Jag tittade upp på Brook som nu stod framför mig med en orolig blick. Jag tårkade snabbt bort den enstaka tåren som runnit ner för min kind och tryckte fram ett leende.

''Har det hänt något?'' Undrade hon oroligt och böjde sig ner så hon kom ner i min nivå. Jag lutade min haka mot mina knän jag dragit upp tätt mot mig och skakade försiktigt på huvudet.

''Vill du prata om det?'' Hon såg givetvist att jag ljög. Och andra sidan hade jag inte försökt ljuga för henne eller ens slänga ihop en lögn. Jag skakade ännu en gång på huvudet. Jag ville inte, kunde inte och orkade inte.

''Du behöver inte.'' Sa hon och tryckte fram ett vänligt leende innan hon hjälpte mig upp på benen.

''Ska vi titta på en film?'' Undrade hon och gick med mig till soffan. Jag hade inte lust att prata. Knappt titta på en ynka film som hon gett som förlsag. Men jag valde att bara nicka i alla fall och slog mig ner på den mjuka, vita soffan i väntan på att hon skulle sätta igång filmen hon höll på att välja. Jag drog den ljus rosa filten om mig och bytte till en mycket bekvämare ställning innan jag vände blicken mot tv skärmen igen.

 

Jag smuttade försiktigt på den kokheta tet jag hade i en röd kopp mellan mina händer. Jag fattade inte varför jag drack något varmt när solen sken extremt mycket där ute. Men det lugnande mig från allt jag fått ta in på bara en dag. Men jag kunde inte släppa tanken om Justin. Hans ledsna ögon som kollade på mig och ville höra att mina känslor ännu var kvar för honom. Att de han kände för mig, kände jag för honom. Men det var omöjligt i detta fall. Så som vi splittrades, jag minns inte riktigt hur, eftersom jag aldrig ägnat mig tid till att tänka tillbaks, men jag minns bara att Justin plötsligt inte fanns vid mina sida. Utan var helt borta. Först i började reagerade jag inte. Jag antog att han hänge med killarna. Men när han aldrig kom tillbaks... Då var jag krossad. Krossad som i förstörd, sårad, ensam... Övergiven. Men vad trodde han? Att jag skulle lotsas som ingenting efter ett år? Att jag skulle vänta på honom tills jag en dag skulle få träffa honom igen? Men om 5 Lobos aldrig skulle funnit oss... Vad skulle då hänt? Jag skulle förmodligen fortsatt med mitt fridfulla liv medans Justin med sitt. Vi skulle nog aldrig träffats igen... Jag skulle kanske glömma Justin för gott? Jag vill inte ha en relation med Justin igen, för jag känner inte så för honom. Men jag vill heller inte förlora honom, igen. Jag kände mig splitrad om hur jag skulle hantera hela situationen. Hur jag skulle fixa Justins brustna hjärta och samtidigt försöka att inte bli dödad av 5L.

''Hej babe!'' Hörde jag en hes stämma en bit bort från mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag tvingade fram ett muntert leende och började gå mot hallen där han befann sig. Han log mjukt mot mig innan han drog mig tätt intill honom och kysste mig mjukt på läpparna. Jag ville känna den pirriga känslan i magen, känna fyrverkerierna smälla runt om oss... Men inget hände. Jag kunde varken känna fjärilarna i magen eller den underbara känslan som annars brukade uppstå. Jag lutade mig ifrån honom och log mjukt innan jag gick mot köket.

''Hur var det hos killarna då?'' Försökte jag prata bort mitt plötsligt, konstiga beteende. Han började sakta gå in i köket och slog sig ner på en utav stolarna.

''Bra, som vanligt.''

''Vad gjorde ni?''

''Värst vad många frågor du ställer, Summer.'' Sa han med en gnutta klageri i rösten medans resten var med den vanliga glada tonen.

''Jag är bara nyfiken.'' Sa jag och ryckte på axlarna.

''Det är fest ikväll.'' Sa han plötsligt. Jag tittade frågande på honom. ''Och vad vill du få sagt med det?''

''Jag tänkte att vi skulle gå.''

''Nej, nej inget festande för min del.'' På senaste tiden hade jag blivit tråkig. Hellre stannat hemma än att hänga med mina vänner och festa. En del av det är på grund av Justin och mitt splittrande. Resten har jag faktiskt ingen aning om?

''Kom igen'' Bad han. ''Det kommer bli roligt.'' Försökte han att övertala mig. Jag skakade sakta på huvudet och gick fram till honom.

