste på med frågor utan att knappast få ett enda svar.

''Ta det lugnt! Hon är okej.'' Sa jag bittert. Mike höjde chockat på sina ögonbryn. ''Du behöver inte vara så dryg.'' Sa han. ''Eller hur, jag bara frågade.'' Höll Shana med.

''Sluta klaga!'' Sa jag upprört och slog ut med armarna. ''Ursäkta? Vi bryr oss om Cece. Just därför frågade vi.'' Sa Shana häpet.

''Cece kanske inte är den ända som mår dåligt. Har ni frågat hur jag mått? Hu? Eller bryr ni er inte?'' Sa jag med tårar i ögonen. Dem mjuknade till och såg sorgset på mig.

''Nej... Glöm vad jag sa. Ni vill inte veta.'' Sa jag snyftande. Jag gav Justin en sorgsen blick och mötte den för en sekund. Han såg lika ledsen ut som jag kände mig. Jag vände mig om och sprang därifrån. Ut från byggnaden och in mot skolans lilla park. Jag satte mig bakom ett stort träd och lät mina tårar långsamt rinna ner för mina kinder. Att vara stark är inte ett dugg änkelt. Jag ser stark ut på utsidan men är helt förkrossad här inne.

                 

Vad är det med mig? Plöstligt beter jag mig så bitchigt och är så uppkäftig. Både mot pappa och mina vänner. Jag har inte rätt att vara det! Man lär sig att bli stark via agent träning. Jag är männsklig och klarar inte hur mycket som helst. Jag är fortfarande bara en 18 årig tjej som har många problem och en hård bakrund. Jag kan bara inte stänga av känslorna. Genom att vara sådan som jag är gör mig starkare. Jag har svårt för att lita på folk och jag har svårt för att falla för någon pågrund av tillit. Just därför spelar jag hård, kaxig och uppkäftig i vissa fall. Allvarlig är jag väl för det mesta och har svårt för att skratta. Men sådan är jag. Om jag öppnar mig mer kan det riskera att jag börjar bry mig för mycket om mina kompisar. Om alla i min närhet. Vilket jag inte vill. Jag vill inte ha lätt för att bli sårad eller visa mina svaga punkter. Jag suckade högt och tårkade mina tårar. 

''Noel?'' Hörde jag en underbar röst ropa. ''Noel?'' Ropade personen igen. ''Jag vet att du är där'' Det var Justin.

''Jag menade inte att såra dig...'' Suckade han. Han gjorde slut pågrund av Sean som försökt kyssa mig. Han sårade mig djupt och krossade mitt hjärta. Jag ville inte med honom att göra. Jag ville inte veta av honom. Om han verkligen skulle älskat mig... Skulle han inte gjort slut pågrund av en sådan sak. För då skulle han litat på mig. Vilket han i detta fall inte gjorde.

''Noel... Snälla kom fram.'' Bad han snällt. Jag snyftade till och tårkade ännu en gång tårarna.

''Jag var upprörd den kvällen. Och visste inte vad jag skulle göra. Jag var orolig över vad som kunnat hänt dig. Och när jag såg att Sean försökte kyssa dig tog mitt tolamod slut. Jag kunde tänka mig flera hemska och ännu värre saker som du aldrig kan föreställa dig, händ dig...''  Suckade han. ''Jag visste att jag dragit in dig i något farligt då jag öppnade mina känslor för dig... Jag tillåter ingen skada dig. Förstår du vad jag säger.'' Sa han dystert. Vad skulle jag göra? Förlåta honom så änkelt? Fortsätta sura på honom? Eller faktiskt lita på vad han sa? Men jag svarade inte utan förblev tyst. Bakom ett träd, förkrossad ut och in...