’’Tack, men jag mår bra.’’ Mumlade jag och vände mig återigen om för att ge honom ryggen. Han gick fram till mig och satte sig på samma sten som mig.

’’Det ser inte ut så.’’ Tittade Chace allvarligt på mig. Jag suckade tyst och blickade ner på mina händer som låg i mitt knä.

’’Jaså.’’ Sa jag stött. Men de faktum att han hade rätt, ville jag inte erkänna. Jag skulle inte låta hans snälla frågande att påverka mig.

’’Mhm, jag märker det lätt.’’ 

’’Hurdå?’’ Ville jag veta. ’’Du gick bara ifrån plötslig.’’ Jag slog mig mentalt i ansiktet. Dum fråga, det var lätt att se.

’’Men jag mår bra, du behöver inte oroa dig.’’ Försökte jag le. ’’Om du säger det så.’’ Ryckte han lätt på axlarna. Vi satt tysta under den svarta natthimlen medan de kallt blåste mot oss. Jag funderade starkt på det som innan hände. Och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det. Jag visste inte om jag hade blivit galen av allt gråtande och bara inbillat mig honom. Eller om jag inte var galen och han faktiskt varit där i skogen med mig. Det spelade egentligen ingen roll, för han försvann strax därefter han bett mig att glömma honom. Vad som än hade hänt, så slutade det med tårar ändå. Jag som trodde att min önskan hade slagit in.

’’Vet du vad,’’ Tittade jag fundersamt ut mot det mörka. ’’Mm?’’ Hummade han och kollade väntansfullt på mig.

’’Du liknar faktiskt Justin till sättet att vara.’’ Log jag. Han skrattade hest och mötte min blick.

’’Jaså? På vilket sätt?’’ Flinade han. Det glädje mig att han inte tog det fel, eller fick sina tankar på något dåligt då jag nämnt Justin.

’’Du… Kan vara snäll när du vill. Precis som Justin. Sedan har du hans ögon och hans temperament.’’ Skrattade jag lågt. ’’Det låter som jag.’’ Skrattade han och nickade.

’’Minns du första gången vi träffades?’’ Tittade jag återigen ut mot det mörka. Han satt och funderade ett tag innan han försiktigt skakade på huvudet.

’’Du vet när Justin hade kidnappat mig för att jag råkat sett när han dödade en kille, han förde mig till något hus. Och dagen efter hade jag stigit ut ur ett rum och råkat gå in i dig.’’ Jag log mjukt.

’’Just det.’’ Nickade han instämmande. ’’Du var fruktansvärt otrevlig.’’ Skrattade jag.

’’Och du var piss rädd.’’ Skakade han flinandes på huvudet. ’’Var jag inte alls!’’ Stötte jag till honom på axeln.

’’Var du visst! Du höll ju på att dö av rädsla när du mötte hela gänget.’’ Skrattade han och slog ut med armarna. Jag vägrade att erkänna att jag varit rädd, för jag hade varit så rädd, och jag hade nästan dött. Inte pågrund av rädslan, utan för att jag en stund trott att Justin skulle döda mig.

’’Nej, jag var rädd för Justin.’’ Erkände jag smått generat. Han tittade nyfiket på mig.

’’Vaddå trodde du att han skulle döda dig?’’

’’Ja, det trodde jag.’’

’’Han skulle aldrig ha för sig att döda en tjej, speciellt inte en sådan trevlig brud som du.’’ Blinkade han leendes på ögat. Mina kinder hettade till och blev alldeles röda. Tack och lov så var det soppas mörkt ute att det inte syntes.

’’Man vet aldrig med er bad boys.’’ Skakade jag på huvudet. Han ryckte lätt på axlarna.

’’Du vet… Han älskade dig.’’ Mumlade han tyst. Jag stelnade till och tittade ner på mina händer. Han älskade mig? Jag kände hur en varm känsla spred sig i kroppen. Ett mjukt leende kröktes på mina läppar.

