''Damon..? Stefan, Zack, Tyler?'' Jag tittade förvirrat på dem men kände hur glädjen spred sig innom mig. Hur jag ville skutta runt av glädje som ett litet barn. Men höll mig lugn och log brett mot dem. Han såg inte alls lika glad ut som mig. Ingen utav dem.
''Åh, eh... Kom in.'' Harklade jag mig och lät dem stiga förbi mig. Dem var självklart dyngsura eftersom regnet inte direkt slutat utan helt tvärt om, det öste ner mot taket vilket fick det att låta en massa.
''Vart har du varit hela morgonen?'' Undrade Damon medans han drog av sig sin dyngsura tshirt och drog på sig den jag hade lagt fram för honom. Dem andra gjorde detsamma och slog sig ner på dem få stolarna som fanns och resten på min säng.
''Hos en brud som jag mötte på någon nattklubb.'' Sa jag och ryckte på axlarna.
''Var hon snygg?'' Frågade Zack hastigt med ett snett flin.
''Om hon var!'' Flinade jag och lutade mig mot bordskanten.
''Killar, vi kom inte hit för att prata om tjejer.'' Stoppade Damon vårat spontana samtalsämne. Dom tittade allvarligt på honom och nickade med en suck.
''Har Rick hittat oss?'' Frågade Taylor nervöst. Jag antog att ingen mer än Damon och Stefan visste. Damon skakade långsamt på huvudet.
''Vi har inte tid att diskutera det här.'' Sa Damon. Stefan vände sin blick mot mig och suckade...

Denna morgonen vaknade jag vid 10 av att det ös regnade. Konstigt nog så sken solen ändå. Jag satte mig sakta upp i den stora dubbel sängen och gnuggade mig trött i ögonen. Jämte mig låg en utmattad Jay som fortfarande sov och hade inte märkt av regnet. Jag drog bort täcket från min kropp och satte mig på sängkanten innan jag långsamt satte ner den ena foten på det iskalla golvet innan jag satte ner den andra. Med trötta, långsamma steg tog jag mig till WICen som stod vid öppen i väntan på att någon ska stiga in. Nu kommer det svåraste av allt, välja kläder. Det är något jag kan lägga ner extremt mycket med tid på. Inte för att jag har ont om kläder, utan tvärt om. Alldeles för mycket. Jag bläddrade bland alla tröjor som hängde i galjor och drog ut en tröja jag tyckte dög. En svart stickad tröja och ett par jeans shorts som jag sedan drog på mig. Jag matchade ett färgglatt armband till kläderna och fortsatte vidare in mot badrummet. Jag satte båda händerna om handfatet och tittade mig själv i ögonen via spegeln framför mig. Sedan vandrade blicken vidare mot min kropp och ner tills jag slutligen såg mina fötter. Jag kände mig annorlunda. Som om jag var en annan person. Mexico hade självklart förändrat mig. En hel del. Denna delen av Mexico var inte den fattiga. Men jag hade sett dem städerna som hade människor som knappt hade råd att köpa kläder. Det gjorde ont att se. Vilket fått mig starkare. Det fanns en hel del gäng här. Vädligt farliga gäng. Inte som Slyders. Utan värre. Jag har sätt vad dem gjort. Hur dem dödar. Synen var hemsk. jag skakade bort tankarna och satte igång kranen som spolade iskallt vatten. Jag kupade mina händer under kranen och när händerna var full av vatten lutade jag mig ner och skvätte det i mitt ansikte. Genast kände jag hur jag sakta piggades upp. Jag var snabb med att torka ansiktet med handduken som hängde strax bakom mig.
''Summer?'' Hörde jag en dold, isolerad röst ropa. Jag ropade ett lätt kom in innan jag snabbt satte på mig maskara och steg ur badrummet. I hallen kunde jag skymmta personen jag längtat efter i veckor, kanske till och med månader?
''Brook?'' Sa jag förvånat och började springa mot henne med ett brett leende innan jag kastade mig om hennes hals. Galet nog kramade hon hårt om mig och pep till av glädje. Hon lutade sig ifrån mig och log stort.
''Hur mår du? Hur mår Jay? Gud vad jag har saknat dig!'' Tjöt hon och kramade om mig ännu en gång.
''Du fattar inte hur tråkigt det varit utan dig här.'' Sa jag och denna gången lutade jag mig bak så jag kunde se in i hennes bruna vänliga ögon.
''Well... I New York var det inte så tråkigt. Jag har shoppat en massa och träffat många underbara människor! Synd att du inte följde med... Det skulle varit så mycket roligare med dig.'' Suckade hon. Roligare? Kanske... Om jag inte skulle varit efterlyst bland alla DID agenter som säkerligen söker efter oss just nu.
''Jag skulle gärna gjort det. Men... Jag mådde inte riktigt bra då. Du vet ju, min mamma som nyligen dött och min syster.'' Lite var jag tvungen att ljuga. Jag hatade det. För jag var trött på att ljuga för folk på grund av allting som hänt. Men en del sanning var det ju.
''Jag förstår gumman.'' Sa hon med ett vänligt leende.
''Vart är Jay?'' Harklade hon sig och bytte snabbt samtalsämne när stämmning sakta blev pinsam. Jag nickade mot sängen där han låg utslagen.
