''Justin!'' Sa jag och skakade på honom. Han sov djupt.

''Justin! Vakna!'' Tjöt jag och fortsatte att skakade på honom. Han öppnade sakta sina ögon. Jag pustade lättat ut och sprang in till min wic. Jag drog på mig ett par slitna shorts och en vit blus. Jag sprang sedan in till badrummet och kletade på lite maskara på mina ögonfransar. Mitt hår fick vara som det var och sedan sprang jag ut till mitt sovrum igen.

''Varför så brottom?'' Frågade han och satte sig upp i sängen med en gäspning.

''Klockan är snart kvart över... Åtta!'' Sa jag. Han bara nickade lungt och lutade sig tillbaks i sängen. Sen kom han på sig sjäv.

''Shit!'' Sa han och flög ur sängen. Jag skakade på huvudet och sprang ner för trappan.

''Jag har hårgele i badrummet!'' Ropade jag.

''Tack!'' Ropade han tillbaks. Jag log för mig själv och joggade fram till kylskåpet. Jag drog fram fil, frusna jodrgubbar och blåbär. Sedan drog jag fram Smoothie maskinen och blandade i allt och satte igång den. Ett högt brummande ljud kom från den och efter några få minuter var smoothin klar. Jag hällde upp den rosa sörjan i två stora glas och ställde det på köksön. Justin kom gåendes ner för trappan med en perfekt frisyr, samma kläder som igår och ett brett leende fastklistrat på hans ansikte. Jag satte mig på en av dem vita barstolarna och satte i sugrör i våra glas. Han satte sig jämte mig och tog några klunkar av den så bara halva var klar. Jag drack snabbt upp den och satte mitt glas i diskon.

''Det var utsökt!'' Flinade han. Jag tog glatt emot hans tomma glas och stoppade den i diskon.

''Kom nu Biebs! Vi måste skynda oss!'' Sa jag och drog med honom till hallen.

''Biebs? I like it!'' Flinade han och tryckte sina läppar mot mina. Kyssen blev mer passionerad.

''Justin vi har inte tid med detta nu!'' Sa jag och avbrött kyssen. Han suckade högt.

''Visst.'' Sa han med en suck. Jag gav honom en mjuk kyss på läpparna innan jag satte på mig mina skor och min militärjacka och tog min väska i handen.

''Redo?'' Frågade jag.

''Jupp! Always babe!'' Log han. Jag öppnade dörren och steg ut med Justin efter mig.

.

Vi gick hand i hand genom koridoren som var full med elever i olika åldrar. Blick hit och blickar dit träffade oss. Dels för Justin var tillbaka. The girls and boys stog vid våra skåp och pratade förfullt. Justin vislade så han fick deras uppmärksamhet som önskat och vinkade glatt mot dem.

''Hey! Mannen, du är tillbaks!'' Sa Chaz och gjorde ett handlasg med Justin innan han kramade honom.

''Yeah, back on track.'' Log Justin.

''Vi har saknat dig!'' Sa Ryan som också gjorde ett handlag och kramade honom sedan.

''Och jag er!'' Sa han glatt.

''Åh... Lola har varit så deppig utan dig!'' Sa Aria och log.

''Jasså?'' Sa han och vände sig till mig. Jag log generat och satte en hårslinga bakom örat.

''Maybe...'' Log jag. Justin kollade ner på sin guldklocka han hade runt sin handled.

''Min lektion börjar nu. Vi ses.'' Log hon och kysste mig snabbt innan han tog sina böcker och började gå mot klassrummet.

''Fattar du hur lyckligt lottad du är?'' Log Aria. Em och Spence höll ivrigt med.

''Vadå?'' Sa jag.

''Vadå vadå? Klart du vet! Justin! Du är så lycklig i hans närvaro. Det går inte att missa. Dessutom är han ju hur underbar som heslt. Vem skulle tacka nej till att bli ihop med honom?'' Sa hon med ett flin.

''Vadå.... Så du menar om du hade haft chansen skulle du velat ha honom... Som pojkvän?'' Frågade jag med en rynka.

''Nej! Jag menar... Han är trevlig, rolig och han sjunger underbart! Men nej, han är inte min typ. Men du vet vad jag menar!'' Sa hon och slog ut med armarna.

