''Jay...'' Pep jag gråtandes. En liten lapp låg begravd i hans högra hand som väckte mitt intresse. Jag sträckte mig efter den och nappade tag om den innan jag vecklade ut den ihop knölade lappen. Jag svalde hårt innan jag läste den slarviga skriften.
''Du har fått reda på att han är en av oss, inte sant? Du visste att vi en dag skulle hitta dig, att vi skulle döda dig... långsamt och smärtsamt. Eller hur? Well... Summer Paris, din mardröm har väckts till liv. Xx 5L''
Jag gick fram och tillbaks i väntan på att killarna skulle dyka upp. Paniken hade tagit över mig kombinerat med illa måendet som nästan fick mig att vilja spy här och nu. Jag satte handen för munnen, både för att stoppa mitt gråtande och allt som ville upp. Jag slog mig ner på köks stolen och gav den döda kroppen en sista blick innan jag knep ihop med ögonen. Jag försökte intala mig själv att allting skulle ordna sig. Att detta endast var en jävligt jobbig dröm. Men det hjälpte inte att nypa sig i armen, jag var fortfarande kvar i mardrömmen som nu var verklighet. Jag hörde hur en bil parkerade utanför och hur dörrar smälldes till. Jag sträckte på ryggen innan jag torkade bort dem få tårarna som runnit ner för mina kinder. Dörren for upp och vid tröskeln stod Justin flåsande. Han verkade inte märka till Jay som låg död framför honom utan bara steg förbi och rusade mot mig. Jag slängde mig runt hans nacke och borrade in mig i hans hals för att dämpa mitt gråtande. Hans vita tshirt blev sakta med säkert blöt av mina tårar som droppat på hans axel.
''Är du okej, baby?'' Undrade han oroligt och lutade sig ifrån mig för att kunna möta mina röd sprängda ögon. Vad skulle jag säga? Ja men of course, jag mår toppen! Istället skakade jag långsamt på huvudet.
''D-det fanns en lapp.'' Jag behövde ta mig samman. Inget mer gråtande nu, Summer. Det räcker. Intalade jag mig själv. Jag snörvlade och torkade bort tårarna innan jag slingrade mig ur hans grepp.
''What the fuck?'' Damon steg fram till mig. ''Vad har hänt där?'' Han pekade mot allt blod och kroppen som fortfarande låg i hallen. Jag hade inte ork att flytta på den. Jag ville heller inte det. Det var bara så... Äckligt.
''Fråga inte mig...'' Jag räckte oskyldigt fram lappen jag innan läst. Den gav mig kalla kårar. Hade dem varit inne i mitt hus, lämnat hans kropp och sedan stuckit? Jag antog helt klart att dem hade dödat honom, deras egna gäng medlem. Alla hade samlats runt Damon som höll i lappen.
''Du vet vad det innebär, right?'' Justin vände sin blick mot mig. Jag suckade tyst.
''Det är krig.'' Andades jag ut. Allas blickar var fast på mig.
''Vi behöver en plan.'' Stefan tittade på Justin som ville ha bekräftat att det var okej.
''Nej, vi väntar.'' Justin gav honom en speciell blick, precis den blicken han gav Zack för någon dag sedan. Vad höll dem hemligt för mig?
''Vänta på vadå? Du ser med dina egna ögon att dem vill få oss dödade... Mig, Justin. Dem vill döda mig.'' Ändrade jag på meningen. För det var just det dem skrivit. Dem skulle döda mig, långsamt och smärtsamt. Se mig lida. En obehaglig rysning for genom min ryggrad innan jag tittade i väntan på vad Justin skulle svara.
''Dem kommer fan i mig inte döda dig, fattar du det?'' Han spände sin blick i mig.
''Det kommer dem inte, om vi dödar dem först, right guys?'' Jag vände mig mot resten av killarna som höll med genom att nicka. Justin morrade till innan han gav upp.
''Fine! Men er... Vill jag prata med efteråt.'' Sa han och pekade på killarna som svalde hårt. Jag pendlade med min blick mellan Justin och killarna som såg osäkra ut med Justins arga blick brännandes på dem. Jag kände det på mig, dem döljde något för mig.
''Salvatores, ni hjälper mig med att kart sätta planen, Zack och Tyler, ni försöker spåra gänget. Uppfattat?''
''Men... Dem går inte att...-''
''Om vi ska göra det här, gör vi det på mitt sätt.''
''Summer... Du tar bort kroppen.'' Nickade han mot Jay. Jag tittade häpet på honom.
''Du sa vad..? Nej, nej det kommer inte på frågan.'' Protesterade jag och skakade bestämt på huvudet.
