''Justin jag-'' En ringsignal avbröt mig mitt i meningen. ''Förlåt. Jag måste bara ta det här.'' Sa han ursäktande och drog upp sin mobil ur fickan innan han förde den mot örat.
''Ja hallå?'' Sa han. Jag såg hur han först blev arg. Men sedan hamnade i chock.
Han förde mobilen sakta ner från örat till mag höjd och la sedan på. Jag kunde skymta 'dolt nummer' på displayen. Det finns bara en person som har dolt nummer... Jag svalde hårt och tittade skamset upp på Justin. Oh my... Det var just detta som inte fick hända.
Jag visste precis vem som hade ringt och vad dem hade sakt. Jag svalde hårt och kollade upp på honom.
''Justin... Jag-''
''Är det sant?'' Ville han veta. Jag tittade skamset ner i golvet och började riva mig i handflatan för att distrahera mig själv.
''Titta på mig.'' Bad han med en hot full ton. Jag gjorde som han sa och vände min blick upp mot honom. Han tittade argt in i mina ögon.
''Är. Det. Sant?'' Sa han ord för ord med sammanbitna tänder. ''Jag ville inte såra dig.'' Sa jag med en tjock röst.
''Så det är sant.'' Han skakade besviket på huvudet och tog några steg närmre mig.
''Jag fick reda på det via telefon. Via telefon! Av fucking Elijah!'' Röt Justin. Hans blodådror syntes på hans spända hals.
''Jag tänkte berätta det!'' Försvarade jag mig själv. ''Du tänkte.'' Fnös han. ''Om inte han skulle ringt skulle du fått reda på det via mig, Justin.'' Sa jag med gråt i halsen. Va stark nu, Noel. Gråt inte. Inte framför honom. Inte nu.
''Är det något mer du ljugit för mig om, Summer? Hu!?'' Han flåsade argt och gick fram och tillbaks i rummet. Jag fruktade inte honom. Jag vet inte vad jag egentligen var rädd över. Kanske det faktum att han kommer hata mig? Det kunde inte bli värre. Han visste redan att jag hette Summer. Om jag inte berättade om att jag var agent skulle han säkert ta reda på det själv, vilket skulle göra det hela värre.
''Jag... Jag är en agent.'' Sa jag gråt färdigt. Jag hörde hur han stannade mitt i allt och tittade på mig med en arg blick.
''För fan!'' Röt han i full hals. Jag ryckte till och svalde hårt. ''Justin jag-''
''Du har för fan inget att säga!!'' Skrek han så hela hans ansikte blev rött. Där brast det. Tårarna började spruta ut ur ögonen som jag försökt hålla inne ett långt tag.
''Fattar du inte hur jävla dåligt jag mår!?'' Skrek jag gråtandes. ''Jag lämnade fan stan för att försöka glömma dig! För att du skulle glömma mig! Att både du och jag skulle slippa det här!'' Skrek jag och satte händerna för ansiktet.
''Jag borde inte kommit tillbaks...'' Nästan viskade jag. Jag såg hur hans ansikte mjuknade.
''Du fattar inte hur jävla svårt jag haft det i mitt liv!'' Sa jag snyftandes. ''Jag lever inte som en prinssesa eller som en rik tjej. Jag mår fan hela tiden piss! Okej! Mår du bättre nu!? Nu när du vet att hela mitt liv är en jävla röra!'' Skrek jag och slog ut med armarna. Han tittade ner i golvet men vände sedan sin blick upp mot mig. Då hans hårda blick fann sig tillbaks igen.
''Jag bryr mig fan inte! Jag har fan ingen familj! Jag har inget liv!'' Röt han. ''Jag bryr mig inte om hur jävla dåligt du mår! Din morsa och syrra blev i alla fall inte slaktade!'' Röt han argt. Jag tittade sorgset på honom.
''Nej, Justin. Det gjorde dem inte. Dem sprängdes i tusen bitar... I en fucking bil bomb.'' Sa jag och tårarna som nyligen slutat rinna började spruta ut ur ögonen igen. Han såg chockat på mig.