''Jag vet.'' Log jag retsamt. Även fast detta lät egoistiskt så höll jag med. Jag var lyckligt lottad som hade honom. Det är många tonårs tjejer som önskat sig att bli ihop med självaste Justin Bieber. Men ändå så valde han mig - som inte var ett dugg intresserad av ett förhållande - Lola Monroe. Jag undrar ibland... Hur i hela världen blev det just jag? Jag såg hur Aria öppnade sin mun för att tilläga något men jag såg en lucka att smita härifrån innan hon skulle ösa på ännu fler komentarer och stoppade henne.

''Jag har lektion nu! See ya!'' Sa jag med ett smile och öppnade mitt skåp snabbt och drog ut mina böcker för att sedan stänga skåpet och gå med snabba steg mot klassrummet där matten skulle hållas. Jag pustade lättat ut och satte mig ner på en utav sofforna som fanns lite här och var i koridorerna. Min lektion började inte föränns om en kvart. Men att stå kvar med Aria + dem andra var inget val för mig just nu. Jag känner Aria och hon kan vara väldigt pratig. En kille satte sig jämte mig och jag sneglade upp på honom. Inte mindre än Zane satt jämte mig med ett leende. Zane och jag var ihop när jag träffade Justin. Han var och är ingen bra kille. Tackvare Justin kunde jag se klart och tydligt att Zane inte var bra för mig. Justin gjorde mig en tjänst även fast jag knappt kände honom då.

''Zane?'' Sa jag förvånat.

''Lola? Hej!'' Sa han och sken upp i ett ännu bredare leende. Han värkar ha förändrats. I både utseénde och personlighet.

''Hej! Det var... Länge sedan.'' Log jag. ''Hur är det?'' Tillade jag.

''Jo, det är bra. Själv?'' Frågade han.

''Det är bra. Jag har inte sätt dig på länge. Vart har du varit?''

''Jag har varit hos min pappa i Atlanta ett tag.'' Log han. Jag hade helt glömmt bort att hans föräldrar skilde sig strax innan vi gjorde slut.

''Åh... Jaha. Jag måste på lektion nu. Men... Det var trevligt att se dig igen! Sköt om dig.'' Log jag och ställde mig upp.

''Detsamma!'' Log han. Jag gav honom ett sista leende innan jag gick in i klassrummet där Mr Edwards stog med ett leende och skrev uppgifter på tavlan. Än sålänge var jag den ända i rummet. Om man inte räknar med Mr Edwards.

''Hej Lola! Det var ett tag sedan!'' Log han.

''Hej hej!'' Log jag och slog mig ner på en utav dem tomma plattserna.

 

                                                   Tre månader senare [Oktober] 

Snön hade laggt sig som ett tjockt lager på assfallt och gräs. Träd och växter. I princip överallt. Men himmlen var lika klarblå som den brukade vara på sommaren. För att vara i oktober så var det väldigt tidigt för snön att komma. Jag förväntade mig inte att det skulle snöa nu. Utan mer i November-December. Alla sommarkläder var nerpackade i en låda och vinterkläderna var upppackade och hängde som på nytt i wicen. Vinter jackor och vinterskor stog i hallen redo för att bara dra på sig. Jag var helt klar för en kall vinterdag. Här i Canada (stratford ontario) var det väldigt kalla vintrar. Jag satte mig trött upp i sängen och stönade. Jag ville inte stiga ur min varma säng för att sedan bege mig till skolan. Påvägen till skolan skulle jag ju få möta de kalla snövändret. Jag satte mig på kanten av sängen och satte ner ena foten på det iskalla golvet och sedan den andra. Jag rös och ställde mig upp och började trippa mot wicen. Väl inne i wicen som hade en heltäcks matta kunde jag slappna av och letade efter kläder att ha på mig. Jag har lika svårt varje dag att bara välja ett plagg. Hur svårt ska det vara? Jag drog på mig en rosa stickad tröja och ett par svarta skinjeans. Jag satte mig ner på skobyron och drog på mig ett par stickade varma strumpor. Jag steg ut till mitt rum och gick sedan till badrummet där jag snabbt sminkade mig änkelt - som vanligt - och lockade mitt hår snabbt innan jag begav mig ner till köket för att göra en änkelt frukost. Idag på länge var jag i tid nere och åt frukost som jag vanligtvist brukar strässa med. Te och en macka åt jag idag. Jag smuttade på det kokheta tet och brände min tunga. Jag svor inombords för mig själv och tog en tugga från mackan jag gjort. Jag drog upp mobilen medans jag tog ännu en tugga. Justin var på sin turné igen. Jag saknar honom varenda sekund i mitt liv. Jag bara längtar tills han ska komma hem igen. Det kommer inte dröja länge som tur var för han kommer om några dagar. Han har varit iväg nu i 2½ (två och en halv) månad och ska få komma hem för att fira jul och ha semester. Hans skiva - Believe Acoustic - ska släppas om drygt en vecka och han håller på att spela in en låt med Will.i.am. Jag har hört början av den och den värkar hur bra som hälst! När jag väl ätit upp mackan och druckit halva koppen te - den var alldeles för varm - så gick jag ut till hallen där jag drog på mig mina vinter skor som var svarta med nitar och en marinblå vinter jacka med - fake - päls på luvan. Jag satte på mig vantar, tog min väska och nycklarna i handen och steg ut och låste efter mig. Jag rös av den kalla vindpusten som träffade mig i ansiktet. Kallt var det värkligen. Jag gick mot min bil och satte mig med ett dunst i sätet. Next stop skolan.

