Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 22. Kidnapped...
''Ni två för alltid? Det kommer aldrig hända! Njut av stunden så länge den varar... -A''. Jag kände hur rädslan sakta kom tillbaka. Jag kände mig iaktagen och en obehaglig känsla spred sig i kroppen. Jag tvingade fram ett leende och tryckte ner mobilen i portföljen igen. Justin ska inte få veta det. Inte nu. Kanske aldrig.
''Vem var det?'' frågade han med en rynka i pannan.
''Min mamma.'' sa jag med ett faikat leende. Han nickade och log. Vi åter gick till det vi höll på med men det var inte lika mysigt längre. Jag kunde inte slappna av. Känslan av att A är här. I samma land som mig. I samma stad. Och till och med kanske här.....
Mitt i allt bra ska A gå och förstöra det. Jag vågar knappast somna på nätterna. Jag är rädd att hon ska komma och döda mig. Så som hon utrycker sig så kommer jag vara död snart. Jag vill hem och låsa in mig i ett litet rum där jag kan ruttna. Jag vill inte leva såhär! Att en jävla mördare av något slag ska stalka mig resten av mitt liv. Men det är Justin som får mig att leva vidare. Han ger mig hopp att en dag blir A mördad. Jag vet... Det låter grymt men hellre A än mig. Jag kände hur lakanet klibbade sig mot ryggen. Det var varmt. Jag kunde inte somna. Jag sneglade på klockan ännu en gång. 02:22. Jag har varit vaken i hela 3 timmar. Jag var trött men kunde ärligt talat inte somna. Därav värmen och tanken av att bli kidnappad. Justin sov som en liten bebis. Sött faktiskt. Han var vänd mot mig och täcket slutade vid hans midja. Den här kvällen var underbar! Fram tills A förstörde den. Jag suckade tyst och satte mig upp. Jag drog på mig magtröja och ett par shorts för att sedan gå ut och ta lite frisk luft. Jag sneglade snabbt bak mot Justin för att se så han fortfarande sov. Det gjorde han så jag gick ut till den stora altanen vi hade. Jag öppnade försiktigt glasdörren och steg ut. Den svaga luften träffade min hud vilket fick mig att rysa till. Jag satte mig på det första trappsteget och tog några djupa andetag. Mitt i allt började min mobil ringa. Som tur var hade jag stoppat ner den i byxfickan. Jag drog snabbt upp den och kollade på skärmen. Aria? Sover inte hon?
''Ja hallå?'' sa jag med en rynka i pannan. Varför ringer hon när hon bara gå gå in till mitt rum och säga det hon vill säga?
''L-lola... Hjälp... S-snälla h-hjälp!'' Hörde jag henne säga medans hon grät. Hon grät något så förfärligt. Jag hörde skott avlossas i bakrunden. Paniken steg för varje sekund som gick.
''Aria!? Vart är du?!'' sa jag oroligt. Jag hörde hur någon pratade i bakrunden. En kvinna och två män.
''Om du vill se din vän igen får du gå till...'' Denna gången var det en kvinna som talade. Hon sa en adress som jag skulle gå till. Kvinnans röst var så bekant. Jag har hört den innan... Många gånger. Men jag bestämmde mig för att gå. Jag kan inte låta dem döda Aria pågrund av mig. Även fast jag inte gjort något då... Men kvinnan som talade kan jag bara tänka mig vara en person... A.
''Släpp mig!'' hörde jag Aria skrika i bakrunden och mer än så hörde jag inte förens hon la på. Med tårar i ögonen sprang jag in mot stan. Jag blev snabbt anfodd men struntade helt i det. Aria var i mina tankar. Har dem skutit henne? Är hon kanske död? Ska jag förlora ännu en vän? Så många frågor men inga svar. Jag sprang och sprang tills jag tillsut nådde platsen. Jag snurrade runt på plattsen för att se om Aria var här någon stanns. Men jag var den ända här. Helt ödelikt. Jag drog upp telefonen och slog in Arias nummer och tryckte mobilen mot örat. Efter några få signaler svarade hon.
''Ja hej?'' frågade hon förvirrat.
''Vart är du!? Jag är här nu!'' sa jag anfodd.