''Fucking mother fucka..'' Mumlade jag tyst för mig själv medans jag gnuggade bort blodet från golvet. Den jäveln hade fått precis som han ville. Jag hade släpat bort kroppen, lagt den i en svart säck och tvättat bort all blod. I för sig var det mitt hus, vilket innebar att det var mitt jobb. Men jag hade inte fattat att han tvingat mig till att fucking göra det. Det gjorde mig rasande. Han hade inte ens kommit fram och frågat om jag behövde hjälp, utan nej, jag skulle klara mig själv. Vilket jag gjorde. Jag ville inte ha hans hjälp. Jag suckade högt och slog mig ner på golvet med ett dunst när jag gnuggat bort den sista fläcken som innan var gigantisk. Golvet hade fortfarande en skymning av blod. Men jag orkade, verkligen inte vara så noggrann. Jag fick gömma de med någon matta. Jag struntade i det just nu utan gick och tömde bunken med blod vatten i badkaret, spolade bort det som fastnade i botten innan jag gick in mot köket där alla befann sig. Gav Justin en mördande blick - som han tur nog inte såg - innan jag ställde mig bredvid Zack som pillade med min dator.
''Hur går det?'' Frågade jag nyfiket och kollade på hans fingrar som snabbt rörde sig på tangentbordet. Ett högt, frustrerat stön lämnade hans läppar innan han vände sin blick mot mig.
''Jag har inte hitta, någonting!'' Slog han ut med armarna. Justin hördes komma i full fart mot oss innan han lutade sig på Zacks axel och granskade det lilla han skrivit, vilket var... Två ord, 5 Lobos.
''Har du slösat all tid på inget?'' Väste han upprört och tittade argt på honom.
''Kom igen, chilla Justin.'' Försökte jag lugna ner honom, även fast jag själv var sur på honom. Han vände sig mot mig och gav mig en mördande blick... Jag visste exakt vart detta skulle leda till, bråk.
''Vart fick du luft ifrån?'' Höjde han på ögonbrynen.
''Ursäkta, Mr uppkäftig... Vaknat på fel sida av sängen?'' Hans plötsliga beteende irriterade mig.
''Så egoistisk som du är fick jag sova på en fucking hård soffa.'' Jo, visst skulle han ta upp ämnet om att han sov på soffan under natten. Vad fan är hans problem?
''Om du ska vara uppkäftig kan du sticka härifrån. Vi ville ha en plan, du var tveksam, nu när vi väl inte hittar något om dem får du spel. Kan du snälla hålla dina fucking humörsvängar i styr?'' Morrade jag, nära hans ansikte. Killarnas blickar for snabbt på oss. Speciellt Damons, som nu mer visade orolighet. Jag vände återigen min blick mot Justin, hans ansikte hade förändrats. Hans bruna ögon var nu mer kol svarta av ilska. Jag svalde hårt. Vad hade jag nu sagt? Reagerade han så på det jag sa om hans humörsvängar? För det stämde, väldigt bra på honom. Han började gå närmre mig, vilket gjorde så jag automatiskt backade. Han stannade inte förrns jag krockade med väggen. Hans mint andedräkt smekte mitt ansikte medans hans hårda hand greppade tag om min över arm.
''Du talar inte till mig så...'' Viskade han med sammanbitna tänder. Rysningar for genom min kropp tills den nådde tårna.
''Tror du jag är rädd för dig?'' Viskade jag i samma ljudnivå. Ett hest skratt lämnade hans perfekta läppar.
''Nej, men jag tror du fallit för mig, baby.'' Jag frös till av hans plötsliga påstående och det nya smeknamnet han gett mig, baby. Kunde det stämma? Att jag kanske gjort det? Om det var så, skulle ha inte få reda på det. För han verkar inte ha känslor för mig längre. Nej, han har inte det.
''Tror du? Well... Det får vi allt ta reda på.'' Jag slingrade mina armar runt hans nacke och tittade nu rakt in i hans normal bruna ögon. Som sagt, kraftiga humörsvängningar. Ett brett flin tog plats på hans läppar innan han böjde sig fram så våra läppar snuddades mot varandra, men precis när kyssen skulle på börjas vek jag undan och puttade bort honom.
''Vad tror du om mig, Biebs? Att jag skulle falla för dig, igen? Inte channs.'' Fnös jag och steg förbi honom. Well... Där blev han dissad.
*Tidsinställt som förra*
Tror ni på vad hon säger? Förr eller senare måste det bli dem... Eller? ;)♥
Fråga: Erat favorit kill och tjej namn?
Mitt svar: Jag gillar verkligen: Noel, Cassidy, Decibelle och Decaya, tycker udda namn är vackert. Och sedan: Justin - ett måste från min sida - och Mathew. Gillar speciellt sådana namn då både killar och tjejer kan ha, som t.ex Noel.