 

Justins Perspektiv: 

           

''Bra jobbat Biebs!'' Log Will - Will.i.am - och gjorde give-me-five med mig när jag steg ur båsen.

''Nice låt alltså!'' Sa jag med ett snett leende. 

''Jag håller med!'' Skrattade han. Han steg in i båsen och satte på sig hörlurarna för att sedan börja sjunga. Min mobil började ringa och vibrera där den låg på det svarta lilla bordet. Jag greppade tag om den och klickade på svara innan jag tryckte den mot örat.

''Ja hallå?'' Svarade jag och gick ut till koridoren för att kunna prata avslägset med vem det nu var.

''Hej Justin...'' Sa en lugn röst som jag mer än väl kände igen. 

''Selena?'' Sa jag förvånat.

''Ja, det är jag.'' Sa hon med en suck. Hon lät ledsen. Inte direkt med en elak hård röst som hon annars brukar tala med.

''Vad vill du?'' Sa jag med en lugn ton.

''Vi måste prata.'' Sa hon.

''Varsågod... Prata.'' Sa jag stelt.

''Nej, inte såhär. Möt mig på walstreet v 19 på köpcentrets tak om 5 minuter.'' Sa hon snabbt och la på. Jag drog bort mobilen från mitt öra och tittade på skärmen med en rynka i pannan och la på. Jag var tveksam om hon på något sätt kanske skulle göra mig illa? Eller lura mig? Men hon lät ledsen. Och jag vet inte varför men jag kände att jag var tvungen att träffa henne för att ta reda på vad det var hon ville. Jag gick med snabba steg in i studion igen och tvingade fram ett leende.

''Ehm... Kenny. Jag ska ta en paus. Vi ses om någon halv timme.'' Sa jag och vinkade.

''Vart ska du?'' Frågade han. ''Ska jag hänga med?'' Tillade han.

''Nej, det behövs inte. Jag ska bara köpa något att dricka.'' Log jag och gick ut igen för att slippa fler frågor. För när jag sa det kom jag på mig själv - och såg - att en liter cola stog på bordet med fyra glas. Smart Justin! Nu kommer dem värkligen inte tycka det är konstigt! Jag suckade åt mig själv och drog på mig min skin jacka. Här i LA var det inte så värst kallt. Men heller inte direkt varmt. Jag satte mig i den svarta jeepen och startade motorn och körde ut ur källaren där bilen stått parkerad. Jag hade tur att det inte var så långt bort. Inte mer än 5 minuter stod bilen parkerad utanför köpcentret och jag var redan påväg in. Jag drog på mig min luva - jag hade en luvtröja under skinjacka - för att dölja mitt ansikte och satte på mig ett par Ray Bans. Jag gick med snabba steg mot hissen och hoppades på att när hissdörrarna öppnades skulle jag vara den ända som åkte med upp. Men otruligt nog stog det mer än 2 personer i hissen. Jag steg in och klickade på nr 8. Jag drog luvan längre ner och tittade ner på mina fötter. Jag kände hur jag blev allt mer nervös av att åka hissen. Jag var nämligen rädd för trånga utrymmen. Men det var nästan helt otroligt att ingen hade märkt att det var jag Justin Bieber. Hissen plingade till och alla förutom jag gick ur den och gick oberört därifrån. När hissdörrarna åkte ihop igen kunde jag pusta ut och tog bort luvan. Våninig för våning närmade jag mig taket. 5....6....7....8 *pliiing*. Dörrarna öppnades och jag steg ur med snabba steg av ren lättnad att jag överlvet hissen. Jag tittade mig omkring men såg inget mindre än bara himmel och tak. Utsikten var otrolig här uppe. Men varför valde hon just takvåningen? Tänkte hon putta ner mig? Bara att tänka den tanken fick en obehaglig känsla krypa sig upp för min ryggrad.