''Lola... Vad pratar du om? Jag är i sovrummet... Vart är du?'' sa hon helt förvirrat. Jag var lika förvirrad som henne. Hon hade nyligen blivit kidnappad och nu är hon hemma, i sovrummet.
''Aria jag-'' Ett högt skrik lämnade mina leppar... Allting blev svart och det ända jag hörde var en brummande motor sättas igång.
Jag vaknade av att någon skakade i mig otåligt. Jag öppnade sakta ögonen och fick syn på en panikslagen Aria med tårar i ögonen. Jag satte mig hastigt upp och tittade mig omkring i rummet. Ingen Lola. Nu fick jag panik! Att Aria sitter med tårar och Lola inte är här. Jag svalde hårt och vände blicken mot Aria.
''Aria... Vad har hänt?'' frågade jag oroligt. Hon tittade med en tom blick i väggen medans tårar rann ner för kinderna.
''Lola...Jag...Jag tror hon...'' började hon men började genast gråta. Tårarna rann okontrolerbart ner för hennes kinder.
''Snälla... Berätta!'' sa jag och kramade henne. Hon lugnade ner sig och tog några djupa andetag innan hon fortsatte.
''Lola... Hon ringde mig ganska nyligen och var alldeles anfodd. Hon undrade vart jag var. Jag blev lite förvirrad över hennes fråga. Jag menar... Hon visste ju att jag var här. Jag frågade henne vad hon pratade om men precis när hon skulle svara hörde jag ett högt skrik och samtalet las på.'' Hemska tankar for runt i huvudet. Lola, hon kanske är... Borta? Kanske försvunnen? Någon kanske kidnappat henne? Hon kanske trillade och slog i huvudet? Vad som hälst kan ha hänt henne. Men att hon inte var här och undrade vart Aria var när hon visste att hon var i rummet tvärs emot var konstigt. Riktigt konstigt. Min mage blev till en knut. Jag klarar inte av att nästan förlora henne igen. Nog med att någon körde över henne och alla dem konstiga smsen. Jag steg ur sängen och tog fram mobilen och slog in hennes nummer. Flera signaler gick... Tillslut svarade någon. Men det var inte hon.
''Vad fan vill du?'' svarade en kille. Rösten hade jag hört förut. Men bara några få gånger.
''Vart är hon!?'' sa jag bittert.
''Jaså... Är det inte Justin Bever? Ska du rädda din såkallade flickvän?'' skrattade han med en hes röst.
''Hon är inte min flickvän! Vart är hon!'' upprepade jag.
''Justin... Du kan lika gärna ge upp! Hon kommer dö! Fattar du? Hon kommer aldrig bli hittad! Hon kommer dö långsamt. Varken du eller någon jävla polis kommer hitta henne!'' skrek han ilsket. Mina ögon fylldes med tårar. Dö?
''Du ljuger! Fan ta dig!'' skrek jag i full halls. Jävla idiot! Han eller någon överhuvudtaget kommer aldrig röra henne! Dem får inte röra henne! Han skrattade retsamt. Jag sprang in i killarnas rum vilket fick dem att vakna.
''Chaz... Dator, mobil, hacka... NU!!'' sa jag i en order. Chaz är grym på att spåra och hacka och sånna nörd saker.
''Jag ljuger aldrig! Fattat? Och... Det finns någon som vill prata med dig...'' sa han. Jag kunde höra hur han flinade.
''Justin? H-hjälp! S-snälla h-hjälp!'' grät Lola. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Hur kan ett monster som hans skada henne eller änns få henne att gråta!?
''Lola!? Lola jag kommer hitta dig! Okej? Oroa dig inte! Jag låter dem inte röra dig!'' sa jag med en lugn röst för att få henne lugn.
''Jag är rädd... Hon har tagit mig... Hon kommer döda mig!'' grät hon. Hon? Jag trodde det var en han?
''Hon!? Vem är hon?'' sa jag...
''Justin... Det är-'' hon han inte säga mer för ett skott avlossades och ett högt skrik lämnade hennes läppar. S-sköt dem henne? En tår slank ner för min kind.