’’Gjorde han verkligen det?’’ Viskade jag.

’’Till månen och tillbaks.’’ Nickade han långsamt på huvudet. Jag log fånigt stort och kände kinderna hetta ännu en gång.

’’Vet du vad jag tror?’’ Tittade han fundersamt på mig. Jag skakade långsamt på huvudet.

’’Jag tror Justin skulle vilja se dig lycklig, jag tror han skulle vilja att du lät honom gå. Du vet, han finns ju alltid i våra hjärtan. Och han älskar dig, precis som alltid.’’

Jag sprang runt med ett tomtebloss i handen och tjöt högt.

’’NYÅR!’’ Skrek Chace galet från den höga klippan vi stod på. Jag skrattade högt och kände en arm runt min axel. Jag tittade upp på Mathew och log brett.

’’Snart killar, 2014 ska bli det bästa året!’’ Ropade jag för att kunna nå ändan till Cody som kom springandes mot oss. Han joinade oss och lade sin arm på andra sidan av mig för att känna hur Chace bakifrån kramade oss.

’’Jag lovar, det kommer att bli galet!’’ Skrattade Chace vid mitt öra. Jag nickade med ett fånigt leende. Trots den tjocka snön och den kalla vinter natten, hade vi gått ut på de stora klipporna som hade utsikt över hela stan. Därifrån kunde man se alla fyrverkerier som smällde på den mörka himlen. Den nyligen glödande tomteblossen jag haft i min hand hade slunkit ur mitt grepp och trillat mot marken som fått den att slockna.

’’Jag hämtar nya!’’ Sa Cody snabbt och försvann bort mot våran bil som stod parkerad en bit bort. Jag kände för en gång skull lycka, jag kände mig varm och världens alla färger hade återkommit till min syn. Jag kunde återigen skratta, och fick min galna humör tillbaka. Jag förstod inte förres Chace och jag hade haft vårt lilla snack under julafton. Då han berättat för mig vad han trodde Justin helst skulle vilja. Och att han älskade mig. Det fick min hjärna att börja tänka igen. Det liksom bara klickade till och all smärta försvann i samband med att jag lät honom gå. Jag befriade honom från den hemska smärtan jag haft. Men det hade fortfarande inte ändrat de faktum att jag fortfarande tänkte på honom, bara det att jag inte längre ville gråta. Och ju mer jag var med killarna, ju mindre syntes hans ansikte i huvudet. Det var på något sätt naturligt, kändes det som. Men jag vet inte om det är rätt? Jag vet inte om det är positivt, för jag vill inte glömma honom. Och det känns som att jag tillslut kommer att göra det. Om det är bra, eller dåligt. Visste jag inte riktigt. Cody kom springandes tillbaka med varsin tomtebloss och en tändare i sin andra hand. Var och en tog emot ett strå och fick det tänt. Det sprakade och lös vackert.

’’Okej, vi måste ha nyårslöften.’’ Bestämde Matt från min högra sida. Vi smetade ut oss till en liten ring för att alla skulle kunna se varandra.

’’Eftersom det var din ide, Matt. Får du börja.’’ Sa Cody. Han log snett och funderade några få sekunder innan han nickade bestämt.

’’Jag ska… Sluta ta hem bimbos.’’ Sa han med ett skratt. ’’Är du säker, Matt? Det är ett stort steg, för att vara en playboy, you know.’’ Skrattade jag men var ändå seriös i vad jag sa.

’’För din skull Hol.’’ Skrattade han.

’’Cody.’’ Nickade jag. 

’’Hm… No more drugs.’’ 

’’The fuck man?!’’ Tjöt både Chace och Matt. ’’Vaddå!?’’ Morrade han. ’’Ey! Killar, det är… Bra.’’ Nickade jag imponerande. Jag förstod inte hur de kunde ta så stora steg. Liksom att Matt inte tar hem bimbos som han mött på en bar, skulle aldrig fungera. Det visste vi alla. Sedan att Cody skulle sluta med droger, fan heller att han klarade det.