''Du kom...'' Sa en ljus röst. Jag vände mig hastigt om och fick syn på Selena stående med ett litet leende. Jag antog att hon - som typ fortfarande gillar mig - var glad över att se mig. Men jag var inte ett dugg glad eller lättat av att se henne. Helt tvärtom. Mer närvös över vad hon planerat att göra.

Ron Pope – One Grain Of Sand [lyssna gärna!]

Well... En gång i tiden kunde jag kolla på henne och känna att denna tjejen kommer jag älska livet ut. Hon var den vackraste jag någonsin sätt och den underbaraste jag visste. Jag brukade behandla henne som en prinssesa och älskade henne över allt annat. 

''Nå... Prata.'' Sa jag nonchalant. Men en dag gjorde hon slut. Utav en anledning. Hon kände inget för mig längre. Jag fundera varje dag. Vad kan jag säga eller göra för att få henne tillbaks? Vad ska jag göra för att få henne att älska mig igen? Men sen en dag slutade jag kämpa. Varför försöka vinna hennes hjärta igen när hon inte vill veta av mig? Varför hålla henne tillbaks när hon vill gå? Så jag slutade kämpa och la allting bakom mig. Nu är det hon som kämpar att få tillbaka mig.

''Justin...'' Började hon och tittade ner på sina fötter. ''... Jag vet seriöst inte hur jag ska säga detta.'' Sa hon och tittade upp på mig med tårar i ögonen.

''Bara säg det!'' Sa jag och slog ut med armarna. Hon snyftade till och började gå mot kanten av taket för att titta ner och vände sig sedan om.

''Jag har gjort många, väldigt hämska saker som jag ångrat mig genom tiden. Men jag vet att du aldrig kommer kunna förlåta mig för allt jag gjort. Jag har värkligen ångrat mig Justin. Jag ångrat att jag änns föddes! Jag tål inte att leva med allt jag gjort. Bara jag hör ditt namn påmins jag av allt hämskt jag gjort mot dig och Lola. Och höra ditt namn gör man tyvärr ofta nu för tiden. Tidningar, tv, nyheter och musik. Du finns överallt! Tror du det är änkelt för mig då?! Har du någonsin tänkt på hur jag kanske mår? Varför jag beter mig så som jag gör? Jag mår piss! Dels för jag inte kan få den jag älskar och sen för allt jag gjort. Jag ska sluta kämpa Justin... Jag ska sluta försöka vinna tillbaks ditt hjärta. För jag vet att du älskar Lola. Och jag tänker inte försöka få dig att älska mig ifall du inte vill. Du ska bara veta hur ont det gör att se dig med en annan och veta att du inte känner nogåt för mig... Jag vet inte om du förstod poängen men... Kan du förlåta mig?'' Grät hon. Det hon sa. Hur ont det gjorde att jag inte älskade henne. Jag kände hur tårar rann ner för mina kinder. Jag vet inte om jag kommer ångra det här men nu för stunden kan jag det.

''Jag förlåter dig.'' Sa jag.

''Jag hoppas du blir lycklig, med Lola. Du ska veta att jag alltid har älskat dig.'' Log hon och bakade ut mot kanten.

''Hej då Justin...'' Grät hon och jag hann inte reagera innan hon hoppade ut från taket. 

_____________________________________________________________________________________________________________