Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 19. Force

 
Jag slängde mig trött på den underbart mjuka sängen.
''Noel. Upp med dig!'' Bad Justin. Han var fortfarande på dåligt humör. Jag suckade högt.
''Nej, jag orkar inte.'' Stönade jag.
''Vi åker hem till dig en sväng. Kom nu.'' Sa han allvarligt och gick mot dörren. Mina ögon spärrades upp och vändes mot Justin.
''Hem... Till mig? Varför'' Frågade jag och svalde hårt. Jag ville mer än gärna stanna här även fast Justin inte var på humör. Bara jag slapp vara hemma.
''Kom igen!'' Stressade han bittert. En suck flög ur min mun. Vi hade tillbringat nästan halva dagen på boxnings klubben. Alla var alldeles chockade över allt jag kunde. Bara ingen misstänkte något. Då skulle jag verkligen ligga risit till. All träning hade fått mig trött. Så jag hade ingen ork att bråka med honom utan gjorde som han sa och följde med honom ner.
''Redo?'' Frågade Stefan som satt i köket med mobilen i handen. Justin svarade inte utan gick bara raka vägen till hallen och drog på sig sina skor. Bland skorna stod det mer än 4 väskor. Vart skulle vi nu då?
''Kan ni inte bara berätta vart vi ska?'' Suckade jag. Dem flinade brett utan att svara.
''Nehe... Okej! Som ni vill!'' Stönade jag bittert och drog snabbt på mig skorna innan jag steg ut ur huset och vidare mot bilen. Denna gången var det Justin som körde Fiskern, jag som satt i sätet bredvid och Damon och Stefan som satt i säterna där bak. Zack och Tyler körde som vanligt efter oss. Som i detta fall var mot mitt hus. Hjärtat klappade hårt i bröstet. Vad skulle jag svara när pappa frågade vart jag skulle? Jag visste inte ens vad vi skulle göra hemma hos mig?
''Men kom igen nu. Jag har i alla fall rätt att veta varför vi åker hem till mig.'' Sa jag och korsade armarna. Justin suckade högt och tittade på mig i en sekund innan han vände blicken mot vägen igen.
''Du ska hämta bad kläder. Nöjd?'' Stönade han irriterat.
''Nöjd.'' Log jag i ett försök att få honom att lee. Men han bara kollade tomt på vägen med samma allvarliga min. Mitt leende försvann snabbt och jag vände blicken ut mot fönstret jämte mig. Bil turen gick snabbt. Justin svängde inmot mitt hus och parkerade på grusvägen utanför. Med en suck steg jag ur bilen och började gå mot dörren. Pappas bil stod parkerad. Givet vist skulle han vara hemma. Men och andra sidan... Han är ju alltid det. Jag steg upp för trappan, steg för steg och tryckte ner hantaget och steg in. Utan att ta av sig skorna sprang jag in, upp för trappan och in i mitt rum där jag drog fram min strand väska och packade den med handdukar och solkräm osv. Jag drog av mig mina kläder som var svettiga och satte på mig min vita bandå aktiga bikini överdel med fransar och sedan neder delen. Ett par shorts och en blommig magtröja. Jag tog snabbt tag om väskan och sprang ut ur mitt rum och ner för trappan då jag mötte pappa.
''Vart har du tänkt att åka?'' Frågade han med korsade armar. Jag suckade högt och steg förbi honom.
''Jag ska iväg.'' Sa jag bara.
''Oh nej. Det ska du verkligen inte!'' Sa han och följde efter mig ut till hallen.
