Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 24. More then friends...
''J-Justin?'' stammade jag fram för att vara säker på att det värkligen var han.
''Ja, Lola det är jag.'' sa han och kramade mig. Ett litet leende spred sig på mina leppar. Han kom. Han kom för mig. Jag var alldeles skakig och kände mig svag. Mina ögon var tunga och min kropp var öm. Ont hade jag i hela kroppen. Synen var suddig och syre var svårt att få.
''Lola... Säg mig. Vem är hon?'' frågade han och höll mig i hans famn.
''H-hon...H-hon...Är...S-'' började jag men kunde inte fortsätta. Mina ögon slocknade och hela jag blev tung. Mina andetag blev tunga och färre. Mitt hjärta kände jag dunkade saktare och saktare.
''Lola?'' hörde jag Justin säga långt ifrån mig. Jag hörde hur hans skrek mitt namn men jag var redan borta... Maybe in heaven.....
Allting var vitt. Ingenting fanns. Bara jag. Ingen himmel. Ingen sol. Inga hus. Bara jag. Jag sprang och sprang men kom ingen stanns. Jag märkte att jag kunde gå. Att smärtan var borta. Förvånat tittade jag mig på armarna och magen. Inga blåmärken och inget blod. Jag kände hur tårarna var påväg att komma. Den första tanken som slog mig var att... Att jag var... Död.
''Vakna... Kom igen... Lev!'' hörde jag en röst säga. Jag sprang mot hållet jag hörde det komma ifrån... När jag stannade blev allting ljusare än någonsin.
''Gud... Tack hon lever!'' sa en man som stog jämte mig. Synen var otydlig. Men jag kunde se tillräckligt bra för att se att jag låg på en bår med fem doktorer runt mig.
.
Jag vaknade sakta av soljuset som kommit in genom den lilla springan från persienen. Min blick föll på killen som låg jämte mig. Justin. Han var alldeles utmattad. Jag tittade mig omkring. Jag var på sjukhuset... Igen. Huvudet gjorde ont. Faktiskt hela kroppen. Jag hade få minnen om vad som hände den natten. Jag blev kidnappad. Slagen tills jag hostade blod. Och... Kanske var det Justin som räddade mig? Jag minnns inte. Jag kollade på klockan som hängde på den vita väggen framför mig, 15:26. Jag har sovit sen inatt... Då det faktiskt hände. Det var hemskt. Dörren flög upp in kom två poliser. Dem var kanske runt 35-40 år. Dem gick fram till mig och tittade på en lapp dem hade i handen.
''Lola Monroe?'' frågade den ena. Jag nickade lite förvånat över vad som händer. Justin som nyligen sov satt upp i sängen helt vaken och lika förvånad som mig.
''Vi är här för att ställa några frågor, går det bra?'' frågade han med en hes stämma. Jag kunde inget mer än att nicka och sedan vänta på frågorna.
''Har du några minnen om vem som hjärnings mannen är?'' frågade han. Jag svalde hårt och kollade på honom med en rädd blick.
''Ehm... Jag vet inte...'' sa jag med en darrig röst. Dem tittade misstänksamt på mig. Jag visste såklart vem det var. Men jag kunde inte säga det... Då skulle jag dö. Hon hade hotat mig. Hotat med att Justin skulle dö. Även jag.
''Är du helt säker?'' frågade han. Jag nickade.
''Du såg inte ansiktet eller? Är du säker att-''
''Om hon inte vet kan du inte tvinga henne till att minnass!'' sa Justin med en bestämd röst. Han harklade sig och nickade. Fler frågor än så var det inte för sedan gick dem. Jag är glad att Justin sa något innan jag höll på att få panik. Jag lutade mig tillbaka i sängen och pustade lätt ut. Han la sig bredvid mig och vilade blicken på mig. Jag vände min blick på honom och log smått.
''Du har sån tur att du faktiskt lever...'' viskade han halvt glad halvt allvrligt.
''Jag har tur sån tur att du finns... Annars skulle jag inte levt...'' Sa jag och la min hand på hans och kramade den mjukt. Han log och nickade lätt. Det var pågrund av honom jag överlevde. Hur vet jag inte men han räddade mig på något sätt. Jag känner mig trygg med honom. Om inte han skulle funnits då vet jag inte hur mitt liv skulle sätt ut? Som ett stort svart hål? Maybe...
.
Klockan två på eftermiddagen... Helt vindstilla och solen skiner något så extremt! Jag sitter på kanten av poolen. Mina ben är en bit ner i det svala vattnet. Blåmärken finns ännu på min kropp. Det var ju bara för två dagar sen det hände. Smärtan var nästan borta. Säkert för jag tagit smärtsillande. Att gå i bikini med massor av blåmärken är inte riktigt så snyggt... Men jag står inte ut att gå runt med kläder när det är 30'c grader varmt ute. Och inte kan man bada med kläder.
''Kom igen! Hoppas i!'' ropade Justin från andra sidan poolen. Hans hår var blött detsamma med hela honom. Inte konstigt eftersom han var vattnet. Jag flinade stort och hoppade sedan i med ett fnitter. Han simmade fram till mig med ett busigt flin. Han dök under vattent och simmade upp precis framför mig. Jag la mina armar om hans nacke samtidigt som han slingrade runt sina armar om mina höfter.
