Jag har suttit inne hela dagen och gör fortfarande det. Klockan har börjat närma sig 21:00. Min mage kurrar och huvudet värker. Den mästa av tiden här inne har jag spenderat av att gråta. Patetiskt. Jag vet. Jag vågar heller inte gå ner för att äta. Jag vill inte möta Tom. Inte någon utav dem. Imogon ska jag hem. I alla fall med Justin ett tag. På hans turne i en vecka. Skönt att bara få komma iväg från allt ett tag. Jag drog upp min dator och började kolla igenom facebook. Jag sökte på Zach. Miljontals träffar kom fram. Zace, Zac, Zach, Zache, Zak och Zack. Massor av olika stavningar på namnet. Jag kollade igenom flera stycken tills jag äntligen hittade den Zach jag sökte. Tydligen hette han Zach Diamond. Ett fint efter namn. Diamond. Jag känner igen det på något mystik sätt. Jag klickade på ''vänförfrågan'' och fick bara vänta på att han skulle acceptera. Det gick förvånandsvärt snabbt för några få minuter accepterade han den. Chatten plingade till och upp kom chatt rutan.

*Zach: Hej!*

*Jag: Hej!*

*Zach: Mår du bättre?* 

*Jag: Nej. Sämre :(*

*Zach: Nej varför?!*

*Jag: Har bråkat med pappa. Vi kommer nog aldrig bli samms igen...*

*Zach: Hatar att bråka med mina föräldrar! Kommer säkert lösa sig!*

*Jag: Nej. Du förstår inte. Det är kompliserare än så... Det går inte att lösa det. För... Min pappa han. Han gillar inte mig. Det går inte att ändra på det hur mycket jag än skulle vilja...* Efter det sista jag skrev tog det tid innan han svarade.

*Zach: Du... Jag vet inte hur din pappa är eller hur han behanldar dig. Men jag tycker bara det är synd att det blivit så. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.* Skrev han. Jag suckade och lutade mitt huvud i mina händer.

*Jag: Ja. Det är synd. Men jag kan inte göra något åt det. Jag har suttit inne hela dagen. Dels för jag inte vill se honom något mer och sen för att jag har utegångsförbud...*

*Jag: Förresten! Jag ska hem imorgon. Eller iväg. Men inte förens på eftermiddagen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen? Pappa vill nog inte ha mig här. Inte heller hans fru och ''dotter''. Kan jag få komma över till dig imorgon bitti? Snälla!!!* Skrev jag med tårfyllda ögon. Fast chansen var nog liten att han skulle låta mig komma över. Han vill nog inte ha med mig att göra. Ett problem barn vill väl ingen umgås med?

*Zach: Ska du hem imorgon!!! Nej ;(. Jag som vill lära känna dig bättre! Självklart får du komma över! När ska jag hämta dig?* Ett brett leende spred sig på mina läppar och ett snabbt och kort svar fick det bli.

*Jag: Tack! Så tidigt som möjligt. Går kl 8 bra?*

*Zach: Det blir toppen! Måste logga ut nu! Men vi ses imorgon. Hejdå Lollypop! Hahahaha!* Jag skrattade smått för mig själv åt hans smeknamn för mig.

*Jag: Jadå see ya Zackypacky! Hahaha!* Skrev jag med ett leende och kryssade ner chatten stängde av datorn och la den på skrivbordet. Jag hade bytt om till pjamas för länge sedan och låg nu i sängen alldeles redo för att sova. Jag drog fram mobilen och knappade in ett godnatt sms til Justin:

 

 

Snabbt som tusan svarade han:

 

Ett brett leende spred sig på mina läppar. Jag la mobilen på nattduksbordet och la mig sedan bekvämare i sängen. Min blick var uppe i det kritvita taket och mina ögon var enromt tunga. Jag föll snabbt i en djup dvala.

