Vi satt vid baren och beställde drink efter drink. Jag har aldrig sätt Justin på detta fest humöret. Och han har nog inte heller sätt mig såhär.

''Två till!'' sa Justin och svepte i sig drinken. Detsamma gjorde jag.

''Kom! vi dansar!'' sa jag och drog med honom på dansgolvet utan att änns få något svar. En jätte bra låt började spela. (rock the boat - Bob Sinclar) Vi började dansa och hoppa runt helt galna. Musiken var så hög men efter några timmar så har man vant sig. Som jag nu gjort. Jag la mina armar om hans nacke. I detta fall visste jag inte riktigt vad jag gjorde. Så jag kunde göra vad som helst. Vilket inte var bra. Han drog mig närmre sig och flinade stort. Jag tryckte mina leppar mot hans och kysste honom mjukt. Fjärilar i magen började vakna till liv. Även fast jag knappt visste vad jag gjorde så kände jag att detta var rätt! Men ändå inte. Han är ju min bästa vän. Och inget annat. Bästa vänner kysser inte varandra right? Jag avslutade kyssen och tittade på honom nästan lite förvånad över att jag gjorde det. Men efter några ynka sekunder spred sig ett stort leende på våra leppar och kvällen fortsatte lika vilt.

 

Jag slog upp mina ögon och blev bländad av ett starkt solsken. Jag kisade ett tag för att vänja mina ögon. En obeskrivlig smärta spred sig i huvudet. Det dunkade något så otroligt. En våg av illamående spred sig. Jag vände blicken mot andra sidan av sängen och fick syn på Justin som sov och i nästa sekund rusade jag mot toaleten och spydde. Jag huklade och en massa sörja for upp. Jag satte mig vid sidan om toalettstolen och andades häftigt. Spy... Det värsta som någonsin finns! Jag ställde mig upp och skölde munnen ett par gången innan jag tog några klunkar av det iskalla vattnet och satte mig sedan ner igen. Jag hade sån tur att jag stängt dörren efter mig så jag hoppas innerligt att det inte hördes. Det sista jag vill är att Justin ska få se mig såhär. Inte en channs att han ska se mig må såhär dåligt. Och jag vill inte att han ska se mig spy. Never!

''Lola?'' sa han och knackade på dörren. Great! Han timar bra! Not... Jag tog ett par djupa andetag för att försöka få väck dem sura uppstötningarna som ville växa till hucklingar.

''Kom inte in!'' ropade jag. Jag böjde mig över toastolen för att sedan spy igen men höll emot.

''Mår du bra?'' frågade han oroligt. Nej! jag mår piss...

''Ja...'' ropade jag så övertygande det bara gick men hörde hur rasslig min röst lät. Själv så skulle jag inte tro på det. Och det värkade inte heller han göra.

''Lola... Jag kommer in!'' sa han och i andra sekunden stammpade han in.

''Snälla... Gå!'' sa jag tyst.

''Nej... Hur mår du?'' frågade han och satte sig på huk bredvid mig.

''Jag vill inte att du ska se mig såhär...''

''vadå?''

''Jag vill inte att du ska se mig spy!'' sa jag och slog ut med armarna men drog snabbt ner dem när jag kände hur illamåendet började öka.

''Lola... Har du glömmt att jag har två småsyskon? Som faktiskt också gjort det många gånger. Och jag har tagit hand om dem... Som jag ska göra med dig.'' sa han och tvingade fram ett leende. Även fast han gått igenom det många gånger så vill jag inte visa mig såhär framför honom. Nej, det känns bara fel även fast det är normalt.

''Justin...'' började jag och tittade på honom med en snälla-gå-härifrån blick. Men han ignorerade det och strök mig över pannan.

''Ta och duscha så beställer jag något att äta... Okej?'' sa han. Allt för att få ut honom...