''Se inte så förvånad ut Justin. Jag har gått igenom mycket mer än vad du tror.'' Grät jag och lutade mig mot dörren.
Dörr handtaget trycktes ner vilket fick mig att flytta på mig. In steg Damon med en orolig blick.
''Vad pågår här?'' Undrade han med en rynka i pannan. ''Jag borde gå nu.'' Snyftade jag och smet ut genom dörren. Ner för trappan och förbi killarna som tittade som ett frågetecken på mig innan jag sprang ut genom dörren med både skorna och jackan i famnen. Jag torkade bort maskaran som hade runnit. Jag borde inte kommit tillbaks. Jag borde inte låtit mig själv falla för honom. Jag slängde in sakerna i bilen och körde snabbt därifrån med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag klarar inte av detta. Det är för mycket. Han kunde åtminstonde låta mig förklara varför jag gjorde såhär. Fast... Jag har igentligen ingen ursäkt. Jag gjorde det... För att ta fast dem. Det skulle inte göra det hela bättre. Jag gasade ännu mer och körde in i skogen där jag sedan klev ur med ett rökpacket i handen och började gå mot en liten bro där jag ställde mig lutandes mot räcket. Jag plockade ur en cigarret och tände den med hjälp av en tändare och la den mellan läpparna. Jag drog in röken i halsen och blåste ut den försiktigt. Det gjorde mig mycket lugnare. Men tårarna ville inte sluta rinna. Plötsligt öppnade sig himmlen och regn öste ner på mig. Genast var jag dyngsur och alldeles kall. Jag snyftade till. Mitt liv är så jävla stört. Allting är stört. En enda röra och helt fucked up.
''FAN!'' Röt jag och sparkade i väggen.
''Ey! Ta det lugnt Bieber.'' Sa Damon chockat. ''Jag kan fan i mig inte ta det lugnt!'' Röt jag argt. Över de jag nyligen fått reda på kan jag fan inte at det lugnt. Hon ljög fan! Hon fucking ljög! Jag andades tungt och slog mig ilsket ner på den mjuka sängen. Ljög... Hon ljög för mig. Hela jävla tiden. Ljög om vem hon var. Hennes bakrund. Hennes familj. Allt. Fucking allt. Hur kunde hon!? Det vi hade... Var det falskt!? Var det ännu en lögn? Låtsades hon pågrund av något fucking uppdrag? Eller var det vi hade äkta? Jag vet inget längre. Jag vet inte vad jag ska tycka, eller knappast tänka. Hon fick mig osäker. Över exakt allt.
''Justin. Berätta vad som hänt.'' Bad Damon lugnt. Jag skakade hastigt på huvudet. Vad fan skulle jag säga till honom? Han skulle säkert inte klara av fler nyheter än de att Slyders kommer efter mig om jag rymmer på grund av att en av hans killar dött. Han tror fortfarande det var jag som dödade Chace. Men det var inte jag... Fuck. Noel. Jag menar Summer. Hon dödade honom. Hur fucking solklart är inte det? Så som hon försvarade person som i detta fall är hon själv då vi diskuterade om att vi hade ännu en fiende...:
''Chace är död.'' Sa jag med sammanbitna käkar. Ett brett flin spred sig på Damons läppar. ''Bra, då slipper vi oroa oss för honom.'' Sa han possitivt. Jag skakade långsamt på huvudet.
''Nej, Damon. Det är inte bra. Elijah anklagar mig för att dödat honom.'' Sa jag frustrerat. ''De är inte bra.'' Skakade han på huvudet.
''Vi har ännu en fiende, Damon.'' Sa jag och slog mig ner i soffan. ''Jag kallar inte det för fiende. Dem döda eran fiende.'' Sa Noel och slog menande ut med armarna.
Självklart att det var hon. Vem annars liksom? Gjorde hon det för att hjälpa oss? Eller för att sätta dit mig? Jag suckade och la mig ner i sängen.