Jag kunde inget mer än att bara lee. Plötsligt så lutade han sitt ansikte längre fram och kysste mig mjukt på leppärna. Det kom faktiskt som en chock men jag har känslor för honom... Vilket innebär att detta var något jag velat göra länge! Jag besvarade kyssen och avslutade den sedan. Jag vet inte vad som flög i oss? Men detta kändes rätt. Mer än rätt! Han log nöjt detsamma gjorde jag. Han tryckte sinna läppar ännu en gång mot mina vilket var det underbaraste! Hans läppar var så mjuka att kyssa. Jag ville aldrig sluta men gjorde det när någon harklade sig. Bakom oss stog Aria med ett flin och armarna i kors.
''Men oj! Vad händer här?'' Frågade hon. Jag bara log generat. Hon har alltid trott att det var något mer mellan mig och Justin. Det har det aldrig! Inte förrens nu.
''Ehm... Jag går och hämtar dricka...'' harklade jag mig och steg upp. Allt för att få bort den pinsamma tystnaden! Selena, Nessa och Zack hade åkt. Dem hade någon konsert eller vad det nu var. Så bra timeing för min kidnappning hu? Dem hade kommit förbi snabbt till sjukhuset och sedan åkte dem. Mamma har inte fått reda på någonting ännu. Vilket var bra. För det kommer bara göra henne orolig. Jag vandrade ut i köket och gjorde några drinkar. Något att svalka sig med. Igentligen visste jag inte riktigt vad jag hällde i men det smakade gott! Jag gick ut med tre glas på den blåa brickan och ställde den sedan på det lilla bordet på terassen.
''Varsågod!'' sa jag och räckte fram det ena glaset till Aria. Han log som ett tack och tog glatt emot den. Jag gick sedan mot poolen med min och Justins drinkar. Jag la dem på kanten för att sedan hoppa i. Justin simmade mot mig med ett brett leende och tog tacksamt emot glaset.
.
''Så... Du och Justin? hu?'' frågade Aria och smuttade lätt på sin choklad frapino.
Med sugröret i munnen nickade jag lätt.
''Jepp...'' sa jag sedan.
''Jag har alltid vetat att det varit något mellan er!'' sa hon med ett flin.
''Aria, inte förrens idag var det något mer än bara vänskap. Jag vet igentligen inte vad vi har för relation?'' sa jag med en rynka i pannan. Vänner? Ihop? Lite förvirrande.
''Lola... Han gillar dig. Vilket innebär att han vill mer än bara vänskap.'' sa hon och höjde på ögonbrynen.
''Ja, jo...'' sa jag och nickade.
''Okej, nog om det! Vi sticker till stranden... Solar, badar utan killarna!'' fnittrade hon. Killarna skulle hitta på något. Vilket innebar tjejdag. Vi har shoppat och nu sitter vi på Starbuck. Sedan ska vi bege oss till stranden.
''Yes!'' skrattade jag. Vi tog frapinon i handen och gick ut från Starbuck. Påsarna med kläder hade vi i andra handen. Där i fanns nya bikinis och faktiskt handdukar. Perfekt! Jag har funderat och tänkt och funderat... Men jag har nu intalat mig själv att jag... Lola Monroe är kär i Justin Bieber. Nej, inte intalat. Jag är kär i Justin Bieber........
____________________________________________________________________________________________
Sämsta kapitlet ever! Har inte haft någon fantasi nog! Aja... Hoppas ni blir nöjda ;) Firade ni Justin något igår? Och det går massor av ryckten att hans föddelsedag blev förstörd. Eller den blev det. Justin har själv informerat det, via twitter. Stackarn! Överfallen av massor paparazzis. Dem (crewet + Justin) var nästan med om en bilolycka pgr av papzzen! Kenny va med i ett slags mål och Jaden (smith) blev skadad. Även några fans! #BeliebersHatePaparazzis trändas på twitter... Håller faktiskt med... Dem fick Justin att önska att han inte ville leva detta livet längre... Killen förkännar ett privatliv! paparazzi, show some respect and get a life! Just sayng it. Hoppas iallafall Justin mår bra nu! Pöss på er ♥♥
Kommentarer
Beundraren säger:
Nejdå! Kapitlet sög inte alls! Den var braaaa! Stackars juju! :( Hur kan dem bara göra så? Förstöra hans födelsedag och få honom att önska bort det livet han har :'( gråter!!!! They have hurt my baby...
HatePaparazzis säger:
Jävlar fucking paparazzi!!!! Hatar dem! Hur kan dem göra så mot honom!?!? Dem har inget fucking liv! Få honom att önska att han inte var känd längre? Dem äcklar mig! Förlåt för alla svordomar men seriöst... Det är inte okej att göra så mot honom! Han förkänar ett privatliv som alla andra! Get a lite papzz!!!
Love säger:
Så bra!!! Älskar din novell! Så taskigt av dem jävla paparazzisarna! Hur kan dem? Han är fan en människa och är lika sårbar som oss andra människor! Han förkänar ett privatliv lika så vi!
Trackback