''Men snälla pappa! Lägg av nu! Jag orkar seriöst inte med dig! Jag är för fan en tonåring! Jag vill ha kul och inte sitta med sin pappa som hela tiden klagar på allt man gör hela dagarna. Sluta spela överbeskydande. Du tror du gör ett bra jobb men det är bara tvärt om.'' Klagade jag irriterat. Jag stoppade fötterna i mina sandaler och steg sedan ur huset. Pappa kollade chockat på mig när jag gick mot bilen. Justin hissade ner rutan och kollade på mig. Jag steg runt bilen och satte mig med ett dunst.
''Kör... Nu!'' Sa jag så fort jag satt mig. Justin och Zack - som körde den andra bilen bakom oss - körde ut från våran grusväg/uppfart och gasade på när dem väl kommit ut på vägen. Jag satte igång radion och höjde så det dunkade i öronen. Justin slängde några blickar på mig som satt med blicken ut i fönstret. Jag ville inte ägna några tankar på pappa som bara förstör allt. Jag hade helt glömt att det var en vanlig skol dag idag. Och utan att jag ens tänkt på det hade vi skolkat. Hela dagen. Men det gjorde inget. Jag hade ändå ingen ork att gå till skolan. Jag drog på mig mina Ray Bans och suckade. Klockan var prick 13.00. Nu var solen som starkast. Perfekt väder för att bada och sola. Justin svängde några gånger innan vi äntligen var framme. Himmlen var klar blå och det var nästan vindstilla. Zack och Tyler kom strax därpå. Vi steg ur bilarna och alla tillsammans började gå mot stranden för att hitta en bra plats. Vi gick runt en stund innan vi tillslut hittade en bra plats där vi slog oss ner och la ut våra handdukar. Justin och jag låg bredvid varandra och resten jämte oss. Jag drog av mig min tröja och shortsen. Justins stirrade storögt på mig.
''Gillar du vad du ser?'' Flinade jag mot honom. Han släppte blicken från mig och försökte spela förvirrad.
''Vadå?'' Underade han. Men kunde inte hålla sig från ett leende som spred sig på hans läppar. Jag la mig raklång på handduken och stängde mina ögon.
''Vi badar.'' Sa Justin.
''Nej.'' Sa jag snabbt.
''Kom igen.'' Försökte han.
''Inte nu.'' Suckade jag. Han suckade högt och gick utan mig ner till havet. Det var alldeles tyst nu. Man kunde höra vågorna slå mot den vita sanden och vinden susa i palmernas stora blad. Plöstligt kände jag hur en alldeles kall vettska spred sig på min kropp. Jag skrek till och öppnade hastigt mina ögon. Framför mig stod Justin med ett brett flin.
''Fan dig Justin!'' Tjöt jag och ställde mig upp. Justin började springa mot havet och jag kom strax där efter honom. När Justin kommit in en bit i vattnet vände han sig om och flinade brett. Jag kollade surt på honoom men kunde inte låta bli att lee. Jag gick sakta fram till honom och slingrade mina armar runt hans hals. Hans händer la han om min midja och kollade mig rakt in i ögonen.
''Är du okej?'' Frågade han bekymrat. Jag antog han menade att jag plöstligt blev så arg och ledsen när jag packat klart och sedan kom ut till dem igen. Jag mår väl... Bra? Eller?
''Varför undrar du?'' Frågade jag och spelade som om jag inte visste vad han menade.
''Jag menar... Du verkade så... Deppig i bilen.'' Sa han och la huvudet på sne.
''Jag mår... Bra.'' Log jag mjukt. Han nickade lätt och log smått. Om han leer. Får han mig på så mycket bättre humör. Om han leer eller bara yttrar ett ord får de mig hel. Tänk vad mycket han kan på verka mig. Jag tryckte mina läppar mjukt mot hans i en kyss.
 