''Kom igen. Hur ska jag kunna hjälpa dig om du inte berättar?'' Suckade han.
''Har jag bett dig om hjälp..?'' Jag höjde på ögonbrynen. ''Nej, så lägg dig inte i.'' Fortsatte jag.
''Justin för fan!'' Röt Damon. ''Jag erbjuder fan hjälp! Jag vet att du senare kommer tacka mig. Låt mig bara veta så kan jag fixa det.'' Sa han lugnare. Jag släppte en lång, utdragen suck och satte mig sedan upp igen.
''Du kan inte lösa det. Det går inte att lösa.'' Sa jag irriterat över hur nyfiken han var.
''Det vet du inte...'' Sa han menande och korsade armarna. Jag suckade upprört och gav upp.
''Hon har ljugit. Om vem hon är och vad hon heter.'' Sa jag med ilska bubblande inom mig. ''Du skämtar va?''
''Ser det ut som det?''
''Fuck. Jag som inte trodde att hon var som Amber.'' Suckade han upprört. Amber ljög också om sig själv. Men inte för att hon var en fucking agent. Jag har aldrig fått reda på varför. Och ville heller inte det.
''Hon heter egentligen Summer Paris och är en agent. En fucking, lögnare.'' Morrade jag. Jag såg hur Damon spärrade upp ögonen. Det såg ut som all hans luft hade tagit slut.
''Paris?'' Upprepade han. Jag nickade oberört. Men kände mig krossad.
''Fan.'' Mummlade han. Jag tittade frågande på honom och fattade inte ett skit om vad som var så speciellt med det.
Han svalde hårt och tittade sedan ner i golvet.
''Vadå? Paris. Det är bara ett efternamn.'' Sa jag och ryckte på axlarna.
''Låter det inte bekant på något sätt, Justin?'' Jag skakade ointresserat på huvudet och masserade min tinning.
''Tänk efter. För fem år sedan. Då Joe dog. Pågrund av...'' Han ville att jag skulle fortsätta på meningen. Jag tittade frågande på honom och mina ögon smalnade plötsligt. Joe. Vår förra ledare som blev dödad av en agent. Det kan inte vara möjligt.
''Och efter hans död, vad gjorde du då, Justin.'' Sa Damon och tittade menande på mig. Jag svalde hårt och tittade skamset ner i golvet. Jag skakade hastigt på huvudet.
''Nej, Damon. Det är fan omöjligt.'' Protesterade jag. ''Justin, vad gjorde du.'' Ville han att jag skulle säga högt så han visste att jag förstått. Jag tittade upp på honom och drog min hand genom håret. Jag öppnade sakta min mun och utalade orden långsamt...
''Jag... Hämnades.'' Sa jag och svalde hårt. Han log snett och aploderade ironiskt.
''Exakt.'' Flinade han. Men blev sedan allvarlig. ''Och... Tillbaks till nuet. Vad tror du Summer kommer säga när hon fått reda på det?'' Jag svalde hårt och tittade med en tom blick ner i golvet. Fan.
Och vad var det om? Hämnas? Joe? En agent? What? ;)♥ Jag hann skriva HELA på bara en kväll! Helt otroligt ju! Jag säger redan nu, att nästa vecka kommer uppdateringen suga rent ut sagt. Jag ska iväg med mina två bästisar och kommer vara borta från måndag till torsdag. Jag kommer inte ha tillgång till dator och kommer då inte kunna skriva. Men jag ska försöka skriva några kapitel som jag sedan tid inställer. Alltså kommer dem komma ut det datumet och tiden jag ställt in. Vilket är toppen! Om jag bara får det att funka som jag nu inte fått när jag försökt flera gånger. Det var det. Men... Novellen börjar gå mot sitt slut. Vilket då kommer vara några kapitel till. Kanske till 40 eller 42? Jag vet ännu inte. Jag skriver i alla fall tills jag har slut på ideer. Love you!♥
