Jag drog ut alla kläder från väskan innan jag la dem, ihop knölat, i byrån. Jag orkade vara noggran eller prydlig just nu. Jag orkade knappast andas eller leva. Mitt liv var en ända röra. Det har jag insätt, för länge sedan. Men aldrig riktigt hoppats på att det stämde. Men vad trodde jag när ett gäng, som alla i hela världen känner till, är ute efter mig, Justin och killarna. Då var det bara att inse de faktum att jag faktisk aldrig kommer få ett normalt liv. Aldrig. Höga röster kunde höras från nedervåningen. Vad bråkade dem om nu? Eller med andra ord, vad var det Justin var sur över? För det mesta är det han som börjar bråken. Jag tittade mig om i rummet, som jag inte orkat göra innan då jag var fullt inne i mina deprimerade tankar. Det var stort, med vita väggar som var prydda med blanda annat speglar, hyllor och även en stor platt teve. En kunglig säng stod på andra sidan väggen, rakt mittemot teven och två övriga dörrar som jag antog ledde till badrummet och wicen stod på den högra väggen. När jag tömt hela väskan på alla saker ställde jag den i ett hörn innan jag steg ur dörren och började gå ner för den långa trappan. Jag kände mig inte sugen på att möta Justins blick. Han hade tilltalat mig med en irriterad ton innan. Jag antog han var sur, efter våran lilla konversation. Inte för han hade någon anledning till att vara det. Killarna satt fullt inne i deras samtals ämne. Jag hängde inte riktigt med i vad dem sa. Något med ett vitt hus. Och fem killar. Dem hade inte märkt att jag kommit ner. Speciellt Justin som stod med med en mördande blick och tittade ner på en dator skärm. Han kanske inte brydde sig om att jag kommit ner? Utan försökte ignorera mig? Jag förstod mig verkligen inte på honom. Hur han ville ha det. Varför be mig flytta hit när han sedan ska frysa mig ute?

''Vad gör ni?'' harklade jag mig vilket gjorde så allas blickar drogs mot mig, som om jag vore en magnet. Zack svalde hårt innan han smällde igen skärmen.

''Inget.'' Sa hans snabbt. Jag tittade misstänksamt på honom. Hur smart får man vara? Att säga ''inget'' är det sämsta man kan göra i en sådan situation som denna, det avslöjar helt klart att det är något på gång. Men jag lät det passera, bara denna gången.

''Okej.'' Försökte jag låtsas som ingenting och gick steg fram till dem. Jag kände hur tystnaden la sig över rummet och hur Justins blick brände på mig. Jag stönade irriterat innan jag lät min blick glida mot Justin.

''Vad?'' Jag korsade armarna framför bröstet och brydde mig inte just nu om att killarna hade sina blickar fast på oss. Han stod någon meter ifrån mig tills han närmade sig mig och tog tag om min handled innan han ledde mig ut på deras terrass. Han stod ett tag och bara stirrade på mig. Det fick mig att känna mig...- Det finns inga ord att beskriva. Men, ni vet när man plötsligt i en obehaglig omgivning känner sig naken eller lättklädd... Well, jag kände mig så, just nu. Jag började dra i tröjan, i en obehaglig gest medans jag väntade på att han skulle säga något. För jag antog att det var de han ville, eftersom han drog mig till en avlägsen plats.

''Är du okej?'' Undrade han och tog ett kliv närmre mig. Hur många gånger har han inte frågat det, efter att vi blivit ovänner? Hur många fler gånger ska jag bli tvungen att svara på den frågan?

''Justin, ställ inte den frågan om du inte bryr dig.'' Suckade jag.

''Varför skulle jag inte bry mig?'' Han rynkade pannan och tog mina händer i sina. Fjärilar flög vilt runt i min magen när han kramade dem, mjukt.

''Ser du inte de Justin!? Du fullständigt fryser ute mig, om du inte gör det... Då är du bara irriterad på något som knappast är mitt fel!'' Tjöt jag och drog mina händer ur hans grepp även fast jag mer än gärna ville slänga mig i hans underbara famn. Jag var nära på att gråta, även fast detta var hur jävla mesigt som helst. Det ät inte värt att ödsla en tår på. Han tittade chockat på mig, utan att svara, innan han slog ner sin blick i marken. Nu ville jag hem. Hem till New York, där pappa finns, där han kan krama mig. Fan. Jag skaka bort tankarna. Ju mer jag tänker så... Ju mer vill jag att det ska hända. Han suckade innan han riktade sin känslolösa blick mot mig och tog några bestämda steg ännu närmre mig. Magarna var denna gången tryckta mot varandra och våra näsor snuddades. Våra andetag krockade med varandra medans våra blickar var fast i varandras. Hjärtat slog så hårt att det kändes som det när som helst skulle ploppa ur bröst korgen. Mina knä var skakiga och svaga, som om jag snart skulle falla ihop. Och jag lovar, om inte Justin slingrat sina muskulösa armar runt min kropp hade jag minst sagt fallit ihop. 

''Jag bryr mig, om dig. Mer än vad jag gör om någon annan. Vet du varför?'' Viskade han mot mina läppar. Jag stod alldeles stilla och väntade på att han skulle fortsätta sin mening medans jag samtidigt var rädd. Över vad svaret skulle vara. 

''För att jag älskar dig.'' Meningen fick mig att sluta andas. Bokstavligen. Jag tittade halvt chockat på honom medans jag kupade efter luft. Det var som om jag andades genom ett sugrör. Ett sugrör som hade stopp. Jag fick nästan panik över vad jag skulle göra, springa därifrån, bara stå där som ett fån och stirra på honom, eller helt enkelt erkänna att det han känner för mig, är de jag känner för honom. Jag drog mina händer om hans nacke innan jag pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss. Våra läppar rörde sig synkat mot varandra ett långt tag tills jag lutade mig några centimeter från honom och flåsade högt, lika så han. Jag var först chockad över vad jag gjort. Men förstod sedan att det var rätt. 

''Jag...'' Mumlade jag nervöst. Jag har fallit för honom. Hur mycket jag än kämpat emot. Men resultatet var att det hjälpte inte. Han tittade förväntansfullt på mig, redo att höra orden tillbaks. ''älskar dig också.'' Pep jag till innan jag tryckte våra läppar mot varandra igen. Där var det sagt. Direkt från hjärtat.

 

---

 

Äntligen fick hon det sagt. Vet att många av er ville att dem snarast skulle bli ihop igen, så... Tadaaa! Nu är dem det, men kommer hemligheterna hållas hemliga? Om inte... Då är det goodbye to Jummer. (haha fail med namnet :'D)