''Inte ikväll.'' Jag satte min hand på hans lena kind och strök den med min tumme. Dörren smälldes upp och in steg Brook med ett brett leende.

''Jo, Summer. Vi ska på fest. Med vi, menar jag alla tre.'' Sa hon bestämt och gick raka vägen till min wic. Hon bara dök upp, sådär plötsligt så man nästan ryckte till. Jag suckade men kunde inte hålla emot leendet som sedan sprack upp på mina läppar.

''Kom igen nu, Summer!'' Ropade hon ivrigt. Jag lyfte ögonbrynen mot Jay som log finurligt mot mig.

''Fine.'' Mumlade jag tyst fram innan jag styrde mina steg mot wicen som nu skramlade av att hon letade som en galning efter ett fint plagg.

''Seriöst, Brook.'' Stönade jag. ''Seriöst, Summer. Ja'' Sa hon och vände sig mot mig med ett leende.

''Vi festar lite så du glömmer vad det än är som fått dig ledsen, okej?'' Hon släppte kläderna hon hade i sina händer och omfamnade mig mjukt. Jag log tacksamt och kramade mjukt om henne. En sådan som Brook är just den sorten vän jag behöver. En sådan vän behöver alla.

''Så... Låt oss piffa upp dig lite.'' Flinade hon och fortsatte med sitt letande. 

 

''Vilken färg?'' Hon höll fram en stor ögonskuggs pallet med massor av färger. Jag tittade fundersamt på alla dem fina färgerna men valde ändå den lite beigea färgen som hon sedan duttade på mina stängda ögonlock. Hon satte på eyeliner, maskara och slutligen ett rosa rött lepstift som hon smetade på bådas läppar. Jag hade ingen lust att klä upp mig. Så någon klänning valde jag inte. Utan klädde mig bara enkelt i ett vitt kort linne som visade min mage ändan upp till naveln och ett par vita slitna shorts. Jag satte slutligen på mig ett par rosa sandaler och granskade mig i hel kropps spegeln.

''Nå?'' Jag vände mig om och förväntade mig att Brook skulle stå där men istället mötte jag Jays breda leende. 

''Så vacker du är, Shawty'' Jag stelnade till tittade chockat ner i golvet. Shawty, just vad Justin kallat mig några få gånger. Vilket påminner mig om honom. Jag vände snabbt min blick upp mot honom och tvingade fram ett leende. Han gick sakta fram till mig och pussade mig på pannan. Jag vände mig om och granska oss i spegeln där vi stod. Han slingrade sina armar om min midja bakifrån och pussade sedan min kind. En del av min kropp skrek av ånger, att han skulle hålla sin händer borta från mig medans den andra delen ville ha honom nära mig. Jag gick ur hans grepp och letade efter Brook med blicken.

''Vart är Brook?'' Undrade jag med min blick som ännu inte kunde sluta leta.

''Här!'' Sa hon och steg fram med ett brett leende. En grå magtröja och ett par rosa shorts prydde hennes kurviga kropp och ett par vita sandaler satt på hennes fötter. Jag log brett mot henne innan jag gick fram med hastiga steg.

''Enkelt men fint.'' Log hon och lät sin blick granska mina kläder.

''Och likt.'' Skrattade jag. När jag granskade hennes kläder ännu en gång fick jag syn på en liten stjärna in tatuerad på magen strax vid shortsens kant. Det fick mig att tänka på kvällen vi var fulla och gjorde något hysteriskt galet. Nämligen tatuerade oss. Jag hade aldrig, aldrig gjort det om jag var nykter. Men den kvällen var vi extremt packade och visste antagligen inte riktigt vad vi gjorde. Båda två har stjärnor på ungefär samma ställe. Den tyder på evig vänskap, i alla fall vad vi hittade på. Kanske ännu en anledning till att jag inte vill festa?

''Nog om beröm, vi sticker nu.'' Sa Jay och steg förbi oss. Ett fnitter lämnade bådas läppar innan vi gjorde som han sa och följde med ut till bilen. I Cancun är det fester varenda kväll. Diskotek, nattklubbar, strandfester. Allt möjligt. Men vanligast här är strandfester eftersom Cancuns stränder är underbart vackra. Denna kvällen var det något väldigt speciellt. Och självklart skulle man hålla festen på stranden då det fanns mest plats där. Egentligen visste jag inte vad som skulle hända ikväll eller vad som var så speciellt som fick alla att åka till festen. Jag var heller inte nyfiken. Inget jag behövde veta. Jag ville inte ens gå. Så varför ens anstränga sig att få reda på saker om festen? En stor parkering prydde den breda asfalten som var smäck full av bilar. Parkeringen var vad man kan säga överallt. Bilar hade kört upp på gräsplättar och parkerat där medans andra till och med parkerat en bit ner på stranden.

