Jag slängde mig på rygg i hans säng och tårkade tårarna. Det var inte menat att hamna här hos honom. Jag ville inte ha fler frågor. Om varför jag gråter. Vem som fått mig må såhär. Och varför. Jag kan inte svara på någon utav dem här frågorna. Jag kan aldrig tala helt sanning. För om jag gör det... Kan jag riskera att avslöja mig. Man vänjer sig att ljuga... Säger dem flesta agenterna. Jag har jobbat hos DID i fem år. Jag känner fortfarande skuldkänslor till att jag ljuger för alla människor jag möter. Det jobbigaste är att hur dåligt jag än mår... Kan jag inte berätta det för någon...

''Noel... Snälla bara berätta vad som hänt!'' Bad han mig frustrerat. Jag satte mina händer för ansiktet och försökte samla mig. Skärp dig Noel! Du är fan en agent. Visa att du är stark! Sa en sträng röst inom mig. Den hade helt rätt. En agent jag som ska inte bete sig såhär. Hur förkrossad man än är ska man hålla masken.

''Nej, Justin jag kan inte. Du behöver inte oroa dig'' Snyftade jag.

''Varför inte? Säg ett bra skäl till att inte berätta!'' Sa han frustrerat. Han trodde jag döljde något för honom. Och andra sidan... Det gör jag ju. Men inget han får veta.

''Litar du på mig Justin?'' Frågade jag. Han tittade förvirrat på mig.

''Litar du på mig?'' Frågade jag ännu en gång. Han tittade ett långt tag på mig innan han suckade och nickade.

''Jag litar på dig.'' Sa han med blicken ner slagen.

''Lita då på när jag säger att du inte behöver oroa dig.'' Sa jag lungt. 

''Förklara då... Varför kommer du gråtandes hit? Hu?'' Frågade han och vände blicken mot mig.

''Snälla Justin... Mitt huvud värker och jag orkar verkligen inte med något nu.'' Suckade jag. 

''Fine!'' Suckade han bittert. 

 

Jag kisade med ögonen och gäspade stort. Jag satte mig upp och sträckte automatiskt på mina armar.

''Kom igen! Upp med dig. Du har fem minuter på dig att duscha och byta om.'' Hörde jag Justin säga som stod vid dörren. Jag tittade förvirrat på honom.

''Varför?'' Frågade jag med en rynka i pannan.

''Vi ska iväg så skynda!'' Stressade han. Jag suckade irriterat och gjorde som han sa. Jag var alldeles för trött för att tjafsa emot. Motvilligt gick jag trött in till badrummet där jag stängde dörren om mig och slängde av mig kläderna innan jag hoppade in i duschen. Jag satte igång det kalla vattnet som fick mig att rysa. Snabbt sköllde jag av mig, tvålade in min kropp och håret. Jag sköllde av all skumm och steg sedan ur duschen och slingrade en handduk runt min kropp. Nu kommer jag till samma problem igen. Jag har inga kläder. Denna gången tänker jag inte bära någon annans kläder. Utan mina fick duga. Jag drog på mig mina underkläder, shortsen och blusen. Jag försökte tårka mitt hår så mycket som möjligt med ändast en handduk. Jag kollade mig i spegeln och suckade bekymrat. Smink. Jag rotade fram nessesären och kletade snabbt på mig maskara innan jag rusade ut ur badrummet och vidare in i Justins rum. Jag kunde inte skymmta honom någonstanns. Vilket innebar att han redan gått ner. Jag tog min mobil i handen innan jag skyndade mig ut ur hans rum, ner för trappan och ut till hallen där Justin stod och väntade på mig.

''Vi ska träna... Inte till stan.'' Klagade han och tittade på mina kläder.

''Du stressade mig ur sängen och tvingade mig att duscha på fem minuter utan att ens säga vart vi skulle. Sedan tror du jag ska trolla fram träningskläder?'' Sa jag frustrerat och slog menande ut med armarna. 

''Bara... Gå till bilen!'' Stönade han irriterat. Ingen utav oss var på humör idag. Vilket inte var bra. Jag var inte ute efter mer bråk. Det räckte med det där hemma. Med en suck gjorde jag som han sa igen och gick mot bilen. Damon och Stefan satt i Fisker Karmen och väntade på oss medans Zach och Tyler satt i den andra bilen. Jag ökade tackten och nådde tillslut bilen, hoppade in och stängde dörren efter mig.

''Nån som är på dåligt humör?'' Flinade Damon och tittade på mig i backspegeln. 

''Well... Jag blev tvingad ur sängen och tvingad att duscha på fem ynka minuter. Jag undrar varför?'' Sa jag ironiskt med en suck. Han skrattade hest till och skakade roat på huvudet.

''Vilken charmör.'' Flinade han. I andra sekunden hoppade Justin in jämte mig med en kall blick.

''Kör.'' Beodrade han stelt. Damon gjorde som han sa och körde ut från deras tomt med Zack och Tyler bakom sig. Det var tyst. Obehagligt tyst. Justin hade vänt sin blick mot fönstret medans Damon och Stefan hade sin blick fast på vägen. Hela bilturen var stel. Vilket fick det hela ännu mer obehagligt. Vi svängde några gånger innan Damon parkerade och drog ut nyckeln.

''Vart är vi?'' Frågade jag. Justin svarade inte eller ens gav mig en blick utan steg ur bilen och smällde igen dörren. Eftersom ingen svarade tänkte jag ta reda på det själv. Så jag steg ur bilen och kollade på den stora skylten framför oss. Med stora bokstäver stod det La Sands Boxing Club. Detta blir ju inga problem för mig. Boxning. Något vi agenter fått öva på väldigt ofta.