                                       
Kunde jag lita på vad hon sa innan? Jag såg att hon inte var okej. Hennes ögon avspeglade sorg. Hon verkar ha det tuft hemma. Med hennes pappa. Hade hon inga syskon? Eller någon mamma? Jag slängde mig i sängen och suckade. Mitt liv saknade mening. Vad gjorde jag här på jorden igentligen? Mina föreldrar är döda. Även mina syskon. Min passion att sjunga är helt väck. Och mina fans... Nej, jag har inga fans längre. Det ända jag har är problem. Jag är ett problem. Var det bara jag... Eller var det något konstigt med henne idag. Inte att hon var ledsen, eller deppig. Utan... Det finnsn inte ord att förklara det. Hur hon sköt med pistolen. Brottade ner mig och hennes teknik. Kunde en tjej, som Noel vara så duktig? Hennes pappa må vara en före detta militär. Men inte har han lärt henne allt det? 
''Justin.'' Hörde jag Damon säga utanför min dörr medans han knackade med näven.
''Kom in!'' Ropade jag. Han tryckte ner hantaget och steg in, stängde dörren efter sig och gick fram till mig.
''Har du hört från Elijah ännu?'' Undrade han. Jag skakade lätt på huvudet.
''Nej, inte sedan kvällen då hon blev kidnappad.'' Sa jag med en suck. Det knöt sig i magen när jag tänkte tillbaks till den kvällen. Hon var alldeles... Förstörd. Sedan den kvällen hade jag lovat mig själv att inte låta någon skada henne. Eller ens röra henne. För det första... Hon är min. För det andra, även fast hon inte skulle vara det skulle jag heller inte låta någon röra henne. 
''Du fattar väl att du dragit in Noel i något väldigt, väldigt farligt va?'' Han ville vara säker på att jag visste vad jag dragit in henne i.
''Sjävklart.'' Sa jag med en nickning. Det kändes inte rätt. För jag vet att jag riskerar att förlora henne. Men sedan det jag sätt idag. Allt hon kan. Känns det en aning lättare.
''Jag tror inte du förstår vad du dragit in henne i.'' Suckade Damon.
''Damon, jag vet mycket väl vad jag gjort och vad jag dragit in henne i. Men jag kan inte rå för att jag gillar henne! Jag kan inte behärska mina känslor när hon är i närheten. Jag ångrar att jag ens fick henne att tro att hon var viktig för en sekund. Men nu är det för sent. Jag har redan fallit för henne.'' Sa jag allvarligt. Jag menade vartenda ord. Jag trodde från början att hon skulle vara som alla andra tjejer. Vilket fick henne att tro att hon var viktig för mig. Att hon betydde något. I början... Nej, men nu. Nu är hon allt för mig. Om jag förlorar henne. Då har jag förlorat alla jag älskar. Jag kan bara inte låta något hända henne. Jag kommer aldrig förlåta mig själv då.
''Fan... Justin. Du får inte falla för henne.'' Suckade han bekymrat.
''It's to late bro.'' Sa jag och slöt mina ögon. Han suckade ännu en gång innan jag kunde höra hur han gick ut ur mitt rum.
''Jag måste erkänna. Hon har en underbar personlighet. Bara... Såra henne inte.'' Sa han innan han stängde dörren. Jag slog upp mina ögonlock. Såra henne? Never in my life...
 