''Hoppas ut så fixar jag parkering.'' Sa Jay fullt upptagen av att leta efter en ledig parkering.

''Tack babe'' Log jag och pussade honom mjukt på kinden innan både jag och Brook försvann ut ur bilen och styrde våra steg ner mot den proppfulla stranden. Det kryllade med dansande, fulla skrattandes folk. Det skrämde mig en aning. Jag krokade ihop våra armar för att vara säker att vi inte skulle tappa bort varandra när vi trängde oss förbi all folk. Jag kände hur folk puttade på oss och tryckte sina armbågar - säkert omedvetet - mot våra kroppar. Det fick mig irriterad. Att folk inte kan visa lite respekt och låta oss gå förbi. Men jag höll mig lugn och när vi väl tagit oss ut på andra sidan kände jag hur havet snuddade vid mina fötter. De svala vattnet gjorde mig lugn igen och jag kunde låta all ilska inom mig blåsas bort.

''Stanna här så hämtar jag något att dricka'' Sa Brook utan att ens vänta på ett svar och försvann bort bland folk massan. Där stod jag, nu ensam, i hopp om att hon snart skulle komma tillbaks och inte fastnat vid någon snygg kille hon flörtat med på vägen. Jag gick en bit bort från all dunkade musik, dansande folk, skrattande ljud och slog mig ner på den fina sanden vid havets slut. Med försiktiga drag drog jag av mig mina sandaler och la dem vid sidan så jag kunde strecka ut mina ben mot det ljumma vattnet. Om jag skulle haft en bikini och handduk skulle jag mer än gärna hoppat i. Det frestade mig att hoppa in med kläderna på. Men ville inte att galna Summer skulle hoppa fram, utan höll mig lugn. Vinden smällde till mig i ansiktet och havets vatten smekte mina ben.

''Varför sitter du här, ensam.'' Sa en röst plötsligt. Jag ryckte till och vände hastigt på huvudet. En lång välkänd person stod bakom mig. Jag vände huvudet återigen mot havet och ryckte lätt på axlarna.

''Väntar på min vän som tar allt för god tid på sig att hämta dricka. Vad gör du här, Damon?'' Han gick sakta fram till mig och satte sig sakta jämte mig.

''Vad hände mellan dig och Justin?'' Frågade han utan att svara på min fråga. Jag suckade högt och vände min blick mot honom. Jag ville inte prata om det. Men jag visste att han inte skulle ge sig förrän jag sagt det. Bäst att inte försöka smita då...

''Det är komplicerat.''

''Så komplicerat är det nog inte.''

''Efter vi stack från New York, då splittrades alla. Men jag antar att resten av er höll ihop medans jag och Justin höll ihop... En tidsperiod... Tills allting blev komplicerat. Även vi splittrades. Han hörde aldrig av sig, jag hörde aldrig av mig. Och plötsligt så har ett helt år gått.'' Andades jag sorgset.

''Men än idag har Justin känslor för mig...''

''Vilket du inte har för honom?''

''De är problemet.''

''Vadå? Att du inte har känslor för honom?'' Han tittade förvirrat på mig. Jag skakade snabbt på huvudet.

''Nej, utan under hela året som gått har jag trott att han inte ville veta av mig. Men i själv värker var det tvärtom. Och han har haft det hela tiden. Vilket jag var osäker på. Förrän han skjutsade mig hem och en hel diskussion sattes igång vilket fick oss att skiljas åt som ovänner, igen.'' Suckade jag.

''Men ge honom en chans till då?''

''Nej, nej det går inte. Du förstår inte. Jag har redan en kille. Jag gick vidare.'' Jag ryckte på axlarna och hoppades innerligt på att Brook snart skulle dyka upp.

''Damon!'' Hörde jag en irriterad stämma ropa. Både jag och han vände oss om och fick syn på Justin en bit bort. Jag tittade länge på honom som sedan fastande med sin blick på mig men bara vände sig om och gick men arga bestämda steg.

''Kom hem till oss imorgon, det är viktigt.'' Och självklart stack han innan jag hann svara. Varför gör alla så!? Jag följde honom med blicken och fastande ännu en gång på Justin som började gå in bland all folk. Men innan han försvann helt, gav han mig en sista sorgsen blick...

Skriv gärna era osikter om DNR. Tycker ni den är bra en så länge?♥ Och fortsätt kommentera! Era kommentarer betyder mycket för mig. Puss älskar er!♥