Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 7. Babysitter for two little Biebers...
"Mmm! Det var riktigt gott!" Sa han och tryckte in den sista brödbiten i munnen.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
Mitt hjärta dunkade snabbt. Riktigt snabbt! Nervositeten tog över min kropp och jag förblev nästan stumm.
''ehm... d-detta är J-Justin...'' stammade jag fram och klistrade på ett leende. Ett falskt leende.
''åh... Hej... Justin'' sa hon och försökte lee. Han tog tag i hennes hand och skakade den med ett leende.
''Hej Mrs Monroe!'' sa han hövliggt.
''kalla mig Ashley'' sa hon och med ett leende och gick sedan iväg. Jag satt där. Förvånad över hennes reaktion. Att...Att... Hon var förvånanssvärt glad. Det fick mig att tappa hakan. Hon. Har ''Aldrig'' varit så snäll och trevlig mot någon annan. Jo, innan pappa flyttade så var hon väl trevlig. Antar jag? Jag harklade mig och tittade på Justin för att se hans reaktion.
''så... ehm... det var min mamma.'' sa jag stelt. Han nickade med ett snett leende. Tack och lov att han inte sa något! Jag pustade ut och ett leende spred sig på mina leppar. Denna gången... Ett äckta leende.
Jag och Justin satt i hans bil påväg till skolan. Idag började vi senare och slutade senare. Men det funnkar för mig. Solen sken starkt för att vara i April. Men jag antar att det alltid är såhär på våren. Det brukar vara riktigt varmt på sommrarna här. Och det är väl skönt. För stunden. Sen vill man bara åka härifrån till nordpoolen. Så varmt blir det -offtast-. Musiken spelades på radion medans vi nynnade med och luften som träffade oss var ljummen. Båda hade på sig ett par svarta Raybans -som är mina favorit solglasögon-. Jag har så stor längtan till sommarlovet. Att vara ledig och att få vara med sinna kompisar 24/7 är det bästa med sommarlovet! Och kanske åka på semester? Fast... Inte med mamma! Jag vill inte tillbringa två hela veckor med henne på ett varmt ställe där jag inte kan åka ifrån henne.
''Lola? vi är framme.'' sa han och petade mig på axeln. Jag ryckte till och tittade på honom och nickade sedan. Jag hade sådan tur att Aria Em och Spenc skulle åka till skolan själva idag. För... Annars skulle det inte funkat att åka med Justin. Vi båda steg ur bilen och gick mot ingången tillsammans. Allas blickar var på oss. Dem undrar säkert varför jag går med Justin Bieber och inte Allison. Jag log nöjt och fortsatte gå med Justin vid min högra sida. Men sen slog en tanke mig. Tänk så... Ignorerar han mig igen?
''Justin...?'' sa jag och tog tag i hans arm för att stoppa honom.
''ja?'' sa han med ett leende.
''Du... Du kommer väl inte ignorera mig idag va?'' sa jag med hopp i rösten.
''Lola... Nej! Nej, det ska jag inte. Jag lovade dig det igår. Och jag håller det jag lovar. Okej?'' sa han. Jag nickade med ett leende. Vi fortsatte gå genom koridoren och stannade vid våra skåp. Jag hade sådan tur att hans skåp var bredvid mitt. Jag hörde klackar slå mot golvet. De ljudet kom närmre och närmre när det stannade vid oss. Jag sneglade upp på personen och fick syn på Allison och hennes -lika vidriga- kompisar jämte sig.
''Justin! Vad gör du med henne?'' sa hon surt.
''Allison... Det är min kompis?'' sa han och vimlade med ögonen.
''Du får inte vara med din kompis fattar du?'' sa hon argt.
''Allison. Jag får vara med vem jag vill! Okej? Jag har rätt att vara med vem jag vill. Och dig vill jag defenitivt inte vara med. Så du kan gå nu, om det inte var något annat du ville?'' sa han kaxigt och surt. Hon stog där helt förvånad. Det är första gången någon nobbar henne sädär. Ingen har vågat göra det. Men Justin... Han är ju Justin Bieber. Så vad stoppar honom? Ett nöjt leende spred sig på mina leppar.
''Meh... Justin...?'' sa hon häpet.
''Jag vill inte ha med dig att göra'' sa han och tittade surt på henne. Hennes haka for ner till golvet. Detsamma med hennes vidriga kompisar. Hon morrde surt och vände på klacken och gick argt bort från oss.
''Ehm... Tack Justin'' sa jag och la min hand på hans axel.
''vad gör man inte för sinna kompisar, right?'' sa han med ett snett leende. Jag log tacksammt och fortsatte med det jag höll på med. Jag stoppade mina böcker i skåpet och kollade sedan kemat som var uppklistrat på insidan av skåpdörren. Jag hade NO. Jag suckade högt och tog ut mina NO böcker.
''vad har du för lektion?'' frågade jga medans jag stängde skåpet.
''NO... du då?'' sa han med en suck. Jag sken upp i ett stort leende och svarade...
''jag med!''. Han fick ett stort leende.
''Så... ska ta sälskap?'' frågade han med ett flin.
''sure.'' sa jag och log.
