Med gitarren i famnen och blicken ut mot hennes hus rann tårarna. Ja. Jag, Justin Bieber grät. Men någon som betyder allt för mig bara dumpade mig plötsligt. Varför vet jag inte. Hon var min bästa vän... Min flickvän. Min syster - Att vara ihop med sin syster värkar lite konstigt men hon var värkligen som en syster för mig - och mitt allt. Jag var förstörd. Bokstavligen. Jag har inte lämnat mitt rum på fem dagar. Vinden susade i mina öron. Solen värmde min hud. Sittandes på min hyfsat stora balkong blev jag. Min bok framför mig - där jag brukar skriva mina låt texter - och pennan i min hand. Gitarren ställde jag åt sidan för en stund. Jag tårkade bort en tår som slank ut. Varför? Varför blev det såhär? Hur kunde det bli såhär? Det var så bra tills hon fick det jävlar smset! Hon blev rädd och började gråta. Så började det. Och såhär värkade det sluta. Att jag ruttnar här på balkongen med en gitarr och en bok. Olycklig. 

''Gubben...'' Hörde jag en vänlig röst säga från rummet. Jag orkade inte bry mig.

''Kan du åtminstånde komma ner och äta? Klockan är halv åtta.'' Sa hon och gick mot mig. 

''Bara snälla... Låt mig vara. Jag kommer ner när jag har lust.'' Svarade jag en aning kaxigt. Det var inte meningen att det skulle låta så kaxigt. Hon suckade och gick ut igen. Jag släppte en tår men torkade bort den lika snabbt. Jag drog åt mig boken och började smått sjunga på den.

''Lately I've been thinking, thinking about what we had And I know it was hard, it was all that we knew, yeah Have you been drinking, to take all the pain away? I wish that I could give you what you deserve Cause nothing can ever, ever replace you Nothing can make me feel like you do, yeah You know there's no one, I can relate to I know we won't find a love that's so true.....'' Det var en del av min låt: Nothing like us. Den handlar om mig och Lola. Jag har inte skrivit klart den ännu. Jag hörde skratt från trottoaren. Skrattet var så likt någons... Jag kände igen det så väl! Jag ställde mig upp och tittade mot personerna som skrattade. Aria och... Lola. För en sekund stannade hela världen. Jag satte mig ner igen med en dunst... Hade hon gått vidare?

     

''Ja! Det är sant!'' Skrattade Aria så hon var alldeles röd i ansiktet. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Men skrattadet upphörde då jag fick syn på honom. Justin. Han satt på sin balkong alldeles förstörd. Mitt stora leende försvann snabbt och mina ögon blev tårfyllda. Tårar rann ner för hans kinder. Har jag gjort detta? Fått honom att gråta? Att bli sårad? Jag kände hur en tår rann ner för min kind. Skuldkänslorna kom tillbaka. Han förstår inte varför jag gjorde det. Om han bara visste skulle han kanske förstått. Men jag kan inte säga. Jag kan bara inte! Han tittade på mig med en ledsen blick och mimade ''Why?''. Men jag kunde inte svara på den frågan. Svar hade jag, ja. För att jag älskar honom. Jag skyddar honom på detta sätt.

''Lola?'' Sa Aria med en rynka i pannan och tog tag i min hand.

''Mm, Va?'' Sa jag och torkade bort mina tårar. 

''Vad är det? Varför gråter du?'' Frågade hon.

''Jag...'' Började jag. Men jag tyckte hon hade hört nog om allt som hänt och förkänade att ha like kul ändå. ''... Bara glädje tårar'' Sa jag istället och tvingade fram ett brett leende. Hon tittade på mig misstänksamt men nickade sedan. Vi började gå igen och innan vi höll på gå förbi hans hus gav jag honom en snabb blick.

-

Vi stog utanför affären och gick in helt random. I pjamas och solbrillor. Killen som stog i kassan stirrade på oss med en konstig blick men vi låtsades som ingenting. Jag gick til en hylla full med bara chips. Jag kastade ner tre olika påsar i den blåa korgen och fortsatte mot godiset. Jag fyllde en påse med en massa godis. Jag mötte Aria vid kassan. Hon hade lastat sin korg med en massa läsk, filmer och tidningar. Jag flinade stort och betalade sedan. Det blev tre kassar fulla med en massa chips och godis. Läsk och filmer. Vi sprang hem med påsarna och ställde dem i mitt rum. Vi fixade iordning min säng med en massa kuddar och satte igång en komedi. Vi hade framme fyra olika skålar med allt vi köpte. Läsken stog på mitt lilla bord där även glas fanns. Filmen var rolig. Vi skrattade en massa. Men jag kunde inte slappna av. Jag tänkte på Justin. Hur sårad han var. Hur jag sårade honom. Skuldkänslor stänkte över mig. Jag skulle mer än gärna springa över till honom och säga förlåt och berätta allt. Men så lätt är det inte. Om jag gör det så är det ju inte så att 'Bitchen' kommer låta mig vara ifred. Snararsakt tvärt om.

-

''Är du säker på att du klarar dig själv?'' Frågade hon för femte gången. Mamma hade åkt för nån timme sen. Hon skulle till jobbet. Något hade hänt och dem behövde henne.

''För femte gången ja!'' Log jag.

''Okej... Men ring om det är något!'' Hon kramade mig hårt och log sedan.

''Jadå...'' Jag vinkade hejdå innan jag stängde dörren efter henne och sprang upp till mitt rum. Jag sneglade på klockan som visade prick 23:00 och kastade mig sedan i sängen. Med en suck drog jag täcket över mig och tittade upp i taket. Den ända jag kunde tänka på nu var Justin. Med honom i tankarna somnade jag snabbt.

-

Jag vaknade hastigt av att något nerifrån slängdes i - väggen eller - golvet. Jag for ur sängen och smög ut ur mitt rum. Klockan visade 00:15. Jag smög ner för trappan med hjärtat i halsen. Det var alldeles kol svart i hela huset. Golvet i hallen var full med massor av glasbitar. På golvet låg även en tavla. Jag smög fram till hallen och tog upp den. Det var en bild på mig och Justin tillsammans. Jag ställde den på den vita möblen och fortsatte ut mot köket.

''Hallå? Mamma? Är det du?'' Ropade jag. Osmart om det vore någon tjuv. Jag bet mig nervöst i leppen. Jag smög fram till vasken där det låg en köks-kniv. Jag tog den i handen och vände mig om. Jag blev alldeles chockad när jag såg vem som stog där. Paniken steg.

''Du minns väl mig..?'' Flinade hon. En pistol skymdes i hennes högra hand.....

__________________________________________________________________________________________________________