Tårarna rann som en flod ner för mina kinder och smärtan spridit sig i magen var obeskrivlig. Jag hörde hur en dörr smälldes upp. Steg hördes gå förbi all bås. Jag tystnade för en sekund och tittade upp på handtaget som sakta trycktes ner. När personen insätt att det var låst knackade dem bara på dörren.

''Noel...'' Sa Justin lugnt. Bara av att höra hans röst fick det hela värre. Så jag lät mitt gråtande fortsätta.

''Snälla Noel. Låt mig förklara.'' Försökte han. Jag snyftade till och drog mina knän tätt intill mig innan jag slingrade mina armar runt benen. 

''Snälla... Låt mig förklara.'' Bad han ännu en gång. Jag tittade ett långt tag ner på mina knä och skakade sedan på huvudet även fast jag visste att han inte såg det. Jag hörde hur han lutade sig mot dörren och sjönk sedan ner för den och satt nu på golvet. Dörren var det ända som fanns mellan oss. Nu tror jag på vad jag sa innan. Att han hade gått vidare. Han hade fullständigt gjort det. Jag kände hur hans hand gled under dörr glipan och letade efter min hand. Jag stirrade tårögt på den och tvekade på om jag skulle kramade om hans hand. Eller bara låta honom fortsätta leta efter min hand. Jag sträckte ner min hand, försiktigt, mot hans hand och när det bara var en centimeter ifrån att dem nuddades stannade jag upp. Jag andades tungt ut och lät min hand försiktigt landa på hans hand. Jag hörde hur han snyftade till på andra sidan och kramade mjukt om min hand. I tystnad satt vi där, med en dörr mellan oss och våra händer ihop flätade genom dörr glipan. Jag ville inte vara den som avbröt tystnaden. Jag ville inte att den skulle avbrytas överhuvudtaget. En lång, utdragen suck flög ur min strupe. Jag skulle precis till att öppna min mun då dörren till detta rummet öppnades.

''Justin? Jag har letat efter dig!'' Sa en pipig röst. Victoria. Justin suckade irriterat och svarade inte. 

''Justin? Detta är tjej toan. Vad gör du här? Kom nu! Lektionen börjar snart!'' Sa hon och steg hördes komma mot honom. Men Justin gjorde inget.

''Gå du.'' Sa han bara. Hon suckade. ''Vad gör du här? Bara svara på frågan.'' Bad hon upprört.

''Lämna mig bara ifred.'' Mina öron var stora. Jag hörde hela deras diskution. Och det glädje mig att Justin inte följde med. Utan valde att sitta kvar hos mig.

''Du svarade inte på min fråga.'' Sa hon envist. Jag himmlade med ögonen. Kan hon inte bara sticka härifrån!? 

''Stick, nu! Innan jag ångrar att jag ens lärde känna dig.'' Morrade Justin bittert. Jag visste att Victoria inte blev rädd. Hon är som mig. En agent. Men hon flämtade till ändå. Bitch. Tänkte jag.

''Stick!!'' Skrek Justin åt henne vilket denna gången värkade få henne rädd, dörren öppnades och hennes klackar hördes springa ut från rummet innan dörren stängdes igen. Justins hand var fortfarande ihop flätad med min. Han släppte aldrig taget om den även då Victoria kom in. Men jag var fortfarande ledsen, sårad och krossad över det han gjort mot mig. Bedragit mig. Fatta hur mitt förtroende för honom har minskat enormt. Jag kommer inte kunna lita på honom. På väldigt länge. Och om jag ens förlåter honom... Wow, då är det ett enormt framsteg. För jag har både svårt att lita på folk och förlåta folk då jag är rädd att dem kommer såra mig igen. Jag hörde ur hans suckade högt.

''Snälla... Kom ut Noel.'' Bad han lugnt. Jag knep ihop ögonen för att inte börja gråta igen. jag öppnade munnen i ett försök att säga något. Men orden ville inte komma ut ur min mun.

''Du...'' Började jag tyst. ''Du sårade... Mig...'' Snyftade jag.

''Jag vet Noel! Jag känner mig hemsk. Okej? Jag vet att jag inte förkännar någon som dig. Eftersom du varit så ärlig mot mig hela tiden. Och så kommer jag och bedrar dig bakom ryggen.'' Sa han sorgset. Det gjorde ont att  höra att jag varit ärlig mot honom hela tiden. Men i själva värket var jag bedragaren här. Jag kunde inte låta honom få skuldkänslor för det medans jag sitter här och inte är den jag säger att jag är.

''Sluta...'' Bad jag honom snabbt. ''Sluta säga så.'' Snyftade jag. Jag släppte taget om hans hand, ställde mig upp på mina ben och öppnade dörren hastigt. Han tittade förvånat upp på mig innan han ställde sig upp framför mig. Jag tittade skamset ner i golvet innan jag tog några steg fram och slingrade mina armar runt hans hals och kramade honom hårt.

                 

''Förlåter du mig?'' Ville han försäkra sig om. Jag drog in hans underbara doft och drog mina fingrar genom hans underbara lena hår.

''Ja, Justin. Jag förlåter dig.'' Sa jag  och pussade hans mjuka kind. Han fick mig att få skuldkänslor och känna mig hemsk. Hur mycket jag ljuger för honom. Jag står inte ut. Han kommer hata mig när jag berättar. Hata mig så mycket att det inte går att förlåta...