’’Jag ska behärska min ilska.’’ Mumlade Chace. ’’Fan på tiden bro, du har ju PMS när du blir arg.’’ Skakade Cody på huvudet.

’’Käften din f*tta!’’ Morrade Chace. ’’Behärska ilskan.’’ Påminde jag honom. ’’Min PMS håller först tills det blir nytt år.’’ Spottade han sarkastiskt. Men jag förstod att han menade allvar. Inte en chans att han klarade av en dag utan att få ett utbrott.

’’Så… Holly, det är bara du kvar.’’ Flinade dom. ’’Jag vet faktiskt inte.’’ La jag huvudet på sned och tittade osäkert på dom.

’’Du kan sluta vara så bitchig.’’ Sa Matt. ’’Och sluta förstöra förstöra för oss när vi har tjejer över.’’ Ryckte Chace på axlarna.

’’Du kanske också borde behärska din PMS.’’ Tillade Cody. ’’Ni ska bara hålla käften!’’ Knuffade jag dom, en och en. De skrattade högt men tittade sedan väntande på mig. 

’’Okej, well fine. Jag ska…-’’ Jag hann inte avsluta min mening förres jag hörde hur det började smälla. Vi alla vände oss om och mötte en himmel med färger och mönster. Jag stoppade mina händer i jackfickorna och tittade glatt på fyrverkerierna.

’’Gott nytt år idioter!’’ Tjöt Chace jämte mig. ’’Tack detsamma ditt syko!’’ Log jag varmt mot honom. Han knuffade mig leendes och lade sin arm om min midja. 

’’Fan vad det är kallt.’’ Huttrade Cody. ’’Jag kan hämta filtarna, om ni vill?’’ Erbjöd jag mig. Alla tre nickade ivrigt. Jag gled ur Chace arm och började jogga mot bilen som jag låste upp med hjälp av nyckeln som låg i min ena fickan. Det blinkade orange till innan jag slet upp bakluckan med båda mina händer. Där låg det bland annat filtar i alla olika färger, men även vapen som jag inte förstod varför de skulle behövas. Jag staplade filtarna på varandra framför mitt ansikte innan jag långsamt stängde bakluckan med min ena hand, och balanserade filtarna med den andra. Jag vände mig om men fick några att trilla. Framför mig stod en man. Jag blev först väldigt rädd och stel. Men när den mystiska mannen stigit ut från det mörka och gått under en utav gatlyktorna fick de alla filtar i min famn, att falla ner mot marken. Jag stod paralyserad och stirrade djupt in i hans blå lysande ögon. Jag ville gråta, men kunde inte, sedan ville jag springa mot honom. Men var fast stående där jag stod.

’’Mitt nyårslöfte är, att älska dig för evigt, tills döden skiljer oss åt.’’ Sa hans raspiga röst. Inte förres då gled tårar ner för min kalla röda kind och mina fötter rörde sig långsamt mot honom. Han drog mig snabbt in i hans famn och pressade mig hårt intill honom.

’’Lova att aldrig lämna mig igen, Justin.’’ Viskade jag och tittade upp på honom. Hans ögon hade bytt tillbaks till sin normala bruna färg. Innan han långsamt nickade.

’’Jag lovar att aldrig lämna dig igen. Jag lovar.’’ Nickade han viskandes och lutade sin panna mot min kalla panna. Hans varma händer kupades vid mina kinder.

’’Jag älskar dig.’’ Viskade han mot mina läppar. Mitt hjärta slog hårt i bröstet och min kropp var varm och fylld av kärlek. Den sista delen av mitt krossade hjärta, hittade åter sin plats. Jag tittade ner på hans läppar, innan jag tittade in i hans ögon igen.

’’Och jag älskar dig.’’ Pressade jag mina läppar hårt mot hans.