''Kommer du?'' Ropade Damon som stod vid dörren. Jag suckade och började jogga mot ingången. Han stängde dörren efter oss och började gå in med mig en bit bakom sig. Det var extremt stort. Vita tegelväggar och en massa utrustningar. För boxning och andra kampsporter. Det förvånade mig... Knivar och vapen hängde på väggarna. Detta verkade inte vara en vanlig boxnings club.

''Ehm... Damon. Vad är de här för ställe?'' Frågade jag medans min blick fördes runt bland alla saker som fanns. Stora och små pistoler, geverer och knivar. Ak 47, m16, mp5, beretta pistol 9mm och handgranater. Mina ögon var stora som bowlingklot. Det förvånade mig hur mycket vapen det fanns.

''En träninshall.'' Flinade han.

''Och vad gör jag här?'' Frågade jag förvirrat.

''Vi ska lära dig att sloss och hantera vapen.'' Sa Tyler som dök upp jämte oss.

''Ska ni lära mig?'' Frågade jag med ett leende.

''Ja?'' Sa Damon med en rynka i pannan. 

''Ehm... Okej. Varför?'' Frågade jag för att prata bort det jag nyligen sakt.

''Om du märkt... Så är vi du vet... Vi är inte som andra. Det finns folk som vill skada oss och dem runt om oss. Vi - då menar vi Justin - vill inte att du ska bli skadad.'' Berättade Damon medans vi gick mot en skjut bana. 

''Här ska du skjuta på trä gubbarna som taktiskt skjuts upp automatiskt. Förstår du?'' Förtklara Damon. Jag nickade förstående.

''Välj ett vapen från väggen där.'' Pekade Tyler mot en utav väggarna som hade massvis av vapen. Jag gick snabbt fram till den och letade med blicken efter något bra. Efter en stund av letande bestämmde jag mig att ta Beretta 9mm. En utav dem vapen jag oftast skjuter med.

''Bra val.'' Log Damon.

''Nicka när jag ska sätta igång och vinka till mig om det blir för svårt.'' Sa han. Jag nickade, log nöjt och gick in i rummet där man skulle skjuta. Eftersom gubbarna kunde hoppade upp vart som helst runt om mig i rummet var jag tvungen att vara här själv. Annars fanns det risk att jag kunde pricka nån utav killarna. Dem stod utanför och kollade genom det stora glasfönstret. Fönstret var specill gjord för att kunna skjuta på det utan att de går sönder. Jag tog ett sjupt andetag och nickade mot Damon att sätta gång det hela. Det påminde mig om min träning i Atlanta...

 

 

Jag kramade pistolen mjukt med högra och den vänstra undertill som stöd alldeles framför mig. Jag var redo för att bara skjuta. Plöstligt hörde jag hur något klickade till bakom mig vilket fick mig att vända mig om snabbt och avlossade ett skott. Jag hann inte göra något innan det klickande ljudet hördes bakom mig igen och jag gjorde samma sak innan jag avlossade skottet. Jämte mig poppade en gubbe upp och jag var snabb med att vände mig mot den innan jag sköt den mitt i prick som jag gjort med dem andra. Ett tjutande ljud hördes och det innebar att det var klart. Jag drog sakta ner pistolen från skjut läget och andades ut. Jag hade saknat det här. Adrenaliet bubblade inom mig. Jag vill bara göra det igen och igen och igen! Damon öppnade hastigt dörren och tittade chockat på mig. Jag gick nöjt mot öppningen och gav Damon ett snett leende innan jag steg ut till dem andra. Det förvånade mig att även Justin stod och hade kollat på med alla dem andra killarna. Jag höjde på vapnet och drog bak översidan innan jag snabbt tog emot ammunitionen som föll i min hand, räckte över pistolen till Tyler och la kulorna på bordet.

''Vad mer?'' Frågade jag och korsade armarna. Alla tittade chockat på mig med vidöppna munnar.

''Vart har du lärt dig det?'' Frågade Zack chockat. Ett nöjt flin spred sig på min läppar.

''Min pappa är en föredetta millitär.'' Sa jag stolt.

''Det förklarar saken.'' Sa Zack.

''Ehm... Ska vi fortsätta?'' Frågade jag och gick ut från skjutbanan och vidare till boxningsringen.

''Vem vågar möta mig?'' Flinade jag. 

''Seriöst?'' Fnös Justin.

''Vadå... Vågar du inte?'' Utmanade jag honom allvarligt. Han spände sina käkar och gick mot ringen. Steg under banden och tog på sig sina handskar.

''Du må kunna skjuta. Men brottas kan du inte.'' Fnös Justin med ett flin. Jag tittade allvarligt på honom.

''Inte?'' 

''Noel, du är-'' Han hann aldrig avsluta sin mening förräns jag tog tag om hans arm

                   

och vred om den så jag kunde slänga runt honom på ryggen. Jag satte mig snabbt med benen om varsin sida av hans midja.

''Underskatta inte mig, Justin.'' Sa jag allvarligt. Han kupade efter luft eftersom han tappat andan för en sekund. Jag steg av honom och flinade nöjt.

''Whats next?'' Frågade jag.

 

 Förlåt för det kom ut lite sent! Men kapitlet hade försvunnit som jag förklarat i andra inlägget.