Efter rektorn hållt sitt sista tal och hela avslutningen var slut stack alla till Justin (jag han aria chaz ryan och selena) för att då ha en liten efter fest. Det skulle bli jätte kul! Månaderna har gått så snabbt och nu... Nu är det äntligen sommarlov! En sålänge värkade Selena väldigt snäll och trevlig. Men vad förväntar jag mig? Att hon ska vara snobbig och elak? Nej... Det är bara det dem blickarna Justin ger mig när han ser henne som innan. Som om han inte vill ha någonting med henne att göra. Sånna vibbar får jag. Jag menar... Det är ju hans ex. Dem 'värkar' vara vänner. Jag vet ju inte. Det är ju inte så att jag frågar. Även fast jag så gärna skulle vilja veta hela deras bakrund och deras förhållande så kan jag bara inte gå och rota i deras förflutna. Det går inte. Det känns bara inte rätt. Jag och Justin satt i min bil påväg hem till honom som dem andra. Vi körde i enskilda bilar. Jag ville köra med Justin. Först och främst för att han är min bästis och sen för att prata med honom om Selena. Om jag så vågar. Men jag tog mod till mig och sedan frågade jag.

''Justin...Ehm...'' började jag nervöst. Han tittade på mig med ett leende och nickade som typ ja-vad-vill-du?

''Varför blir du så konstig när Selena är med?'' sa jag snabbt för att inte stamma eller pausa mitt i hela meningen. Nervös över hans reaktion? Jepp! Det kan man säga. Hans leende försvann snabbt därefter min fråga. Han vände bort huvudet och efter några få sekunder vände han huvudet mot mig igen.

''Inget...'' sa han änkelt. Han tänkte efter en stund för att sedan svara inget?! Slöseri med tid. Jag är inte tålig nu. Jag vill veta. Här och nu.

''Vadå inget!? Justin... Jag ser att det är något. Du ger mig konstiga blickar när hon kommer och så blir du en helt annan person. En stel och tråkig person.'' sa jag med en lugn röst. Det stämmde. Han var sån. Iallafall när hon var i närheten.

''Okej... Jag bara... Hon är mitt ex. Det känns bara lite konstigt att se henne. Efter vårat 'break.up'. Och om du inte visste så ville hon bli vänner igen. Mer en vänner.'' sa han och drog sin hand genom sitt silkes lena hår. Vänner? Mer... En vänner? Men... Det var väl hon som gjorde slut. Varför då gå tillbaks till honom?

''Varför?'' frågade jag änkelt. Jag ville bara ha svar på min första fråga. Och nu har jag fått det. Men nu har jag ännu fler frågor att ställa. Och jag vill ha svar på alla dem också. Vilket jag sannorligen inte kommer få. 

''Jag vet inte? Fråga inte mig... Jag frågade aldrig och kommer nog heller aldrig vilja veta.'' sa han med en änkel axel ryckning. Jaha... Längre en såhär kommer jag nog inte. Massor av frågor men så få svar.

''Okej...'' sa jag änkelt innan jag parkerade utanför hans hus.

''Men nu ska vi ha kul! Okej?'' sa han glatt. Jag nickade med ett stort leende. Vi steg ur min bil och travade in tillsammans. En sålänge var det bara jag och Justin. Dem andra hade inte kommit ännu. Vilket var skönt. Eftersom vi var tvugna att göra iordning snabbt. Ta fram läsk och snacks och ja... Lite allt möjligt för att ha idag och ikväll. När vi plockat fram allt så kom alla. Så bra time-ing. Aria, Chaz och Ryan kom tillsammans och sedan Selena. Selena kom lite for-ever-alone men för mig eller henne gjorde det inget. Hon var lika glad och detsamma jag. Vi alla satte oss i soffan. Jag satte mig i mitten av Justin och Aria och jämte Justin satt Selena. Chaz och Ryan satt i en två persons soffa snett jämte oss. Selena och Justin pratade och pratade och pratade och det tog aldrig slut. Något som störde mig ganska mycket. Justin han... Han typ ignorerade mig. Vilket gjorde ont. Eftersom han lovat att aldrig göra det mer. Vilket han tydligen inte kunde hålla. Jag försökte att ignorera honom genom att prata med Aria, Chaz och Ryan. Vi pratade om en massa. Justin störde sig inte på det eftersom han väl visste att dem var våra vänner. En kännsla långt innom mig... Då menar jag långt innom mig känner jag nästan lite svartsjuka. Seriöst? Lola! Det är inte svartsjuka! DU är bara sårad att han ignorerar dig. Intalade jag för mig själv. Men det hjälpte inte. Nej, utan det blev nästan värre. Tänk att jag ska stanna här hela kvällen. Och vem vet hur den kommer bli. Allting kanske vänder mitt i allt. Eller så blir det bara värre.

 

 

Klockan var nu 20:30. Jag tog en näve godis och mörjade trycka in mig en massa för att fördriva tiden. Jag har värkligen försökt att vara glad och trevlig. Men det är svårt när ens bästa vän bara helt stänger ute en. Det är lite svårt att undvika. Hur jag än försöker så går det inte. Jag sneglade på klockan igen för att bara få tiden och flyga iväg. Men bara sekundvisaren flyttade sig. Vilket störde mig. Jag lutade mig tillbaka och vände sedan blicken mot tv:en som var på. Men programet som visades väckte inte direkt mitt intresse. Jag sneglade på Justin som hade sin arm om Selena. Ilska bubblade inom mig. Varför kände jag så? Jag menar... Han är min bästa vän och inget mer! Det har aldrig varit något mer. Och varför kommer dem här kännslorna nu? Jag skakade bort tankarna och suckade högt. Det fick Justin att reagera så han vände blicken mot mig.