Klockan var 14.35 och jag hade precis slutat min sista lektion för idag. Jag tryckte in böckerna och stängde skåpet med en smäll.
''Ska du göra någon speciellt idag då?'' frågade Justin som kommit från ingenstanns.
''Nepp!'' sa jag med ett leende.
''Så... Har du lust att hitta på något? Eller juste... Jag ska vara barnvackt för mina småsyskon.''
''Jag hjälper gärna till!'' sa jag.
''Okej! bra!'' sa han med ett stort leende.
''Ey! Lola!'' hörde jag någon ropa efter mig. Jag vände mig om och fick syn på Zane som kom springades mot mig. Mitt leende försvann så fort jag såg honom. Men försökte hålla masken så jag log falskt.
''Hej, Zane'' sa jag stelt.
''ehm... Har du lust att hänga med mig hem?'' frågade han med ett snett leende. Innan så sa jag alltid ja. Men nu. Nej.
''Zane... Jag ska vara med Justin'' sa jag och slängde en blick på Justin som stog där rasande med en knytnäve laddad för att slå till honom vilken sekund som hälst. Jag tog tag i Justin knytna hand och fick honom att slappna av lite. Jag flätade in våra händer bara ifall att. Jag visste hur mycket Justin hatade Zane. Att han är en player som inte behandlar mig som en flickvän. Jag förstår honom.
''Ska du vara med Justin Beaver?'' sa Zane surt.
''Men lägg av! Han heter inte Beaver! Du får fan inte kalla Justin så!'' sa jag argt och drog med Justin bort från Zane och mot hans bil.
''Förlåt Justin'' sa jag med en suck.
''Nej det är lungt.'' sa han och skakade på huvudet.
''Nej! det är inte lungt. Han får inte kalla dig så'' sa jag.
''Det som inte är lungt är att du fortfarande är ihop med honom'' sa han. Jag stannade till när han sa så. Jag vet inte hur jag ska svara detta.
''Justin...Jag-''
''älskar du honom?'' frågade han.
''ja!... nej...'' sa jag och tittade ner i marken. Han har rätt. Om jag inte älskar honom varför vara tillsammans med honom?
''Okej, Justin du har rätt. Men låt mig bara göra det i rätt tillfälle. Okej?'' Han nickade nöjt och hoppade sedan in i bilen.
Vi steg ur hans bil och gick mot hans hus. Han log glatt mot mig innan vi steg in u hans hus. Jag hörde små söta röster. Dem sprang mot oss och skrattade.
''Justin!'' ropade den lilla flickan och slängde sig i hans famn.
''Hey min prinssesa!'' sa han och kramade henne hårt.
''Justin...'' sa den lilla pojken och vinglade fram till Justin.
''Hey Jaxon!'' sa han och kramade honom lika hårt.
''har ni saknat mig?'' frågade han.
''jaaaaa!'' skrek dem båda. Han små skrattade och ställde sig sedan upp.
''Detta är min vän, Lola.'' presenterade han mig.
''Lola, detta är Jazmyn och Jaxon'' sa han och log.
''hey!'' sa jag och vinkade smått till dem. Den lilla killen som då hette Jaxon vinglade fram till mig och sträkte på sinna armar i en jäst att jag skulle ta upp honom. Jag böjde mig ner och bar upp honom.
''hej sötnos!'' sa jag och log snett. Han gömmde sitt ansikte i sinna händer och började små fnissa. Små barn en utav det bästa jag vet. Dem är så underbara.
''Hej Justin!'' hörde jag en mörk röst säga. Jag vände blicken fram och fick syn på en man. Troligen deras pappa.
''Hej pappa! Ehm... Detta är Lola.'' sa Justin och presenterade mig ännu en gång.
''Hej! Lola.'' sa jag och sträckte fram handen medans jag höll Jaxon i andra armen. Han skakade min hand med ett stort leende.
''Jeremy, Deras pappa'' sa han vänligt.
''Ja, Men då ses vi väl ikväll då!'' sa Jeremy.
''Jupp! hejdå!'' sa Justin. Jeremy gav mig ett sista leende innan han steg ur huset och gick.
''så... vad vill ni hitta på? frågade Justin.
''Baka!!'' sa båda i kör. Jag och Justin tittade på varandra med ett stort leende och började små skratta.
''Okej! då bakar vi!'' sa Både jag och Justin.
Justin har världens underbaraste små syskon. Han ska skratta sig lycklig. Och jag har världens underbaraste vän.....
____________________________________________________________________________________________
Här är ännu ett kapitel! Nästa kommer på måndag om inte imorgon!
♥♥♥
Hoppas värkligen ni gillar novellen!
KOMMENTERA!♥♥♥
Kommentarer
Lina säger:
Jätte bra!! Mer!<3
Hannah säger:
Älskar din novell!!! Mer snälla mer!!!!
Tjejensomälskardinnovell säger:
Snälla kan du inte lägga upp ett till idag!! Älskar din novell!<3<3<3<3:)
Thilde säger:
Bra!!! Längtar tills nästa! Snälla lägg upp det snart!<3
Anonym säger:
Awesome!!!
Trackback