                                              
Jag la mig i min säng och suckade högt. Mer än så hann jag inte göra förräns min mobil började surra. Jag nappade snabbt åt mig den och kollade på skärmen. Rick.
''Äntligen!'' Stönade jag. Han skrattade till.
''Varför tog det sådan lång tid?'' Undrade jag.
''Jag har själv uppdrag att göra.'' Sa han.
''I en hel vecka? Tror inte det. Anyway! Whats next?'' Sa jag och rullade runt på magen.
''Du måste ta kontakt med Clif. Du vet vad du ska göra.'' Sa han allvarligt. Clif. En kontakt som skulle hjälpa mig.
''Sure. Är det allt?'' Undrade jag.
''Yes. Clif ger dig resten av informationen. Sen får jag se när jag ringer dig igen. Blir väl ganska snart.'' Ganska snart? Snarar sakt om en månad.
''Hej då.'' Sa jag innan jag la på. Skulle jag orka göra det ikväll? Ringa Clif. I för sig, jag har ju inget att göra. Och pappa är inte hemma som tur var. Vart han är har jag ingen aning om men jag byr mig inte för tillfället. Jag tände skärmen, klickade på 'konkanter' och scrollade ner till namnet Clif. Jag tvekade ett tag över att ringa nu. Men klickade tillslut på 'ring' och tryckte luren mot örat. Signaler kom fram innan en hes stämma svarade.
''Ja hallå?''
''Hej, Clif. Det är Noel.'' Sa jag. Han var tyst en stund. 
''Vem är du?'' Undrade han. Han visste tydligen inte vem jag var.
''Security Association.'' Sa jag utan någon tvekan. Det var inte svar på vem jag var. Utan lösenordet till informationen han skulle ge mig.
''Åh...'' 
''Du vill ha information va?''
''Jupp.''
''Det finns en kille i namn Ethan. Han smugglar vapen till olika gäng. Du ska köpa en psg90 - prickskyttgevär 90 -. Du finner honom i den första lägenheten i Downmare. Säg lösenordet så kommer han ge dig vapnet.''
''Sen?''
''Det var all information.'' Bekräftade han. En rynka spred sig i min panna.
''Det måste finnas mer.'' 
''Tyvärr. Det var allt dem gav mig.'' Sa han och la sedan på. Jag drog snabbt bort telefonen från örat och suckade. Ska jag bara köpa vapen och sedan gå därifrån? De här vapnet är inget man springer runt med. Först och fräsmt, Den är extremt tungt. Sen, om man ska döda någon - t.ex i ett hus - är det verkligen inte ett sådant vapen man behöver. För det är ett vapen man skuter från 100 meters avstånd. Detta kan inte stämma. Mer information måste det finnas. Jag satte mig upp från sängen och gick in i min wic. Jag tryckte in min hand bland alla min kläder som hängde för att sedan kunna trycka på en liten dold knapp. Kläderna åkte åt sidan och fram kom agent kläder, vapen, skyddsvästar osv. Jag drog av mig mina kläder och satte på mig en svart luv kofta och ett par svarta jeans. Inte riktigt ''agent'' kläder men dem fick mig att smällta in i mörkret. En pistol innanför koftan och ett par svarta boots kängor på fötterna. Med den så kallade utrustningen gick jag ner till nedervåningen och ut till köket. Pappa hade fortfarande inte kommit hem. Vilket var skönt. Jag slapp för en gång skull tjat innan jag skulle gå. Jag tog husnykklarna och bilnycklen och steg sedan ut ur huset. Låste efter mig och joggade mot den svarta Range rovern. Med snabba drag satt jag i bilen, startade motorn, körde ut från våran uppfart och vidare ut på vägen. Lycktstålps lamporna svichade förbi vartenda meter jag passerade. Klockan var 10 och mörkt ute. Downmare. Ett lägenhets område i stan. Det skulle ta en stund innan jag var framme. Men för mig var det inte panik. Jag började sakta tänka på vapnet jag skulle köpa. Vad kunde det tyda på? Ett gäver man skuter från långt håll. Inget jag använder dagligen. Det hela tyder på att jag ska mörda någon. Eftersom dem just valt psg90 till mig betyder det att jag ska skjuta någon i en lägenhet. Eller i alla fall på hög höjd. Självklart ska man döda någon om man får ett sådant vapen. Men vem och varför? Det sved när jag kom att tänka på Justin. Justin - och killarna - är mitt uppdrag. Tänk så ska jag skjuta någon av dem? Jag hade verkligen inte hjärta att göra det. Knappast att skjuta någon heller. Jag svängde in på en gata och fick syn på lägen heter som var uppradade. Flertals. I den första ska antagligen killen Ethan befinna sig. Vapen smugglaren. Ungefär mittemot alla lägenheten fanns en stor hamn och på andra sidan hamnen fanns det en hög grå byggnad. Jag steg ur bilen och började gå mot den första lägenheten och tvekade på att gå in. Men tryckte sedan ner hantaget och steg in. Nu var det bara för mig att leta upp rätt dörr att knacka på. Jag tittade på den första. Marta Jones. Verkligen inte där. Jag fortsatte att leta. Men hittade inte hans namn. Tillslut beslöt jag mig för att gå till högsta våningen. Jag tittade på den första dörren där. Ethan Cullen. Och här var det. Jag tog ett djupt andetag innan jag hårt knackade på dörren. Jag kunde höra tunga steg komma mot mig och en lucka öppnades mitt framför ansiktet på mig. Jag kunde se ett par bruna ögon tittade frågande på mig genom den lilla luckan.
''Vem är du? Vad vill du?'' Frågade han.
''MacFord 12.'' Sa jag allvarligt. Ännu ett lösenord. Han tittade chockat på mig innan han stängde luckan. Jag hörde hur lås låstes upp och till slut öppnade han dörren.
''Kom in.'' Sa han hastigt. Jag steg in och kollade mig omkring. Innan han stängde dörren kollade han så ingen såg att jag kommit in.
''Är du själv?'' Undrade han. Jag nickade långsamt.
''Bra.'' Sa han tyst. Han gick med snabba steg in till vardagsrummet.
''Följ med här.'' Bad han och viftade dit mig. Jag gjorde som han sa och följde med honom in. Han gick in till ett rum och klickade på en knapp. Vapen fördes fram på alla möjliga ställen i rummet. Ur byrån, väggen, garderoben och lådor. Han gick snabbt fram till väggen där psg90 hängde. Han bar ner den och la den på den lilla sängen. Han tog fram en stor svart väska och la den där inne med ammunition till gäveret. Stängde väskan och räckte fram den till mig. Jag tog snabbt emot den. Den var enormt tung. Men den gick att bära.
''Vem ska jag döda?'' Undrade jag. Jag var osäker om han visste något. Kanske hade Rick eller Clif informerat honom?
''Du måste gå nu.'' Sa han nervöst utan att svara på min fråga. Jag nickade och gick mot hallen igen. Jag öppnade dörren och steg ut. Jag skulle precis stänga dörren då hans fot snabbt sattes mellan glipan och stoppade mig.
''Chace. Chace Crawford.'' Sa han med en rädd blick.