-

Jag drog på mig ett par slitna jeans, en långärmad vit tröja och en jeans väst på. Idag var det halvt mulet och det var inte lika varmt. Jag var helt klar. Allting var ner packat och jag var redo för att åka till Zach. Jag skrev en snabb lapp och la den på sängen: ''Fråga och ring inte vart jag är. För jag vet ju att du inte bryr dig. Så låtsas inte göra det heller. Jag har haft det så bra utan dig i mitt liv. Så snälla. Ta inte kontakt med mig igen. Och försök inte lära känna mig. Jag är inte mottaglig för någon pappa. Då menar jag dig. Jag är inte mottaglig för dig. Jag är förmodligen påväg hem nu när du läser detta. Ett sista hejdå och ett dåligt slut på våran relation. Hejdå... Tom.'' stog det. Jag sneglade på klockan som visade 07:56. Han borde vara här närsom heslt. Jag tog min resväska i handen och smög sakta ner för den långa trappan. Ingen var vaken förutom jag. Det var bra. Jag drog på mig mina skin stövlar och steg sakta ut ur huset. På uppfarten - tommten - stog Zachs bil parkerad med honom sittandes inutti. Jag log smått och började smått jogga mot bilen och stannade utanför. Han hjälpte mig att sätta in väskan i bakluckan och sedan var vi redo att köra iväg. Bort från detta huset jag absolut inte kommer sakna ett dugg. Väl inne i bilen fast spännda började han köra iväg. 

''Så... Vart ska du någonstanns? Du skulle iväg? Right?'' Frågade han med blicken fastklistrad på vägen.

''Jo. Jag ska iväg. Jag vet faktiskt inte vart någonstanns. Men med Justin. På hans tour.'' Sa jag och log. Han vände blicken mot mig med en vid öppen mun.

''Med Justin? På hans tour? Är det... Ska du på... Justin Bieber?!'' Sa han alldeles förvånat. Jag skrattade och nickade.

''Ja. Justin Bieber. Svårt att tro hu?'' Sa jag med en axelryckning.

''Lite kanske.''

''Jepp. Dem flästa tror inte. Men han är min kille.'' 

''Jaså? Du kunde inte motstå hans utseende? Han ser bra ut. Det får jag hålla med om.'' Skrattade han.

''Jepp. Han ser grymt bra ut. Och är världens bästa däremot.'' Log jag. Han skrattade och nickade lätt.

-

''Så! Framme.'' Log han och drog ut bil nycklen. Jag nickade och steg ur bilen. Jag tog min resväska i handen och följde med honom till det stora väldigt fina huset. Huset var vitt och stora fönster prydde dem stora väggarna. Han öppnade dörren och lät mig gå in först.

''Välkommen hem till mig.'' Log han. 

''Tack!'' Skrattade jag och tittade mig runt i hallen. Min blick fastnade på väggen jämte mig. Jag steg fram och kollade nogrannare på fotot. Det var en tjej i kanske 6 års åldern som pussade en delfin. Väldigt söt tjej. Men jag kände igen henne. Jag har sätt fotot innan. 

''Vem... Är det här?'' Frågade jag och pekade på fotot. Han log snett och tittade på fotot.

''Det är min syster. Lola.'' Sa han.

''L-Lola?'' Stammade jag fram.

''Jag vet. Hon heter likadant som dig. Och det skumma är att hon liknar dig. Konstigt va?'' Sa han och tog av sig sina skor.

''Ja... Konstigt.'' Sa jag fundersamt. Hon heter likdant som mig och liknar mig. Jag har sett fotot innan och det bara känns som om jag redan känner Zach. Det är mer än konstigt. Jag tog av mig skorna och vände blicken fram då jag mötte ett par tårfyllda ögon. Minnen for nu snabbt runt i mitt huvud. 

 

 

Åh gode gud. Hon är ju för guds skulle...

''Lola? Är det du?'' Sa hon medans tårar rann ner för hennes kinder. In kom en man gåendes. Han... Han är ju...

''Lola?'' Sa han förvånat. Jag kunde känna hur tårar bildades bakom ögonlocken. Det är inte sant? Det är omöjligt.......

__________________________________________________________________________________________________________