''Har du ätit frukost ännu?'' Undrade jag och började gå mot köket. Sakta kom hon efter mig och satte sig vid köks ön.
''Nope!'' Log hon. ''Så... Vad är du sugen på? Pannkakor? Ägg?'' Gav jag henne förlsag. Hon sken snabbt upp.
''Pannkakor!'' Sa hon snabbt. Jag nickade och drog ut den färdiga smeten vi hade stående i kylskåpet. När alting stod upplagt vid köks bordet så hällde jag i smeten i stekpannan och sakta, sakta började den stekas.
''Hur är det mellan dig och Jay?'' Undrade hon och klunkade i sig vattnet jag ställt fram.
''Allting är jätte bra. Nästan för bra.'' Log jag. Men att Justin plötsligt kan dyka upp i huvudet kan förstöta våra mysiga stunder... Men det berättar jag inte för henne. Hon vet inte om Justin och resten av dem. Hon vet inte ens att dem existerar. Inte ens att jag bott i New York för ett år sedan. Hon tror liksom jag bott här hela mitt liv typ? Jag kommer inte berätta hela min bakrund för henne. Det räcker med att hon vet vad jag heter. Bara de är för riskabelt. Jag vill inte att det ska hända henne något.
''Han värkar så... Snäll. Eller, aså jag känner ju honom. Det var ju jag som fixade ihop er'' Log hon nöjt. Knappt efter jag och Justin splittrades träffade jag Brook som sedan tog hand om mig. Jag hade visserligen detta huset redan då. Men jag valde att bo med henne ett tag för allting kändes så ensamt då. När jag och hon blivit tighta presenterade hon Jay för mig. Och då vi möttes klickade vi på en gång. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga.
''Och sedan dess har ni varit tillsammans.'' Hon lutade sitt huvud mot sin handflata och andades ut.
''Är det inte på tid att du hittar en kille då?'' Jag ställde fram talricken med en hög med pankakor innan jag ställde fram sirap och smör vid sidan om. Hon ryckte på axlarna och la upp några på sin talrick.
''Jag vet inte? Jag föredrar att vara singel.'' Jag satte mig ner bredvid henne och la upp några på min talrick, satte en klick smör och hällde sirap på det hela.
''Vill du inte ha en kille som är din andra halva. Som du nästan kan göra allt med. Som även är din bästa vän?'' Det gjorde ont att säga. Jag har Jay. Men det känns ändå som om något saknas.
''Det är vad bästa vänner är till för. Du är mina andra halva, Summer. Jag behöver ingen kille för att må bra.'' Hon vände sin blick mot mig och log menande.
''Du är också min andra halva.'' Fnittrade jag och stoppade in gaffeln med pannkakor i munnen.
''Fast... Jag träffade ju faktsikt en kille igår kväll då jag kom hem.'' Flinade hon. Jag tittade stort ögt på henne.
''Hur såg han ut? Vad hette han? Hur träffades ni? Vart träffades ni!? Detaljer tack!'' Tjöt jag överlyckligt. In i köket kom Jay med en ruffsig morgon frisyr.
''Godmorgon tjejer.'' Log han och öppnade kylen.
''Godmorgon'' Sa jag helt nonchalant och stirrade väntansfullt på Brook som fortsätta.
''Vi träffades på en pubb. Nej, en nattklubb var det. Vi typ dansade. Länge, tills han frågade om vi skulle sticka.'' Hon flinade brett.
''Och!?''
''Vi stack till mitt hotellrum... Sedan vaknade jag upp ensam i sängen dagen därpå.'' Hon ryckte lätt på axlarna. Som om det inte bettyde något för henne.
''Berätta, hur han såg ut. Var han snygg? ögonfärg? Hårfärg? Allt!'' Öste jag med frågor. Jag vara bara allt för glad för hennes skull. Men att han stack på morgonen var väll inte lika roligt.
''Jag fick aldrig reda på hans namn. Men han hade brunt hår, kammat uppåt och du skulle sätt hans underbara, hassel bruna ögon.'' Log hon dagdrömmande. Jag tittade allvarligt på henne. H-hassel bruna ögon? Uppåt kammat, brunt hår. Är inte det...-
''Jag sticker till grabbarna, babe.'' Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick vidare mot hallen.
''Hej då tjejer!'' Ropade han innan jag hörde hur dörren stängdes med en smäll.
''Är det något fel?'' Hon tittade förvirrat på mig. ''Ehm... Nej, jag bara. Försöker se honom framför mig.'' Jag tvingade fram ett leende och fortsatte äta i tystan tills min mobil började ringa. Jag steg ner för stolen och skyndade mig mot nattduskbordet. Jag nappade åt mig den, satte mig på sängen och utan att se vem det var tryckte jag luren mot örat.
''Ja hallå?'' Sa jag och la mig ner raklång med mina ben hängandes över sängkanten.
''Summer...'' Jag kände hur hjärtat hoppade till och hur jag plöstligt slutade andas. Pullsen ökade till 180 och jag frös snabbt till is och tittade chockat upp i taket.
''J-Justin?'' Stammade jag fram.
Kommentera vad ni tycker! Är det spännande? KOMMENTERA!♥ Älskar er, puss!