''Vad är det?'' frågade han med en lugn röst. Jo! Justin... Mycket! DU sitter och typ har armen om din förredetta och du ser inte att hon klänger sönder på dig! Kan du inte ge mig en gnutta uppmärksamhet?! Är det så svårt?! Tänkte jag surt för mig själv. Men inte kan jag svara det här framför alla och dessutom inte framför Selena.

''Inget'' sa jag istället och tvingade fram ett leende. Han nickade med ett snett leende. Bryr han sig äns? Han värkar inte det eftersom han helt struntar i mig. Jag slängde en snabb blick på Chaz och Ryan som satt i soffan med en stor skål med chips och gluffsade i sig det. Aria satt jämte mig och var helt inne i programet som visades. Ingen i detta rummet var sociala. Jag slängde en blick på klockan som nu visade 20:35. Tiden gick som långsamast nu när jag vill att den ska flyga iväg. Efter några få minuter bestämmde jag mig. Jag kan fan inte sitta här när Justin och Selena sitter och myser jämte mig. Det går inte! Om jag så kunnat så skulle jag för länge sedan gett Selena en bitch-slap. Den ideén har slagit mig ett par gånger men det gör saken inte bättre. Jag reste på mig och gick mot hallen utan att säga till någon. Jag antar att ingen kommer märka att jag lämnar? Tänkte jag medans jag drog på mig mina skor. Jag hade bytt om här. Jag hade inte ork att gå runt med en fin-klänning hela kvällen. Så jag hade på mig ett par jeans shorts och en grå magtröja. Det fick duga för stunden. Precis när jag tryckte ner handtaget och skulle gå ut tog någon tag i min arm. Jag vände hastigt blicken mot personen och fick syn på Justin. Den sista personen jag ville se ikväll. 

''Var ska du?'' frågade han med en rynka i pannan. Han steg ut med mig och stängde sedan dörren efter sig. Jag kan ju inte säga som det är. Det skulle låta konstigt eftersom vi bara är bästa vänner. Och om jag säger det låter det som jag har kännslor för honom. Vilket jag inte har! Eller?

''Jag... Ska hem.'' svarade jag änkelt och försökte se så oberörd som möjligt.

''Hem? Varför?'' frågade han. Han gör det inte mycket änklare för mig.

''Jag är trött, okej?!'' sa jag med höjd röst och slet mig ur hans grepp och gick därifrån. Justin stog där häpen över min reaktion. Jag har ju inte rätt att reagera såhär. Han vet ju inte varför jag reagerar så. Vilket han inte kommer få reda på heller. Men det var det ända sättet jag kunde komma därifrån. Jag slängde en sista blick mot honom. Han stod utanför dörren lika häpen som innan. Selena kom ut och försökte få in honom men han nästan vägrade. Tillslut gav han upp och gick in. Dörren smällde igen och sedan var det inte mer med det. Ett par tårar slank ur och rann långsamt ner för min halv bleka hy. Jag ångrar detta stort! Men inget mer kan jag ju göra. Justin har ju all rätt att vara med Selena. Jag vet inte vad som flög i mig. Tårarna forsade ner nu. Det var löjligt. Att jag grät över detta. Men det är inte det ända... Jag är mer ledsen över att Justin nu kanske går tillbaka till Selena och bara glömmer bort mig. Jag var den ända tjejen i hans liv förut. Antar jag? Fast han sa det själv. ''Lola... Du är min bästa vän och ingen kan ta din platts! Du är den ända tjejen jag bryr mig om. Den ända som faktiskt betyder något...'' Har han sakt. Hans mamma har ju inte med det att göra eftersom jag vet att han älskar henne till 180%. Men nu kommer det nog inte vara så längre. Utan jag kommer sakta försvinna och våra minnen kommer suddas ut. Han kommer ha Selena och jag... Ja? Jag kommer vara helt ensam. Jag kommer vara osynlig och olycklig. Dem tankarna ville bara få mig bort härifrån. Åka någonstanns och aldrig komma tillbaka. Jag skulle precis gå upp för våran uppfart när jag sedan ångrade mig och sprang in mot skogen. Ut ur den lilla skogen och sedan mot en klippa där man hade utsikt över hela stranden. Jag satte mig på den stora gråa stenen och tittade sorgset ut mot havet. Detta stället var speciellt. Jag och Jack brukade vara här offta när vi var små. Det var vårat ställe när vi kanske var ledsna eller när vi skulle gömma oss för våra föräldrar för vi busat. Iallafall... Vi var här offta. Vi tillbringade en stor del av tiden här. Och det var bara jag och Jack som visste om detta stället. Bara jag och Jack. Men sen kom Justin. Och vi blev tighta. Jag berättade om stället så nu är det ''vårat'' kan man säga. Jag la mig ner på stenen som var platt. Vi brukade leka -när jag och jack var små- att stenen var en säng. Eftersom den liknade en säng. Så vi låg på stenen -''sängen''- och pratade. Men nu vill jag inte prata. Och inte leka. Jag vill försvinna. Jag knep ihop med ögonen hårt och sedan efter en stund så somnade jag. Vilket inte var planerat utan det bara blev så.

 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

Jag satt där inne jämte Selena i soffan. Lola hon bara plötsligt... Blev arg? Eller sur? Men varför... Det vet jag inte. Jag hade inte gjort något fel! Inte vad jag visste iallafall. Jag hade försökt ringa henne tre gånger nu. Men inget svar. Oron kröp sakta upp i ryggraden. Vart var hon? Inte hemma. För Ashley trodde hon fortfarande var hos mig. Vilket hon inte var. Och dessutom svarade hon inte. Jag kunde inte bara sitta här och inte göra något när min bästa vän kanske är där ute. Mitt i ingenstanns.

____________________________________________________________________________________________