''Okej!'' sa jag och tvingade fram ett leende. Han nickade nöjt och travade sedan ut och stängde dörren efter sig. Jag pustade ut och lutade huvudet mot det vita kaklet. Jag var inte alls sugen på någon mat. Inte nu när jag mår illa. Att bara tänka på mat fick mig att må ännu mer illa om det så är möjligt! Jag satt där på golvet och försökte att ignorera illamåendet. Kanske inte är så dummt att ta en dusch? För att få väck tankarna om illamåendet så var de värt ett försök. Jag klädde snabbt av mig och steg in i den stora duschkabinen.  Det kalla vattnet rann ner för min kropp och det var värkligen avslappnande. Illamåendet försvann snabbt därefter. Det var skönt. Jag tvålade snabbt in kroppen och håret sedan skölde jag av det och steg ur duschen. Jag letade med blicken efter en handduk men det ända jag hittade var en blå badrock som var stor. Antagligen Justin. Jag drog på mig den och den var förvånasvärt mysig. Medans jag torkade mitt hår och smörjde in min kropp så funderade jag på gårdagen. Eller snarar sakt igårkväll. Jag visste inte riktigt vad som hände. Och eftersom jag inte riktigt minns och bara har minnes luckor så antar jag att jag gjort något jag inte skulle gjort. Jag bara får den kännslan. Jag vet inte om jag vågar fråga Justin. Tänk så slog jag till någon eller ja, vad vet jag? Men dem få minnenan jag hade var roliga och jag ångrar inte det! Justin hade absolut visat en helt anna sida för mig. Och detsamma hade jag också gjort. När jag var klar och hade tagit på mig ett par gråa mjukis byxor + ett svart linne så gick jag ner för trappan. Jag steg in i det stora vita köket. Justin var inte innom synhåll. Det var helt tyst så om man skulle tappa en nål på golvet så skulle man höra den. Jag gick mot hallen. Inte där heller. Jag tror jag gick runt i hela huset och letade efter honom men hittade inte honom så jag återvände till köket och slog mig ner på en utav dem höga bar stolarna. Mitt huvud dunkade av smärta lika mycket som innan. Som tur hade han lagt fram en huvudvärkstablet och ett glas vatten som jag inte såg förens nu. Jag sträckte mig efter det och greppade tag om glaset och tabbleten. Jag satte den på tungan och med hjälp at vattnet svalde jag den. Jag tog min mobil i handen och gick mot vardagsrummet som låg i rummet jämte köket. Jag la mig ner i soffan och slöt ögonen för att sova en stund men det gick inte. Bara på någon sekund så var jag vrål hungrig. Min mage skrek efter mat. Att det bara kan vända så. Jag reste mig upp och gick mot kylskåpet och letade efter något gott att äta. Men inget såg frestande ut. Jag stängde kylen igen och fick syn på en lapp som var på kylskåpet. En lapp med telefon nummer till en pizzeria. Stanns bästa pizzeria stod det. Det lät frestande. Jag slog in nummret på mobilen och efter några få sekunder så svarade en kvinna i luren.

''Ja hej, vad får det lov att vara?'' frågade han med en pipig röst. Något som störde mig nu eftersom jag har ont i huvudet. Mer än bara ont i huvudet.

''Ja, jag ska ha en vesuvio och en cola.'' sa jag medans jag vandrade bort mot soffan igen.

''Okej, då kommer dem om 15 minuter!'' sa han. Hon bad om min adress och sedan var pizzan beställd. Nu ska jag bara vänta i 15 minuter innan jag kan ta en stor tugga utav den goa pizzan. Det bara frestade mig ännu mer och magen kurrade. Min mobil plingade till mitt i mitt dagdrömmande och allt annat jag höll på med. Alltså inte mycket mer. Jag tog fram mobilen och låste upp skärmen och kollade på smset. Det var från det dolda nummret. Det fick mig att rysa av obehag. Jag tog ett djupt andetag innan jag läste vad som stod... ''Hade ni kul igår? Du och Justin? Jag såg det minnsan... Hur ni dansade och drack hur många drinkar som helst. En fråga... Är du trög? För du värkar inte fatta en sak. LÄMNA Justin ifred! Jag finns överrallt! Jag ser allt du gör. Sitt där i soffan och fundera en stund... Vågar du riskera Justins OCH ditt liv?''. Jag började skaka av rädsla och kände mig genast iaktagen. Hon såg att jag satt här i soffan? Jag vet vad hon är kapabel för. Jag vet att hon kan göra hemska saker. Men jag kan inte leva utan min bästa vän. Och jag kan inte leva hela mitt liv i rädlsa. Jag vill inte en dag känna att det var mitt fel att Justin kanske dog. Eller att han blev skadad. Jag kan inte gå och bära på så mycket skuld hela mitt liv och veta att det var jag som fick Justin att dö. En tår rann ner för min kind och hela jag skakade. Vem det nu är som får mig att må såhär så får det mig att mig på dåligt. Helt förfärligt. Mitt i allt så plingade dörrklockan till och jag ryckte till av rädsla. Jag tog ett djup andetag innan jag gick mot yttedörren. Jag antog att det var Pizza kille som kom om inte Justin som ja, var iväg och gjorde något. När jag öppnade dörren var det inte alls den personen jag förväntade. Chockad och rädd blev jag stående där.

____________________________________________________________________________________________