''Lola..?'' viskade jag gråt färdigt i telefonen. Med all ilska inom mig gick jag förbi allas sovrum och ner i källaren. Ut i ett rum och sedan in i en hemlig gång. I ett hemligt rum hade jag fullt med vapen. Stora och små. Jag tog en pistol i handen och en innanför skon. Det finns saker jag aldrig berättat om mig... Jag sprang snabbt upp till dem andra. Tydligen saknades Selena också. Detta blev bara konstigare och konstigare.
''Chaz... Adressen?'' sa jag medans jag gick ut i hallen. Han rabblade upp gatan, huset, rummet och allt. I detaljer. Jag drog på mig min svarta skin jacka och stoppade ner vapnen i en ficka innanför jackan. När jag steg ut ur huset blev jag bländad av massor av blixtrad. När jag väl fick syn på vilka det var förvånade det inte mig alls. Paparatzziz. Toppen!
''Jävla idiot!!! Släpp mig!'' skrek jag i full halls. Mina tårar hade tagit slut. Det låter konstigt... Jag vet. Men dem hade bokstavligen det. Jag hade gråtit så mycket att jag inte längre kunde göra det. Jag var fast bunden på en brun gammal stol. Jag befann mig i ett tegelrum. En enstaka lampa som hängde i taket lyste upp det lilla rummet. Bakom mig låg en ful trasig och gammal säng. Jag hade nyligen prata med Justin... Att få höra hans underbara röst. Kanske sista gången i hela mitt liv. Hon hade tagit mig. Hon hade kidnappat mig. Hon kommer döda mig. Paniken steg hela tiden. Jag kunde inte ta mig samman. Tanken av att jag kommer dö gör det inte bättre.
''KÄFTEN!'' skrek han argt. Det fick mig att titta chockat på honom.
''Fan heller! Jay... Tro inte jag kommer sitta här lugn och låta er röra mig!'' Skrek jag. Ja, det chockade mig lika mycket att få veta att det var Jay och Cole och-
''KÄFTEN sa jag!'' upprepade han och gav mig en örfil. En brännande smärta spred sig i min kind. Tårar letade sig fram men jag höll dem inne. In kom Cole rusande med en pistol i handen och viskade något i hans öra. Jay kollade på honom med en rynka i pannan men återgick till sitt bittra arga face. Jay nickade förstående och följde med Cole ut. Nu var det ändast jag här. Att sitta här i tystnad fick mig inte lugnare. Nästan tvärtom. Vad planerar dem nu? Att våldta mig? Att faktiskt döda mig? Eller plåga mig? Men en fråga var... Vad hade jag gjort för att förkänna det här? Den frågan ville jag gärna ha svar på.
''Du skulle ha lyssnat på mina varningar!'' sa en lugn men arg röst. En tjej den här gången. 'Hon' denna gången.
''Vad vill du mig?'' sa jag surt.
''Du skulle lämna Justin! Vad var det du inte fattade?'' sa hon och tog hotfulla steg mot mig.
''Så du kan få tillbaka honom? Aldrig att han vill ha dig igen! Du gjorde slut! Av vilken anledning vill du ha honom? Att vi är vänner? Att du är avundsjuk?'' sa jag kaxigt. Jag leker med elden just nu. Något jag kommer ångra mig sen.
''Tillräckligt stor anledning att vilja ha honom igen... Men du ska inte bry dig.'' sa hon medans hon gick runt min stol. Hennes svarta klackar gav ett klickande ljud för varenda steg hon tog.
''Åh jag bryr mig så mycket jag vill... Han kommer få reda på detta förr eller senare! Jävla psyko!'' sa jag med ett flin. Hon tittade på mig med en mördande blick och slog mig hårt i ansiktet. Ännu en smärta spred sig i ansiktet. Det var vad hon var. Ett psyko.
''Du kommer ångra dig! Det lovar jag...'' flinade hon......
____________________________________________________________________________________________
Dun dun dun!! Kidnappad :O? Av vem? Jay och Cole... Men vem mer? Jag tror
ni listat ut det ;) Kommer Justin och räddar henne? Eller kommer hon förbli fast där?
Kommentarer
Linn säger:
Oh Gud vad bra! Förresten snygg design!! :D<3 meeer
Tilde säger:
Grymt bra och snygg design!! :)
Trackback