 
Here you are guys! Det blev väl ganska långt hu? Blev i alla fall nöjd måste jag säga! Jag vet inte om det kommer ett imorgon. Är osäker om det kommer upp något på söndag. Ska ha uppvisning hela söndagen. Annars blir det väl ett på måndag. Btw, statistiken höjs HELA tiden! Ni gör mig så glada! #MuchLove :)<3
 

Kommentarer
Anonym säger:

Awesome

Svar: Tack :')<3
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Maddo <3 säger:

Lika bra som alltid! Fattar inte hur man kan skriva så j*vla bra!!
Du får den att kännas så verklig, som att man lever i den!

Svar: Awe tack :')! Försöker få er att känna så... Vilket betyder jag lyckats :D<3
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Tilde säger:

Sjuuuukt brraa!

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://fames.se/tildemattsson

Justin Bieber noveller säger:

Sååå bra! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://fames.se/justinbiebers

Maria :* säger:

Jätte bra! Kan inte hur man kan skriva så BRA som dig.Du är jätte duktig på att skriva! <3

Svar: Awe va gulligt, tack! :')<3
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Dorentina säger:

Skit braaa!! Du är så duktig 😘

Svar: Awwe tack Tina ;)<3
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ebba säger:

Skit bra! Du är jätte duktig!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ella säger:

ÅÅHHH så bra 😍👏 Du är grymt duktig på att skriva 💕

KOMMENTAR SKRIVEN:

Wilma säger:

OMFG jag älskar hur du skriver, hur du avslutar kapitlena så j*vla bra och ja jag älskar allt!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

SHIT SHIT SHIT!!!! Börja precis läsa din novell och jag ÄLSKAR din novell! Shit du är så jävla grym! Novellen är helt fantastisk och jag är seriöst redan beroende, stalkar din novell minst 2 gånger i timmen och väntar på att du ska uppdatera :P så jävla grym du är!

Svar: Awe! Can't stop smile! Tack sötnos! Ska se till att få upp 20 ikväll :D<3 #MuchLove2U
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym chey ♥ säger:

Hihi många kommentarer c; ♥
Seriöst om jag skulle gissa din ålder skulle det vara typ 18 .___. Fattar du hur duktigt du är på att skriva?! Hoppas 20 kommer upp ikväll/snart. ♥

Svar: Hihi jaou ;)... 18, Really? Tack så mycket ''Cheyen''! Ni gör min dag genom att kommentera såhär! Jodå, 20 kommer upp ikväll :D<3 #MuchLove2U
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://julietteponypie.blogg.se/

Celebnovell säger:

Superbra! Är jag helt knäpp eller har du nämnt Chace Crawford förut? :P

Svar: Haha i förra kapitlet nämnde Ethan Chace Crawford i ungefär sista meningen. Annars har jag inte nämnt han förut ;) Btw, Thansk!♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://celebnovell.blogg.se




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback