Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

33 - I miss you

One hour earlier

Jag stod utanför de maffiga dörrarna, i väntan på Daniel som snabbt mötte upp mig några sekunder efter. Jag la min arm i hålet som bildats mellan hans armväck och handen han hade lagt på magen innan vi tillsammans öppnade dörrarna och steg in i den uppiffade salen. Rektorn hade bokat en stor lokal för att hålla balen då skolans gymnastiksal var alldeles för liten. I den beige färgade salen dansade flertals av elever i sina fina kostymer och klänningar. Vid den högra väggen stod det ett bord med bål och glas. Sedan en dj vid väggen åt vänster som spelade en fin lugn musik. I de fina taket med figurer inritat hängde det stora glaskronor som var tända med levande ljus. Hur de hade tänt dom, hade jag inte en aning om. Ett brett leende spred sig på mina läppar när vi långsamt gick ner för den vita långa trappan. Blickar slängdes emellanåt mot oss vid nergången. När vi tagit oss ut till dansgolvet - som i princip var överallt - lämnade Daniel mig snabbt för att gå och hämta bål. Precis när han försvunnit in bland all folk sattes det gång en låt jag - och flera andra - övat att dansa till. Den speciella baldansen. Folk gjorde en stor ring runt en tom yta innan folk började ta plats på golvet. Jag kände hur någon drog mig ut på golvet och greppade tag om min midja, la min hand på killens axel och slöt sedan min andra hand med hans lediga hand. Jag tittade förvirrat upp och mötte de bruna vackra ögonen.

’’Det är inte säkert här.’’ Viskade Justin medan våra fötter rörde sig på golvet i samma takt och rörelse som alla andra.

’’Vad pratar du om? Jag är här för att ha kul, inte för att du ska kunna förstöra min kväll.’’ Himlade jag med ögonen och försökte ta mig loss, men hans grepp om både min midja och hand hårdnade.

’’Jag är fucking här pågrund av dig!’’ Morrade han och tryckte mig hårdare mot honom med hjälp av hans hand som hade flyttats till min rygg. Jag kunde känna hans typiska mint andedräkt slå mot mitt ansikte. Jag pressade ihop läpparna för att inte falla för hans aggressiva snygga blick.

’’Jag bad dig inte att komma.’’ Mumlade jag. ’’Hör du inte vad jag säger, Holly!?’’ Höjde han rösten och drog mig bort från dansgolvet och in bland all folk som tittade med nyfikna och konstiga ögon på oss. Han fortsatte ut mot en mer avlägsen plats där det bara var jag och Justin.

’’Justin, låt mig snälla gå… Jag kom inte hit för att bråka med dig.’’ Suckade jag och drog mig försiktigt ur hans hårda grepp om min arm. Jag ställde mig i ett hörn med ett ansiktsuttryck som tydde på obehag. Jag kände mig alldeles konstig av hans sällskap just nu. Nästan naken, som om  jag inte hade några kläder på mig och stod här och lät honom se allt, från topp till tå.

’’Holly’’ Suckade han och drog sina händer genom sitt hår och ända ner till nacken där han lät sina händer hållas några sekunder innan de gled ner till hans fickor. Det förvånade mig att han ens kom, att han klädde sig så fint i kostym och skjorta. Var det sant? Att han kom hit pågrund av mig? Jag visste inte om jag skulle känna mig glad, eller bara förvirrad.

’’Jag vill inte att du blir skadad. Och du vet att jag gör allt för att få dig trygg.’’ Mumlade han och satte sina händer vid mina kinder för att kolla mig djupt och koncentrerat i ögonen. När vi stod där, bara jag och han med en sorgsen, lugn låt i bakgrunden. Kunde jag inte låta bli att fälla en tår.

’’Jag saknar dig…’’ Viskade jag plötsligt och kämpade med att inte fälla några fler tårar, gråt för i helvete inte Holly! Han tittade kallt på mig och var alldeles tyst. Jag väntade otåligt på att han skulle säga något. Bara något som betydde att han kände detsamma. Men jag visste, att även fast han inte sa ett knyst. Så var hans känslor detsamma för mig. Jag lät mina ögonlock falla samman och kände tårar långsamt sträva sig ner för mina rosen röda kinder. Jag visste inte hur det skulle bli efter detta, jag visste inte om det här kanske skulle ändra något? Allting kanske skulle bli som vanligt i skolan… Han ignorerar det faktum att jag finns, och jag ignorerar både mina känslor och honom. Hur jag ville ha det, visste jag inte. 

’’Helvete.’’ Suckade han och drog snabbt in mig i en hård kram. Jag drog armarna runt hans nacke och pressade mitt huvud mot hans hals.

’’Jag ber dig, gå hem, jag vill inte att du blir skadad… Och, jag älskar dig, glöm inte det.’’ Viskade han tätt intill mitt öra innan han sakta drog sig ur min famn och försvann bort mot folkmassan. Jag tittade sorgset efter honom och kände magen dra ihop sig. Längtan efter att få krama honom… Det hade äntligen hänt. Jag hade fått vara i hans trygga famn, han hade viskat mig i örat med en raspig härlig röst. Jag hade fått krama honom och känna hans närhet. Det var nästan som en dröm, som sedan blåstes iväg när han försvann bort från mig. Jag torkade tårarna snabbt och drog upp en liten spegel ur den ljusrosa lilla handväskan jag hade i handen. Kollade mitt smink som - tack och lov var vattenfast och - inte hade kletats ut. Jag testade på mig ett leende, men det bara kändes så fel.

’’Vart har du varit? Jag har letat efter dig som en galning!’’ Dök Daniel upp. Det leendet som nästan blåst bort helt, återkom och satt nu där en stund.

’’Jag… Har bara varit och pudrat näsan.’’ Gjorde jag leendet större och gick fram till honom för att ta emot bålen han säkert gått runt med i flera otåliga minuter.

’’I över 10 minuter?’’ Skrattade han och krokade våra armar. ’’Jag hade svårt att hitta de.’’ Skrattade jag nervöst och tog en klunk av den goda hallon bålen, som hade en gnutta alkohol.

 

Det hade gått hela 45 minuter. Tiden gick lika långsamt som det tog för en 100 årig tant att gå över gatan. Jag hade kul, det kunde jag inte neka, men det var något som inte gick att få bort från tankarna. Och det var Justin. Hans ord ekade i huvudet, högljutt. Jag ber dig, gå hem, jag vill inte att du blir skadad. Jag förstod inte vad han menade, vad skulle hända? Kunde han inte berättat det istället för att få mig alldeles förvirrad och tankspridd? Jag älskar dig, glöm inte det, orden fick mig knäsvag men samtidigt fundersam. Han sa det med en röst av rädsla. Som om han visste att något skulle hända. Jag kunde inte låta detta vara, jag behövde veta vad han menade, jag behövde förstå!

’’Mår du bra, Holly?’’ La Quinn sin hand på min högra axel. Med blicken letandes efter Justin förde jag den mot Quinn och tittade förvirrat på henne. ’’Va?’’ Sa jag omedveten om vad hon nyligen sagt. Allting lät som en svag viskning.

’’Jag sa, mår du bra?’’ Tittade hon svagt oroligt på mig. ’’Ja, ja. Självklart.’’ Mumlade jag snabbt. Mina ben som var i rörelse - lika så Quinns - stannade när jag fick syn på baksidan av Justin rygg.

’’Jag måste på toa.’’ Sa jag snabbt innan jag började tränga mig förbi alla uppklädda, dansande elever. Jag hann inte höra vad Quinn sa utan lät min hörsel stängas av. Puttade dom åt sidan och slingrade mig förbi dom för att slutligen ta mig ut mot de stora glasdörrarna som Justin nyligen gått ut igenom. Jag såg honom springa mot en barrskog som låg några meter ifrån honom. Jag greppade tag om klänningen, lyfte den en bit från marken och började springa efter honom.

’’Justin!’’ Ropade jag och förstod inte varför han inte stannade. Jag fortsatte springa men stannade till när han bromsade in. Långsamt vände han sig om och våra blickar möttes. Hans ögon var inte bruna - utan röda, hans läppar var inte fylliga och kyss-vänliga - utan platta och hans leende var inte detsamma… Det var läskigt och äckligt. Han, var inte Justin. Vid hans ena öga hade han ett stort ärr som gick tvärs över ögonbrynet och ögat. Hans hand fördes upp och handflatan riktades mot mig.

’’Vem är du och vad har du gj…’’ Försvann min röst samtidigt som min syn långsamt suddades ut.

  

Andetagen var tunga och långsamma. Det var svart, kallt och det gjorde ont. Hela kroppen var öm, från topp till tå. Himlen var så svart att jag inte visste om jag blundade, eller om det ens var en himmel? Men en sak var säker, jag var inte själv och jag hade inte fått denna smärta utan någon anledning. Något måste ha hänt, någon måste ha gjort något. Mina ögon slogs igen, öppnades, stängdes och höll på så ett tag. Tills min hörsel blivit skarpare och hört ett par dolda andetag flåsas en bit ifrån mig, jag spärrade både ögon och öron innan jag bet ihop och satte mig upp med ett smärtsamt stön. Min blick sökte efter någon i närheten. Någon som kanske visste vad som hänt. Men vad blicken sökte efter först och främst, var Justin. När jag vred på huvudet kände jag hur smärtan högg mig i nacken. Samtidigt som smärtan ökade i nacken spred det sig i hjärtat. Tårar började rinna ner för mina kinder. Det kändes hopplöst. Jag var svag och kunde knappt röra mig. Jag kunde inte se något annat än mörker och kände inget annat än gräs och snö. 

’’JUSTIN!’’ Skrek jag i full halls även fast smärtan var så hög att jag kände mig svimm färdig. Jag ställde mig upp på fötter, men föll strax efter. Tårar flödade ner för mina kinder medan jag kämpade med att ta mig fram under den svarta natthimlen. De tårar som fastnat i ögonens slut fick allting extra suddigt och svårt. Men jag gav inte upp. Min jordiga balklänning som för någon timme sedan var i sin fina färg och sin form, hade blivit till något ingen skulle tro vara en klänning som kostade över 2000 kronor. Men den hade jag inte tid att tänka på, den var långt borta bland saker som inte var ett problem just nu.

’’Justin!’’ Grät jag och började istället krypa efter de flera gånger jag försökt mig på att stå och gå. Jag satte i ena knät, sedan handen och sedan knät igen för att repetera detta flera gånger. Smärtan ilade i kroppen, allting snurrade och saker som innan var enkelt, kändes just nu svårast i världen. Jag skulle precis till att sätta handen på gräset när jag istället kände en livlös hand nudda vid min. ’’Justin!? Nej, nej, nej, nej!’’ Skrek jag högre och högre för varje nej jag kom till. Jag torkade tårarna snabbt och drog upp honom i mitt knä.

’’Snälla Justin! Du får inte göra såhär! Jag ångrar varje sekund jag inte spenderade med dig! Gör inte såhär mot mig, Justin!’’ Grät jag och begravde mitt huvud i hans hals. Min röst hade tonats ut ju längre in på meningen jag kom, tills jag inte fick ut något mer. Trots allt som hade hänt, trots att jag inte längre var en del av hans liv, trots jag försökte glömma det förflutna… Trots det, så hade jag fortfarande varit en del av spelet.

 

Mina ögon slogs snabbt upp och hela överkroppen flög snabbt fram. Jag kände hur jag flåsade högt, hur svett dropparna rann ner för min panna och sedan en lugn hand på min axel. En stor trygg famn kramade mig bakifrån och pussade mig mjukt på halsen. Jag tittade med en tom blick ner i det vita täcket, sedan sneglade jag bak och fick syn på Justins bruna lugna ögon. Han drog mig långsamt ner i sängen för att sedan krypa runt mig och försiktigt lägga sig ovanför mig, men var fullt medveten om att inte lägga hela sin tyngd på mig. Han mötte min blick återigen och ett snett leende spred sig på hans läppar.

’’Det är okej babe, det var bara en mardröm.’’ Kysste han mig mjukt på läpparna.


19 kommentarer

Vänta... En dröm!? Hur'' the hell'' kunde detta vara en dröm? - sorry for svengelska - Well... Vad tror ni guys? Var allting en dröm, det hela med att dom gjorde slut, eller var detta en dröm i en dröm? Eller hade inget utav detta hänt? Eller....... Guess three times ;)

Fråga: Säg en random fakta om Justin som du inte tror någon annan vet ;) - slut på fantasi x)

Svar: ''Justin brukar ibland sjunga sig själv till sömns'' - awwe, vad gölligt ^^


Kommentarer
josefin säger:

Du gör mig verkligen förvirrad! fast jag vill fortsätta läsa :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ebba säger:

Asså jag blir helt förvirrad men inte på ett dåligt sätt! Hoppas att det bara var en dröm att de gjorde slut :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Emelie säger:

grymt bra ! :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://emelajzaan.blogg.se

Ylva säger:

Grym!😁

Sv: han drogar😔😔😔😔💖

Svar: Nej nej nej nej nej - vill inte tro det 😫😫😭😭❤️
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Grym som alltid! Längtar till nästa :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Ebba säger:

AWESOME!!

SV: han drogar inte. 💖

KOMMENTAR SKRIVEN:

Michelle säger:

Jag gillar det :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

celebnovell säger:

OMFG HUR KAN DU GÖRA SÅHÄR MOT MIG?!?!?!?

Sv: Hm...

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://celebnovell.blogg.se

Janaaaaa säger:

Asså vah? Hahahahah tycker kapitlet är skit bra som vanligt men förrviraddddd. Hahaha kan inte vänta tills nästa :))

KOMMENTAR SKRIVEN:

Engla säger:

Tror hon drömt allt. Typ precis allt. Förutom att dom ör tsm.
Tror hon drömde om att Han va varulv osv.

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

O.M.G WTF?!?!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Carolina säger:

Tänk om det har 'hänt' men han vill inte att hon ska komma ihåg det så han säger att hon bara drömt c:

KOMMENTAR SKRIVEN:

Issa säger:

Så bra!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Issa säger:

Så bra!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Natte säger:

Omg så bra kapitel , längtar till nästa

KOMMENTAR SKRIVEN:

jasmina säger:

Är jag den ända som inte fattade nada? Även fast jag inte fatade 95% av kapitlet tyckte jag den var grym :)

Svar: Tror han prata med sig själv i spegeln västa
"Hej Justin"
"Tjenare snygging,Det var ett tag sedan.För jag se på dina magmuskler?"
Justin tar upp tröjan och väst
"Här bro.. Va tycker du.."
"Fan bro.. du är het"
"Inte lika mycket som du.."
Hhahaa

KOMMENTAR SKRIVEN:

Aurora säger:

Så jäkla grym!!! Kan knappt vänta till nästa kapitel:)
Jag ska snart börja skriva en egen fanfic gå gärna in och läs min om du har lust, kommer upp något ikväll:)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://mehearthim.devote.se

Becca säger:

Det här fucking går inte, du kan inte göra såhär.
Jag är helt förvirrad och har ingen aning om vad jag ska tro. Helst vill jag att allt ska vara en dröm och att Justin och Holly fortfarande är ihop, 'cause I miss 'em♡

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://bieberheaven.blogg.se

Bella<3 säger:

grymt braaaaa!

KOMMENTAR SKRIVEN:




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback