Jag öppnade hastigt mina ögon och satte mig spikrakt upp med uppspärrade ögon. Jag vaknade med känslan av att jag föll. Jag hatar den känslan. Jag satte mig på sängkanten och plötsligt bulltade mitt huvud hårt. Det kändes som om någon slog med en hammare mot mitt huvud. Ögon kändes som om dem skulle ploppa ur när som helst. Jag satte mina händer vid tinningen och knep ihop med ögonen. 

''Jävla baksmäll.'' Stönade jag och öppnade mina ögon sakta och smet in i wicen där jag drog på mig kläder och sedan fortsatte vidare in mot badrummet. Sminkade mig lätt och gick sakta ner för trappan. Jag maserade min tinning och andades tungt ut. Smärtan bulltade hårt i huvudet vilket nästan fick mig att skrika av obehag och smärta. Jag tog ett djupt andetag och släppte sedan ut all luft. Ta dig samman Noel. Sa jag tyst i mitt huvud. Pappa hade på något sätt tagit sig ur sängen och satt nu på stolen i köket med en kopp kaffe i handen. Hur han gjorde det när han knappast kunde ta sig till sängen igår kväll förstod jag inte. Men det glädjer mig att han antagligen mår bättre.

''God morgon!'' Sa han muntert. Jag ville inte förstöra hans goda start på dagen genom att svara med en dryg röst på grund av min huvudvärk.

''Mår du bra, gumman?'' Undrade han oroligt. Jag nickade lätt på huvudet.

''Jag hara bara lite huvudvärk.'' Mycket huvudvärk. ''Ta lite panodil så kommer det säkert att gå över snart.'' Sa han med sitt breda leende. Jag gjorde som han sa. Med ett glas vatten i handen och panodilen på tungan svalde jag den med hjälp av vattnet som jag sakta klunkade i mig. Min aptit var heller inte på topp nu. Jag ville bara ligga i ett mörkt rum och bara sova. En lång stund. Men det kunde jag inte. Jag hade skola. Och tanken om att stanna hemma fick mig att tvivla om jag verkligen måste gå till skolan. Men skakade snabbt bort tanken då jag inte ville skolka på grund av huvudvärken jag visste jag skulle få när jag festade igår. Suckandes tog jag en banan i handen och drog bort skalet innan jag tuggade i mig den tills kalet var det ända kvar.

''Jag sticker nu.'' Sa jag och tvingade fram ett leende. Han nickade till svars och stirrade med en tom blick på mobil skärmen. Jag gick smärtsamt ut mot hallen och drog på mig mina skin stövlar och min jacka innan jag steg ur huset med min väska i handen.

 

''Aså ni skulle sätt honom igår!'' Pep Shana lyckligt till. Min huvudvärk hade säkta tynat bort. Men den fanns fortfarande i bakrunden. 

''Vi vet... Han var underbart snygg och bla bla bla.'' Stönade Mike och lutade sitt huvud mot sin handflata.

''Ja... Och han var jätte charmig!'' Sa hon över lyckligt. Hon hade babblat om honom hela förmiddagen. Om hur underbar han var och hur roligt dem hade det och så vidare. Alla tre hade somnat redan efter fem minuter. Nej, men tjatigt kan man ju säga att det var.

''Vi fattar gumman.'' Sa Cece och tvingade fram ett leende. ''Bjöd han ut dig då?'' Undrade jag och pillade med min gaffel i salladen jag köpt som smakade alldeles torr. 

''Men duh! Självklart gjorde han det!'' Sa hon som om det vore självklart.

''Vart ska ni då? Och när ska ni på dejten?'' Undrade Cece nu intresserat. Hon log stolt och tog en klunk av sitt is vatten.

''Faktiskt, ikväll. Vi ska äta på en restaurang.'' Sa hon glatt. ''Ikväll? Vad ska du ha på dig då?'' Fortsatte Cece att ställa frågor. Hon ryckte lätt på axlarna.

''Jag har ingen aning.'' Sa hon en aning nedstämt. Cece sken upp i ett brett leende.

''Jag och Noel har verkligen inget för oss idag. Vi kan hjälpa dig!' Sa hon glatt. ''Åh, vill ni det?'' Sa Shana tacksamt.

''Vänta... Cece jag-''

''Det gör vi gärna!'' Avbröt Cece mig och nickade. Jag suckade högt och lutade mig bak i stolen. Hon hade inte ens frågat mig om jag hade planerat något. Som jag nu hade. Justin... Jag skulle berätta för honom idag. Men i för sig... Det kan vänta.

''Ska vi åka då?'' Sa jag nu med ett leende. Jag sköt upp det... Igen. Typiskt mig. Men ikväll. Ikväll ska jag minnsan göra det. Och nu lovar jag dyrt.

 

Jag slängde mig trött i Shanas mjuka säng.

''Nästa!'' Ropade Shana från hennes wic. Vi hade provat kläder i timmar nu. Eller med andra ord, Shana provade och vi letade upp kläder till henne. Både jag och Cece var hur trötta som helst medans Shana var hur pigg som helst. Hon var alldeles hyper.

''Hallå?'' Hon steg ut genom dörren och korsade armarna framför bröstet.

''Kom igen nu tjejer.'' Klagade Shana upprört. ''Ta den här. Den blir fin.'' Sa jag suckandes och slängde den vita klänningen jag en gång lånade från henne. Den gången vi skulle på Seans fest.

''Nej... Jag vill ha något speciellt.'' Stönade hon. ''Den är speciell. Bara prova den.'' Jag satte mig upp och tittade menande på henne.

''Fine.'' gav hon upp och gick in med klänningen till wicen. ''Snälla säg att hon gillar den.'' Viskade Cece.

''Jag hörde det!'' Hojtade Shana. Efter drygt 3 minuter öppnades dörren. Ut klev Shana med den vackra klänningen som fick bådas munnar att falla till golvet. Den satt perfekt på henne. Nästan bättre än på mig.

''Nja... Jag vet inte.'' Sa hon tveksamt och tittade ner på den. Både jag och Cece flög upp på benen och rusade fram till henne.

''Den är ju perfekt!'' Tjöt Cece. ''Kan jag inte ha på mig en annan?'' Hon höll verkligen inte med.

''Hell no!'' Sa jag snabbt. ''Den ska du ha. Där med basta.'' Höll Cece med. När hon väl tittat sig i spegeln i drygt en halv timme såg hon mycket nöjdare ut. Hon snurrade runt framför oss med ett brett leende. Hennes hår hade hon lockat och smetat på rött läppstift på läpparna.

''Vad tycks?'' Sa hon stolt. Både jag och Cece gav tummen upp. Jag sneglade på klockan som hängde över dörren och spärrade upp ögonen. Den var snart halv 8.

''Jag måste gå nu!'' Sa jag hastigt. ''Vi ses imorgon.'' Log dem båda och kramade om mig innan dem lät mig gå. Jag skyndade mig ner för trappan, ut mot hallen där jag drog på mig ytte kläderna och sedan vidare ut mot bilen. Jag satte mig snabbt i den och körde ut från henne uppfart och vidare ut på vägen. Jag var tvungen att åka till Justin. Det var ett måste för mig att berätta det. För jag vet att om ja inte gör det nu, kommer jag aldrig göra det. Jag kommer bara skjuta upp det vartenda gång och tillslut har han fått reda på det av sig själv. Eller från någon annan som jag fruktar, Slyders. Om han berättar för Justin kommer jag flippa ur. Jag vill inte att Justin ska få reda på sanningen från någon annan än mig. Jag ska ta smällen. Över att jag kom tillbaks på grund av kärleken och att jag ens tillät honom komma nära mig. Med blicken spännd på vägen gasade jag med foten på pedalen. Väl framme rullade jag upp på deras uppfart och hoppades på att Justin skulle vara den enda hemma. Men såg att alla tre bilar stod parkerade på grus planen. Jag tog ett djupt andetag innan jag sakta steg ur bilen och började gå mot dörren. Jag klarar av detta. Det är bara att berätta. Svårare än så är det inte. Intalade jag mig själv innan jag tog modet till att knacka på dörren. Nervöst stod jag och blängde på den vita dörren och hoppades på att ingen skulle öppna, även fast jag visste att vartenda en var hemma. Steg hördes komma mot hallen och snart stod Damon vid dörr öppningen och log sitt snea leende.

''Noel. Det var ett tag sedan.'' Sa han med en hes stämma. Jag tittade upp på honom från första trappsteget vilket fick mig väldigt kort.

''Kom in.'' Sa han och öppnade upp hela dörren så jag kunde trippa in. Strax efter jag stigit in stängde jag dörren efter mig och drog sakta av mig ytter kläderna.

''Har det hänt något?'' Undrade han bekymrat när han sätt hur nedstämd och tyst jag var.

''Ehm... Nej, inte direkt.'' Svarade jag medans jag slängde av mig skorna. ''Är Justin hemma?''

''Of course!'' Sa han som om det var självklart att det var Justin jag sökte. ''Han är där uppe.'' Sa han och pekade med hela armen för att förtydla att han var på över våningen. Antagligen i sitt rum. 

''Tack.'' Sa jag med ett på tvingat leende och började gå in i huset. Jag gick förbi vardagsrummet där resten av killarna satt.

''Hej Noel!'' Sa alla glatt. ''Hej hej!'' Sa jag leendes och fortsatte upp för den långa trä trappan. Jag gick förbi några rum innan jag nu stod utanför Justins. Jag tog ett djupt andetag och knackade sedan på dörren.

''Kom in!'' Ropade Justin inifrån. Jag svalde hårt och tryckte sakta ner handtaget. Nu finns det ingen återvändo. Sa en röst inom mig. Det fick mig ännu räddare. Jag steg nervöst in och stängde dörren försiktigt efter mig.

''Hej.'' Sa han muntert och steg fram till mig. Han drog mig närmre honom och kysste min kind. När han såg att jag varken svarade eller gav honom en blick började han bli orolig.

''Noel... Ha det hänt något?'' Undrade han oroligt. Jag svalde hårt och vände sakta min blick upp mot hans ögon höjd. Jag mötte hans oroliga blick som sökte efter svar.

''Jag... Ehm...'' Började jag. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Rädslan kröp upp för ryggraden och attackerade min hjärna. Jag var inte rädd för att berätta. Jag var rädd över hans reaktion. Hur han skulle reagera efter ja berättat det.

''Justin jag-'' En ringsignal avbröt mig mitt i meningen. ''Förlåt. Jag måste bara ta det här.'' Sa han ursäktande och drog upp sin mobil ur fickan innan han förde den mot örat.

''Ja hallå?'' Sa han. Jag såg hur han först blev arg. Men sedan hamnade i chock.

                  

Han förde mobilen sakta ner från örat till mag höjd och la sedan på. Jag kunde skymta 'dolt nummer' på displayen. Det finns bara en person som har dolt nummer... Jag svalde hårt och tittade skamset upp på Justin. Oh my... Det var just detta som inte fick hända.